Lite smått och gott sen sist

Morr! 

Nu är det ta mig tusan dags att blogga!!!

Skolan är avslutad, jag har ett jobb (!), semester är planerad, fritid har saknats, ny familjemedlem har tillkommit...

Jag tvingas helt enkelt att inse att det gått lite för lång tid sedan sist för att det ska vara möjligt att göra en rättvis sammanfattning av vad som hänt under tiden,

så här kommer helt enkelt ett axplock:

Hunderi har givetvis varit vardag.

Lappiskärlek!

 

Weeeiii, flygande kines på väg!

Något agilitypass har hunnits med:

Camilla provade också lite:

 Och här har vi då nya familjemedlemmen.

Visst är hon vacker?

Hon heter Iris, döpt efter favvo-chinchillan.

 För er som undrar var den gamla, bättre (sämre!) begagnade cykeln tog vägen, kan jag upplysa om följande:

Astrid-Hulda har gått i pension. Hon delar sovrum med Iris, men då jag misstänker att det ger henne ett rågat mått av mindervärdeskomplex ska jag istället skänka henne för organdonation.

Nån som (vet nån som) är intresserad?

Midsommar och finaste E:s 30-årsdag firades i Kumla och Örebro tillsammans med V och T.

Mysigt värre!

Roliga kundvagnar i Kumla!

Alltid mysigt att träffa barnen. Love!

Jäntan var lika pigg som vi andra dagen efter ;)

Canvastavlan var en av presenterna från mig, V och T.

 Är faktiskt nöjd med fotot.

Min ambition var; svartvit bild med känsla av harmoni.

Hur tycker ni att jag lyckades?

Mer då?

Har äntligen lyckats organisera i mitt badrum med hyllan jag köpte i julklapp till mig själv. 

Detta blev möjligt tack vara V!

 

Håller på med staketmålning i H-vik.

Innan målningen påbörjades skulle staketet högtryckstvättas och dessutom grävas fram lite här och var.

Evighetssysselsättning!

Lite scrappande har det också blivit sedan sist:

Äntligen har lampan blivit klar!

 V fick intala mig att allting inte behöver vara perfekt på en hemmagjord lampskärm, 

och ska jag tro på det så kan jag kanske våga vara lite nöjd.

Ett verk som jag är mindre nöjd med är det här,

men varför inte lägga ut lite sånt också?

Ett kort till Elin.
Kände mig inspirerad av henne när jag gjorde det,

så det var nog meningen att det skulle till Örebro.

 Mera (ny)scrappat finns på min skaparblogg som jag faktiskt lyckades uppdatera för några dagar sen.
Klicka här för att komma till ZaraLinnéa-bloggen.

Avslutar med att säga att det bara är FYRA dagar kvar till min och V:s årliga resa, en av de två bästa traditionerna jag har.
I år ska vi bo i den här stugan (i Mönsterås) och jag längtar något enormt!!!

Det får vara allt för nu.

Sedan sist:

Men jisses vad jag har varit dålig på att uppdatera här det sista. Till mitt försvar har jag i alla fall ett helt gäng med påbörjade inlägg som bara inte blivit klara. (jaja, jag erkänner, i vissa fall är det bara en rubrik eller ett par foton, men ändå...)

Vad har hänt sen sist då?

Fotat litegrann. Myst med djuren. Krånglat med FK. Kommit igång med RSMH lite efter mer eller mindre heluppehåll ett tag. 

Funderat över framtiden. Fått schema för kursen jag ska läsa under våren, pedagogisk psykologi på GU.

Umgåtts med vänner och familj. 

Spelat mobilspel.

Spenderat lite (för mycket) pengar på veterinär- och medicinkostnader för Ola-stackarn som haft öroninfektion. Tack vare fantastisk veterinär kostade veterinären till och mer mindre än medicinerna!

Tja, det var väl det av värde (och mindre värde...) jag kan komma på just nu.

Slänger in några foton som tagits den sista månaden för att fylla ut ett trist inlägg:

Finaste hundarna!

