Ingen rök utan eld!

Idag blir inget långt inlägg, bara lite uppdatering. Imorgon, mina damer och herrar, kommer jag hem för gott. Förhoppningsvis. Utskrivning och hem till Biskopsgården med vovve och kisse. Hääärligt! Ni anar inte hur mycket jag saknar min säng! Framförallt efter att ha tillbringat en natt i den i helgen. Dagen har väl segat sig fram lite som vanligt idag. Läkarsamtal på förmiddagen, kort promenad och mys-besök på eftermiddagen. Konstigt att just de timmarna med trevligt sällskap går så fort... Imån kväll ska Emsan och jag ut och fira friheten =) Undrar om vi inte skulle ha nån ceremoni också, en liten ritual där man eldar upp nycklar eller så?! Eller, kanske sno med en sån där riiiktigt ful sjukhus-nattskjorta och bränna! Den idén gillar jag skarpt! Jag gillar föresten det mesta skarpt som innebär att man eldar upp saker. På tal om det har jag försökt få komma till MG och testa hur flamsäkra gardinerna där egentligen är, men det verkar inte gå vägen. Förstår inte detta, experiment skadar väl aldrig. Okey, ibland då; Ingen rök utan eld!

Adelia och jag är grannar för tillfället. Hon ligger på Drottning Silvias sedan i lördags (tillsammans med Daniel och Johanna så klart). Hon har fått RS-virus (heter det så?) och behöver hjälp för att andas. Skruttan! Nu har hon väl snart fått sin beskärda del kan man tycka! Håller tummarna för att det ska vända nu så att de kan få komma hem snart igen.

Nu börjar det bli mycket att komma ikapp med vad gäller RSMH, känner jag. De här fem veckornas "semester" (eller kompledigt kanske!) har samlat på sig mängder av saker att ta tag i även om jag har gjort lite smågrejer då och då härifrån, samt möte förra veckan och söndagsöppet igår. Dessutom har jag samlat på mig massor av nya erfarenheter av vilka en del ska dokumenteras för att förhoppningsvis kunna påverka och bidra till en förändring av vården i framtiden. Det är fördelen med att ha en brukarorganisation som håller en bakom ryggen! Så, imån hinner jag inget RSMH alls, men på onsdag blir det rivstart. Måste få gjort en del nere på kontoret och på eftermiddagen är det Brukarråd här på Östra. Hmm, folk pratar om nån "balans", någon som kan förklara det ordet? =) Nej, jag älskar att ha saker att göra hela tiden, that's me!

DAGENS ÄNGLAR

• EMMA för allt. Love you, raring! Jätteroligt med lappis-tänket också, vi ska allt hitta den finaste, goaste lilla tik till dig så småningom.
• ADELIA som är så duktig och kämpar på. Lilla dockan min!
• ELISABET för att...jag vet inte. Det bara ÄR så, idag (liksom alla andra dagar då hon inte är Madam Sadam) är hon en ängel, helt enkelt!

  DAGENS CITAT "Att vara uttråkad är att tillåta sig att hänga i luften ett tag." /Patricia Tudor-Sandahl

  Och som vanligt när jag bara ska skriva liteså blir det såhär...

FENIX 3 månader

Hemma hos Therése, januari -07 (?)

Tänk bort att jag ser nyvaken ut... =)

Har han varit så liten???

Lillprinsen med två styck mongos!

Kolla in knorren, gott folk!

Det berömda I-or-uttrycket

Stora öron och liten hund =)

TACK SNÄLLA THERÉSE FÖR BILDERNA!

Skilda världar

Kastats mellan avdelningens noll-stimulans och utevärldens normalliv med människor och djur överallt. Kastats var väl kanske att ta i, fast jo, det känns nästan så. Ett steg - insidan eller utsidan. Av eller på. När dörrarna låser sig bakom mig slår jag av, blir visserligen rätt så artig och tålmodig, men tyst och tillbakadragen (JO, det är sant!) Blir "telefontjejen". Det är så det ser ut för mig i denna parallella tysta värld, här står tiden stilla och jag är fortfarande i februari. Där ute är allting som vanligt, och när jag kliver dit är jag "på" med ens. Hundpromenader, gos med katten, RSMH och Bt1, vänner och kontaktpersoner. Mindre telefon, fler ansikten live. Skratt och leenden, prat och diskussioner Ett litet steg, över en liten tröskel tar dig till ett land bortom horisonten, vill jag lova. Ett himmelrike? Knappast. Ibland mer likt ett helvete, men mest av allt ett ingenting. Ett "ingenting" som finns en nyckelknippa bort från omvärlden.

