Saknad

Ibland slår saknaden till sådär vansinnigt hårt.
Egentligen tror jag att det är en hel massa jag saknar, eller sörjer över.
Men allt läggs in i en enda skepnad.
Det gör ont! O N T !

Jag minns inte längre hur kramarna kändes.
Men jag minns detaljer.
Små små detaljer.
Det är där hon finns.
Det är där hon alltid kommer att finnas.
Alltid!

Äntligen...

...har jag internet igen efter ett par veckor (!) utan.
Jag känner mig helt isolerad och handikappad när bloggvärlden och allt annat internet-relaterat liv försvinner.
Har kollat mail och facebook på telefonen men det är också allt.
Idag skulle jag hur som helst ta mig i kragen och ringa supporten, men när jag väl satte på datorn hade bredbandet beslutat att fungera igen. Till min stora lycka!

Det finns så mycket att skriva nu så jag vet inte riktigt var jag ska börja?
Värmlands-resan blev mysig. E kom dessvärre aldrig upp så V och jag fick klara oss själva.
Och det gjorde vi.
Jag ska skriva mer om vad vi gjorde, kanske senare under dagen/kvällen, och lägga ut bilder.

Jag har världens bästa föräldrar!
Under tiden jag var ifrån Göteborg fick de slava på alla möjliga sätt;
lämna nycklar och hämta/köpa skrivbord, skruva och bära, passa katt och vattna gurkplanta...
Det där var bara lite av allt förstås.
Ibland önskar jag att jag hade obegränsat, eller i alla fall tillräckligt, med pengar för att skicka iväg dem på världens resa eller vad som helst, men jag har inte en chans i helvetet till det nu.
Det känns rätt pissigt ibland. Ofta.

Hur som helst, skrivbordet dårå.
V föreslog för ett tag sen att jag skulle plocka bort mitt barbord och istället göra en scraphörna.
Varför inte, tänkte jag.
Och så hittade jag ett skrivbord på blocket och skickade iväg föräldrarna för att köpa och transportera hem det till mig, som sagt.
Reslutatet blev såhär och jag är mycket nöjd!

Idag är det storstädning här hemma.

Djuren är rätt så konfunderade - de har aldrig varit med om det här tidigare.

Känns nästan onödigt att bo kvar i lägenheten när jag gör en näst-intill-flyttstädning.

Kanske borde passa på att flytta direkt? 

Och så var det lite oro för det där med pengar och väntan på besked från FK.

Skit.

Men det löser sig, det gör det ju alltid!

Sist men inte minst skickar jag en tanke till mormor.

I fredags var det 3 år sedan hon försvann.

Och jag förstår fortfarande inte att hon är borta.

I telefonen står det fortfarande "mormor&morfar" - kan bara inte radera det.

Det går inte!

Och ibland när jag bläddrar förbi i kontakterna tänker jag:

"Men jisses, vad det var längesen jag pratade med mormor. Jag måste ringa!"

Eller när det händer något roligt, då vill jag ringa och berätta.

Men så inser jag att hon inte kommer att svara ändå.

Det gör ont, varje gång!

Ska dela med mig av en låttext som hon gav mig. På sätt och vis.

För det var så, att när jag satte mig i bilen för att åka ifrån Hospice den där eftermiddagen för 3 år sedan, så vred jag om nyckeln och följande låt spelades:

TIME WILL FLY

Let me wipe the sadness from your eyes.

You now it breakes my heart, seeing you cry.

Give me a smiley to hold on to,

for all the nights i dream of you.

Say goodbye! 

You know I'll be with you in every moment 

keep our love love alight,

and then before you know it, 

I'll be by your side

time will fly..

I know it seems so far away,

I know it sounds like so many days.

But just like tonight those days will end.

It wont be long, I'll see you again.

Say goodbye! 

You now I'll be with you in every moment 

keep our love love alight, 

and then before you know it. 

I'll be y your side

Time will fly..

Time will fly..

Say goodbye! 

You now I'll be with you in every moment

keep our love love alight, 

and then before you know it 

I'll be by your..

Say goodbye! 

you now I'll be with you in every moment 

keep our love love alight, 

and then before you know it. 

I'll be y your side

I'll be by your side.

Time will fly..

I'll be by your side. 

En hylla av minnen

Säg inte

att ingenting blir kvar

av den vackraste fjäril livet gav.

Förtvivlan är ett alltför stort ord, men jag vet inte...

Ty sorgen är obotlig, den går aldrig över

Därav dess styrka,

dess bördighet för det som ännu inte

förstörts inne i oss

Den som inte har sorgen

har intet

Den som inte har sorgen

kan ta sig till med vad som helst

Med vem som helst!