Försökte skjuta fåglar med kanon...eller  kanske inte.

Fåglar, fåglar. Läskigt värre. 

Fortsätter att fota underliga föremål i naturen.

Lapphund i motljus.

Idag ska V hjälpa mig att hämta en tv-bänk jag köpt på blocket. Den ska målas om och grejas lite med men det får bli ett kommande projekt på obestämd framtid...
I eftermiddag blir det promenad med N och Ozzy.

Rubrik?

Men det var fasligt vad dåligt det var med uppdateringar här nu då.

Veckan har gått fort. För fort! Är det verkligen fredag redan?

Snart dags att packa iväg sig till cafét. Det är så segt där nu såhär i slutet av säsongen, men jag ska inte klaga. Har kommit ikapp mig med bokföringen helt och hållet och jejj, allting stämmer! (Förutom en diff på en krona som jag höll på att bli tokig på!!!)

Fenix och jag hade ensamtid från måndag till igår när Ola var hos sin Lina. Hade tänkt träna kantarellsök och en massa andra grejer men det blev inte så mycket av nånting. Var i kolonin vid Torslanda golfbana i onsdags och promenerade. Fenix rusade som en galning i bergen, det var alldeles perfekt fotoväder - och jag hade glömt kameran. Surt! Blev bara ett mobilfoto därifrån:

Skogens konung?

Annars har jag väl inte så mycket mer att säga nu.
Och så många nya foton har jag inte heller från veckan, men här kommer några som är ett par veckor gamla som jag inte lagt ut ännu.
De är tagna i Hällsvik, såklart.

utsikt från viken

vargen

Poo blickar ut över det stora blå...

Det var allt för nu.
Ska försöka få tummen ur och återkomma med Dagens 5 ikväll.

Tacksam

Det är så roligt att köpa grejer till Fenix. Han är så tacksam, precis som ett barn med nya leksaker!

När äckel-tjurmuskeln väl var uppäten gick han direkt på leksaken:

- Hmm...hur var det jag gjorde för att få den att låta?!

Karisma ville också vara med och leka.

- Den SKA kunna låta!

- Matte, hjälp!

Efter lekandet gick vi en kvällsrunda som vi avslutade med en cykeltur. Tog ett varv sunt kvarteret och han tyckte att det var så hiiimla roligt. Jag blir så glad när han är glad! Har bara "testcyklat" med honom innan, men det gick hur bra som helst!

Störst, bäst och vackrast...

Jaha, då var slappedagen slut. Min "söndag". Imorgon börjar vardagen igen. Åååh, vill ha fler såna här dagar! Nu nu nu!

Jag börjar bli för gammal...

Nu har cafét öppnat och då är det som vanligt ganska full rulle. Jag pallar inte riktigt det längre. Jag som blev überstressad av att ha tomma dagar i almanackan klarar nu inte riktigt av att inte ha det. Är det ett sundhetstecken eller ett ålderstecken?

Hur som helst, det är alltid precis såhär i början (och slutet) av säsongen som det är mest att göra, däremellan brukar det vara rätt så lugnt.

Den senaste veckan har hur som helst gått i RSMH-anda:

Fredag: Bakning, hallongrottor, bullar och (kladd)kakor

Lördag: Årsmöte i Vårgårda för RSMH Västra Götaland

Söndag; Heldagsstädning (!) på Slättas

Måndag: Bortsett från ett rsmh-möte endast veterinärbesök på hela dagen!

Tisdag: Bakning, bullar och kladdkakor

Onsdag: Handling, skyltupphängning, (om)organisering av varor, glassar mm.

Torsdag (igår); Städning av det sista i caféet, säsongsöppning!

Fredag (idag): Café 11-16.30, påskmiddag på Bt1 16.30-20.

Det är helt fantastiskt att Slättas är igång igen. Jag älskar cafét, älskar personalen och kunderna, älskar hela atmosfären. Just nu är jag inte riktigt rustad för den här intervallträningen bara - stress, dödtid, STRESS, dödtid, stress, lugn och ro...

