tvivel

Här står livet i farstun, så nära inpå men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel, det där som stör Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker på nåt hur du längtar dig bortsom en fågel i bur En obehaglig distansen konstig känsla nånstans Det känns tomt - eller hur?

Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår när du somnar om natten, precis som jag utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset Du lever för skratten, precis som jag /Winnerbäck

Mitt allmäntillstånd...

Den där själsliga smärtan och obefogade tomhetskänslan är svår, men svårast är ändå att inse att det var precis såhär det var! Det var såhär det kändes under större delen av min uppväxt och det gör ont! Jag hade glömt, vill inte minnas. Varför?