Tidsfrist och GRATTIS!

Tidsfrist = effektivitet.
Ja, det är nog så i mitt fall.
Först irriterar jag mig i ett par veckor över att jag måste skjuta upp precis alla måsten till sista sekund. Men när "sista sekund" väl är där så är det då det går som allra lättast.
Har alltid funkat bäst under (viss) stress, det är väl bara att acceptera att det är sån jag är.
Eller?

Jag är ju egentligen tokallergisk mot det där "så är det för så har det alltid varit". 
Bullshit!
Det är aldrig för sent att förändras.
Men frågan är; är det nödvändigt att förändras i det här fallet, eller funkar det lika bra såhär?
Nej, jag tror faktiskt inte att det är nödvändigt.
Jag tror inte att det är förändringen av själva "sista sekund"-syndromet i sig jag behöver förändra - det är ju liksom ett vinnande koncept. Det jag däremot måste jobba bort är stressen över att jag skjuter upp.
Om jag vet att jag grejar det i slutändan, varför då oroa sig?
Onödigt energislöseri.

Sist men inte minst så vill jag passa på att säga GRATTIS till Finaste som fyller år idag.
Hipp hipp hurrraaaa för henne.
Min: Vansinnigt Varmhjärtade, Veliga, Vägledande, Vidunderligt Visa, Vimsiga, Växlande, Vråltjusiga, Virriga, Verbala, Vrickade, Välmenande, Vettiga, Vidsynta, Verkligt Viljestarka, Vetgiriga, Verkningsfulla, Värdefulla Vän.
Världens Vackraste V! 

Fjärilsdrottningen