Visar inlägg med etikett Adelia. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Adelia. Visa alla inlägg

måndag 30 januari 2012

Scrappade presenter

Har äntligen fått tummen ur och lyckats blogga om Lilla Fröken A:s scrappade födelsedagspresenter. Bara 1½ månad för sent...

Inlägget finns på min skaparblogg.
Klicka på bilden för att komma dit.



torsdag 8 december 2011

Lilla fröken A

Barnvakt åt Lilla Fröken A igår.
Hon är mitt lyckopiller.
Pigg, glad och bestämd och sådär alldeles sprudlande så att man blir helt lycklig!
Tänk att jag faktiskt får vara faster åt en sån fantastisk en!
Hon är mitt bustroll, min älsklingsknasboll.
KÄRLEK!



I söndags bakade vi pepparkakshus:
Koncentrerad
Det blev ett Villa Villerkulla - såklart - med verandor, torn och Lilla Gubben.
Mamsen fick göra grovjobbet (alltså pepparkaksdegs-tillverkning, utkavling samt skärning).
Jag stod för ritningar och ihopsättning, och Lilla Fröken A för (godis-)
dekorationen.
Det är skönt dela dekorjobbet med en 3-årig estetisk perfektionist (om än aningens skrämmande...) med tanke på att jag (som 27-årig perfektionist...)  inte behöver oroa mig för att godiset inte hamnar i raka linjer... ;)
Lycklig 



söndag 8 maj 2011

Fågelfobi-träning

Idag har jag varit med om något traumatiskt!
(observera den tjocka, understrukna texten!)
Bröderna skulle springa vid Slättadamm så jag fick äran att spendera en timma med älskade brorsdottern innan vi öppnade cafét. Och så kom den briljanta idén om fågelmatning...
Jag höll på att dö! På riktigt. Om inte av mördarfåglar, så i alla fall av hjärtinfarkt.
De var överallt! Över, under, bredvid, bakom, framför... Och A sitter och skrattar när de flaxar runt.
Puh, vilken utmaning det var. Inte bara att sitta kvar och stå emot alla impulser som skrek åt mig att jag skulle fly därifrån, utan också att hålla mig lugn för att inte skrämma A. 
Nej, kära vänner, det där var Trauma med stort T! Jag kommer aldrig någonsin mer att mata fåglar, eller gå i närheten av någon som gör det. ALDRIG!

fredag 1 januari 2010

Snöbus

Ute och busar en stund... "Jag fick den!" Wrooom!
Full rulle, kanelbulle...
...och avslutar med harhopp à la Fenix!
Vacker pojk! Full fart iväääääg!
Ola kan allt, han med! Är man snygg så är man...!
Tjooo, he's flying! "Ska vi gå in nu eller???"
Kungen över sängen...! =/
Lycklig ute, lycklig inne,
en prins med guld värt sinne!
Äntligen inne i sängen igen!
För övrigt kan jag uppdatera om att det här har varit min slappaste dag på länge. Har inte ens varit ute i skidbacken! Sov länge efter att ha varit ute med hundarna en sväng imorse, spelat spel och druckit glögg, varit ute med doggsen, gosat lite med favoritbrorsdottern och varit allmänt slö hela dagen.

onsdag 25 november 2009

Kreativiteten flödar...typ

Visst är hon världens finaste?!
Julkortstillverkningen är igång för fullt. Fler av årets kort hittar du på min andra blogg (ZaraLinnéa bland mina länkar)
Och så en försenad bild. Graven (mormors) på All Helgona...

"Min" hemmagjorda dekoration

lördag 21 november 2009

Världens bästa...

...Adelia och hundar! <br>
Ola trööööött!

Pappa och Ola efter en lång fredag.
Jag vet vad du tänker men jo, det är sant, han lever!


...och mamma efter en lång kväll med vin och glögg...! =)


Dags att sova. Övernattning i Hällsvik

(jag, Ola och Fenix)
Så kom en lördagsmorgon...


...även för denna sLapphund!


Vem är störst, bäst och vackrast?
OLA såklart!
(Enligt sin egen mening alltså!)


Kraaam brorsan!


Adelia med faster Zara och kusinerna Ola och Fenix


Äpple och hundar - vad mar kan man begära som knappt-1-åring?!


Ser ut som att han ska svälja henne hel...!


Doggsen finner lycka på olika sätt - vissa med bollar..


...och andra med pinnar. Det viktiga är ju ändå att pojkarna har roligt, eller hur?! =)


-Puss på dig min goa kusin!



Och så sist men inte minst -
HÖJDPUNKTEN!

Adelia övningskör med Ola!

torsdag 7 maj 2009

Mission completed...

