Tick tack

Idag är det trögt att komma igång.

Klockan tickar på och jag känner mig helt handlingsförlamad, trots att jag vet att det finns en massa borden.

Dagen är vigd åt Näckrosen. Årsmötet närmar sig och det finns en hel del att trixa med innan dess.

Möte kl. 15.00. Innan det hade jag tänkt fått gjort en del, men jag vet inte det...

Blev hur som helst klar med inlämningsuppgiften till skolan igår - efter en del panikande när datorn dog. 

Tackar högre makter för Fantastiska T! 

Han kom hit och återupplivade den och räddade min kväll, mitt år - mitt liv!

Tror att jag tar och går och lägger mig i badet en stund med en kopp kaffe och försöker samla krafter.

Har jag sagt att jag har fått en superfin badkarsbricka? Ska fota den och lägga ut här så småningom (när jag får tummen ur alltså...) 

Pappsen la ner hela sin själ i detta underverk/konstverk och nu vårdas den ömt och används flitigt.

Borta bra men hemma bäst?

Måste ju presentera mitt alldeles utomordentligt fina sovrum...

V hade hand om hyllorna. Nu har jag gjort om lite, ytterst lite, för att jag ska få plats med lite fler böcker som ska flytta upp från källaren.

Många av mina kära olevande djur har fått flytta till förrådet (till mitt hjärtas förtret - AJ, vad jag lider med de stackarna som just nu får sova i en byrålåda där nere i mörkret och kylan)

Lady får såklart bo kvar i lägenheten, och hon har sällskap av GB:s Benzo, Prins Gralman och Gizmo.

Hund- och hästhyllan, och vovven jag fick av fina Nalle som lämnade oss för ett år sedan.

Är riktigt nöjd med hur hon la upp morfars gamla skolböcker och mammas "mina vänner"-bok. Snyggt, eller hur?

Nemi får också sin egna plats...

Uppifrån och ner:

Uppe på hyllan har Karisma sin plats som hon bara älskar.

Nästa hylla: Uppslags-, citat- och ordspråksböcker. Har ju en viss förkärlek för det de två sistnämnda.

Sedan: Pyssel- och inredningsböcker.

Och min fina diktbok jag fick av farmor Una 26-årspresent är ju värld att visa upp, inte sant?

(Det tomma utrymmet på vänstersidan väntar på påfyllning av böcker från källaren.)

Djurena har sina egna platser såklart: Karisma sin elementbädd, Fenix sin bia-bädd...och Ola sin resväska! Alla nöjda och glada.

Och så till det som egentligen är en tv-hylla...

Ko-samlingen har minskat drastiskt, men några kunde jag inte slita mig ifrån... Ko-Joe och Ko-dak hör ju såklart till favvisarna, liksom Ko-ffein, Ko-lera och Ko-kain =)

Men det bästa av allt:

Jag har fått till två stycken minnas-mormor-hyllor.

Man FÅR tycka att det är deprimerande att ha dödsannonser och begravningsprogram uppe, men jag vill ha det så...

Begravningsprogram och tack-kort har förresten min svägerska KajsaKrutrök gjort. Såå himla duktig.

Eddie Shakespeare, Charlie Shakespeare och Alexius Shakespeare får bo i samma skåp.

Boken, Till min älskade mormor, fick hon av mig för många herrans år sen. När hon sen försvann ifrån oss ville jag behålla den...

Pumorna, de är mormor för mig. Och så foton. Älskar både de ovanför med mormor och mig, och det under med mormor, morfar och min fina Olle (Oliver). Saknar honom också...

Jaa, det var väl det mesta...

Jag är så nöjd, och så tacksam för all hjälp av V, och så glad att jag fått till mina mormor-hyllor! Min fina, fina, fantastiska mormor, alla dagars Dagens Ängel!

Det där med Dagens Ängel är för övrigt en tradition jag ska försöka komma ihåg att lägga in i fortsättningen...!

Jaha, så råkade klockan bli kvart över 2 idag igen... Förstår inte riktigt hur det går till. Datortid och Vårgårdatid har faktiskt fasligt många likheter...!

Kom Ihåg Mig

Vill tillägna detta inlägg någon alldeles speciell.
En person som är "fasligt fantastisk", som är vacker, rolig, intelligent.
Den mest karismatiska människa jag någonsin träffat med världens skönaste humor.
En vän utöver det vanliga som alltid ställer upp och som är sådär underbart knasig.
Hon är helt enkelt bara top notch!
Finaste, goaste V, tack för att du finns i mitt liv.
Här kommer en låt till dig från mig...(och från Winnerbäck ;P ) :

När du står ensam kvar på tå
och ytan inte går att nå
När du träffat botten
Kom ihåg mig då

När du tagit första bästa tåg
och ger vad som helst för en dialog
När du står sist i kön
Kom ihåg mig då

När vintern gömmer dina spår
så att du inte hittar hem
När du är vilsen i en vinternatt igen
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då, kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då, kom ihåg mig då
- här finns du kvar

O när du står på toppen och tittar ner
och det är ljust vart än du ser
När du har vunnit
Kom ihåg mig då

När du får spring i dina ben
och jordens dragningskraft är klen
När du är i luften
Kom ihåg mig då

När våren öppnar sina dörrar
och du tar den långa vägen hem
När du sitter på uteserveringen där vi satt igen
Kom ihåg mig då

När det blir varma sommardar
Kom ihåg mig då, kom ihåg mig då
När vinterisen ligger klar
Kom ihåg mig då, kom ihåg mig då
- här finns du kvar

När varje dag känns likadan
och när det skymmer över stan
och när du drömmer
Kom ihåg mig då

När du har varit i alla vrår
och du har testat allt som går och
när du tröttnat
Kom ihåg mig då
...

Små ord

Har ni tänkt på hur så små, korta ord kan ha så enormt stor betydelse? Som "vi" tillexempel. Det ordet kan, i rätt situation, få hela mig att gå igång på en millisekund. Som det gjorde igårkväll.
Eller en mening bestående av fyra ynka små ord - Den meningen kan få känslor att storma och förvirringen att ta fart som ingenting annat. Det är både skrämmande och härligt, konstigt och självklart på samma gång.

