Så gick det till...

...när Ola kom till världen. Tydligen. =)

Hittat på Olas mammaLinas bilddagbok:

[foto på den mycket maskulina Ola med hårspännen när vi var på väg till Alingsås förra veckan]
(eftersom jag ju fortfarande inte kan lägga ut bilder hemifrån får ni föreställa er den!)

Linas bildtext: Haha är inte ola fantastiskt söt och fulländad?

Kommentar: han är alltid söt! hos vem är de han bor? : o

Linas svar: Klart att han alltid är söt, han brås på sin mor (jag). Han bor hos Zara. Hon skickade sina celler till mig, och så tog vi några av mina celler, och så skapades Ola. Men jag visste inte då att hon var fadern (?). Iaf så har vi delad vårdnad nu. Ola är lite som Jesus

Lina är rätt så störtskön för er som inte förstått det än! =)

Slottsskogen

SLOTTSSKOGEN

förra helgen med

OLA

FENIX och EMMA (och Veronica som kommer längre ner...)

De där koppellekarna var inget för Ola...

Bättre att spana över andra vovvar!Lite gatukonst

Utkiksplats

(där S:a Biskopsgården faktiskt står med!!) OLA och VERONICA

Goaste E, F, O och V Gruppkram (som Ola slapp undan)MYS! Mera gatukonst...

KARISMA lånar Olas stol på balkongen Hmm, hundar kors och tvärs! Mina goaste prinsar!

Jag blir så glad av att se dem såhär! Underbart!

Prinsar och prinsessa

Jag får börja med att be om ursäkt för det långa blogguppehållet på inte mindre än hela 10 dagar!!! Jag ska försöka bättra mig igen men det kan bli svårt. Är nämligen så illa att jag fastnat på king.com där jag sitter och skjuter ner bubblor i olika färger och blir förbannad över att jag inte får tillräckligt med poäng för att slå min stora utmanare! Som omväxling ger jag mig på Amazing Adventures då och då där jag letar skiftnycklar, yxor, schackpjäser och annat smått och gott. Låter fantastiskt roligt, inte sant ;o) Fast det är roligt, jag lovar! Idag får det mest bli lite foton från den senaste veckan.

Prinsessan Karisma

Förra lördagen (?) var det Göteborgsvarvet som ni säkert vet, och hundarna och jag var med mamma, Johanna och Adelia vid Sannegårdshamnen för att kolla in pappa och brodrarna. Vi lyckades i alla fall se 2 av 3, inte fy skam =)

Fenix tyckte väl inte att det var såå jävla lattjo att sitta mitt i smeten......men Ola gillade läget. Karisma på sin plats på balkongen (en av dem)......och Ola och Fenix på sina platser.I tisdags (tror jag att det var) var Veronica, Emma och jag ute på en långis med hundarna och hamnade bland annat på Ramberget. Har inte varit där på evigheter, och aldrig uppe på toppen innan. Det krävs minst en Örebroare för att man ska (åter)upptäcka sitt Göteborg/Hisingen.

Tack V! Och tack Emma också, för evigt trapp-klagande, skyltletande och annat som hör promenader till ;o) På topp(en) med två prinsar - kan det bli bättre?

Kompass-stenen som saknar Biskopsgården - illa! Funderar på att rista in det...Det får vara allt för idag. Som sagt, jag ska verkligen försöka skärpa till mig. Har egentligen så himla mycket att blogga om nu! Kanske därför det inte riktigt blir av heller, så svårt att veta var jag ska börja. Men "den som väntar på nåt gott..."

Proffs-fotografen Tomas

Så hade man ett par dagar att ta igen, IGEN! Börjar med ett par "gamla" bilder (med andra ord, inte från de senaste dagarna).

Första fotot är vid dammen ovanför morfar (Amhult). Insåg nämligen att det var dit vi gick när jag var liten och dagmammorna fortfarande höll till i/på (?) Rosengården och blev hemskt nostalgisk. Ända sedan mormor och morfar flyttade dit och jag började promenera där med Fenix ibland har jag känt en dragning just dit, Nu förstår jag varför. Två av mina fyra "favoritfrizoner" jag hade som barn brann ner och Rosengården var en av dem.

