Jag säger aldrig "Gott nytt år" längre. Inte för att jag är pessimist utan för att jag är
realist! Efter alla år i det här livet vet jag att det krävs mer arbete och övertygelse än vad jag har för att få ett "gott" år. Men det kan bli bättre!
- Och det ska bli bättre!
År 2007 var jobbigt, men 2006 var ännu värre. 2008 kommer också att bli tufft, men jag strävar framåt och på något sätt ska jag lyckas att göra det här året ännu bättre, bättre än det förra!
Tre av mitt livs största delar hjälpte mig hit under det gångna året:
Fenix kom hem till mig för ett drygt år sedan nu. Då var han en ullig liten björnunge som tog alla till sitt hjärta. Men framförallt tog jag honom till mitt hjärta och han hjälpte mig att fatta många stora och svåra beslut. Han hjälpte mig att riva de murar jag byggt omkring mig. Vi jobbar på det än!
Fenix medförde också några de personer som idag står mig närmast - en vild barnfamilj med alla djur som tänkas kan under ett och samma tak - samt alla andra som brukar vistas under taket! Psyk-tanten frågade en gång om det var hund eller familj jag hade valt, men varför måste man välja? Jag fick både och, och ett hem i Sveriges metropol dvs Älekulla. Till våren ser jag fram emot att bli gudmor till ett blivande bortskämt barn! =)
RSMH-Näckrosen är föreningen som det mesta kretsar kring nu. Jag har suttit som vice ordförande i ett år snart och har också ett jätteroligt uppdrag som ungdomsansvarig (och före detta föreningens enda ungdom =) Även genom RSMH har jag träffat människor som jag tycker otroligt mycket om! Det är inte föreningen i sig som får mig att ständigt växa, utvecklas och hantera vardagen, det är mina underbara vänner där - ingen nämnd, ingen glömd!
(Bild: Nyårsfirande RSMH:are)
Som nummer tre kommer min lägenhet - mitt hem! Jag har äntligen hittat hem! Att flytta från Mellangården var inte svårt, trots min separationsångest. Jag hade Fenix, jag hade en lägenhet som var hemma och jag fick ha kvar delar av MG i form av Sussi, min goa KP/BP =)Även hos och med henne har jag en av mina frizoner. Hon har under året hjälpt mig med diverse myndighetsstrul som egentligen inte legat på hennes lott, men framförallt har hon hjälpt mig i min strävan framåt, att hitta och att vara den jag är och att inte bara se mina brister utan även mina tillgångar!
Det var en kort sammanfattning av stora delar av föregående år.
Jag har tyvärr försummat många av mina gamla vänner på grund av ett fullspäckat schema i kombination med ett mycket pendlande mående! Jag hoppas att alla vet hur mycket de betyder för mig ändå, framförallt min twin Sarah som funnits där i sååå många år och aldrig verkar ge upp, och Maria alias Stora My som jag knappt pratat med på ett helt år! ÄLSKAR ER - SAKNAR ER!
