torsdag 8 januari 2009
Vilse?
Står i ett vägskäl och är så förbannat medveten om allt jag borde känna; hoppfullhet, glädje... Listan är lång. Men allt jag känner är hopplöshet, press och en enorm tomhet. Stressad och orkeslös på samma gång, rastlös men (emotionellt) apatisk. Har jag gått vilse i den mörka tunneln igen? Förlåt mig för det bittra inlägget...! Och TACK till änglarna LENA och SARAH (och alla högre makter) för Fenix. Lena för att du födde upp och sålde mitt underverk till mig (trots att jag är jag!) och Sarah för att du hittade honom åt mig. Fenix kan alltid få mig att känna värme och le ända in i benmärgen, han får mig att leva!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ojdå, vad är det nu? Call if U want, det vet du!! Älskar dej, puss!!
SvaraRaderaSluta tänk, börja känn.
SvaraRaderaDu kommer aldrig veta hur du ska göra logiskt sett.
Och du kan inte fråga runt dig vad dom tycker.
Du kommer välja rätt väg för dig så behöver inte ens undra.
Det vet jag redan! Puss finaste
hej söt. känner precis samma om toker. tur att vi har våra ögonstenar!!!!pyss
SvaraRadera