Ja, det var väl det jag hade på hjärtat idag. Det blir så tydliga gränser. Igår satt jag tyst på rummet mellan klockan 8 och 12.30. Därefter var det shopping, katt-kalas, långpromenad, bloggande, mer promenad, melodifestival, äpplepaj och folk, hem till katten och kela tills somna framför tv:n en bit in på natten. Idag var det upp, upp och iväg. Ganska ordagrant =) Väcktes av min Mr Pälsboll kvart i 8 då han tyckte att det var dags för morgonpromenaden. Hämtad och körd kl. 11 via Willys och Emsan till Bt1, RSMH-öppet och mer folk och tjöt, kortspel och dator, kaffe och cola (för lite extra nikotin och koffein får säkert mina händer att skaka mindre!), promenad med Emma, hämtad och körd igen, in till...till ingenting alls! Kontrasten är som svart mot vitt!

DAGENS ÄNGLAR

• EMMA går faktiskt före Fenix idag (även om det egentligen inte finns någon inbördes ordning här). Min underbara goa Ems, vad jag har saknat dig! Och kom ihåg, du är bara utlånad! Jag behöver gå i Emma-skolan...!
• FENIX har varit extremt lydig idag - tro det eller ej. Har nog aldrig haft en mer lyhörd hund och ser fram emot rallyn på torsdag. Något som håller i, tro? Han är också ängel för att han är den klokaste hund jag någonsin träffat och han talar så tydligt med sina ögon, han förstår allting så väl, även om han inte ska behöva förstå!
• KARISMA - Jaa, det är bara att konstatera. Jag har världens goaste katt (eller snarare en hund förklädd till katt!). Och inte är hon långsint heller, det är annars min tidigare erfarenhet av hur en katt "ska vara", ännu ett tecken på att hon egentligen är hund.
• RSMH-Näckrosen - Jag måste få ge en ängel-utmärkelse till hela föreningen, till oss! Dessa underbart goa, ödmjuka och omtänksamma människorna. Jag tror att vi måste påminna oss själva litegrann om att vi spelar roll, både för varandra och för andra, som organisation och som individer. Att komma till Näckrosen är som att komma hem.

  DAGENS CITAT:

"Att vara djupt älskad av någon ger dig styrka, men att älska någon djupt ger dig mod."

/Lao Zi

Dags för MIA OCH KLARA =) !!!!!

Hund på språng

Måste börja inlägget med

DAGENS CITAT:

"Om Nasse inte är här kan det bara betyda en sak...

- att han är någon annanstans!"

/ Tiger

Efter en skogspromenad med mamma fastnade jag framför Disney-dags och Nalle Puh. Och lika fast blev jag i citatet. Det är så underbart... klokt! Så enkelt, intelligent, jag vet inte. Jag fastnade bara helt enkelt. Kan ha lite att göra med vår käre Nasse nr 2 - känns tryggt att veta att eftersom han inte är här, så är han någon annanstans! Kan också ha något att göra med den där bristande humorkvaliteten jag har nämnt tidigare. På tal om Nalle Puh föresten, jag måste få ett expertutlåtande här. I mitt M.I.G-spel finns följande fråga: Nämn fem av Nalle Puh's djurvänner. Jag envisas alltid med att svara Kristoffer-Robin fastän jag vet att det inte står med som svar, men håll med mig, är det NÅGON som är djurVÄN så är det väl han??!!??

Så, var har denna dag tagit vägen?! Förmiddagen ägnades åt Karismas hyllningsfilm. Mamma kom och hämtade mig vid PS halv1 och vi tog vägen via Coop på Backaplan där vi inhandlade lite leksaker till födelsedagsbarnet och henner marodör till bror. Han är helt hopplös med leksaker nu, Fenix. Den tillverkade som gör något han inte kan pulverisera på 5 minuter vill jag komma i kontakt med! Fast, ta i trä, än så länge har han låtit Karismas grejer vara hela idag (observera IDAG!)

Kom hem till lilla kissen strax efter halv2 och en stund senare kom Axel också. Det blev ett 1-årskalas på tre 2-benta och två 4-benta. =)

Drog som sagt med mamsen ut på en skogspromenad uppe vid Mossen. Som alltid sa hon innan vi gick att hon hade dåliga skor och inte ville gå där det var vått. Och...som vanligt blev det mina vägar och därmed till att vada fram då och då längs stockar och stenar. Fenix, den lille jäveln, var inte mycket värd emellanåt. TVÅ GÅNGER fick han upp ett spår och stack, var borta i ca 5 min och vi hörde honom skälla typ en kilometer (minst) bort. Min kära moder blev som alltid hypernervös och trodde att han hade gått ner sig i Mossen. Försökte förklara för henne att Mossen låg åt andra hållet + att han hade skällt konstant om han fastnat nånstans. Nåväl, efter andra rundan han hade varit iväg och jag morrat åt honom var han ganska mör. Trodde jag. Det tog inte ens 5 minuter innan han började leka med kopplet. Suck! Antar att han skulle springa av sig de fyra (nästan fem!) senaste veckorna av koppelpromenader.

Nu ska vi strax kila ner till Sussi. Ska väl kolla lite melodifestival och dricka lite te. Har ingen större lust att röra mig alls just nu, Karisma ligger så mysigt i mitt knä. Tänk att jag nästan helt varit utan mina djur i över en månad! Hur har jag överlevt? Vad skulle jag göra utan deras underbara fosterföräldrar?!