Hundarna är fantastiska dock! FANTASTISKA! Jag önskar att jag orkade mer med dem, vill träna, vill aktivera och busa och gosa. Men de uppför sig exemplariskt trots att jag inte gör så värst mycket av något av det där. De är väl också trötta kanske. Trötta och alldeles, alldeles fantastiska. Mina kärlekar!

Ikväll är jag heeelt slut. Fast skönt slut. Tänkte gå en sväng med hundarna nu och sen sova!

Det där att få tummen ur...

Frustration av hög grad. Varför är det så svårt att få tummen ur ibland? Blir så trött på mig. Kan inte riktigt bestämma mig för någonting och vet inte var eller när jag ska börja med vad. Lite av ett moment 22 på något sätt =/

Promenad väntar. Vart? När? Gaaah. Blir ju inte lättare av att vi är två lika förvirrade själar - fast ändå blir det just det på något sätt... Lite mindre jobbigt när man inte är den enda som befinner sig i "jag-vet-inte-stadiet" - i alla fall så länge ingen annan är närvarande. För dennes skull alltså! Svammel svammel. Kan man få skylla på värmen tack? Eller någon-vem-som-helst alternativt något-annat-vad-som-helst???

Rast- & kraftlös

Har varit alldeles ledig sen jag slutade på Påtår idag, och alldeles själv (med djuren) sen klockan 17!!! Känns konstigt och stressande på något sätt. Jag är både rastlös men helt slut. Har mycket som borde göras men lite som orkar göras. Usch, känner mig så lat!

Nu börjar det bli dags för en kvällspromenad i alla fall. Imån blir det Café Slätta med E och V. Innan det ska jag lämna bilen till mamsen i Torslanda och sen till Willys och handla. En sån där lång dag imån igen. Efter Slättas måste jag upp till kontoret en stund och få ordning på lite grejer, hjälpa till med ett par faktureringar, hämta saker, skriva ut ett intyg... Ja, det finns väl egentligen mängder av saker att göra, får se vad jag hinner. Ska bli kul att träffa Tovan en stund, det var längesen nu. Bortsett från i söndags i caféet då, när jag hann med att säga både hej och hejdå till henne =/

Det här slår nästan rekord för onödiga blogginlägg va?! =P

(kan också tilläggas att jag håller på att bli gaaaaalen!!!!! Suck.)

"PFD"

De senaste två dagarna måste vara PFD (Positive Feedbacks Days)! Elina och Veronica i synnerhet, TACK för allt! Ni anar inte hur ni bygger upp mig, pusselbit för pusselbit, nu när jag ÄNTLIGEN har hittat alla (tror jag) kant- och hörnbitar till det enorma och oftast obegripliga livspusslet. Emma, Axel, (FENIX, OLA och Karisma såklart!) resten av ”RESPEKT”-gruppen... Ni är så underbara allihop att allt, precis allting, blir uthärdligt! Sussi, Lina, Anna, Sarah – inga fler nämnda men inte heller NÅGON glömd! MAGI, det är var det är! Ni är helt enkelt magiska! Mycket tack vare er har jag tänkt extra mycket på en sak idag och det är VÄNLIGHET och FEEDBACK! Hur ofta pratar vi med varandra om någon, positiva ord, meningar, tankar, som stannar mellan fyra (ibland fler) ögon? Vi tar för givet att personen i fråga redan vet om allting! Hur ofta kommer det egentligen fram till just den vi pratar om? Hur ofta uttrycker vi glädje mot främmande människor, när det är befogat eller ser ut att behövas? Enligt min mening: Alldeles för sällan!!! Tänk på det i fortsättningen, ni som inte redan gör det. Med ett leende kommer man långt, med ett skratt ännu längre. Det och/eller ord och blickar kan göra en hel dag för någon. Vad jag vill säga är nog mest, var mer generösa och då menar jag inte med pengar. Dela med er av er själva! Till vänner, familj, bekanta, men också till dem ni bara kommer i kontakt med eller kanske möter i en hiss…? Vad vet jag… Våga bjud på er, våga le, våga prata och uttrycka positiv feedback – ofta har man ju ingen som helst aning om hur man själv uppfattas eller vad andra tycker om en, även om man tror att man har det. Svamlar jag nu??? Jag hoppas i alla fall att mitt budskap har gått fram: Smittar någon dig av glädje, säg det! Smittar energi – detsamma där! Jag måste bara få dela med mig av några av (i alla fall delar av) dagens SMS också, ska inte utelämna avsändaren (bara att det kommer från en av "mina" RESPEKT-tjejer) men de gav mig en superstart på dagen!