Den som inte har sorgen

har aldrig förlorat någonting,

aldrig ägt någonting

Smärtan och försoningen

finns inte hos den som aldrig

har haft sorgen

Och dikten växer bara

ur sorgen,

ur den sorg som beretts ett rum

i glädjens hjuls nav

och där klarnat till blick

och förståelse

/Claes Andersson

Gråt inte för att jag är död

Du har min röst

den finns i dig

den kan du höra när du vill

Du har mitt ansikte

min kropp

Jag finns i dig

Du kan ta fram mig

när du vill

Allt som finns kvar

av mig

är inom dig

Så är vi jämt tillsammans

/Barbro Lindgren

Borta bra men hemma bäst?

Måste ju presentera mitt alldeles utomordentligt fina sovrum...

V hade hand om hyllorna. Nu har jag gjort om lite, ytterst lite, för att jag ska få plats med lite fler böcker som ska flytta upp från källaren.

Många av mina kära olevande djur har fått flytta till förrådet (till mitt hjärtas förtret - AJ, vad jag lider med de stackarna som just nu får sova i en byrålåda där nere i mörkret och kylan)

Lady får såklart bo kvar i lägenheten, och hon har sällskap av GB:s Benzo, Prins Gralman och Gizmo.

Hund- och hästhyllan, och vovven jag fick av fina Nalle som lämnade oss för ett år sedan.

Är riktigt nöjd med hur hon la upp morfars gamla skolböcker och mammas "mina vänner"-bok. Snyggt, eller hur?

Nemi får också sin egna plats...

Uppifrån och ner:

Uppe på hyllan har Karisma sin plats som hon bara älskar.

Nästa hylla: Uppslags-, citat- och ordspråksböcker. Har ju en viss förkärlek för det de två sistnämnda.

Sedan: Pyssel- och inredningsböcker.

Och min fina diktbok jag fick av farmor Una 26-årspresent är ju värld att visa upp, inte sant?

(Det tomma utrymmet på vänstersidan väntar på påfyllning av böcker från källaren.)

Djurena har sina egna platser såklart: Karisma sin elementbädd, Fenix sin bia-bädd...och Ola sin resväska! Alla nöjda och glada.

Och så till det som egentligen är en tv-hylla...

Ko-samlingen har minskat drastiskt, men några kunde jag inte slita mig ifrån... Ko-Joe och Ko-dak hör ju såklart till favvisarna, liksom Ko-ffein, Ko-lera och Ko-kain =)

Men det bästa av allt:

Jag har fått till två stycken minnas-mormor-hyllor.

Man FÅR tycka att det är deprimerande att ha dödsannonser och begravningsprogram uppe, men jag vill ha det så...

Begravningsprogram och tack-kort har förresten min svägerska KajsaKrutrök gjort. Såå himla duktig.

Eddie Shakespeare, Charlie Shakespeare och Alexius Shakespeare får bo i samma skåp.

Boken, Till min älskade mormor, fick hon av mig för många herrans år sen. När hon sen försvann ifrån oss ville jag behålla den...

Pumorna, de är mormor för mig. Och så foton. Älskar både de ovanför med mormor och mig, och det under med mormor, morfar och min fina Olle (Oliver). Saknar honom också...

Jaa, det var väl det mesta...

Jag är så nöjd, och så tacksam för all hjälp av V, och så glad att jag fått till mina mormor-hyllor! Min fina, fina, fantastiska mormor, alla dagars Dagens Ängel!

Det där med Dagens Ängel är för övrigt en tradition jag ska försöka komma ihåg att lägga in i fortsättningen...!

Jaha, så råkade klockan bli kvart över 2 idag igen... Förstår inte riktigt hur det går till. Datortid och Vårgårdatid har faktiskt fasligt många likheter...!

All helgona

Gjorde enligt tradition en gravdekoration till mormors grav igår. Ska dit med mamma om en liten stund och ställa dit den och tända ljus.

Måste ändå säga att saknaden inte är större idag än alla andra dagar. Saknaden finns alltid med mig, men det gör hon också!

Inte en enda dag

Två år har redan gått sen mormor lämnade oss. Förstår inte. Det känns både som evigheter och som en kort stund på samma gång.
Sedan den eftermiddagen, den 19 augusti 2008 efter 1½ dygns vaka, har det inte gått en enda dag utan:
...att delar av det där dygnet återspelats i mitt huvud.
...att jag saknat så att det gör ont.
...att jag både ler och gråter, i alla fall på insidan, av alla mina minnen.
...att jag har känt tacksamhet över att jag hann säga allt jag ville.

TILL MORMOR

Två år har nu gått
Men saknaden består
Minnen väcks av stort och smått
Och lämnar djupa sår

Det är med dig jag vill dela allt
Och utan dig känns det svårt
Som ständig vinter, mörkt och kallt
Jag saknar allt som var vårt:

Minns du snögubben som fyllde år
Eller kaffet vi bryggde i lekparken?
Minns du björnbärsplock bland snår
Eller snöturerna med sparken?