Jag kan facineras nåt otroligt över såna triggers. Att alla har olika beroende på vad som finns i ryggsäcken. Ibland kan man se så tydligt på någon när man råkar trycka på en sån där liten nästan obefintlig knapp och det kan säga så himla mycket om personen i fråga. Reaktioner kan berätta mer än tusen och åter tusen ord, och det facinerar mig!

Jag tror också att man är olika starkt mottagbar för sina triggers vid olika skeden i livet. Just nu är jag extremt mottaglig, märker jag. Återigen; skrämmande, härligt, konstigt och helt självklart!

... Ja, det är nog sant. Men HUR gör man för att sluta tänka så mycket. Jag är "diagnos: grubblare" sedan evigheter (sedan alltid?). Det är en del av min personlighet och jag vill inte ha det på något annat sätt - därmed inte sagt att jag inte vill ha distans till den delen av mig emellanåt. Det vore såå skönt med en fjärrkontroll i livet. Där man kan snabbspola - både framåt och bakåt - och pausa och till och med trycka på Off ibland.

Nu till något helt annat.

Kurs med Ola igår. Klickerträning. Ju mer jag tänker på det, desto gladare är jag nog ändå att jag har en viss förkunskap och att ingenting egentligen är nyheter (även om jag inte tränat allting innan, och nästan ingenting av det med Ola). Det är många moment som ska gås igenom på kort tid och jag förstår att det kan bli förvirrande.

Ola skötte sig utmärkt hela tiden. Han blev rätt så passiv emellanåt men när han kom igång gick det kanoners. En fråga dock - hur frishapar man en "passiv" hund som inte vill testa sig fram, som sätter sig ner och tappar både intresse och självförtroende? Är det då så fel att hjälpa till på traven i alla fall ett tag???

Roligast av allt var nästan efteråt ändå. Passade på att träna lite burlekar med honom när jag hade både bur och en stor plan. Han var såå duktig. Det är så extremt roligt att se honom in action, för är det nån gång han är det, så är det under burlekarträning.

Började med att kalla honom ur buren, över en "balansbom", helvändning mot ett hinder och sen rakt fram in i buren igen. Inga som helst problem trots att det var en stor, svart riesenhane på plan. Körde lite olika varianter med de "verktygen" och sedan gick jag över till att sända honom in i buren från olika håll och avstånd. Inga som helst problem för honom att i full fart leta sig in i buren när jag släppte honom på långt avstånd bakifrån. Lillprinsen!

Längesen jag hade med "dagens ängel" nu, kanske dags att börja med det igen?! För GÅRDAGENS ÄNGLAR var utan tvekan:

VERONICA - för "vi" och mycket annat.

OLA - för toppeninsats på plan, för att han skänker mig så mycket glädje när han själv är sådär sprudlande glad!

Raderad dag

Bortsett från sammanlagt ca 1 timmas vakenhet under dagen har jag SOOOOOOVIT!

TACK BAXEL

som ställt upp och passat och aktiverat mina hundar ända sedan igår kväll

så att jag har kunnat ta igen många välbehövda timmars sömn.

Vem vet, imån kanske jag kan vara människa igen, istället för den vandrande zombien jag känt mig som (och inte minst sett ut som!) den sista tiden.

Med andra ord:

Dagens Ängel: AXEL!

ÄÄÄÄÄNTLIGEN!

ANSÖKNINGSHELVETENA ÄR KLARA.

Mailet är ivägskickat och befinner sig snart hos politikerna

och hos "dagens ängel",

vår KÄRA Matsdotter

(Tacka Gud eller vam fan som helst för henne!)!!!

Nu åker vi till posthuset för att bli av med den sista skiten, sen är vi (jag) fri(a)!

TJOHOOOOOOOO!!!!!!

(Och Baxel sympatitjoar...)

(Avslag mottages med brevbomb och datorvirus)

Mission completed...

Idag tänkte jag börja inlägget med att presentera vår lyxsvit. Man kan faktiskt till och med snurra ett helt varv runt med armarna rakt ut åt sidorna utan att komma åt väggen. Lägg emellertid märke till datorns storlek i förhållande till sängbredden på översta fotot; Som ni ser har vi gott om förvaringsutrymmen. Faktiskt hela 3 hyllor om man räknar med "hyllplanet" uppe på byrån, och stolen fungerar ju alldeles utmärkt som sängbord! Föresten, om ni undrar vad det svarta minimala föremålet på väggen är, så är det en prima platt-tv! DET kallar jag verkligen LYX med stora bokstäver. Det enda jag har att klaga på när det gäller den är att de har missat att lägga ut glasögon på rummen så att man har en suck att se vad som händer på tv:n också...

Det har varit en väldigt givande och stimulerande dag idag, flera väldigt bra seminarier. Har haft två stycken valbara seminarier under dagen och jag var på följande:

1. Onödig ohälsa kan bekämpas - Stillasittande, läkemedelsbiverkningar och andra riskfaktorer. - Livsstil och friskvårdsaktiviteter.

2. Vem lyssnar på de unga? Som sagt, väldigt bra båda två. Och att träffa gamla goingar är aldrig fel heller. Framförallt de man träffat på utbildningar som man träffar på då och då i såna här sammanhang.

En av dagens höjdpunkter:

Knappkorgen med Roland Jansson.

"Enmansföreställning med den kände Göteborgsprofilen"

Mission completed succesfully!

Axel åkte med mig till Stockholm igår med två mål:

1. Att spana in platsen där Olof Palme mördades. Som ni ser på bilden nedan har han i alla fall lyckats med det uppdraget.

2. Att lösa mordgåtan! Känner mig lite som Kapten Haddock (alternativt Milou) som tvingas gå runt med Tintin och leka cluedo...! Nu är det i alla fall nästan löst hävdar han - bara en liiten detalj som återstår: han ska bara hitta mordvapnet. Och den resan, mina kära vänner, får han ro iland själv!