DAGENS ÄNGEL är såklart ingen mindre än KARISMA, dels för att hon fyller år, dels för att hon är världens goaste! Gissa om hon och Fenix var glada att se varann, det har de bara gjort en gång den senaste månaden.

KARISMA 1 ÅR

GRATTIS KARISMA

1 ÅR

Född: 2008 - 03 - 14

Idag blir det kalas. Bilder på kattbakelser/tårta lär komma upp här inom kort.

Hyllningsfilm till min prinsessa

Mitt förslag till nästa års skumtomte-förpackning.

OBS! Doseringen är individuell!!!

Träningsvärk!!!

DAGENS ÄNGLAR:

• PER som ser mig, pratar MED och inte TILL mig, bjuder på kramar och ärlighet. Och ska dessutom få in mina 23 g skumtomte, 1 x 2 samt mer vid behov på min medicinlista. (Eller ljög han om det kanske...?!)
• ELISABET för tålamod med hundkurser och småmobbande Axel och gud vet vad...=) Är nog hemskt glad att jag inte var på Bt1 idag! Internt, förlåt, ni andra som läser.

Dagens citat

"Om det endast finns utrymme för det lättsamma och välkontrollerade, finns det i själva verket inte plats för människan."

/ Ur boken "Existensens Psykologi av Bo Jakobsen

Mycket roligare än såhär blir det nog inte idag, är helt galet trött. Dessutom är jag nåååågot knäckt över att jag har träningsvärk efter långpromenaden (och då säkert i bergen mest). DÅ har man varit stilla för länge, hua hua.

Nästa vecka kommer jag HEM! Hem till Karisma och Fenix, hem till en säng utan kuddar och madrass i galon. Gött är det!

Tack mamma föresten för mysig(a) dag(ar)!

Godmorgon världen!

Scones-frukost med mamsen. Fenix tigger inte alls, väl? Eller????

Mogon-MMS från min lilla Tess (du kommer alltid vara min LILLA Tess!) och Boss

Fika eller Faktum?

Igår blev icke-bloggande för min del. Lite ovant nu när jag har blivit så hiiiimla bra på att uppdatera the blog. Alternativt "logg" som jag hört vissa gamla tanter över 37-årsstrecket säga =P

Okey, igår... Jag vet inte var förmiddagen tog vägen, men helt plötsligt var det eftermiddag och dags att åka in till stan och möta Sussi. Hann slänga mig i duschen i alla fall, men antalet klädesplagg jag hade i min temporära garderob var aningens begränsat. Detta märkte jag även i fredags då jag skulle på möte (på Östra visserligen) för uppföljning av Triage-projektet. Hmmm, jag är sååå bra på att halka in på andra grejer (när jag träffade Veronica och Tomas sist fick jag skriva en dagordning för att komma ihåg att berätta allt...!) Hur som helst... Jag skickade iväg ett sms till Sussi och varnade henne, sa att det antagligen skulle komma fram i alla fall någon och fråga om jag hade en Faktum till salu. Inte för att jag har något som helst emot Faktum-försäljare, tvärtom, jag stannar ofta och tjötar en stund och brukar oftast ha mer en ett exemplar av varje nummer. Men, jag brukar inte normalt sett åka till stan heeelt osminkad i joggingbyxor (till mitt försvar, dessa var i alla fall i rätt storlek). Det blev ingen Faktum såld för min del igår, det blev shopping och fika istället. En latte på Condecco vid Kompassen (mitt och Sussis stamställe numera), en del runtspringande för att hitta mammas udda presenter samt REA på Zara! Inte mig då, utan affären, såklart. Nu är det ju så då, att mamma/faster Zara tycker bättre om att köpa grejer till djurena och brorsdottern, därav blev Zara-inköpet från Zara följande:

Med andra ord, bara kläder till Adelia, lillprinsessan. Märke: Zara Baby! Wohoo! Och kolla in boleron - hur sjuuuukt söt är den inte? Jag blev kär... Och mammas presenter ja, dem kanske jag skulle beskriva ytterligare, eller förstår du vad jag menar om jag säger "del 2 i ett jack-set"? Förklaring: Mamsen brukade sno min reflexjacka på kvällshundpromenader så i julklapp gav jag henne en alldeles egen sådan (dock både finare och goare än min. Jag har försökt byta med henne men hon är inte alls medgörlig!). Ok, så jackan var avklarad. Sen finns det ett gäng grejer man måste ha I en jacka för att den ska vara ordentligt hund- och matteutrustad, med andra ord: bajspåsar (fina!), hundgodis (low fat), tändare (med hundmotiv såklart!), cigg (vita prince för hennes del), ficklampa och batterier (även kallad bajslampa, när man måste leta...) och vantar i matchande färger. Nästan allt blev klart igår, bara bajspåsarna med dödskallemotiv och tändarna vi fick åka förbi Rusta och fixa idag. Tacka vet jag Sussi som är en rutinerad shopoholic!

