Ulltofflor och djurmys

Igår kom V och T äntligen hem till Göteborg igen efter en vecka på Gotland.

Trots att vi sagt att vi inte ska köpa grejer till varann på resor och sånt, så envisas de alltid med att göra det.

Misstänker att det är mest för att ge mig skuldkänslor, men jag blir ju inte mindre glad för det ;)

Igår kom de hit med finaste presenterna:

Te och honung à la Gotland, och världens goaste tofflor - också à la Gotland såklart.

Eftersom jag inte orkat föra över bilder från kameran på ett tag så får jag nöja mig med att använda de bilder jag lagt ut på fejan.

Jobbade på Slättas i söndags. Eller ja, "jobbade" känns som en överdrift. Att vi varit värdelösa på att gå ut med info om att vi har öppet första söndagen i månaden i kombination med att många fortfarande har/är på g hem efter semestrar OCH att OS tagit över hela världens vardagsliv gjorde att det var såå lugnt.

Alltså...Såhär lugnt:

Idag vaknade jag med res-stress. Inte resfeber, men stress över att inte följa min ordinarie struktur (läs: tvångshandlingar innan avresa). Väckte hundarna och katten, vilket inte hör till vanligheten. Kissman brukar vara den första som är på benen och gapar efter mat.

Efter en morgonrunda och kaffe, cigg och mobilspel på balkongen var det hur som helst dags för det vanliga morgonmysandet:

Lilla prinsessan och jag på balkongen
Kärlek!

Idag är det en del att göra inför resan imån. Men jisses vad jag längtar! Ska bli så fasansfullt skönt så det går inte att beskriva med ord!

Älskade föräldrar

Vet ni?
För varje dag som går blir jag mer och mer tacksam över att jag har just mina föräldrar!

Jag har alltid känt mig rätt bortskämd, materiellt, samtidigt som jag visserligen någonstans känt att jag fått jobba för det. Jag har definitivt inte fått allting gratis.

Men vad jag inser nu att jag är mest bortskämd med av allt, det är fantastiska och kärleksfulla föräldrar.

När jag kollade mitt konto idag till exempel, då fanns där 500 :- extra där det stod "mysig semester". Vem har föräldrar som gör så?

Bortskämd! Inte med pengarna i sig, utan med den välvilja och kärlek som ligger bakom.

Försökte googla fram nåt bra citat om det där med tacksamhet över föräldrar, men då blev jag bara ännu mer övertygad om att min mor och far måste vara något alldeles extra ordinärt. Vad jag hittade var till exempel "Föräldrar är de sista människorna i världen som borde få ha barn." och "Föräldrar vill gärna att man ska utbilda sig till det de inte kunde bli." 

Så...jag fick helt enkelt ge upp att leta efter citat innehållande både föräldrar och tacksamhet.

Hittade dock ett annat som jag tycker stämmer, och att det gör mig tacksam:

"Det finns bara två bestående gåvor vi kan skänka våra barn.

Det ena är rötter, det andra är vingar."

// Hodding Carter

Morgonpigg?

Men jisses, vad är det som händer? Det här är femte dagen på raken tror jag, om inte mer, som jag vaknar mellan 6-7 (med undantag från en dag då jag faktiskt inte vaknade förrän tio ÖVER sju). Jag har väl visserligen aldrig varit såå sjukt o-morgonmänniska, men det här känns ju väl överdrivet!

Igår tog hundarna och jag en promenad i skogen med lite fotografering och agilityträning av lite olika moment som man kan använda skogen till - framåtsändning upp på stenar eller över stockar, balansering på fällda träd och sånt där.

Jag har en runda i skogen som jag bara älskar. Synd bara att den börjar med världens segaste backe som näst intill inte har något slut:

Hundarna var i alla fall pigga och glada!

 Full rulle!

 Lycka är att se lycka i en hund!

Det blåste lite... Fenix svans kan intyga det

Byggde hinder av en björk som hade blåst ner.

Den här stilen är ju inte att leka med...

Flying Fenix

Hade egentligen tänkt att jag skulle fota lite natur också, men allting var så grått och trist...

Mera lycka.
Tokrace över stock och sten - och bäck!

Som vanligt hittade jag i alla fall lite skogsfynd.

Här är någon som har förnöjt sig med lite läsning...

