Ulltofflor och djurmys

Igår kom V och T äntligen hem till Göteborg igen efter en vecka på Gotland.

Trots att vi sagt att vi inte ska köpa grejer till varann på resor och sånt, så envisas de alltid med att göra det.

Misstänker att det är mest för att ge mig skuldkänslor, men jag blir ju inte mindre glad för det ;)

Igår kom de hit med finaste presenterna:

Te och honung à la Gotland, och världens goaste tofflor - också à la Gotland såklart.

Eftersom jag inte orkat föra över bilder från kameran på ett tag så får jag nöja mig med att använda de bilder jag lagt ut på fejan.

Jobbade på Slättas i söndags. Eller ja, "jobbade" känns som en överdrift. Att vi varit värdelösa på att gå ut med info om att vi har öppet första söndagen i månaden i kombination med att många fortfarande har/är på g hem efter semestrar OCH att OS tagit över hela världens vardagsliv gjorde att det var såå lugnt.

Alltså...Såhär lugnt:

Idag vaknade jag med res-stress. Inte resfeber, men stress över att inte följa min ordinarie struktur (läs: tvångshandlingar innan avresa). Väckte hundarna och katten, vilket inte hör till vanligheten. Kissman brukar vara den första som är på benen och gapar efter mat.

Efter en morgonrunda och kaffe, cigg och mobilspel på balkongen var det hur som helst dags för det vanliga morgonmysandet:

Lilla prinsessan och jag på balkongen
Kärlek!

Idag är det en del att göra inför resan imån. Men jisses vad jag längtar! Ska bli så fasansfullt skönt så det går inte att beskriva med ord!

Karisma 4 år

Idag fyller min lilla prinsessa 4 år. Jisses, hon börjar bli gammal.

Borde hon inte inse det själv snart?

Här kommer i alla fall ett litet collage av foton från de senaste åren:

GRATTIS!

Morgonpigg?

Men jisses, vad är det som händer? Det här är femte dagen på raken tror jag, om inte mer, som jag vaknar mellan 6-7 (med undantag från en dag då jag faktiskt inte vaknade förrän tio ÖVER sju). Jag har väl visserligen aldrig varit såå sjukt o-morgonmänniska, men det här känns ju väl överdrivet!

Igår tog hundarna och jag en promenad i skogen med lite fotografering och agilityträning av lite olika moment som man kan använda skogen till - framåtsändning upp på stenar eller över stockar, balansering på fällda träd och sånt där.

Jag har en runda i skogen som jag bara älskar. Synd bara att den börjar med världens segaste backe som näst intill inte har något slut:

Hundarna var i alla fall pigga och glada!

 Full rulle!

 Lycka är att se lycka i en hund!

Det blåste lite... Fenix svans kan intyga det

Byggde hinder av en björk som hade blåst ner.

Den här stilen är ju inte att leka med...

Flying Fenix

Hade egentligen tänkt att jag skulle fota lite natur också, men allting var så grått och trist...

Mera lycka.
Tokrace över stock och sten - och bäck!

Som vanligt hittade jag i alla fall lite skogsfynd.

Här är någon som har förnöjt sig med lite läsning...

 ...i den idylliska miljön där man kommer ut ur skogen och ner i industriområdet!

 Inte konstigt att man måste ladda lite för att kunna njuta av den naturen...

Jag har alltid undrat vem det är som sköter blomvattningen i skogen...

Och så till Dagens Konst.

För det finns manligt klotter...

...och så finns det kvinnligt klotter.

Inte det minsta fördomsfullt, eller hur?

I industriområdet finns det lastplatser...

 ...men är de inte lite väl trånga???

 Soffa i (så gott som) nyskick säljes, alternativt bytes mot bil av nyare modell.

Stod ett hinder klart på fotbollsplanen så jag tränade lite där också.

 Tvär sväng efter hinder.

Byggde till lite också och insåg att man kan träna en massa trixiga kombinationer:

Det var allt för idag. Eller igår egentligen. Avslutar med att par bilder på den mindre attraktiva katten:

Nyvaken

Lämna kommentar, annars...

Foton, scrap och sånt

Jahaja, då var det väl dags att uppdatera lite här då... 

Blir en del foton, har lyckats ta en del som jag faktiskt fortfarande är nöjd med (halleluja!)

Scrappande har det också blivit litegrann. Tänkte visa några av resultaten.