Minns du…


Kom nyss hem ifrån graven. Älskar kyrkogårdar om kvällarna.
Jag vill inte bli uppiggad just nu. Jag orkar inte det. Jag har ont. Jag vill vara bitter, ledsen. Jag vill tycka att det är orättvist - för det är det. Det finns de som påstår att det är lättare när någon är gammal...bullshit! Min mormor var inte gammal, hon borde inte ha varit det. Det var alldeles för tidigt. Hon var min bästa vän, den jag älskade mest på jorden. Hon var speciell. Jag vill få lov att sakna. Jag är trött på att springa...
Mormor, jag älskar dig. Jag glömmer aldrig!

Finns MED men inte HOS mig...

Igår var det dags för säsongsöppning av Café Slätta. Var rätt så stressigt på morgonen då vi inte hade blivit klara med all städning och sånt förra helgen. Dessutom var jag inte den enda att försova mig, kom dock i tid tillsammans med 3 till... Hade tillbringat kvällen innan i Hällsvik med Veronica, Daniel och Johanna (och senare även mamma och pappa) och ätit tacos och spelat spel, därav inte särskilt många timmars sömn. Börjar bli gammal som inte pallar sena nätter och "tidiga" mornar!

Hur som helst, öppningen gick bra ändå, och vi hann klart med det allra mesta. Härligt att se många av stammisarna igen, och Elisabet kom förbi med fina Danza som fick leka lite med Fenix och Ola. Det tråkiga var att vi efter flera veckors sol och värme drabbades av storm som gjorde att vi blev tvungna att stänga tidigare för att inte möblerna skulle blåsa bort. Idag öppnade vi inte överhuvudtaget på grund av den satans blåsten. Tydligen hade det inte blåst så farligt vid Slättadamm ändå, så vi kunde lika gärna öppnat. Men lätt är det att vara efterklok!

Haft lite panik över ett grattiskort jag haft beställning på men inte kommit igång med. Idag skulle jag lämna det och blev så illa tvungen att sätta igång. Blev dock inte särskilt nöjd med resultatet men lägger ut det i alla fall. Hade så svårt att hitta inspiration och motivering. Inspiration hjälpte älskade V mig med, men motivationen var svårare... Hade ingen som helst fantasi! (Suck!)

Beställning: Grekiskt inspirerat grattiskort i medelhavsblått. Använde mig en hel del av embossing både på kanter, den stora blomman och stämpeln i högra nederkanten och inuti.

Idag har varit en slapp dag. Gick upp tidigt för att åka till caféet men när både jag och Ywonne höll på att blåsa bort när vi var ute med hundar på var sitt håll imorse bestämde vi oss för att inte öppna. Somnade istället om framåt 11 och sov till halv2. SKÖNT! Efter det gjorde jag kortet som skulle levereras till Daniel i Hällsvik under dagen. Spelade lite med mamma när jag kom ut och gick en sväng med hundarna i bergen. Fenix var i en sväng i vattnet men till hans besvikelse var det högvatten och ingen sandbank alls.

På hemvägen åkte vi förbi mormors grav. Jag, Veronica och Elin var där för några dagar sen och satte en blomma som faktiskt hade klarat blåsten riktigt bra.

Upptäckte att den ena ängeln tappat en vinge, men hon flyger ju inte så fasligt mycket ändå... Ola och Fenix "hjälpte till" att tända ett ljus. Saknar henne så mycket. Hon är alltid med mig men hon är inte längre hos mig, och det gör ont ont ont!!! Jag vill att hon ska träffa Ola och mina bästa vänner, de som inte fått lära känna henne. Ola skulle älska henne! (Och hon honom.) Jag saknar hennes skratt, hennes kramar. Saknar hennes skämt och hennes doft, att se henne mata Fenix med köttbullar så mycket att hon måste blåsa på dem och att höra hennes röst i telefonen. Jag saknar henne, helt enkelt. Hon fattas mig! Jag kan fortfarande komma på mig själv med att vänta på att hon ska ringa mig, eller att det ska dimpa ner ett grattiskort i brevlådan på nån namnsdag eller nåt annat till synes ovesäntligt tillfälle.
Jag är livrädd för att glömma, jag vill minnas varenda litet ögonblick. Men det gör jag inte, och det är inte möjligt. Däremot finns hon med i mina första barndomsminnen, alldeles livs levande, och där förändras hon aldrig!

