Fick veta att grannen inte finns mera. Nu är hans fru ensam efter 60 år tillsammans.
Och hennes tårar spred sig och gjorde min blick grumlig under morgonrundan.
Hennes smärta när hon berättade, den gjorde så vansinnigt ont i mig också.
Nu dricker jag äckligt kaffe och spelar facebook-spel med hundarna intill mig, sovandes, på balkongen.
Funderar på vilka av alla "borden" eller "måsten" jag ska ta tag i idag?
Det snurrar runt i huvudet på mig, kan inte riktigt sortera.
Vet inte hur jag ska komma igång eller med vad?
Telefonen har plingat inne i sovrummet men jag orkar inte gå dit och hämta den.
Det är LilaStolen:s fel! (för det är så skönt att skylla ifrån sig...)
sorgligt sånt där,men det är tydligen sånt livet är... saknar dej!
SvaraRaderabamsekram ulf