Sedan sist:

Men jisses vad jag har varit dålig på att uppdatera här det sista. Till mitt försvar har jag i alla fall ett helt gäng med påbörjade inlägg som bara inte blivit klara. (jaja, jag erkänner, i vissa fall är det bara en rubrik eller ett par foton, men ändå...)

Vad har hänt sen sist då?

Fotat litegrann. Myst med djuren. Krånglat med FK. Kommit igång med RSMH lite efter mer eller mindre heluppehåll ett tag. 

Funderat över framtiden. Fått schema för kursen jag ska läsa under våren, pedagogisk psykologi på GU.

Umgåtts med vänner och familj. 

Spelat mobilspel.

Spenderat lite (för mycket) pengar på veterinär- och medicinkostnader för Ola-stackarn som haft öroninfektion. Tack vare fantastisk veterinär kostade veterinären till och mer mindre än medicinerna!

Tja, det var väl det av värde (och mindre värde...) jag kan komma på just nu.

Slänger in några foton som tagits den sista månaden för att fylla ut ett trist inlägg:

Finaste hundarna!

Försökte skjuta fåglar med kanon...eller  kanske inte.

Fåglar, fåglar. Läskigt värre. 

Fortsätter att fota underliga föremål i naturen.

Lapphund i motljus.

Idag ska V hjälpa mig att hämta en tv-bänk jag köpt på blocket. Den ska målas om och grejas lite med men det får bli ett kommande projekt på obestämd framtid...
I eftermiddag blir det promenad med N och Ozzy.

Fågelfobi-träning

Idag har jag varit med om något traumatiskt!

(observera den tjocka, understrukna texten!)

Bröderna skulle springa vid Slättadamm så jag fick äran att spendera en timma med älskade brorsdottern innan vi öppnade cafét. Och så kom den briljanta idén om fågelmatning...

Jag höll på att dö! På riktigt. Om inte av mördarfåglar, så i alla fall av hjärtinfarkt.

De var överallt! Över, under, bredvid, bakom, framför... Och A sitter och skrattar när de flaxar runt.
Puh, vilken utmaning det var. Inte bara att sitta kvar och stå emot alla impulser som skrek åt mig att jag skulle fly därifrån, utan också att hålla mig lugn för att inte skrämma A. 

Nej, kära vänner, det där var Trauma med stort T! Jag kommer aldrig någonsin mer att mata fåglar, eller gå i närheten av någon som gör det. ALDRIG!