Nej, nu får jag faktiskt ta och skärpa till mig! Du har så rätt, twin, det har varit den 7:e oktober alldeles för länge nu!
Ska jag försöka ta igen det här nu då?! Njae, ingen större idé att försöka knö in de senaste veckornas händelser här så jag tar lite smått och gott...
Två födelsedagar har i alla fall hunnits med, Fenix och min. Fenix hade 2-årskalas hemma den 9:e med massor av presenter, leverpastejbakelser med 2 ljus i (såklart) och slips runt halsen - till min kära uppfödares fasa! =)
Själv hade jag lite släktkalas hemma hos Daniel när jag fyllde. Riktigt mysigt faktiskt men tomt, tomt, tomt. Mormor fattades!
Caféet stängde för säsongen i lördags. Känns lite tomt det också, på nåt sätt fast rätt skönt. Det var bra kallt att stå där i helgen!! RSMH-arbetet är igång för fullt igen efter några slappa veckor efter veckostängningen av Slättas. Imån bär det av till Alingsås för en tvådagarsutildning i bemötande där jag ska vara "brukarföreläsare". Har dock inte riktigt klart för mig vad jag ska prata om fortfarande och känner mig inte alls lika taggad som jag har gjort innan. Men det löser sig alltid! Jag älskar ju att prata inför folk så jag lär väl komma igång när jag väl är där. Dessutom är det Petri som inleder med sin film imorgon vilket betyder att jag inte ska prata förrän på onsdag och har alltså hela kvällen på mig imorgon. Tror inte heller att det är bra om jag är alltför förberedd utan tänkte bara ha några viktiga "ha med-grejer" klart för mig samt inledning och avslut. Vi får väl se hur det går, jag återkommer =)
Träningen med Fenix går framåt, sakta men säkert. Han blir allt säkrare vilket känns skönt. Inte minst märks det på A-hindret som är favoriten. Har inte tränat det så mycket, har mest varit Hällsviksträningar det sista. Vanligtvis klarar han kontaktfälten super också. Sista gångerna nu har det väl gått sådär när vi tränat, men jag tror att det beror mest på mig. Jag är okoncentrerad och det smittar av sig på Fenix. Tävlingen den 15:e närmar sig och jag börjar bli nervös. Det kommer att gå åt helvete! (obotlig optimist!) Försöker få mig att tycka att resultatet inte är så viktigt, att det är bra träning och vad jag vill är ju att se hur han uppför sig (och hur jag uppför mig) på tävling. Kul kul att Sarah och Combat ska med på samma tävling i alla fall!
Sista punkten för idag; mormor. Jag förstår inte att jag inte vänjer mig vid tanken, att jag inte bara kan acceptera och leva vidare. Jag saknar henne så enormt och det upptar mina tankar (och känslor inte minst) större delen av dagen. Jag har ångest, är okoncentrerad, ledsen... Suck. När ska det ta slut? Hur gör man för att gå vidare? Det var väntat, hon var gammal, allt det där vet jag, men det går inte riktigt in... Skulle ge vad som helst för att få ha henne hos mig, även fysiskt. För jag vet att hon är med mig, känner det ofta. Men jag saknar hennes kramar och mest av allt saknar jag hennes skratt. Underbara mormor, älskad, saknad! Alltid!
Vad roligt att läsa lite igen.
SvaraRaderaDu är så fin, så klok, så stark men samtidigt så mycket mer bräcklig än vad du vill ge sken av min lilla murbyggare!!!
Du vill inte säga, vill inte visa, vill inte ens verka nere/ledsen.
Men det känns ända ner i tårna på mig. Jag vet nog.
Jag känner igen den där smärtan... bilderna man får framför sig bara man stänger ögonlocken.
Den där smärtan som tränger igenom hela kroppen när man tänker på att aldrig få känna doft och värme av henne igen.
Kom ihåg att hon känner det med.. därför hälsar hon på dig.
Även i tanken, och när du tror att du inte vet vad du ska göra, men helt plötsligt finner en lösning..
hon finns där så länge du behöver det.
Och glöm inte att du inte kommer kunna lösa allt själv... du blev väldigt tyst när jag sa det.. men jag hörde nästan dina motsägelsefulla tankar.
Massa kramar min sockerpärla