Gårdagens ängel: Sussi, tack för fika, sällskap, smakråd och allmän försörjning!

Gårdagens citat:

(Önskar att jag slapp, men för att undvika tjafs får jag även lägga in en "Gårdagens Ost" som går till Mr Schöneman)

Nu till denna dag. Fick börja dagen med att säga något som jag aldrig trodde att jag skulle få/behöva göra, nämligen: "Jag ska bara få min spruta så kan du hämta mig sen." Jag tyckte att det var hysteriskt roligt - min humor är på bristningsgränsen efter fyra veckor av mestadels umgänge med en dator, tämligen humorbefriad (men inte viljelös) sådan.Åkte från Östra vid halv 11. Axel stackarn fick vänta i kylan i 40 minuter, bara delvis för att han var klantig! Fenix fick övningsköra på hemvägen - stillastående på en bensinstation... Annars agerar han mest GPS. Ligger lugnt och stilla tills man åker någonstans han inte är van vid, då är han med direkt och skulle gärna säga "please, make a u-turn" om han bara kunde. När man närmar sig sin destination slickar han på rutan - det betyder "please, stop the car f*cking NOW!". Det finns fler funktioner på den fyrbenta GPS:en men jag orkar inte ta det nu (när GPS:en väntar på kvällsrundan).

A hämtar Z på Östra - A + Z till Rusta - A + Z till Bt1 - A + Z hämtar Veronica - Z på läkarbesök med V - A + Z kör V hem - A + Z till Hällsvik. Det var förmiddagen det. Mardrömsbesöket hos V:s läkare hoppas jag att jag får tillåtelse att beskriva närmare en annan dag (?). Lite roligt var det när han frågade om jag jobbar inom psykiatrin och jag helst bara ville svara "jag har många års erfarenheter". Hehe. Återigen - min humor är tragisk! Tacka vet jag i alla fall Anna-ängelns "Mia och Klara" som hjälper mig att huvudet någorlunda på plats!

Eftermiddagen började för mig vid Hällsviksankomsten. Axel stannade och drack kaffe i mängder med mig. Satt och fasade för min rallylydnadsträning halv7 ikväll, vädret lockade mig inte heeelt och hållet till att vilja vara på en hundplan där det normalt sätt blåser som attan, och nu dessutom snöade i sidled. Thank God, träningen blev inställd! Istället släppte Axel av mig och Fenix på andra sidan militärområdet. I nysnön i skogen fanns en styck lycklig hund tillsammans med en för tillfället rakt igenom lycklig mamma. Underbara, älskade! Full rulle, kanelbulle var det! Efter att ha gått igenom hela militärområdet och halva Hällsvik valde jag mellan en tråkig snötäckt asfaltsväg hem, eller ett livsfarligt berg längs havet...

...och valde såklart det sistnämnda. Klarade mig med bara en enda vurpa! Det ni! Berättade då och då för Fenix att jag tyckte att det var ruskigt oförskämt av honom att bara skutta fram sådär enkelt medan jag kämpade som ett djur ("som ett djur", suck, jättelustigt...) för att ta mig fram någorlunda hel. Ja ja, det är såå värt det för att se honom så glad!

Kvällen har spenderats med back-gammonspel och glöggdrickande med mamma. Ska sova här i Hällsvik inatt med min lilla Fenix.

DAGENS ÄNGLAR

• Fenix som får mig att le in i själen!
• Axel som agerat patient-taxi hela dagen, och för trevligt sällskap mm.
• Veronica som var så jävla bra och tog sig iväg till läkar-aset idag!

Dagens citat:

"Det är svårt att finna lycka inom sig och omöjligt någon annanstans."

/okänt ursprung

Tillbaka till verkligheten

Wohoo, idag fick jag ha läkarsamtal OCH det gick bra OCH han lyssnade på mig OCH jag fick igenom allt jag ville OCH...! Helt otroligt. Innan det hade Per lekt woodo-docka med mig. Det var himla kul faktiskt. Att HAN inte klarade att sätta nåljäveln förrän på tredje försöket. Han tackade för mitt tålamod, jag tackade för en stunds plågning, mobbing och skratt =) Han är underbar!

Dagpermission: Började med att glömma min bok så jag hade inget tidsfördriv på bussen. Kom på att jag glömt be dem låsa min dörr så det fick jag ringa om. Efter ett par hållplatser hamnade jag bredvid en mellanstadieklass med skrikiga "typ-änna-ba"-tjejer. SUCK! Gick av bussen vid Nordstan och fick som alltid världens blodtrycksfall. (Är jn inte det minste trött på dem nu...) Försökte läsa 25:ans busstabell eftersom jag var tvungen att gå på stan en sväng och ändå hinna till bt1 till 16.00. MEN, alla ni gamla människor som klagar på långsynthet, försök att läsa en tidtabell med flimmersyn som myrornas krig på tv! En etta här, en sjua där, en nia där och en tvåa här. Till slut gav jag upp och tänkte istället chansa på att jag för en gångs skull hade tur. Tro det eller ej, mina vänner, men usch, jag var inte alls taggad på att gå i affärer. Skulle köpa present till mamsen bland annat och det enda jag hittade som hon vill ha var en liten vinflaskeöppnare (för jag gjorde sönder hennes idiot-plast-öppnade i Lübeck. Jag kommer ALLTID att hävda att det där inte var mitt fel. (efter mycket slit fick vi upp den satans korken sen i alla fall, om nån undrar.) Som sagt, jag hittade en liten smidig sak. Sen tittade jag på prislappen. Och så tänkte jag att mamma klarar sig nog utan korköppnare ett tag till. 499 :- kostade den! Då borde man ju i alla fall få ett par vinflaskor med på köpet, men icke. Så jag tröttnade och åkte ut till Bt1 istället.

