Utmaning

Har antagit min första scraputmaning och det blev till Mollys tävling.

 Man skulle inspireras av kortet ovan och skapa ett kort, en layout eller något altrat.

Jag valde att göra ett kort:

 Jag ville lyfta fram färgerna (lila/cerise från ugglan längst bak och grönt) och uggletemat.

Andra detaljer jag ville lyfta fram var grenarna som blev till lövswirls som embossades i transparent färg, och det prickiga mönstret som på mitt kort återfinns på uggle-tagen, som cirklar i det gröna pappret under ugglan, samt i det prickiga pappret därunder.

Motivationsfrånvaron bruten

Skulle göra ett dopkort åt mamma (som egentligen är från hela familjen) och oroade mig lite för hur det skulle gå.

Har inte scrappat på evigheter för motivationen (och inspirationen) har varit extremt frånvarande.

Fick googla upp lite inspiration, funkade faktiskt.

Blev till och med lite nöjd - än så länge!

Och så en insida. Lite skev och jävlig men what the...

Fler bilder finns på min scrapblogg.

Idag försöker jag återigen få något gjort: verksamhetsplan, verksamhetsberättelse och lite plugg. Hmm...vi får väl se hur det går. Måste skriva verksamhetsskiten innan måndag i alla fall. Jaja, det är ju faktiskt ett par dagar kvar. Jag hinner! Tråk-tråk-tråk.

Skulle hitta en länk till vart klipparket jag använde till bokstäverna på kortet kom ifrån. Hittade dit...tyvärr! Jisses, vad mycket fina grejer!!! Har ju verkligen, verkligen, inte råd att handla men vet inte om jag kan låta bli?!

Ola mår inte så bra. Håller tummarna för att det inte är någon fara, och det tror jag inte att det är heller, och att det går över snart.

Tick tack

Idag är det trögt att komma igång.

Klockan tickar på och jag känner mig helt handlingsförlamad, trots att jag vet att det finns en massa borden.

Dagen är vigd åt Näckrosen. Årsmötet närmar sig och det finns en hel del att trixa med innan dess.

Möte kl. 15.00. Innan det hade jag tänkt fått gjort en del, men jag vet inte det...

Blev hur som helst klar med inlämningsuppgiften till skolan igår - efter en del panikande när datorn dog. 

Tackar högre makter för Fantastiska T! 

Han kom hit och återupplivade den och räddade min kväll, mitt år - mitt liv!

Tror att jag tar och går och lägger mig i badet en stund med en kopp kaffe och försöker samla krafter.

Har jag sagt att jag har fått en superfin badkarsbricka? Ska fota den och lägga ut här så småningom (när jag får tummen ur alltså...) 

Pappsen la ner hela sin själ i detta underverk/konstverk och nu vårdas den ömt och används flitigt.

Syre

De där djurena, alltså.
De är mitt syre, utan dem skulle livet inte vara möjligt.
Djur har alltid spelat en stor roll i mitt liv, kanske den största?
Jag har varit fast, från första katten Randis till sista tillskottet Ola.
(bortsett från Jäntan men hon är ju inte min. Hon har bara kidnappat en del av mitt hjärta)

Lite märkligt egentligen att mina två största fobier faktiskt är just djur: hajar och fåglar.
Hua!

Hur som helst.
Ett par år var jag djurlös. Mellan 2004 - 2006 ungefär. Den tiden var jag trasig, mer än någonsin.
Jag saknade liksom en bit av mig själv.
Sen kom Fenix. Min fina Hjärter Kung.
Underbara, älskade!
Han var inte bara en pusselbit i livets pussel; han var samtliga kantbitar och hela motivet. Innan honom var pusslet blankt. Trist och meningslöst.
Fenix gjorde mig till en Fågel Fenix, jag reste mig ur askan.

Hjärter Kung

Så kom Karisma och sen Ola. 

De gjorde pusslet komplett.

Prins Bus och Crazy Cat

Det är svårt att föreställa sig att det någonsin har funnits en tid då de inte var en del av mitt liv, min vardag. De som ger mig en mening och ett hopp
- de som är mitt allt!

Tvångskram.
Foto: Älskade V

Amor Vincit Omnia

Kärleken övervinner allt

Hur tänker du då...?

En vecka av späckat schema.

Helgen i Örebro var fin. Superfin! Den bästa på evigheter.
Vi åt och drack. Var nyktra, fulla och bakis. Skrattade och grät. 
Och jag kom väl ungefär till Hallsberg innan jag började toksakna E igen!

Kom hem och kollade tågtider- och priser. Vill tillbaka!
Jag tror egentligen inte att det bara E jag vill tillbaka till, även om det (såklart!) är den största anledningen.
Men jag tror också att det handlar om själva grejen, flykten från Göteborg. Från mig själv liksom.
Från måsten och borden!

Varför måste alla borden och måsten ta över viljan?
Alltså, varför kan man inte bara vilja det man måste? 
Som att städa till exempel. Göra läxor, skriva verksamhetsberättelse, borsta hund.

Avslutar med ett psykolog-citat.
Som hämtat ur en parodi av psykologer, en film om fördomarna om dem.
Men nej, det är hämtat ur verkligheten:
- Finns det någon möjlighet att byta tid i fortsättningen? (jag)
- Hur tänker du då? (psykologen)
På nåt sätt kan jag faktiskt tycka att det är lite skrämmande, det där...