"På denna plats mördades Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986"

Efter konferensdagens slut hade vi laddat för mingel. Tyvärr hade vi blandat ihop Visa Vägar-konferensen med Möjligheternas Metoder som vi också var på förra året - där det serverades middag och massor med fri alkohol (speciellt om man hade fjäskat lite för servitören!). Idag bjöds vi på lyx av samma karaktär som vårt hotellrum: snittar, gurka, morötter, lite chips och chilinötter samt (alkoholfri) cider i plastkaffekoppar... Besvikelse! Så, vi tänkte att vi samlar ihop Jönköpinggänget och kanske några till och går vidare, men Jönköping hade också stuckit. De stackarna hade fått ta sig upp till huvudstaden nu imorse, tiiiidigt! Hur som helst, Axel och jag bestämde oss för att gå ner till Gamla stan och ta en öl/cider/whatever (och självklart kolla in i Christina Schollin-affären för att utöka min "lilla" ängelsamling). Dessvärre råkade jag som alltid när jag är i Stockholm hamna i min favorit-Zarabutik (Drottninggatan såklart!). Idag drogs jag av mystiska krafter direkt till barnavdelningen och fick sedan skynda mig ut innan jag hittade något att shoppa till mig själv, eftersom jag redan handlat upp lite för mycket pengar till lillskruttan Adelia. Kunde ju inte motstå detta! (och dessutom är det ju sååå mycket roligare att handla till hundar och barn än till sig själv! Nån som håller med?)

Klart att hon är!

Har egentligen samlat på mig en massa att blogga om under dagens gång, men det får komma vid ett senare tillfälle. Nu ska jag försöka sova, optimist som jag är (ibland)...! Måste bara säga, återigen, ibland blir jag så rörd av människors genuina värme och omtänksamhet. Speciellt då de kommer från håll jag inte har anat innan... Idag är Birgitta och Karin de största änglarna!

SOV GOTT

(Imån får jag träffa mina djur! Saknar dem som faaaaan nu!!!!)

Tabbe-resan

Man kan ju undra var morgonen tog vägen idag. Vaknade strax innan 11 och tog det hur lugnt som helst. Karisma var visserligen hemma men även hon varmorgontrött denna dag. Ola är hos sin riktiga mamma och Fenix hos sin fostermamma så inga hundar hade jag som skulle ut heller. Plötsligt, helt utan förvarning, var klockan 12.22 och jag insåg att jag hade 40 minuter (förlåt, 41!) på mig att göra mig iordning och packa. Inga problem! Fast…nästa gång jag kollade på klockan, när jag var nästan klar med packningen i alla fall, så var det nån jävel som hade varit framme och mixtrat med tiden. Jävla skit. Men på 12 minuter hann jag i alla fall slänga ner de sista grejerna i väskan, yra runt ett par minuter, kasta på mig själv kläder, borsta hår + tänder och gå till spårvagnen. Liten eloge till mig själv, om jag får be! =) Så var man på Sveriges östra sida och än så länge har resan gått...tja, kanske inte heeelt och hållet enligt planerna. Tabbe efter tabbe (hittar inget bättre ord för tillfället) har dykt upp kontinuerligt under eftermiddagen, och bara en del av dem har vi stått för själva!

TABBE NR1: Hotellet vi bor på ligger cirka 1½´timmas gångväg från centralen. Ja, om ni frågar min resekompanjon vill säga. När mamma och jag bodde här för några år sedan tog det inte mer än 10 minuter att gå, men antagligen har tid-mixtraren varit här också! Hur som helst. Mitt på denna enormt långa vandring pajar Axel sin väska. Såklart! Hela drag-grejen hoppade av och i väskan hade han (antagligen) förutom sömnmask och dator även ett par tegelstenar. Så det blev till att skjuta väskan framför oss den sista biten. Gentleman som jag är lämnade jag över min egen väska till den klantiga farbror’n och tog själv hand om hans. Detta ledde naturligtvis till:

TABBE NR 2: Ynka tre trappsteg från trottoar till hotellentré (TRE!!!) och Mister A lyckas paja även MITT väskhandtag. Dock var det bara “lyfthandtaget” och inte “draget”. På hemvägen får han allt ta hand om sin egen väskjävel!

TABBE NR 3: Vi fick vår nyckel till rummet på fjärde våningen av en man med mycket kvinnliga drag alternativt kvinna med mycket manlig röst. Dessutom hade han antagligen rökt liiite för mycket illegala preparat… I alla fall, dags att ta hissen - eller snarare ombyggd garderob (dock mindre än min garderob hemma) - upp till rummet. Vi tryckte på knappen, om och om igen, men ingen hiss dök upp för några sadister hade naturligtvis inte stängt hissdörren efter sig! Eftersom min manliga kollega inte riktigt pallade “långpromenaden” blev det jag som fick kila upp till våning fem och komma fram lagom för att se de jävlarna stänga dörren och därefter GÅ ner!

TABBE NR 4: Hissen åkte ner för att hämta Axel och väskor och jag gick ner en trappa till vår våning. Jag stod utanför hissdörren och såg hissfanskapet åka förbi en våning med en Axel som mumlar nåt om att det “inte finns nån våning 4”. Sen åkte han förbi mig ner igen, och upp en gång till innan jag tryckte på knappen så att den stannade på nästa nerväg. Jag trodde att han var lika blind som vanligt men icke, det finns fan ingen våning 4-knapp som synes nedan:

TABBE NR 5: Jag stod och pratade med Sussi i telefon och Axel reagerar på nåt jag säger och ropar "Jag med!" och viftar lite med handen. Samtidigt gick en kille in i svalen vi stod utanför och trodde ju naturligtvis att Axel sa något till honom, så han hojtar ett "tjena tjena" tillbaka och försvinner in genom dörren, troligtvis med ett sånt där förvirrat "vem fan var det där?" som ni säkert alla varit med om då man hälsar på någon man inte riktigt kan placera. Trötta som vi var efter att ha gått runt halva Stockholm och givetvis hamnat på Drottninggatan ett par gånger (vi har en magisk dragning dit, det är sant!) tyckte vi att detta var hysteriskt roligt.

(Jag hör nu själv när jag läser det att det kanske inte verkar riiiktigt så roligt som det faktiskt var (och detsamma gäller hissepisoden!) men det är svårt att få ner humor svart på vitt. Tycker jag!)

ÖVRIGT SMÅTT OCH GOTT

FRÅN DAGENS BRAVADER.

Inte ens i Stockholm kommer man ifrån post-it's. Här till och med inglasade!

