Clown-katten

Hade en liten fotosession med min katt för ett tag sen när jag hade fått låna en systemkamera.

Hon är så knäpp, min Karisma. Hade aldrig kunnat drömma om att få en så härlig, personlig, galen, gosig, omtänksam, känslig, temperamentfull, healande och alldeles underbar liten clownkatt.

Karisma har många egenheter och en hel del tvång. Ofta påverkar hennes tvång även hennes omgivning och hon är en fena på att manipulera! Bland annat måste clownkatten säga "prosit" när någon nyser, varpå personen i fråga måste titta henne i ögonen och svara "tack". Gör man inte detta slutar hon inte att jama... Det händer ju då och då att det är en stängd dörr emellan nysaren och jamarenvilket naturligtvis innebär vissa problem för en katt med OCD. Vill man inte lyssna till ett konstant "maaaaauuuuiiii waaaaooooooo mmmmmmmmmmmaaaaaaaaaaaaoooo" får man helt enkelt hoppa upp ur badkaret (eller var man nu befinner sig), titta på katten och artigt (eller lätt förbannat i det läget) tacka. Karisma känner av minsta ångest hos mig och kommer och lägger sig på mitt bröst. Där ligger hon sen kvar tills jag andas lugnare, djupare. Detsamma gäller om man är ledsen, då vill hon vara nära. När B som är diabetiker passade henne för några veckor sedan larmade hon att han hade lågt socker på samma sätt. Så klok hon är, min lilla pärla!

Hon pratar näst intill konstant, den här lilla katten. Passar alldeles utmärkt in i vår lilla familj, med andra ord; varken jag, Fenix eller Ola är kända för att vara överdrivet tystlåtna.

Den mest irriterande egenskapen hon besitter är emellertid kleptomanin. Inte nog med att hon snor allting, hon gömmer det dessutom också! Hon plockade loss mössen på en av sina leksaker på "kattbalkongen". Dessa återfanns långt senare bakom ett par ramar på näst översta hyllan i sovrummet.

Hon älskar att sno min pendel, men jag är inte säker på om det är den eller smyckepåsen den ligger i som hon egentligen vill åt. Frågan är bara hur hon ska kunna använda den? Helt genomtänkt verkar det ju inte vara, trots allt.

När jag pendlar föresten, då ska hon alltid vara med. Hon försöker inte leka med den, som hon gör med allt annat, utan vill mest stryka sig emot den, låta litegrann och ligga i närheten. Att katter är mediala är väl ingen som säger emot?!

Karisma är kortsint som en hund med temperament som en äkta katthona. Jag älskar denna lilla varelse såå innerligt! Lilla Kassi, Kissma, Kasskass - kärt barn har många namn.

Det händer mycket omkring mig nu. Det är mycket att stå i och jag är besviken, arg, förvirrad, osäker, less, rädd, frustrerad och mycket annat. Framtiden är väldigt oviss men vet att det kommer att lösa sig och förhoppnings både snart och till det bättre. En dag i taget. Kan inte säga så mycket mer om det för tillfället men jag återkommer så fort jag kan.