Guuuud, vad det var skönt att komma hem till rsmh-rollen igen. Där är jag inte "telefon-tjejen" som håller sig för sig själv, jag är inte bp/eip-patient, ingenting av det där - jag är jag, bara jag och inget annat. Ett styrelsemöte på 3 timmar sög musten ur oss allihopa. Att jag fortfarande är vaken är ett under. Måste ju ändå lägga in dagens änglar och citat, men det är många änglar idag!

DAGENS ÄNGLAR

• NICHOLAS för omtänksamt och värmande sms.
• ELISABET som jag råkade få att gråta idag =) för genuiiiiiiin kram och handvärmare!
• AXEL för skjuts, telefonsamtal, skratt och mycket mera! (bensinpengar kommer, promise!)
• TOVE för att jag är så glad att ha dig i styrelsen och för din jätteinsats idag (du vet vad jag menar).
• PER - helt enkelt bara störtskön. Vet att han bryr sig på riktigt om mig.
• POSEIDON - GRATTIS till lägenheten Baxel. You needed this!
• ANNA för allt som stod i dagens mail, för att du också gillar Fröken Svår och ja, allt.

TACK FÖR ATT NI FINNS ALLA MINA ÄNGLAR

DAGENS CITAT

"Den yttersta tragedinär inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad."

/ Martin Luther King

Och så dagens...

DAGENS ÄNGEL:

• MORMOR - Älskar dig, tänker på dig, saknar dig!
• NATT-EVA för varm, go kram!

  DAGENS CITAT

"Du som tycker att dagarna går och livet flyr. Ta dig samman och gör någonting onyttigt."

/ Ingrid Sjöstrand

PROJEKT: Coca cola-sanering

En regnig (vad annars?) kväll i februari kommer en likgiltig och trött patient över tröskeln till avdelning 365 tillsammans med sin neurotiska småpedantiska kontaktperson/hönsmamma. Patienten lägger sina grejer på sängen medan hönsmamman nervöst står och repeterar ”oj oj oj, åh herregud, oj oj oj, ska du sova med det här, oj oj oj, herregud.” Patienten undrar vad det är frågan om och följer hönsmammans blick till bruna fläckar i taket, på väggen, garderoben... Det såg ut som om någon haft coca-cola-krig ungefär. (Önskar att jag hade fotat detta men det är lätt att vara efterklok.) Likgiltig patient kan tänka sig att sova i det rummet ändå, fläckarna stör henne inte det minsta. Hönsmamman däremot får stanna vid McDonalds på hemvägen för att lugna ner sig och komma över den värsta chocken.

På avdelningen blir klockan alltmer och nattpersonalen knackar på dörren för att komma in och hälsa. Patienten hör dörren öppnas följt av ett ”åh herregud vad här ser ut!” Patienten som sitter uppkrupen i sängen får ur sig ett ”jag är oskyldig” varpå den upprörda nattvakten säger: ”Åh, hej föresten! Nej, vi tror inte att det är du heller, det är nog någon som har råkat öppna en coca-colaflaska. Det här får de städa imorgon.” Patienten suckar och tänker, att det måste ha varit minst 20 flaskor cola som ”råkat” öppnas för att få till det där.

Natten går och en ny dag gryr. En dag utan cola-sanering. Och flera dagar kommer och går. Besökare ser fläckarna så fort de kommer in i rummet, men patienten bryr sig fortfarande lika lite om dem som städerskorna gör.

Så en dag, två veckor efter den där regniga kvällen, möter patienten avdelningschefen hack i häl på vårdaren von Osten då de rusar in i hennes rum. De stirrar på fläckarna och pratar med upprörda röster till varandra.

Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det var en ganska enkel sak att städa upp efter cola-kriget. Att man kunde be en städerska, eller kanske en av vådarna, att ta en svamp med lite medel på och gnugga bort det bruna öriket som bredde ut sig över ca. 2-3 kvadratmeter. Om man inte visste bättre, som sagt! I själva verket var avdelningschefens celebra besök i ett patientrum bara början på en lång byråkratisk process.