Axel hittade sin dröm-damm med dröm-vattenfallet. Nu tror han att han ska kunna åstadkomma detta vid "Lilla Slättadamm". Hmm, jag säger inget mer om det där...

Följande lapp sitter uppsatt på dörren från hotellsvalen:

"Dear guests.

There are rules you have to follow when staying at this hotel.

During the night it's important to be quiet so other guests can sleep.

STAFF."

Vaddå "ruleS"? Själv hittar jag bara EN regel på denna lapp, nån som hittar den andra?"

DAGENS ÄNGEL BLIR AXEL FÖR MÅNGA HÄRLIGA SKRATT OCH TREVLIGT RESESÄLLSKAP!

GODNATT MINA VÄNNER!

Minnet kort men gott...

...eller inte ens det! Hur som helst så glömde jag ju ängeln idag. Körde lite agilityträning med Fenix i Hällsvik tidigare idag. Det var sjukt längesen nu men det gick himla bra faktiskt!

DAGENS ÄNGEL är utan tvekan LINA. En riktig ängel. Den starkaste människa jag någonsin träffat!

Fästingjävlar!

Hua, vad jag har varit trött ikväll! Är väl inte van vid lunchrusherna i caféet kanske, vad vet jag. Ändå gick jag tidigare idag för att träffa Lina och Ola. Vi började med att gå en sväng i Bräcke-skogen innan vi gick hem till mig. Karisma var inte alls så snäll mot Ola som jag hade trott, däremot var han väldigt snäll mot henne. Såå imponerad av hans sätt att läsa av en katt! Tror inte att det kommer att bli några som helst problem mellan dem. Lill-Satan lugnade ner sig efter en stund och tyckte att det var rätt så spännande med en ny fyrbent i huset, och Fenix visade upp alla sina leksaker för både Lina och Ola. Inte det minsta svartsjuk än så länge utan ville mest ha igång honom. Kändes himla bra idag, allting. Fenix och Ola kom bättre överens än sist (inte för att de inte kom överens då, men de brydde sig inte alls om varandra.) och han var inte alls lika reserverad. Tycker att det är härligt med en hund som inte älskar allt och alla vid första ögonkastet, där charmen och personligheten visar sig alltmer tids nog. Och visst har han charm, Olisen, verkligen! Kände mig riktigt väl till mods efter att ha följt dem till vagnen, tror att det kan bli riktigt bra, det här. Och hoppas! Dock avundas jag verkligen inte Linas situation, vilket ju såklart gör att det inte känns raktigenom bra.

DAGENS CITAT

"Gör nuet till en tramppolin - inte till en hammock!"

/ Gunnel & Kjell Swärd

Tänkte att jag skulle gått en kvällsrunda med Fenixen typ nu, men de började leka med smällare här för ca tio minuter sen. Han gick nyss ut och la sig i hallen och det är totalt meningslöst att gå ut med honom nu, han skulle inte göra något då ändå. Han har blivit otroligt mycket bättre med skotträdslan men även om han är någorlunda kontaktbar så är han fortfarande väldigt stressad. Och fästinghelvetena har kommit nu! Såg den första idag, krypandes på Lukas. Så nu blir det till att känna igenom varenda millimeter under Fenix tjocka päls och ta på Scalibor-halsbandet. Fästingar älskar tyvärr min vovve lika mycket som myggor älskar mig - minst! Äckliga små skitdjur, vad ska de vara bra för?!?

DAGENS ÄNGEL är OLA som visade upp en helt ny sida för mig idag. Myshund! (Sussi, Fenix, Anna och Ywonne kommer på en god andraplats.)

"Hundjobb"

Usch, vilket hundjobb jag råkade ut för ikväll! Emma och jag var ute och gick med Fenix och rätt som det var dök han upp med en illavarslande stank! Vad är det med hundar och att gnida in sig i bajs??? Det blev till att storskura hela hunden när vi kom hem, vilket inte är helt lätt med ett trasigt badkar! (Eller själva duschslangen rättare sagt) Tur att han är lättbadad i alla fall, men det är sällan jag skådat en hund som tycker så synd om sig själv. Inte tyckte han bättre om att jag tog fram tandborsten när han väl hade fått komma upp ur det hemska badkaret. Skulle behöva kamma igenom hela honom ordentligt också, men skjuter på det hela tiden. Ingen av oss tycker direkt om det!

Hehe, dagens utlovade rabarberpaj blev totalmisslyckad - enligt mig. Sur och äcklig! Men, trots varningar, skulle folk likförbannat äta av den och envisas med att hävda att den var god. Icke, mig lurar de inte. Men jag tog i alla fall inte betalt för den! Imån får det bli något annat...! Annars har vi ju haft vädret på vår sida hela helgen än så länge, och imån ska det tydligen hålla i sig också. Konstigt vore det väl annars med tanke på att vi beställt detta väder redan innan jul! Nån som vill ha sol nån speciell dag så säg till mig nåt halvår innan så ska jag höra med vädergudarna!

DAGENS ÄNGEL är EMMA. Tack underbara för städhjälp, promenadsällskap och mycket mer. Du var sjukt duktig på Slättas idag. Imponerad!

Imån går Karismas dröm i uppfyllelse då vi får finbesök av Ola med matte - en hund som troligen vill leka nääästan lika mycket som hon! =) Kan vi ju hoppas i alla fall. Nervöst och roligt. Fy satan vad jag vill och hoppas att allt kommer att gå bra med det här!

Dagens citat

"Far inte fortare fram än dina skyddsänglar kan flyga."

/ okänt ursprung

På tal om "Framtiden - var god dröj" Emsan!

Bortsprungen hund

Så var ännu en dag till ända. Dagskassan på Slättas blev över förväntan och alla var väl rätt nöjda och glada vid (arbets)dagens slut. Varit massor eller en hel del folk hela dagen. Kl. 16.00 bommades det igen men ett gött gäng stannade kvar och laddade för (ännu en) grillkväll. Emma ångrade sig och ville inte grilla med oss. Trist! Hade velat ha henne med! Ywonne hade gått hem tidigare på dagen men kom tillbaka, likaså Bengan. Och så hade vi ju Veronica och Tomas, Selene och Mats, Sirpa och Axel. Och så jag, Fenix, Lukas och Turbo.