Layout-freak

I lördags (tror jag att det var...) fick jag ett samtal från en vän från socionomprogrammet som jag inte pratat med på nästan fem år. Hur gör man en hyfsat snabb sammanfattning av FEM ÅR tillbaka i tiden? Jag minns inte ens vem jag var då. Vet inte hur jag var, eller vilka jag har varit sedan dess...Jag vet ju knappt vem jag är idag! Det är svårt. Måste försöka tänka efter men egentligen vet jag inte ens om jag vill minnas den jag var då...?! Nåväl, det var dagens kuriosa och filosofi. Jag blev i alla fall glad att höra av henne, ska eventuellt åka ner och hälsa på henne under påsken.

Har fått fullständigt mani på att göra layouter, det är såå roligt! Här kommer ett par stycken:

Fenix är ett så tacksamt motiv. Min prins! Lyckades dock jävligt dåligt med att matcha papper till foton...grr!

Rub-on's, blommor, knappar, band, glitterlim och brads...Testade att använda bubbelplast som stämpeldyna. Blev väl sådär =/Fenix ännu en gång... nu en sommar-LO. Fråga mig inte varför en massa av fotona har vänt sig...! Idag gjorde jag en LO med ett av mina absoluta favoritkort. Mormor hatade detta foto, jag ÄLSKAR det!

Man ser inte så tydligt, men pappret runt kanterna är med änglar, samma papper som är inne i "bubblorna".

"Special"-rub-on Min mormor - såpbubbledrottningen

Ännu ett som vänt sig...

"Even though we are miles apart...
...you will always have a special place in my heart."

"Forever..."

"Memories start at the heart and live in it forever." Och mer då?! Fenix tycker faktiskt att det är rätt ok att våren har kommit till Göteborg -
av EN enda anledning! Nu kan man nämligen hitta såna här små grenar och släpa runt på igen...till mattes förtret! (Det går ju såå långsamt!) Vi har träffat Jänta en hel del:

Ola: Vad? Vad garvar ni åt, jag fattar inte?

- Men seriöst bruden, VAD är det som är så jävla roligt??? Suck. Lapphundshumor =S

Fenix och jag jobbar på i caféet. Tyvärr ville han inte posera framför den sjukt snygga skylten med foto taget av ingen mindre än min fina V. Vi får jobba vidare på det...!

Snart öppnar Slättas också. Dags för cafémöte imån. Åh, jag längtar faktiskt! Alla goa stammisar, och hela Slättas...underbara plats på jorden!

Julstök och saknad!

Julstök, uppskjuten julstress och aaaalldeles för snart julafton. Bilderna är till minne av mormor.

Andra julen utan dig, saknar dig oändligt. Förstår fortfarande inte hur livet går vidare.

Min tröst är att jag VET att jag finns med dig, precis som du alltid kommer att finnas med mig!

Mormor, jag älskar och saknar dig.
Du finns alltid i mitt hjärta, i mina tankar - i mina drömmar och i mina beslut!

Jag saknar min bästa vän!

Graven em 15/9 -09, mormors födelsedag

Familjen Tullocks familjegrav...

Nedan: Kusin Jakobs verk till sin farmor (min mormor) Kortet till mormor (inlägget nedanför) med ett tänt ljus bredvid och mammas bolkryss i bakgrunden.För dålig skärpa, men en ny ängel sattes dit av mig idag.
Födelsedagspresent...?! Och ett ljus förstås!Blommor, änglar, kort, konstverk och ljus
för en
högt älskad Brith Tullock

Uppdaterad: Mormor 84 år

Idag skulle hon blivit 84 år, min älskade mormor.

bilder och texten därpå får tala för sig själv idag...

Textförtydligande till dikten på vänstra sidan nedan:

TILL MIN ÄLSKADE MORMOR
I mitt hjärta jag har
Minnet av dig kvar
Värmen av din famn
Ditt leende, din doft...ditt namn!
Har fortfarande inte förstått
Hur över ett år kan ha gått
Sedan jag hade dig (fysiskt) nära,
Hur kan man den smärtan bära?
Du var, du är, min ängel, min vän
Och ljudet av ditt skratt ekar i mig än.
Alla våra egna minnen
Vårdar jag ensam i mina sinnen.
Hela du finns kvar ännu: sprudlande, levande
Det är den bild jag vill bära
Och fast jag ibland får leta trevande
Så finns du ändå alltid nära.
Din kärlek, din humor, din empati
Är mer än bara en utopi.
Den finns där äkta och sann
För oss alla ditt hjärta för brann
För oss som fick stå dig nära,
För alla dina kära!
EVIGT ÄLSKAD OCH SAKNAD!
/Zara 09.09.14

Bak- och framsida till ett laminerat kort som nu finns på mormors grav.

Bästaste citatet från facebook till fotot längst upp:

Sarah: Goaste mormorn med bästa omeletterna! :)

TACK twin, ord av värde!

Och Veronica, TACK för allt det jag skrev.
TACK till er andra som brytt er idag, som ens förstått...!