Dagen efter, eller om det var senare på eftermdidagen, klampar fem personer in i rummet. De intresserar sig så mycket för tak-kladdet att de knappt noterar att det sitter en smått förvånad patient i sängen. Patienten iakttar roat kris-gruppen som kallats ihop för att med gemensamma krafter försöka komma på hur man kan besegra de onda fläckarna. Hon lyssnar noga till den seriösa konversationen som äger rum där hon själv är närvarande men frånvarande, skrattar inombords åt dagens i-landsproblem och skakar på huvudet.

- Är det kaffe eller cola?

- Jag tror att det är kaffe.

- Nej, det är cola.

- Ta en pappersbit och gnugga så känner du på lukten vad det är!

- Nej, det kan inte vara kaffe.

- Ska man måla över det?

- Nej, det går aldrig. Först måste det städas bort och först därefter kan man måla.

- Men vi behöver alla papper underskrivna innan vi kan göra något.

- Det är inge problem, chefen har varit här och tittat och godkänt.

- Och i garderoben också, den måste tömmas innan vi kan arbeta vidare här.

Patienten ser hur von Osten kör ut den egentligen högre rangordnade sköterskan och dennes praktikant med ett högtidligt: ”jag tar över det här nu.” Det hela är så absurt och skrattretande att det knappt går att beskriva. Kvar i rummet finns nu alltså von Osten och två stycken från en städfirma – och så patienten, som finns men inte syns. Den ena av städerskorna tar upp sin mobiltelefon och pratar med allvarlig röst, låter väldigt likt en polisradio faktiskt, och säger följande: - Jag är på 365:an nu och jag kommer att behöva din hjälp här imorgon. Hon konstaterar för personen på andra sidan tråden att man behöver vara flera för att städa upp det här, och lämnar även en utförlig beskrivning av brottsplatsen. Därefter lämnar tre upprörda personer rummet, och kvar sitter en förvirrad patient och skrattar för sig själv.

Följande morgon plockar patienten ur alla grejer ut garderoben. Det knackar på dörren och någon säger att det ska städas, att hon behöver gå ut. Så hon tar sitt cigarettpaket och går ut på balkongen. Därefter går hon in i sitt rum för att hämta datorn där och möts av en smått absurd syn. Troligtvis har Sahlgrenskas Universitetssjukhus bestämt sig för att ta sig an ett gäng arbetslösa människor och ge dem en meningsfull sysselsättning (för det är så det heter nu för tiden). I rummet, nästan vadandes i vatten som täcker så gott som hela golvet, finns inte mindre än fyra personer. Nästan en timma senare är saneringen klar och patienten kan återvända till rummet tillsammans med sitt besök, älskade V, som dök upp under städtiden.

Man skulle kunna tro att sagan var slut här, men det kommer liiiite till. För här sitter patienten med sin besökare i godan ro, när dörren plötsligt slits upp utan knackning, och von Osten ordagrant stormar in i rummet för att försäkra sig om att fläckarna är förintade för all framtid. Nu var det bara såhär, att allt gick inte riktigt bort.

- Har de inte varit här och städat? (Von Osten)

- Jo, de var här ett helt gäng förut. (Patienten)

(Von Osten drar ner rullgardinen och ser till sin fasa att de har missat att skura den.)

- Men, de har ju glömt den här!! (Von Osten)

- Ja, och de har inte torkat av garderoberna heller. (V)

Von Osten stirrar stint på besökaren i sisådär 10 sekunder, med ett uttrycksom verkar undra om han halluciner eller om det faktiskt finns ytterligare en alldeles levande människa i rummet. Von Osten ser både arg, förvirrad, chockad och förvånad ut. Utan att säga något mer lämnar han sedan rummet och drar igen dörren efter sig. Kvar sitter patienten och hennes besökare och tittar förvirrat på varandra innan de börjar asgarva.

Man undrar ju bara, varför satsar de alla resurser på städning? Tänk om samma engagemang och energi kunde läggas på patienter istället för cola-fläckar!

Gåvor från himlen...

...eller i alla fall från mina änglar!10 kartongark i olika färger...

...12 mönsterark...

...2 kartor med "kort"... ...och en hel massa "alltid bra-att-ha-grejer".

Allt det fick jag av Tomas och Veronica igår när de varit på mässan. TACK!

Och sist men inte minst...

Vem har stans ko-olaste kopp?!

JAG! =)

Tack EMMA! Äkta LYCKA!