Medans A och T åkte iväg för att handla och köra hem E, gick V och jag wn runda med vovven innan det var dags för mig att hoppa i dammen. Ja, alltså "Lilla Slättadamm". Bengan hade åkt på hedersuppdraget att rengöra dammen vilket han gjorde för ett par dagar sen. Nu var det dags för mig att dekorera - dvs tvätta och lägga i sand, grus, stenar och växter. Fick hjälp av stans goaste finne =) Men fy satan vad det var kallt! Kändes som ett hiiimla bra utgångsläge när man skulle sitta stilla och ute i några timmar därefter. Eller inte. Frös som en liten gnu, men vad gör väl det med så trevligt sällskap, goa majskolvar och sjuuukt många härliga skratt. Det är ett helt underbart gäng, det där, man kan inte annat än känna sig hemma!

Och så var det ju det där med gårdagens lilla episod i Slottsskogen. Vet inte ens om jag hittar ord att beskriva det med. Har du någon gång sett ett rådjur hoppa över vägen strax framför dig tätt följt av en skällande hund? Har du därefter hittat hunden ca 40 minuter senare? Har du fångat in den tacksamma och mycket törstiga hunden, ringt polis, blivit kasst bemött av dem, fått höra att de ringer upp senare och bett dig ta hand om hunden så länge? Ja, kanske. Det är väl inte ett helt otänkbart scenario kanske.

Har du däremot efter att ha tagit hand om hunden i ca 45 minuter-en timma stött på ägaren som kommer cyklande, svär åt dig för att du har hans hund i koppel, som knäpper loss det och kastar mot dig och därefter skrikandes cyklar därifrån? Har du sett honom vända cykeln och cykla tillbaka förbi dig i rasande tempo med den totalt slutkörda hunden bredvid sig, fortfarande lika högljudd och aggressiv, för att sedan försvinna bakom krönet? Det hade aldrig vi varit i alla fall. BådeLina och jag stod där som tysta fågelholkar och undrade vad fan det var som hade hänt??? Vi hann inte undra särskilt länge innan vi hörde en hund yla och gny, och eftersom vi misstänkte att det var han som slog hunden skyndade vi oss åt hållet han försvunnit, men ingen hund och ingen man inom sikte. Gick ner mot Villa Belparc och hörde honom stå och skrika på ett gäng på en av ängarna... Jag orkar inte ens skriva vad som hände mer, men historien tog i alla fall inte slut riktigt än. Jag blir bara så fruktansvärt arg, rädd (över hur folk behandlar sina djur), "förundrad" över hur människor kan fungera (eller snarare INTE fungera), förvirrad och minst tio saker till. Allt kändes som en halvtaskig parodi, fast jag vet inte riktigt på vad. Verkligt kändes det då i alla fall inte!

Jag var som sagt där för att träffa L för första gången med hunden. Fenix och Ola brydde sig inte särskilt mycket om varandra överhuvudtaget vilket ju faktiskt var rätt positivt. Ola var inte rädd för honom, inte ens när de släpptes och Fenix försökte få igång honom, och Fenix var rätt bra på att läsa av Olas signaler. Efter några timmars älgletande, hundfångande, polisringande mm följde vi L och O till spårvagnen innan vi gick tillbak till bilen och åkte hem. På väg till vagnen hade de börjat smälla och skjuta raketer (jag HATAR påsk, nyår och andra smällar-högtider!) och Fenix blev ju som vanligt rädd och stressad, men han lugnades faktiskt en hel del av Ola och började dra sig något närmare honom vilket O accepterade.

Ola är såå cool, bryr sig inte om något av det Fenix reagerar på i olika situationer mm. Han var dock väldigt reserverad så jag känner att jag inte fick se så mycket av honom. De kommer hem till mig nån dag i helgen så vi får väl se hur det går då. Jag vill ju så gärna...!

Ett tips om ni ska ringa polisen angående en försvunnen hund (eller vad som helst, skulle jag tro) är att veta i alla fall NÅT av följande; - Var du bor. - Vad du har för telefonnummer. Att svara att man inte kan sin adress och inte lärt sig sitt telefonnummer var tydligen lite sådär halvpopulärt. MEN, mina vänner, den här gången var det inte JAG som var sådär förvirrad =)

Det blir många änglar idag, just för att jag har så himla gott om sådana! Inte alla som har min tur vad gäller det...

DAGENS ÄNGLAR:

• FENIX. Åh, vad jag älskar denna lilla varelse, aldrig mött en hund med så stor personlighet! Har gett oss många skratt under kvällen.
• UNA för ett fantastiskt fint mail. Saknar henne!
• LINA. Så roligt att äntligen träffa henne efter allt skrivande hit och dit. Helt underbart go och rolig tjej. Från idag även framtidsplaner ihop som pyromaner alt. bankrånade (eller både och). Obs! Beställningsvara, inget ideellt arbetande mer!
• AXEL för ett jättefint sms nu ikväll. Tack.
• TOMAS, VERONICA, YWONNE, SIRPA, MICHA, SELENE och MATS för en jättehärlig kväll. Alltid skönt att skratta sådär mycket, trots att jag var helnykter chaufför. (Nästa gång tänker jag inte köra!)

Jag VET att jag blivit dålig på dagens citat. Börjar få lite ont om dem. Eller nej, egentligen inte, men de jag har i huvudet är nästan slut.

Repris

Och så gör jag det igen...Måste åka hemifrån om en kvart och här sitter jag med turban i håret och inget mer av morgonens sysslor avklarade än hundpromenaden. Och inte mycket till promenad heller för den delen. Sovit ca 3 timmar inatt och ute pissregnar det. Man får väl trots allt vara glad för det här regnet, för det följer väderprognosen - samma prognos som lovat oss bra väder imorgon vid säsongsöppningen. Nu väntar en fullspäckad dag med som börjar med café-grejer att fixa i mängder, därefter styrelsemöte, sedan Hällsvik och göra gravdekoration med mamsen och slutligen ikväll hem till Sus.

Dagens insikt; Jag har bara känt min Ems i 1½ år. Veronica har jag inte ens känt i ETT år. Helt sjukt...känns som att jag känt dem båda åtminstone en livstid! Insikten är alltså - Tid är knas! Den hoppar fram och tillbaka och luras och håller på. Konstigt konstigt.