OBS! Det var inte jag som brände ner dem. Med tanke på vilka rykten jag hört går om mig skadar det inte att förtydliga detta! Låt mig presentera kungligheterna på Slättas:

Kronprins Ola och Kung Fenix, här vakandes över sitt kungarike

Här kommer den sista uppdateringen om Hotell Colonial. Något vemodigt, måste jag erkänna!

På fredagmorgon tänkte vi passa på att ta en hotellfrukost. Ovanför brödrosten hittade jag följande lapp:Ganska glasklart kan tyckas, men låt förtydliga liiite till för att vara på den säkra sidan: Hysteriskt roligt, om du frågar mig! =)

Vi fick föresten reda på av Mr Hjelm den uppenbara förklaringen till varför det inte fanns någon våning 4 på hotellet - Vi var ju på "Visa Vägar"-konferens. Vi skulle hitta nya helt enkelt...

(Och det var allt från min galet lättroade sida för idag...!)

Internt "skämt", ber om ursäkt till övriga som inte hänger med. På stationen på hemväg hittade jag ÄNTLIGEN en "Way Out"-skylt! Yeeey! Ola är en mycket sympatisk liten herre. Här hjälper han mig att slippa packa upp =)

Fenix var hos änglarna till fosterföräldrar han har från måndag till fredag förra veckan. Fosterpappa Tomas är en inte så lite duktig fotograf! Visst håller ni med?!? Den översta bilden här är en av mina absoluta Fenix-favoriter genom tiderna! Mmmm, spirello! Fenix har en viss förkärlek till chinchillor. Här med ena bästisten Beherit.

Även denna bild är fantastisk! Älskar Fenix kontraster mot den svart-vita bakgrunden.

TACK TOMAS!

Mission completed...

Idag tänkte jag börja inlägget med att presentera vår lyxsvit. Man kan faktiskt till och med snurra ett helt varv runt med armarna rakt ut åt sidorna utan att komma åt väggen. Lägg emellertid märke till datorns storlek i förhållande till sängbredden på översta fotot; Som ni ser har vi gott om förvaringsutrymmen. Faktiskt hela 3 hyllor om man räknar med "hyllplanet" uppe på byrån, och stolen fungerar ju alldeles utmärkt som sängbord! Föresten, om ni undrar vad det svarta minimala föremålet på väggen är, så är det en prima platt-tv! DET kallar jag verkligen LYX med stora bokstäver. Det enda jag har att klaga på när det gäller den är att de har missat att lägga ut glasögon på rummen så att man har en suck att se vad som händer på tv:n också...

Det har varit en väldigt givande och stimulerande dag idag, flera väldigt bra seminarier. Har haft två stycken valbara seminarier under dagen och jag var på följande:

1. Onödig ohälsa kan bekämpas - Stillasittande, läkemedelsbiverkningar och andra riskfaktorer. - Livsstil och friskvårdsaktiviteter.

2. Vem lyssnar på de unga? Som sagt, väldigt bra båda två. Och att träffa gamla goingar är aldrig fel heller. Framförallt de man träffat på utbildningar som man träffar på då och då i såna här sammanhang.

En av dagens höjdpunkter:

Knappkorgen med Roland Jansson.

"Enmansföreställning med den kände Göteborgsprofilen"

Mission completed succesfully!

Axel åkte med mig till Stockholm igår med två mål:

1. Att spana in platsen där Olof Palme mördades. Som ni ser på bilden nedan har han i alla fall lyckats med det uppdraget.

2. Att lösa mordgåtan! Känner mig lite som Kapten Haddock (alternativt Milou) som tvingas gå runt med Tintin och leka cluedo...! Nu är det i alla fall nästan löst hävdar han - bara en liiten detalj som återstår: han ska bara hitta mordvapnet. Och den resan, mina kära vänner, får han ro iland själv!