Det tar aldrig riktigt slut

ALDRIG RIKTIGT SLUT

Lars Winnerbäck

Det var jag och fröken Svår,

vi skulle hem åt samma håll

det kanske blev en liten omväg

men vad spelar det för roll

Natten var så tyst och skön

och månen var så vacker över taken

Hon hade tappat allt igen,

varenda mening, varje hopp

Hennes utsikt var en botten,

hennes drömmar var en flopp

Men ändå, där vi gick, hon skratta till

och prata på och höll sig vaken

Hon sa: "Nu har jag rensat ur,

nu spelar ingenting nån roll

Nu kan det blåsa vart det vill,

för nu är allt untilbaks på noll

Och här kan allting börja om,

nu kan jag se vad jag förträngt

Nu ska jag passa mig för dom,

som aldrig gjort som dom har tänkt

För jag vill aldrig bli en sån,

så har jag lärt mig det igen

Det kanske passar nån,

men inte mig och inte än

Varje stund, var minut, var sekund

Samma konstiga beslut

Det blir fel, slår bakut, allt går snett

men det tar aldrig riktigt slut

Solen skulle just gå opp,

när vi kom hem tiLl hennes hus

Hon hade städat och gjort fint

och bjöd på te och tände ljus

Hon log och sa: "Det är väl rätt okej,

vi är nog alla ganska lika

Det finns dom som tror på Gud,

och dom som ägnar sig åt spel

Alla drömmer vi om lyckan

som om livet blivit fel

Det var schyst att dricka te

och höra fröken Svår predika

Hon sa: "Jag säger vad jag vill,

skit samma om nån skräms

om det blir pinsamt för en del,

så är det ändå dom som skäms

Jag har gjort fel ibland, jag vet,

men ingen mening att ge opp

Jag tror det bor en liten hjälte

i varenda liten flopp

Och jag vill hellre bli en sån,

så har jag lärt mig det igen

för det finns nåt bra och stort

i alla om och alla men

Varje stund, var minut, var sekund

Samma konstiga beslut

Det blir fel, slår bakut, allt går snett

men det tar aldrig riktigt slut

Nu är det höst och allt är mörkt,

jag skriver brev tilL fröken Svår

Jag måste veta hur det går,

jag måste fråga hur hon mår

Du har din egen väg att gå,

skit samma vilket håll

Det kanske blir en liten omväg

men vad spelar det för roll

Alltid lär man sig väl nåt,

det var väl så det skulle va

Det blir en massa spe och spott,

men det är skit man måste ta

Varje stund, var minut, var sekund

Samma konstiga beslut

Det blir fel, slår bakut, allt går snett

men det tar aldrig riktigt slut

Egentligen skulle jag skriva in texten till Rusningstrafik för den är sååå tänkvärd. Har gått och tänkt på den nu ett par dagar och kände att det var dags att dela med mig av den här. Men, som sagt, det blir aldrig som man tänkt. Sprang på den här när jag sökte lyrics och även denna låt ligger mig varmt om hjärtat (precis som det mesta Winnerbäck gör!) Jag har tagit mig friheten att skriva det som går rakt in i själen.på mig i fet stil.

telefon-tjejen

Japp, jag har lyckats! Vid tidigare tillfällen då jag varit inlagd har jag varit den mest sociala, den/en av dem som samlat ihop andra, hyrt film etc. En av dem som sätter smek/öknamn på andra patienter. Men den här gången, mina vänner, är det annorlunda. JAG har blivit den som fått ett namn av "en av dem". Jag är telefontjejen! Måste faktiskt säga att jag är lite stolt över att vara en ensamvarg här, jag är inte här för att skaffa ytliga "vänner" som man kommer jättebra överens med innanför lås och bom, men väl på utsidan har man ingenting alls gemensamt. När man har tröttnat på att prata skit om vårdare, telefontjejer mm. Jag är inte "en av dem"!

Idag har jag haft finbesök =) Emma har varit här större delen av dagen. Vi var ute en KORT sväng i regnet, sen har vi mest tjötat tror jag...var tog tiden vägen? Veronica och Tomas kom förbi en liten stund vid kvart över 7 ungefär, tills besökstiden tog slut - mest för att reta Nassir (eller Nasse som vi numera kallar honom). Och det gick ganska bra. Han blir grinigare än vanligt bara av att se mig eller Veronica, och båda två på en gång kan han inte alls hantera. Han ser väl mig i kvadrat antar jag, eftersom vi är en person själsligt men med två kroppar. Måste vara mardröm för honom! Fast, jag måste säga att han är ruskigt oprofessionell. Jag har inget ansvar att hälsa på eller ens vara artig mot honom - därmed inte sagt att jag får bete mig hur som helst. Men han har faktiskt ett ansvar där. Ända är det jag som säger hej (väldigt sällan nu dock) och han som nickar knappt nämnbart och biter ihop. Eller så är det bara det att "hejet" fastnar i mustaschen. Vad vet jag... Hur som helst, har varit helvirrig idag och ramlat in på andra spår mer än vanligt! Förvirring är för övrigt en av biverkningarna till Anafranilet, får jag räkna med det är jag uppe i 14. Kommer till det snart. Fast, jag vet inte om jag är mer förvirrad nu än i vanliga fall? Hmm...på tal om?! Och på tal om själsfränder, idag kom vi på att vi till och med har uppfödare till våra djur som liknar varandra med massuppfödning, kaos mm. Och båda är vi helt fast vid dem också! Sjukt...! Sannolikheten är en på miljonen - om ens det.En grej till jag har hunnit med idag, förutom att få dropp så att även överarmen är halvpajad på vänstersidan nu, har jag googlat på Anafranils biverkningar. Det är rätt många det. 31 stycken tror jag närmare bestämt att det var, och det var enbart de vanliga (alltså mer en 1 av 100). Av dessa 31 har jag bara 13 (eller möjligtvis 14 då) olika biverkningar..."bara". Kan ju säga direkt att jag INTE ska fortsätta med den medicinen när droppet är slut, inte en chans!