 ...i den idylliska miljön där man kommer ut ur skogen och ner i industriområdet!

 Inte konstigt att man måste ladda lite för att kunna njuta av den naturen...

Jag har alltid undrat vem det är som sköter blomvattningen i skogen...

Och så till Dagens Konst.

För det finns manligt klotter...

...och så finns det kvinnligt klotter.

Inte det minsta fördomsfullt, eller hur?

I industriområdet finns det lastplatser...

 ...men är de inte lite väl trånga???

 Soffa i (så gott som) nyskick säljes, alternativt bytes mot bil av nyare modell.

Stod ett hinder klart på fotbollsplanen så jag tränade lite där också.

 Tvär sväng efter hinder.

Byggde till lite också och insåg att man kan träna en massa trixiga kombinationer:

Det var allt för idag. Eller igår egentligen. Avslutar med att par bilder på den mindre attraktiva katten:

Nyvaken

Lämna kommentar, annars...

Syre

De där djurena, alltså.
De är mitt syre, utan dem skulle livet inte vara möjligt.
Djur har alltid spelat en stor roll i mitt liv, kanske den största?
Jag har varit fast, från första katten Randis till sista tillskottet Ola.
(bortsett från Jäntan men hon är ju inte min. Hon har bara kidnappat en del av mitt hjärta)

Lite märkligt egentligen att mina två största fobier faktiskt är just djur: hajar och fåglar.
Hua!

Hur som helst.
Ett par år var jag djurlös. Mellan 2004 - 2006 ungefär. Den tiden var jag trasig, mer än någonsin.
Jag saknade liksom en bit av mig själv.
Sen kom Fenix. Min fina Hjärter Kung.
Underbara, älskade!
Han var inte bara en pusselbit i livets pussel; han var samtliga kantbitar och hela motivet. Innan honom var pusslet blankt. Trist och meningslöst.
Fenix gjorde mig till en Fågel Fenix, jag reste mig ur askan.

Hjärter Kung

Så kom Karisma och sen Ola. 

De gjorde pusslet komplett.

Prins Bus och Crazy Cat

Det är svårt att föreställa sig att det någonsin har funnits en tid då de inte var en del av mitt liv, min vardag. De som ger mig en mening och ett hopp
- de som är mitt allt!

Tvångskram.
Foto: Älskade V

Amor Vincit Omnia

Kärleken övervinner allt

Hur tänker du då...?

En vecka av späckat schema.

Helgen i Örebro var fin. Superfin! Den bästa på evigheter.
Vi åt och drack. Var nyktra, fulla och bakis. Skrattade och grät. 
Och jag kom väl ungefär till Hallsberg innan jag började toksakna E igen!

Kom hem och kollade tågtider- och priser. Vill tillbaka!
Jag tror egentligen inte att det bara E jag vill tillbaka till, även om det (såklart!) är den största anledningen.
Men jag tror också att det handlar om själva grejen, flykten från Göteborg. Från mig själv liksom.
Från måsten och borden!

Varför måste alla borden och måsten ta över viljan?
Alltså, varför kan man inte bara vilja det man måste? 
Som att städa till exempel. Göra läxor, skriva verksamhetsberättelse, borsta hund.

Avslutar med ett psykolog-citat.
Som hämtat ur en parodi av psykologer, en film om fördomarna om dem.
Men nej, det är hämtat ur verkligheten:
- Finns det någon möjlighet att byta tid i fortsättningen? (jag)
- Hur tänker du då? (psykologen)
På nåt sätt kan jag faktiskt tycka att det är lite skrämmande, det där...

weekendtripp

Med tanke på hur mycket min dialekt (eller snarare brist på dialekt numera) redan influerats av alla Närkingar omkring mig, så undviker jag helst att ens tänka på hur jag kommer att låta om ett par dagar...

Jag ska nämligen tillbringa helgen i Örebro hos min E.

Som extra dialekt-påspäare, GPS i liveformat (?), resekamrat, bilroare och kaffe(-å-le)servare har jag ingen mindre V som gör helgen komplett.

Känns så lyxigt att få mysa en hel helg med mina finaste!

Djungelvrålklubbor, vin, skratt, musik, popcorn...inget kan gå fel, helt enkelt.

Love!

Vinter!

Vinter och lyckliga lapphundar!