Helgen i Örebro var fin. Superfin! Den bästa på evigheter.
Vi åt och drack. Var nyktra, fulla och bakis. Skrattade och grät.
Och jag kom väl ungefär till Hallsberg innan jag började toksakna E igen!
Kom hem och kollade tågtider- och priser. Vill tillbaka!
Jag tror egentligen inte att det bara E jag vill tillbaka till, även om det (såklart!) är den största anledningen.
Men jag tror också att det handlar om själva grejen, flykten från Göteborg. Från mig själv liksom.
Från måsten och borden!
Varför måste alla borden och måsten ta över viljan?
Alltså, varför kan man inte bara vilja det man måste?
Som att städa till exempel. Göra läxor, skriva verksamhetsberättelse, borsta hund.
Avslutar med ett psykolog-citat.
Som hämtat ur en parodi av psykologer, en film om fördomarna om dem.
Men nej, det är hämtat ur verkligheten:
- Finns det någon möjlighet att byta tid i fortsättningen? (jag)
- Hur tänker du då? (psykologen)
På nåt sätt kan jag faktiskt tycka att det är lite skrämmande, det där...
finaste finaste Zara. Jag saknar dig så mycket. känns så tomt utan att se ditt leende. Jag får helt enkelt ta mitt pickochpack och flytta till Göteborg;) mja. det kanske blir svårt.... men vi måste ses oftare. håller på att förebereda föredraget. grymt nervöst:)
SvaraRaderapuss på dig älskade syster yster!
Jag känner lite samma med å dra till Sthlm, bort från vardagen å alltihopa Vi kan ju slå följe,iaf halva vägen ;D
SvaraRaderaSjalar....check.Ta o kom hit istallet. Forstar att det ar svinkallt hemma burr burr. Kram till dig lilla stumpan.det finns folk pa Orust som har blivit helt tokig i dina egoboxar.kram igen fran tant e
SvaraRadera