"På denna plats mördades Sveriges statsminister Olof Palme den 28 februari 1986"

Efter konferensdagens slut hade vi laddat för mingel. Tyvärr hade vi blandat ihop Visa Vägar-konferensen med Möjligheternas Metoder som vi också var på förra året - där det serverades middag och massor med fri alkohol (speciellt om man hade fjäskat lite för servitören!). Idag bjöds vi på lyx av samma karaktär som vårt hotellrum: snittar, gurka, morötter, lite chips och chilinötter samt (alkoholfri) cider i plastkaffekoppar... Besvikelse! Så, vi tänkte att vi samlar ihop Jönköpinggänget och kanske några till och går vidare, men Jönköping hade också stuckit. De stackarna hade fått ta sig upp till huvudstaden nu imorse, tiiiidigt! Hur som helst, Axel och jag bestämde oss för att gå ner till Gamla stan och ta en öl/cider/whatever (och självklart kolla in i Christina Schollin-affären för att utöka min "lilla" ängelsamling). Dessvärre råkade jag som alltid när jag är i Stockholm hamna i min favorit-Zarabutik (Drottninggatan såklart!). Idag drogs jag av mystiska krafter direkt till barnavdelningen och fick sedan skynda mig ut innan jag hittade något att shoppa till mig själv, eftersom jag redan handlat upp lite för mycket pengar till lillskruttan Adelia. Kunde ju inte motstå detta! (och dessutom är det ju sååå mycket roligare att handla till hundar och barn än till sig själv! Nån som håller med?)

Klart att hon är!

Har egentligen samlat på mig en massa att blogga om under dagens gång, men det får komma vid ett senare tillfälle. Nu ska jag försöka sova, optimist som jag är (ibland)...! Måste bara säga, återigen, ibland blir jag så rörd av människors genuina värme och omtänksamhet. Speciellt då de kommer från håll jag inte har anat innan... Idag är Birgitta och Karin de största änglarna!

SOV GOTT

(Imån får jag träffa mina djur! Saknar dem som faaaaan nu!!!!)

Tabbe-resan

Man kan ju undra var morgonen tog vägen idag. Vaknade strax innan 11 och tog det hur lugnt som helst. Karisma var visserligen hemma men även hon varmorgontrött denna dag. Ola är hos sin riktiga mamma och Fenix hos sin fostermamma så inga hundar hade jag som skulle ut heller. Plötsligt, helt utan förvarning, var klockan 12.22 och jag insåg att jag hade 40 minuter (förlåt, 41!) på mig att göra mig iordning och packa. Inga problem! Fast…nästa gång jag kollade på klockan, när jag var nästan klar med packningen i alla fall, så var det nån jävel som hade varit framme och mixtrat med tiden. Jävla skit. Men på 12 minuter hann jag i alla fall slänga ner de sista grejerna i väskan, yra runt ett par minuter, kasta på mig själv kläder, borsta hår + tänder och gå till spårvagnen. Liten eloge till mig själv, om jag får be! =) Så var man på Sveriges östra sida och än så länge har resan gått...tja, kanske inte heeelt och hållet enligt planerna. Tabbe efter tabbe (hittar inget bättre ord för tillfället) har dykt upp kontinuerligt under eftermiddagen, och bara en del av dem har vi stått för själva!

TABBE NR1: Hotellet vi bor på ligger cirka 1½´timmas gångväg från centralen. Ja, om ni frågar min resekompanjon vill säga. När mamma och jag bodde här för några år sedan tog det inte mer än 10 minuter att gå, men antagligen har tid-mixtraren varit här också! Hur som helst. Mitt på denna enormt långa vandring pajar Axel sin väska. Såklart! Hela drag-grejen hoppade av och i väskan hade han (antagligen) förutom sömnmask och dator även ett par tegelstenar. Så det blev till att skjuta väskan framför oss den sista biten. Gentleman som jag är lämnade jag över min egen väska till den klantiga farbror’n och tog själv hand om hans. Detta ledde naturligtvis till:

TABBE NR 2: Ynka tre trappsteg från trottoar till hotellentré (TRE!!!) och Mister A lyckas paja även MITT väskhandtag. Dock var det bara “lyfthandtaget” och inte “draget”. På hemvägen får han allt ta hand om sin egen väskjävel!

