Äntligen...

...har jag internet igen efter ett par veckor (!) utan.
Jag känner mig helt isolerad och handikappad när bloggvärlden och allt annat internet-relaterat liv försvinner.
Har kollat mail och facebook på telefonen men det är också allt.
Idag skulle jag hur som helst ta mig i kragen och ringa supporten, men när jag väl satte på datorn hade bredbandet beslutat att fungera igen. Till min stora lycka!

Det finns så mycket att skriva nu så jag vet inte riktigt var jag ska börja?
Värmlands-resan blev mysig. E kom dessvärre aldrig upp så V och jag fick klara oss själva.
Och det gjorde vi.
Jag ska skriva mer om vad vi gjorde, kanske senare under dagen/kvällen, och lägga ut bilder.

Jag har världens bästa föräldrar!
Under tiden jag var ifrån Göteborg fick de slava på alla möjliga sätt;
lämna nycklar och hämta/köpa skrivbord, skruva och bära, passa katt och vattna gurkplanta...
Det där var bara lite av allt förstås.
Ibland önskar jag att jag hade obegränsat, eller i alla fall tillräckligt, med pengar för att skicka iväg dem på världens resa eller vad som helst, men jag har inte en chans i helvetet till det nu.
Det känns rätt pissigt ibland. Ofta.

Hur som helst, skrivbordet dårå.
V föreslog för ett tag sen att jag skulle plocka bort mitt barbord och istället göra en scraphörna.
Varför inte, tänkte jag.
Och så hittade jag ett skrivbord på blocket och skickade iväg föräldrarna för att köpa och transportera hem det till mig, som sagt.
Reslutatet blev såhär och jag är mycket nöjd!

Idag är det storstädning här hemma.

Djuren är rätt så konfunderade - de har aldrig varit med om det här tidigare.

Känns nästan onödigt att bo kvar i lägenheten när jag gör en näst-intill-flyttstädning.

Kanske borde passa på att flytta direkt? 

Och så var det lite oro för det där med pengar och väntan på besked från FK.

Skit.

Men det löser sig, det gör det ju alltid!

Sist men inte minst skickar jag en tanke till mormor.

I fredags var det 3 år sedan hon försvann.

Och jag förstår fortfarande inte att hon är borta.

I telefonen står det fortfarande "mormor&morfar" - kan bara inte radera det.

Det går inte!

Och ibland när jag bläddrar förbi i kontakterna tänker jag:

"Men jisses, vad det var längesen jag pratade med mormor. Jag måste ringa!"

Eller när det händer något roligt, då vill jag ringa och berätta.

Men så inser jag att hon inte kommer att svara ändå.

Det gör ont, varje gång!

Ska dela med mig av en låttext som hon gav mig. På sätt och vis.

För det var så, att när jag satte mig i bilen för att åka ifrån Hospice den där eftermiddagen för 3 år sedan, så vred jag om nyckeln och följande låt spelades:

TIME WILL FLY

Let me wipe the sadness from your eyes.

You now it breakes my heart, seeing you cry.

Give me a smiley to hold on to,

for all the nights i dream of you.

Say goodbye! 

You know I'll be with you in every moment 

keep our love love alight,

and then before you know it, 

I'll be by your side

time will fly..

I know it seems so far away,

I know it sounds like so many days.

But just like tonight those days will end.

It wont be long, I'll see you again.

Say goodbye! 

You now I'll be with you in every moment 

keep our love love alight, 

and then before you know it. 

I'll be y your side

Time will fly..

Time will fly..

Say goodbye! 

You now I'll be with you in every moment

keep our love love alight, 

and then before you know it 

I'll be by your..

Say goodbye! 

you now I'll be with you in every moment 

keep our love love alight, 

and then before you know it. 

I'll be y your side

I'll be by your side.

Time will fly..

I'll be by your side.