Idag tänkte jag börja inlägget med att presentera vår lyxsvit. Man kan faktiskt till och med snurra ett helt varv runt med armarna rakt ut åt sidorna utan att komma åt väggen. Lägg emellertid märke till datorns storlek i förhållande till sängbredden på översta fotot; Som ni ser har vi gott om förvaringsutrymmen. Faktiskt hela 3 hyllor om man räknar med "hyllplanet" uppe på byrån, och stolen fungerar ju alldeles utmärkt som sängbord! Föresten, om ni undrar vad det svarta minimala föremålet på väggen är, så är det en prima platt-tv! DET kallar jag verkligen LYX med stora bokstäver. Det enda jag har att klaga på när det gäller den är att de har missat att lägga ut glasögon på rummen så att man har en suck att se vad som händer på tv:n också...
Det har varit en väldigt givande och stimulerande dag idag, flera väldigt bra seminarier. Har haft två stycken valbara seminarier under dagen och jag var på följande:
1. Onödig ohälsa kan bekämpas - Stillasittande, läkemedelsbiverkningar och andra riskfaktorer. - Livsstil och friskvårdsaktiviteter.
2. Vem lyssnar på de unga? Som sagt, väldigt bra båda två. Och att träffa gamla goingar är aldrig fel heller. Framförallt de man träffat på utbildningar som man träffar på då och då i såna här sammanhang.
En av dagens höjdpunkter:
Knappkorgen med Roland Jansson.
"Enmansföreställning med den kände Göteborgsprofilen"
Mission completed succesfully!
Axel åkte med mig till Stockholm igår med två mål:
1. Att spana in platsen där Olof Palme mördades. Som ni ser på bilden nedan har han i alla fall lyckats med det uppdraget.
2. Att lösa mordgåtan! Känner mig lite som Kapten Haddock (alternativt Milou) som tvingas gå runt med Tintin och leka cluedo...! Nu är det i alla fall nästan löst hävdar han - bara en liiten detalj som återstår: han ska bara hitta mordvapnet. Och den resan, mina kära vänner, får han ro iland själv!
"På denna plats mördades Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986"
Efter konferensdagens slut hade vi laddat för mingel. Tyvärr hade vi blandat ihop Visa Vägar-konferensen med Möjligheternas Metoder som vi också var på förra året - där det serverades middag och massor med fri alkohol (speciellt om man hade fjäskat lite för servitören!). Idag bjöds vi på lyx av samma karaktär som vårt hotellrum: snittar, gurka, morötter, lite chips och chilinötter samt (alkoholfri) cider i plastkaffekoppar... Besvikelse! Så, vi tänkte att vi samlar ihop Jönköpinggänget och kanske några till och går vidare, men Jönköping hade också stuckit. De stackarna hade fått ta sig upp till huvudstaden nu imorse, tiiiidigt! Hur som helst, Axel och jag bestämde oss för att gå ner till Gamla stan och ta en öl/cider/whatever (och självklart kolla in i Christina Schollin-affären för att utöka min "lilla" ängelsamling). Dessvärre råkade jag som alltid när jag är i Stockholm hamna i min favorit-Zarabutik (Drottninggatan såklart!). Idag drogs jag av mystiska krafter direkt till barnavdelningen och fick sedan skynda mig ut innan jag hittade något att shoppa till mig själv, eftersom jag redan handlat upp lite för mycket pengar till lillskruttan Adelia. Kunde ju inte motstå detta! (och dessutom är det ju sååå mycket roligare att handla till hundar och barn än till sig själv! Nån som håller med?)

Klart att hon är!

Har egentligen samlat på mig en massa att blogga om under dagens gång, men det får komma vid ett senare tillfälle. Nu ska jag försöka sova, optimist som jag är (ibland)...! Måste bara säga, återigen, ibland blir jag så rörd av människors genuina värme och omtänksamhet. Speciellt då de kommer från håll jag inte har anat innan... Idag är Birgitta och Karin de största änglarna!

SOV GOTT

(Imån får jag träffa mina djur! Saknar dem som faaaaan nu!!!!)

tisdag 14 april 2009

Ambivalens!

Fick mysa en stund med Adelia igår. Vad värmer mer än ett litet barns leende eller rofyllda andetag i sömnen? Skulle väl vara den genuina översvallande glädjen hos en lycklig hund!
Ola kommer när som helst. Eller, vi ska ses när som helst. Och det gör ont i mig samtidigt som jag är glad! Ibland önskar jag att jag vore psykopat - skulle vara så skönt att slippa det dåliga samvetet. Jag vet att jag väl egentligen inte borde ha skuldkänslor, att det är hennes val först och främst, men det känns ändå som att jag tar ifrån någon livets glädje, ett barn, en vän...ett allt! För mig skulle det kännas så! Samtidigt, jag har aldrig träffat en människa som är så stark som L är! Aldrig!