Gårdagens änglar är Emma, Veronica, Anna och Lina. Får skriva mer om det sen. Nu har jag 10 min på mig att bli klar. Tror ni att jag fixar det?!? (återigen, tid är knas. Den rusar!)

Mys på Café Slätta

Igår var det storstädning på gång. Klockan 12.00 träffades jag, Ywonne, Tovan, Ems, Fenix och Lukas på Café Slätta för att göra ett riktigt röj innan säsongsöppningen på torsdag. Vi funderade på om vårt lilla fik inte var ett fall för "Rent hus" snarare än ett gäng ideella amatörsanerare! När man satt där med solen i ryggen och kaffekoppen i handen och tjötade med de älskade stammisarna som kom förbi kunde man inte annat än att längta till sommaren! JAG, av alla människor på jorden! Hösten är ju annars min favoritårstid, efter vår och vinter, men sommaren kommer absolut SIST. Jag tycker om stora tröjor och tjocka jackor, inte värme och bad. Ändå, Café Slätta gör sommaren värd värmen, tack vare alla goa kunder, glad atmosfär, omtänksamhet, hundfolk och inte minst underbara medarbetare! Alltså, som ni säkert redan listat ut tog städningen ett antal timmar att genomföra. Vid 19-tiden gav vi upp för dagen och Ywonne och Lukas traskade hemåt. Vi andra hade betämt oss för att hänga på Tomas och Veronicas förslag om grillning. Baxel dök upp efter Häcken-matchen, Tomas och Veronica efter handling och även Bengan kom förbi med cykeln Pia. Mmmm, grillad majskolv + zuccini blev det för min del, gott gott! Hur mysig kväll som helst, var det! Efter nästan en 12-timmarsdag på caféet packade vi ihop oss och begav oss hemåt. Efter att ha värmt upp mig i ett bad och tjötat lite i telefon somnade jag som ett lamadjur framför "Vänner" redan vid 1-tiden.

GÅRDAGENS ÄNGLAR är samtliga som var med hela eller delar av dagen på Slättas. Ni är underbara allihopa, det var längesen jag skrattade så mycket! Tack till er alla, och ett extra tack till Tomas och Veronica som bjöd på maten och gjorde kvällen extra rolig för alla oss andra. Örebro har gått miste om 2 änglar! Vi lovar att bjuda igen! Vi lär ha en låång sommar framför oss med massor av trevliga, mysiga kvällar som denna. Är ni med på det?

Änglar, änglar, änglar

Idag verkar det fullkomligt krylla av änglar, och vet ni vad det mest oförskämda är? Att jag helt oförtjänt har dem jämt!

DAGENS ÄNGLAR:

• AXEL som dels agerar taxi så fort jag inte har någon bil, men framförallt för att även han stöttar mig i en extra familjemedlem här hemma.
• EMS, vad skulle jag gjort utan min Emma? Hon har varit så underbar de senaste dagarna! Till och med mer än vanligt, och det säger inte lite, det =)
• ELISABET såklart som lyfter stenar från axlar och sånt. Som inte utgår ifrån att allt måste innebära problem. Gillar den inställningen skarpt! Gillar henne skarpt!
• SUSSI som tror på mig, som litar på att de beslut jag fattar är rätt och får mig att tro på det själv.
• ANNE-BERIT. Hur många har haft en kontaktperson från sjukhus som flyttar till Norge, håller kontakten och låter en inse att man faktiskt betyder något, att man spelar roll? Vi har inte ens setts på två år, men glömmer, det gör hon inte. Och inte jag heller! Fantastisk människa, helt enkelt. Varm, glad, genuin!

Önskar för mycket!

Där ni ser problem, ser jag kärlek och värme. Där ni ser arbete ser jag total kravlöshet. Jag pratar om inställningen min kära familj har till att det kanske (förhoppningsvis) snart kommer en powder puff och bor hos mig, Fenix och Karisma ett tag. Kanske ett långt tag, kanske kortare. De frågar inte något om honom, de bryr sig inte, de har ju Fenix. Det är så de ser på saken, och fler med dem. Tror att jag kommer att älska Fenix mindre, men jag har gott om plats i mitt hjärta. Jag är inte rädd för att älska - längre! Jag kan bara beklaga att deras är fulla eller för rädda att släppa in någon mer. De tror inte att jag kommer att ha tid för Fenix, men jag ser det snarare tvärtom. Ur träningsaspekt kan konkurrensen trigga honom. Fenix är det bästa som hänt mig och han får inte på något sätt bli lidande, då blir det tyvärr bara "ett kort tag" med lilla O. Men varför skulle det skita sig? Varför måste man utgå ifrån det? Räcker det inte att ha det med i beräkningen som en risk?

DAGENS CITAT

"Hellre älska och förlora, än att aldrig ha älskat."

/ okänt ursprung

Mina djur är inte bara mina bästa vänner, de är min familj! De är mina barn som jag skulle gå igenom eld för! Jag skulle simma med hajar eller sova med fåglar täckt med brödsmulor för Fenix, och ni som känner mig (och mina fobier) vet vad det innebär. När min bror pratar om att skaffa ett barn till, är det ingen som rynkar på pannan och suckar. Det är ingen som ifrågasätter varför (eller snarare ATT) eller som påpekar att de kommer att ta tid från dottern de redan har. För det gör det ju! Det är ingen som tycker att det är en oerhört dålig idé bara för att A kan bli svartsjuk. Och framförallt så är det ingen som stönar att de aldrig kommer att vara barnvakter för det är såå jobbigt med två barn. Jag är själv tredje barnet, sa alla samma sak till dem? "Nu räcker det väl! Ni ska väl inte ha ett till när ni redan har två?" Tror de att alla de hade som barnvakter jublade över att behöva ta hand om en ungjävel till? Knappast!

Kan inte sluta undra VAD det är som är så mycket jobbigare med hundar än med barn? Är det faktumet att det är 4 händer att torka istället för 2, eller är det kopplena som utgör ett problem? Är man för rädd att bli intrasslad? Är det så mycket roligare med blöjbyten än med bajspåsar? På vilket sätt är det lättare att laga mat till de tvåbenta än att ställa ner två matskålar med torrfoder på golvet? Snälla förklara, för jag förstår inte. Visst förstår jag att min mamma inte kan ha två hundar när hon har dagbarnen och redan släpar på barnvagn och grejer (återigen, är det tyngre med ett koppel än en barnvagn?), det är inte det som är problemet.