TABBE NR 3: Vi fick vår nyckel till rummet på fjärde våningen av en man med mycket kvinnliga drag alternativt kvinna med mycket manlig röst. Dessutom hade han antagligen rökt liiite för mycket illegala preparat… I alla fall, dags att ta hissen - eller snarare ombyggd garderob (dock mindre än min garderob hemma) - upp till rummet. Vi tryckte på knappen, om och om igen, men ingen hiss dök upp för några sadister hade naturligtvis inte stängt hissdörren efter sig! Eftersom min manliga kollega inte riktigt pallade “långpromenaden” blev det jag som fick kila upp till våning fem och komma fram lagom för att se de jävlarna stänga dörren och därefter GÅ ner!

TABBE NR 4: Hissen åkte ner för att hämta Axel och väskor och jag gick ner en trappa till vår våning. Jag stod utanför hissdörren och såg hissfanskapet åka förbi en våning med en Axel som mumlar nåt om att det “inte finns nån våning 4”. Sen åkte han förbi mig ner igen, och upp en gång till innan jag tryckte på knappen så att den stannade på nästa nerväg. Jag trodde att han var lika blind som vanligt men icke, det finns fan ingen våning 4-knapp som synes nedan:

TABBE NR 5: Jag stod och pratade med Sussi i telefon och Axel reagerar på nåt jag säger och ropar "Jag med!" och viftar lite med handen. Samtidigt gick en kille in i svalen vi stod utanför och trodde ju naturligtvis att Axel sa något till honom, så han hojtar ett "tjena tjena" tillbaka och försvinner in genom dörren, troligtvis med ett sånt där förvirrat "vem fan var det där?" som ni säkert alla varit med om då man hälsar på någon man inte riktigt kan placera. Trötta som vi var efter att ha gått runt halva Stockholm och givetvis hamnat på Drottninggatan ett par gånger (vi har en magisk dragning dit, det är sant!) tyckte vi att detta var hysteriskt roligt.

(Jag hör nu själv när jag läser det att det kanske inte verkar riiiktigt så roligt som det faktiskt var (och detsamma gäller hissepisoden!) men det är svårt att få ner humor svart på vitt. Tycker jag!)

ÖVRIGT SMÅTT OCH GOTT

FRÅN DAGENS BRAVADER.

Inte ens i Stockholm kommer man ifrån post-it's. Här till och med inglasade!

Axel hittade sin dröm-damm med dröm-vattenfallet. Nu tror han att han ska kunna åstadkomma detta vid "Lilla Slättadamm". Hmm, jag säger inget mer om det där...

Följande lapp sitter uppsatt på dörren från hotellsvalen:

"Dear guests.

There are rules you have to follow when staying at this hotel.

During the night it's important to be quiet so other guests can sleep.

STAFF."

Vaddå "ruleS"? Själv hittar jag bara EN regel på denna lapp, nån som hittar den andra?"

DAGENS ÄNGEL BLIR AXEL FÖR MÅNGA HÄRLIGA SKRATT OCH TREVLIGT RESESÄLLSKAP!

GODNATT MINA VÄNNER!

Tacksamhet

En känsla kan jag alltid bära med mig, överallt: TACKSAMHET! Jag har så många fina människor omkring mig. Jag har fantastiska djur. Jag får så mycket varje dag; värme, omtänksamhet, skratt, uppskattning. Jag vet inte varför eller hur det ens är möjligt, men vilken tur jag har! På det planet är jag riktigt ordentligt bortskämd. Jag facineras över all ödmjukhet, humor och glädje som finns omkring mig var jag än kommer och hur skulle man kunna vara något annat än just tacksam? Jag vet inte om jag någonsin har varit med om en vecka då så många fina ord och meningar fastnat i mitt hjärta, och jag undrar om jag bara upplever det så för att jag varit mer mottaglig, eller om det faktiskt är så att det har varit en intensivt "varm" vecka? Svaret har faktiskt ingen betydelse.

Jag skulle vilja ropa ut till alla som inte redan är medvetna om vad ni har: Öppna ögonen och se er omkring. Jag säger inte att livet är lätt eller att allt är/blir bra för att man ser det positiva som finns. Men jag är övertygad om att det alltid, varje dag i livet, händer någonting som kan värma en frusen själ, i alla fall för en kort sekund. Jag är också övertygad att man kan se allt det där om man tränar. Och jag är ännu mer övertygad att man inte förlorar någonting alls på att tillåta sig att glädjas över de där guldkornen eller änglarna!

TACK!