Skärpning...

OJ, har jag inte uppdaterat sen i mars?! Nu får det bli lite ordning på torpet! Skulle jag skriva vad som hänt sen mars skulle det nog bli en roman, försöker korta ner det lite.

Sommaren har gått sjukt fort! Varit i caféet varenda dag känns det som, och det är inte långt därifrån heller. Har riktigt hoppats på regn för att vara lite ledig ibland men nej, när hade vi en sån här solig sommar senast??? Nu är det i alla fall bara helgöppet så länge vädret tillåter i höst, men mycket annat på gång i Näckrosen så mycket ledigt lär det väl inte bli i alla fall.

Fenix och jag har kommit igång med agilityn nu - äntligen!!! Går nybörjarkursen på Kvibergs hundskola men fortsättningen får bli någon annanstans. Vet inte riktigt var än. Tips?? Har turen att ha my dear Twin också. Hon hjälpte oss en del igår och förhoppningsvis blir det mer privatträning framöver =)

Fenix har inte uppskattat värmen i sommar. Har blivit många "bad" - dvs plask till magen, sen blir det läskigt! Har dock simmat ett par gånger men det är väl inte favoritsysselsättningen direkt.

Hällsvik, april -08

Innan sommaren fick jag och Fenixen hem en ny familjemedlem - Karisma! Denna galna lilla varelse föddes den 14:e mars och är nu 4½ månad. Världens goaste lilla katt med mycket energi! Fenix tog direkt på sig rollen som storebror - på gott och ont! Han låter henne bita på honom och sova hos honom, och de leker tillsammans. De har också bildat en pakt mot mig tror jag...Fenix ber Karisma ta ner grejer från hyllor och annat där han inte kommer åt, och sen är det fritt fram för honom att leka sönder allt. Min ko-samling är inte längre vad den varit =) (Foto på Karisma kommer när datorn slutar bråka med mig...mitt bredband vill inte alltid samma som jag)

Något jag tyvärr måste ha med i uppdateringen, som jag helst inte skulle vilja komma ihåg överhuvudtaget, är att min mormor inte finns längre... Den 19:e augusti var sista gången jag fick krama henne och ha henne nära mig. Hade då vakat i 1½ dygn på Hospice i Kålltorp tillsammans med hela släkten... Tomrummet är så stort, saknaden enorm! På fredag är det dags för begravning i Torslanda. Är det slut sen? Är hon borta då, på riktigt? Min älskade mormor och vän, kan inte fatta...!

Tre generationer:

jag, mormor och mamsen

Föga positiv...

Om du är i tunneln, ser ett ljus - är det blott en pyroman som bränt ner ditt hus! Tack Liiza =)

DAGENS VISDOMSORD

Vi kan inte Fly från oss själva Även om det ibland Kan kännas lockande. Men vi kan låta tanken Vandra över hustak och landskap Och genom fantasins hjälp kan vi röra oss bakåt och framåt i tid och rum. VI HAR MÖJLIGHETERNA INOM OSS! Ur: Grunnaren 1 Av: Gunnel och Kjell Swärd

Nytt år - nya tag!

Jag säger aldrig "Gott nytt år" längre. Inte för att jag är pessimist utan för att jag är realist! Efter alla år i det här livet vet jag att det krävs mer arbete och övertygelse än vad jag har för att få ett "gott" år. Men det kan bli bättre! - Och det ska bli bättre! År 2007 var jobbigt, men 2006 var ännu värre. 2008 kommer också att bli tufft, men jag strävar framåt och på något sätt ska jag lyckas att göra det här året ännu bättre, bättre än det förra! Tre av mitt livs största delar hjälpte mig hit under det gångna året:

• - FENIX!
• - RSMH-Näckrosen
• - Min lägenhet!

Fenix kom hem till mig för ett drygt år sedan nu. Då var han en ullig liten björnunge som tog alla till sitt hjärta. Men framförallt tog jag honom till mitt hjärta och han hjälpte mig att fatta många stora och svåra beslut. Han hjälpte mig att riva de murar jag byggt omkring mig. Vi jobbar på det än!

Fenix medförde också några de personer som idag står mig närmast - en vild barnfamilj med alla djur som tänkas kan under ett och samma tak - samt alla andra som brukar vistas under taket! Psyk-tanten frågade en gång om det var hund eller familj jag hade valt, men varför måste man välja? Jag fick både och, och ett hem i Sveriges metropol dvs Älekulla. Till våren ser jag fram emot att bli gudmor till ett blivande bortskämt barn! =) RSMH-Näckrosen är föreningen som det mesta kretsar kring nu. Jag har suttit som vice ordförande i ett år snart och har också ett jätteroligt uppdrag som ungdomsansvarig (och före detta föreningens enda ungdom =) Även genom RSMH har jag träffat människor som jag tycker otroligt mycket om! Det är inte föreningen i sig som får mig att ständigt växa, utvecklas och hantera vardagen, det är mina underbara vänner där - ingen nämnd, ingen glömd! (Bild: Nyårsfirande RSMH:are) Som nummer tre kommer min lägenhet - mitt hem! Jag har äntligen hittat hem! Att flytta från Mellangården var inte svårt, trots min separationsångest. Jag hade Fenix, jag hade en lägenhet som var hemma och jag fick ha kvar delar av MG i form av Sussi, min goa KP/BP =)Även hos och med henne har jag en av mina frizoner. Hon har under året hjälpt mig med diverse myndighetsstrul som egentligen inte legat på hennes lott, men framförallt har hon hjälpt mig i min strävan framåt, att hitta och att vara den jag är och att inte bara se mina brister utan även mina tillgångar! Det var en kort sammanfattning av stora delar av föregående år. Jag har tyvärr försummat många av mina gamla vänner på grund av ett fullspäckat schema i kombination med ett mycket pendlande mående! Jag hoppas att alla vet hur mycket de betyder för mig ändå, framförallt min twin Sarah som funnits där i sååå många år och aldrig verkar ge upp, och Maria alias Stora My som jag knappt pratat med på ett helt år! ÄLSKAR ER - SAKNAR ER!

Pessimist!

Dagens visdomsord får symboliseras av min oerhört entusiastiska sinnesstämning idag; "Tänk på att ljuset i tunneln kan vara ett tåg" Med andra ord; var inte så jävla positiv!! Varit hemma i Älekulla idag. Hemma! Kom hem för en stund sen. Trött trött trött, på allt, på mig, på livet, på att jag mår som jag gör - trots alla de underbara människor och djur jag har omkring mig. Hur kan jag känna som jag gör helt utan anledning?

Dagens visdomsord 1/12

ATT VARA STARK… Att vara stark är inte att aldrig falla att alltid veta och alltid kunna Att vara stark är inte att alltid orka skratta att hoppa högst eller vilja mest Att vara stark är inte att lyfta tyngst att komma längst eller att alltid lyckas Att vara stark är att se livet som det är Att acceptera dess kraft och ta del av den Att falla till botten och slå sig hårt och att alltid komma igen! Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast Att vara stark är att se ljus i mörkret ach alltid kämpa för att nå dit. Av: Marie Fredriksson -86

Dagens dikt 07.12.01

Några ord på vägen Försök att ta tillvara Allt gott som livet ger. Se det stora i det lilla Så kan guldkornen bli fler. Ge dig tid att reflektera I en stund av lugn och ro. Låt sanningen bli vetskap Men släpp även fram din tro. Och när du möter mörker Och livets tvära kast - Känn då hur livet rör sig Och ljuset får kontrast. Känn att du får styrka Av det som gör dig svag - Att där finns nåt att lära Av allt som sker var dag.

/Siv Andersson