Två år har redan gått sen mormor lämnade oss. Förstår inte. Det känns både som evigheter och som en kort stund på samma gång.
Sedan den eftermiddagen, den 19 augusti 2008 efter 1½ dygns vaka, har det inte gått en enda dag utan:
...att delar av det där dygnet återspelats i mitt huvud.
...att jag saknat så att det gör ont.
...att jag både ler och gråter, i alla fall på insidan, av alla mina minnen.
...att jag har känt tacksamhet över att jag hann säga allt jag ville.
TILL MORMOR
Två år har nu gått
Men saknaden består
Minnen väcks av stort och smått
Och lämnar djupa sår
Det är med dig jag vill dela allt
Och utan dig känns det svårt
Som ständig vinter, mörkt och kallt
Jag saknar allt som var vårt:
Minns du snögubben som fyllde år
Eller kaffet vi bryggde i lekparken?
Minns du björnbärsplock bland snår
Eller snöturerna med sparken?
Minns du…
Kom nyss hem ifrån graven. Älskar kyrkogårdar om kvällarna.
Jag vill inte bli uppiggad just nu. Jag orkar inte det. Jag har ont. Jag vill vara bitter, ledsen. Jag vill tycka att det är orättvist - för det är det. Det finns de som påstår att det är lättare när någon är gammal...bullshit! Min mormor var inte gammal, hon borde inte ha varit det. Det var alldeles för tidigt. Hon var min bästa vän, den jag älskade mest på jorden. Hon var speciell. Jag vill få lov att sakna. Jag är trött på att springa...
Mormor, jag älskar dig. Jag glömmer aldrig!
Åååå älskade gumman!
SvaraRaderaDu har all rätt i världen att sakna henne!!
Jag tycker att det är bra att du skriver det här.
Bra att du tar dig tid att sörja, du behöver det.
Det var orättvist, jag tror att du alltid kommer känna att hon fattas dig.
Hon älskade och älskar dig så mycket.
Jag önskar verkligen att jag fick träffa henne, framförallt att få se dig med henne.
Jag är stolt över dig, och jag kommer aldrig be dig att inte vara ledsen.
Älskar dig vännen! massa kramar
Va fin du är!
SvaraRaderaJag är helt övertygad om att din mormor är med dig varje dag, och att hon minns varenda liten sak ni någonsin delat tillsammans!
Du har såklart all rätt i världen att sörja, sakna och minnas hur mycket du vill. Ingen kan komma och säga till dig hur du ska känna eller tala om att din sorg inte är likvärdig med nåt annat, för det är din sorg och den går inte att mäta!
Ni föddes in i livets olika ändar, men tänk på att senare kommer ni att ha hela evigheten tillsammans!
Älskar dig, och finns alltid här!
Massa Kramar!!!
Det är klart att hon minns. Du skriver så fint, mina tårar bara rinner. Jag saknar henne också så oändligt mycket. Kramar från Mamma
SvaraRaderaklart att man inte behöver vara glad jämt. Hur skulle det se ut? KRAM
SvaraRadera