Börjar med födelsedagskortet till mamsen som fyllde år i tisdags:

Blått är mammas färg och fjärilar älskar hon också.

"Grattisomslaget" är gjort av papper och ska dras av för att öppna kortet:

Insidan pryddes med stämpelmotiv i form av gräs där fjärilar flyger upp:

Presenterna hade jag köpt för längesen (handdukar till badrum + toalett) och delades upp i ett helt gäng presenter. En trist dag fick jag den briljanta idén att scrappa alla paket. 

Jag gjorde också så att alla uppsättningar av handdukar fick samma inslagningspapper för att visa att de hängde ihop med varann.

Lite väl överarbetat kanske...!

Hon fick också scrappade magnetsklämmor till papper och sånt som skräpar på kylskåpet men jag glömde att fota dem. De läggs upp här så småningom.
Paketet fotades i alla fall:

I lördags hade hon kalas och innan det gick hundarna och jag ner till hamnen för att fota lite i solnedgången.
Det började bra men slutade med ett vinterbad inklusive klädsimsövning med dunjacka och vinterskor.
Tyvärr låg telefon, bankdosa och bilnycklar i jackan när jag badade - samtliga har nu vandrat vidare till elektronikhimmelen. Telefonen är framförallt saknad!!!
För er som inte vet var anledningen till det ofrivilliga badet att Ola helt plötsligt hoppade rakt ut i vattnet. Jag misstänker att det var ett självmordsförsök (eller suicidförsök för att använda den korrekta benämningen)...
Han fick hur som helst panik och började simma efter isflak, utåt i vattnet givetvis. Och så började han dras ner i vattnet så att huvudet nästan var helt under vattenytan. Det var bara till att hoppa i efter honom. Allt gick så himla snabbt och jag hade sån adrenalinkick efteråt att kroppen faktiskt höll sig helt varm tills jag kom hem och fick duschat hundstackaren för att få upp värmen på honom. Först då började jag bli lite kall om fötterna. Det är märkligt hur instinktivt kroppen reagerar.

Ola klarade sig hur som helst helt oskadd. Inte ens en liten förkylning åkte han på, som tur var.
Jag däremot blev lite mer trasig, med blåslagna ben (vilket jag inte märkte förrän senare på kvällen), en värkande tumme och ett halvpaj knä. Huvudsaken var ju ändå att han klarade sig!

Har fått så mycket kommentarer på det efteråt; folk som pratar om att det var modigt eller fint gjort. Men ärligt talat så skulle inte en enda hundägare jag känner gjort på något annat sätt. Det var inget modigt eller fint alls, bara instinktivt. Och den instinkten har vi alla som bryr oss om våra djur!

Innan denna eskapad fick jag i alla fall fotat lite. Här kommer några av bilderna som jag tycker mest om:

Det har också blivit en del fotande här hemma, mest på katten:

Den här bilden tycker jag jättemycket om av nån anledning 

Och så ett Fenixkort...

Så småningom kommer det också lite nyscrappade kort och en LO, men det får bli en annan dag.

Syre

De där djurena, alltså.
De är mitt syre, utan dem skulle livet inte vara möjligt.
Djur har alltid spelat en stor roll i mitt liv, kanske den största?
Jag har varit fast, från första katten Randis till sista tillskottet Ola.
(bortsett från Jäntan men hon är ju inte min. Hon har bara kidnappat en del av mitt hjärta)

Lite märkligt egentligen att mina två största fobier faktiskt är just djur: hajar och fåglar.
Hua!

Hur som helst.
Ett par år var jag djurlös. Mellan 2004 - 2006 ungefär. Den tiden var jag trasig, mer än någonsin.
Jag saknade liksom en bit av mig själv.
Sen kom Fenix. Min fina Hjärter Kung.
Underbara, älskade!
Han var inte bara en pusselbit i livets pussel; han var samtliga kantbitar och hela motivet. Innan honom var pusslet blankt. Trist och meningslöst.
Fenix gjorde mig till en Fågel Fenix, jag reste mig ur askan.

Hjärter Kung

Så kom Karisma och sen Ola. 

De gjorde pusslet komplett.

Prins Bus och Crazy Cat

Det är svårt att föreställa sig att det någonsin har funnits en tid då de inte var en del av mitt liv, min vardag. De som ger mig en mening och ett hopp
- de som är mitt allt!

Tvångskram.
Foto: Älskade V

Amor Vincit Omnia

Kärleken övervinner allt