Jag tror egentligen inte att det handlar om något av det där, utan mer om en ovilja (eller okunskap) att förstå hur ett djur kan betyda lika mycket som en familjemedlem, en dotter eller en son. De har aldrig hittat hela sin livsmotivation i en hund, aldrig levt för djurens skull.

Önskar att de kunde vara lite mer supporting. Önskar att de kunde undrat mer, varit lite mer nyfikna istället för rakt igenom negativa. Önskar mig nog alldeles för mycket, uppenbarligen. Men, jag klarar mig ändå, det har jag alltid gjort. Det här är anledningen till att jag aldrig har berättat något innan allt är klart tidigare, jag orkar inte försvara något som jag inte är helt säker på. Hela den här situationen med O, anledningen till att han kanske flyttar in, det oerhörda stödet från omgivningen =S för mig tillbaka till Alice, min finaste Alice och mitt livs svåraste beslut. Och till att försvara det som var rätt för mig, till tankebanor som kretsar kring helt olika planeter. Jag önskar för mycket!

DAGENS ÄNGLAR

• EMMA som faktiskt stöttar! TACK!
• SUSSI av samma anledning. För att hon inte bara avfärdar utan en vilja att förstå.
• FENIX som skötte sig helt otroligt bra på träningen idag. Min prins. Har aldrig gått så bra på en rallyrunda (eller 4 snarare).
• KARISMA, gostrollet som tröstar och värmer och känner.

Säsongsöppning!

Fenix och jag började dagen med att ta en promenad i vårsolen till Bt1 tillsammans med Emma. Väl på plats väntade ännu ett café-möte, dags för schemaläggning och prissättning. Blev en del höjningar i år vilket jag (eller VI) egentligen inte alls tycker om, men vi måste för att överleva. Som många vet har vi ju tagit såna underpriser tidigare att kunderna har klagat (det är sant!) och inte ens efter årets höjningar kommer vi upp till andra caféers priser. Det är ju en av fördelen med att drivas av en ideell förening med enbart ideellt arbetande. När jag ändå är inne på det;

SÄSONGSÖPPNING AV CAFÉ SLÄTTA PÅ SKÄRTORSDAGEN, 9/4 KL. 12.00-16.00. Öppet hela påskhelgen (obs! om vädret tillåter), alltså skärtorsdagen till och med annandagen. Därefter har vi öppet torsdag - söndag tills vidare. Kolla gärna in på vår HEMSIDA: www.rsmhnackrosen.se för foton och fler bilder. VARMT VÄLKOMNA ALLIHOPA! Och hjälp till att hålla tummarna för att vädergudarna är på vår sida!

Jag känner mig såå helt flummig! Allt som ska göras flyger runt i huvudet och jag kan inte riktigt fokusera på någonting. Är oföretagsam, trögfattad och har sämre minne än vanligt. "Att-göra"-högen bara växer och jag känner mig helt maktlös... FRUSTRERANDE! Fattar inte riktigt vad som händer. Hoppas att det klarnar något där uppe tills caféet sätter igång (har dock inga större förhoppningar...) men det kan bli rätt komplicerat att stå i kassan när hela kontoret blinkar "error"!

Mamma, Fenix, Adelia och jag tog en promenad ner till Eriksberg på eftermiddagen och fikade. Hur mysigt som helst! Ska lägga upp bilder så fort jag hinner och har en dator där det funkar, förhoppningsvis imån. Adelia var dock inte så sällskaplig...hon var väl vaken en sisådär 5-10 minuter sammanlagt. Men aah, denna underbara lilla tös - me love! Och tack för fikan mamma!

Hem en sväng till den vilda katten. Jag har hört att katter ska bli lugnare av kastrering. Tyvärr har Karisma inte hört det! Idag har hon varit fullkomligt skogstokig. Jag tror att hon försöker att ta igen de där 2 timmarna hon var sövd i lördags, så länge har hon väl aldrig vilat i sträck. Nu har hon i alla fall gått och lagt sig hos Fenix och borrat in sig i hans päls. De är så underbara, de två!

Kvällen har spenderats hos Sussi där jag hjälpt henne att skaffa facebook efter en liten promenix i Bräckehills djupa skogar. Maaassor med rådjur där nu. Fenix jagade ett par för några dagar sen och idag gick de förbi en liten bit framför oss innan vi kom in i skogen.

Ja, det var väl det om det. Ungefär.

DAGENS ÄNGLAR

• SUSSI, lycka till med facebook. Tänk på att du är gammal, oteknisk och troligtvis kommer att ställa till det en hel del för dig ett tag framöver =P Äh, du har snart mååånga vänner, oroa dig inte!
• Grattis EMMA! Det kommer att gå jättebra, det här. Så glad för din skull. You go, girl! (Och kom ihåg att det alltid finns djur att låna om det skulle kännas ensamt.)
• STICKAN för ett gulligt sms imorse.

  DAGENS CITAT

"Utveckling är att minoriteten skapar nya ord fortare än majoriteten lär sig dem."

/ur Räpan 2, Lisa Enqvist

VAK och i-landsproblem

Idag har mamma varit hemma hos mig med VAK (vård av katt) medans jag varit på Bt1. Bakat pajer, tjötat, kollat in Tovans ängel-kort mm. Fem timmar gick rätt fort.

DAGENS ÄNGLAR:

• MAMMA som inte bara vakar över min lilla sjukling, utan också städar varenda milimeter av min lägenhet, diskar, tömmer askkoppar, allt, medans hon är ensam här! Och såklart för trevligt promenadsällskap och bästa back-gammonmotståndaren ever!
• KARISMA, min lilla going. Inte f-n är hon stilla många sekunder, men det är allt rätt skönt att se att hon inte har ont. Gångstilen med tratten på är inte heller att leka med - Hakuna matata! (Som när Simba & co går över stocken och sjunger, ni vet...)
• FENIX som är alla dagars ängel! Finns inte någon jag älskar mer på denna jord!
• SUSSI, knäpp tant! =) I love you!