• "Du är bra! Du fattar det lite trögt bara..."
• "Tack för tack. Det var lite svårt att vara uppriktig. Komma här och komma här liksom, när /.../ är din polare sen lång tid. Det måste vara svårt att vara professionell i vänskap. Du är duktig nu. Äsch, som om du inte vore det innan, ditt socionomiga psykfall, du är såklart för duktig för ditt eget bästa. Men bra för oss som kan plocka upp skeden medan du fixar manna-regnet."

Mitt svar: Det är inte bara svårt att vara professionell i vänskap - det är svårt att vara psofessionell när man inte har ett yrke också!!!

• Du är ju professionell: Duktig flicka med tillhörande psykbryt?
• Tack! Det är det trevligaste sättet att hosta... skratt-hosta. Kram

Nu har jag ju inte skrivit vad jag skrivit däremellan eller sagt på telefon innan sista sms:et, men framförallt det där med manna-regnet värmde otroligt!

Veronica! Pratstunden i bilen gav mig sååå mycket! Och tack för låten, och för att jag lyckades föra över den till dig via telepati och du sedan vidare till min telefon. (Låg på golvet och klappade Fenix och lyssnade på den och bara gräääät förut!) Love you darling! (Och inte minst tack för all dator-support ikväll som jag ALDRIG hade klarat själv!!!)

Axel! Tack för hjälpen med hundarna, och för alla goa skratt med (dig och) V även om jag vet att du var smått nervös med all rätt =)

Emma! Tack för kvällspromenaden och att du förstår vad jag menar och inte tar illa upp. Du är och kommer alltid att vara min älskade lillasyster!

Sist men inte minst...kan man med att gå en runda med vovvarna nu med reflexjacka, militärfärgade gummistövlar och ett par pyjamasbyxor som det står "bad hairday" på? (I och för sig passande - har flätor i hela huvudet!) Äh, vem bryr sig, det gör jag! Sen blir det film!

Ursäkta all text och inga bilder. Ska försöka lägga in några passande imån i detta inlägg så håll ögonen öppna. Orkar inte nu...

Zzzzzzzzzzzzzz

Jag är TRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT!!!

Men så plötsligt...

...så plötsligt vänder det och precis allting händer på samma gång! Har aldrig någonsin fått så mycket positiv respons etc. från alla håll och kanter sammanlagt som de senaste dagarna.
Ärligt talat, jag orkar faktiskt inte skriva mer än så idag. Imånbitti bär det av till Vadstena på medlemsresa och jag är helt slut!!!!!!! Om man bara kunde sova också så vore ju allt nästan toppen!

TACK alla underbara människor därute som stöttar helt utan baktanke, som lyfter ur hål man trillat ner i och inger hopp! Som faktiskt tror på mig trots min bakgrund (eller kanske pga den??). Ingen nämnd, ingen glömd!

Trist...

Sitter på kontoret och håller på med tråkuppgifter samt en del roliga telefonsamtal förstås. Men så tänkte jag gå in här och kolla om jag fått några kommentarer det sista för att liva upp det hela lite grann men icke - SKÄRPNING folks!

Antingen har jag inga läsare eller så är ni bara kassa på att kommentera?! =) Love you anyway!