Ola Ola Ola. Det är tur för honom att han är såå älskad! Och synd att jag är så DUM!
Förra tisdagen kastrerades han, senare samma kväll lyckades han bita upp alla stygn (utom 1). Morgonen därpå syddes han ihop igen och har därefter haft tratten på sig nästan hela tiden (bortsett från promenader). Igår kväll, två dagar innan stygnen skulle tas (TVÅ!) lyckades han under ett obevakat ögonblick bita upp ena såret helt igen. När det var nästan läkt. FAN! Idag blir alltså ännu ett veterinärbesök, en ökad penicillinkur, flera stygn...Den här kastreringen blev inte bara mycket dyrare än jag hade tänkt mig utan också en väldigt utdragen process. Suck! Hur kan jag vara så dum att jag lämnar honom osedd i mer än 10 sek? Fast Fenix hade ju inte ens nån tratt på sig de sista dagarna... Men detta misstag tänker jag INTE göra om IGEN med Ola! Nu får han leva som golvlampa resten av året. Minst!
-"Typiskt kattbeteende" sa veterinären för övrigt...som om det var nåt nytt att Ola är hälften hund-hälften katt?! Återigen - SUCK!
Och inte nog med det. Min kära vilda katt har lyckats paja min dator, och det är ju inte direkt så att jag (nu) kommer att ha råd att köpa nån ny det närmsta decenniet. Även för henne gäller - det är tur att hon är älskad! Och, även här var det i grund och botten mitt fel...!