  När jag kom innanför dörren i eftermiddags möttes jag av en skinande ren lägenhet. Anna hade rätt, om man väntar tillräckligt länge blir det städat till slut =) Hon är allt bra klok hon! Och mamman är bra snäll hon!

Blev en promenad i Svarte Mosse och lite back-gammonspelande (som vanligt!) innan jag körde mamsen hem, kidnappade bilen och åkte hem till lillkissen. Lär bli en lååång vecka det här, inte van att vara hemma större delen av dygnet! Dessutom var det bara ett gammalt avsnitt av Mäklarna som gick ikväll. Trodde att det var nya avsnitt som skulle gå nu och hade ju sett fram emot det ju! I lööööööv them! Men icke... Är det där ett i-landsproblem kanske?!?

Mycket mer än det där har inte hänt idag...heller! Har sträckt mig i benet och är kär i en hund jag inte ens träffat. Önskar att det bara kunde dimpa ner en lösning från himlen så att Fenix, Karisma och jag kunde adoptera denna fantastiska lilla kines-vovve (powder puff). Största problemet är att jag inte har någon hundvakt som vill/kan ta hand om 2 goingar samtidigt när det behövs. Suck.

DAGENS CITAT

"Den som står med båda fötterna på jorden rör sig inte."

/ Tor Åge Bringvaerd

Eftermiddagen försvann hemma hos V och T där Axel och jag försökte få gjort en del på hemsidan. Tack vare T gick det rätt så bra! V tapetserade hyllor och roade oss med diverse kommentarer och ljud under tiden. Efter några timmar hade vi gjort det mesta av det vi borde och jag åkte tillbaka till Hällsvik för att lämna bilen (mamma ska få låna den ett par dagar =P ) Daniel och Adelia var där så jag blev kvar ett par timmar. Lilldockan, hon är såå lovely! Och såå söt i "Zara baby"-boleron! Har liiite svårt att förstå att jag kommer vara gammal tant när hon är sisådär 15 år...! Nåväl. Storhandling på Maxi på hemvägen. Kvällsrunda med (mamma och) Fenix och sen in till lill-Satan. För det är hon verkligen nu, Karisma! Inatt ylade hon i ett (som tur var inte så högt att grannar störs)! MÅSTE sterilisera, måste ringa runt IMÅN! Knäpp-katt. Det är himla tur för henne att hon är söt och go, och att jag älskar henne! Nu ligger hon som vanligt precis under min haka och bevakar bloggandet, mysis!

DAGENS ÄNGLAR

• ADELIA, lilla prinsessan. Så underbart go!
• FENIX för alla skratt han gett mig idag. Knas-hund!

  DAGENS CITAT

"Tror du inte att det i människan finns ett djup så stort att det är dolt även för henne som det finns i?"

/Augustinus

Dags för kvällens skumtomte-ranson!

Löpande jamare

Dagens insikt: För en vecka sedan hade jag inga som helst problem med att hitta "vettiga" skrivvärda saker att blogga om. Då var jag instängd dygnet runt, sov större delen av dygnet och knappt umgicks med en enda själ. Nu däremot, när jag är tillbaka i det vanliga dygnet, igång största delen av tiden och träffar massor av vettiga folk, så har jag jättesvårt att hitta något intressant att skriva om. Konstigt, inte sant?! En teori är att jag numera i större utsträckning väljer vilka jag umgås med. När jag slipper de riktiga rötäggen missar jag ju också en massa (i efterhand) komiska situationer. Vad vet jag...?!

Var har då denna dag tagit vägen? Förmiddagen försvann i min säng...återigen - hur kan jag vara så vansinnigt tröööött?? Kom inte iväg till Bt1 förrän vid 1-tiden. Blev lite tjöt med Elisabet, Mina och Axel, liiite jobb (alldeles för lite!), rensande på kontoret mm. tills klockan blev 16.50 och jag skulle gå för att möta Emma och gå en sväng med vovven. Veronica ringde strax efter att jag kom ut genom dörrarna och ville ha promenadsällskap, så hon och Tomas hämtade upp Fenix och kidnappade honom för en mycket uppskattad (av både F och mig!) promenad längs Torslandas kust, Tack snälla! Emma och jag gjorde klart förberedelserna som jag hade börjat med och var klara ganska lagom till kl. 18 när vår grupp (RESPEKT!) startar. Två av fem hade lämnat återbud, och ytterligare två uteblev. Med andra ord var vi två gruppledare och en deltagare, så istället för det bestämda temat och framarbetade övningarna blev det kortspel och fika. Mycket mysigt men ändå tråkigt när det inte blir som man tänkt. Vi satt ändå kvar och spelade och tjötade tills tiden var ute, och ca. kvart i 9 lämnade vi byggnaden och åkte mot Wiesel för att hämta upp Fenix hos T och V. Väl framme på parkeringen ringde jag för att kolla så de verkligen kommit hem efter sitt runtirrande i Torslanda, men icke...! De satt hemma hos mina föräldrar och fikade så Emma och jag styrde mot Hällsvik. Blev kvar där till halv12. Nu är jag hemkommen och väntar på att T och V ska komma förbi och lämna lite grejer de hade kvar hemma från när Karisma var hos dem.

På tal om Karisma föresten, hon löper igen. MÅSTE komma iväg och sterilisera henne SNART! Visserligen skriker hon inte, som många andra gör, så att hon stör grannarna, men hon stör MIG med sitt konstanta mrrrr-miiiaaaaao-krrr-krrrrrrrr-maaaa-mrr-krrrr-oooaaaaoooo. SUCK! Nån tusenlapp till som flyger iväg...nice. Det är förvisso en väntad utgift, men inte mindre smärtsam för det!

Fast jag har faktiskt EN rolig sak att blogga om idag, men eftersom jag inte kan lägga in foton härifrån får det komma (förhoppningsvis) imorgon istället. Jag har inte heller glömt valpbilderna, promise!

DAGENS ÄNGLAR

• TOMAS & VERONICA för Fenix-kidnappningen, många goa skratt mm mm i all evinnerlighet... Har saknat er såå mycket!
• AXEL för solregn och post-it's osv. Kram kram!

DAGENS CITAT

"Det var pricken över isberget!"

/okänt sportkommentator-citat