DAGENS ÄNGLAR:

• EMMA för mysigt sällskap som alltid. Har saknat dig!
• VERONICA & TOMAS som var så gulliga och tänkte på mig när de var på scrapbook-mässan. Hade så gärna velat gå med! Men jag fick en hel maaaassa grejer av dem. (Fast jag borde fått betala dem! Morr!)
• SUSSI - du är helt från Mölndal, men du är störtskön! Greatest hönsmamman ever!
• GRETHE för ett värmande mail. Tack!

DAGENS CITAT "Ålderdom existerar inte. Det finns människor som är mindre unga än andra, det är allt."

/Simone de Beauvoir

Jag har min alldeles egen tolkning av detta citat. Det är ni också fria att ha! (kommentera gärna hur ni tolkar...)

Vill även be om ursäkt för det bild-lösa inlägget!

Dop

Kl. 13.00 i Torslanda kyrka döptes Adelia Linnéa Elisabeth Krutrök.

Hon lyckades sova sig igenom större delen av dopet - inklusive den delen då det hälls vatten på huvudet och prästen håller upp henne som Lejonkungen... Tänk den som kunde behålla den förmågan som vuxen!

Från vänster: Faddrarna Lotta & Henrik, pappa Daniel, mamma Johanna & Adelia "Törnrosa" Krutrök

DAGENS ÄNGLAR:

• ADELIA såklart! Det är ju hennes dopdag. Och detta lilla underverk, älskar dig!

• KARISMA för att hon visade så tydligt att hon var glad att se mig. Världens goaste katt! Visste inte att katter kunde visa på det sättet - men så är hon ju väldigt hundpräglad också!

Kusinträff: Fenix och Adelia

DAGENS CITAT:

"Själen är änglarnas budcentral"

/ okänt ursprung

Hittade just det citatet och tokfastnade för det. =)

Personal Pajar Patient

Borde kanske börja med att varna känsliga läsare, fast ni har väl redan sett bilderna vid det här laget. Det är väl det man kollar innan texten, åtminstone brukar jag göra det.

Hur som helst, det här är alltså en dokumentation av vad jag som PP (proffs-patient) kallar PPP (eftersom förkortningar är i tiden). Det står alltså för Personal Pajar Patient.Något gick snett då jag skulle få mitt dropp igår... Resultatet blev vad ni ser här. Ett tag trodde jag nästan att handen skulle sprängas. Allra mest komiskt var ju förstås att det inte fanns någon sjuksköterska i närheten när det hände (jag menar, det är ju bara ett sjukhus, kan man begära att det ska finnas vårdpersonal då?!) så de fick springa och leta upp en. Syns inte så tydligt på den här bilden, men det här är alltså en ca 1,5 cm grop in i handen där tejpen satt på bilderna ovanför. Tyckte att det var riktigt komiskt.

Skulle vilja avsluta det här inlägget med att tacka högre makter för att jag fått förmågan att se det komiska i allting. Livet blir lite enklare då, det är tillräckligt komplicerat nu!

Fredagsgodis

DAGENS ÄNGLAR:

• Axel för fina tankar och sms, för rsmh/bt1-uppdatering och för hjälp att fördriva dagen.
• Emma för att jag vet inte, du har funnits i mig hela dagen idag. Jag saknar dig!
• Mormor underbar, älskad, saknad varenda dag!

DAGENS CITAT

"Vi vet att all smärta kan förvandlas, När blåsten stryker bort regnet, är gräset fullt av diamanter."

/ Joel Rundt

Godnatt mina kära!

Imorgon ska bloggas och fotodokumenteras från dop, och vem vet, vi kanske slår på stort och äntligen bloggar ikapp oss med "projekt: coca-cola-sanering. (OBS jag sa kanske) Vad som däremot garanterat dyker upp imån, förutom dop, är en fotodokumentation om PPP (Personal Pajar Patient)! För övrigt inte mycket nytt under solen idag. Sovit, suttit vid datorn...Ändå gick dagen rätt fort. Gick en skogsrunda nu ikväll i mörkret (nån som är förvånad?), skönt att andas en stund.

Katt med påssjuka?

Min Karisma har många egenheter. Bland annat så älskar hon att krypa in/ner i påsar av alla de slag. Ibland går det inte så bra... Som den här gången, när hon var hemma hos Tomas och Veronica, och de helt plötsligt hörde ett väldigt prasslande från sovrummet. De öppnade dörren och hittade det här:

Att en katt överhuvudtaget lyckas trassla in sig i ett påshandtag och fastna är väl roligt i sig, men den här gången tror jag ändå att hon försökte förmedla något. Titta igen, kolla noga vad det är för påse:

Just ja, Prickig Katt. Karisma vill inte vara randig längre. Inte heller ville hon fortsätta sitta fast i påsen, men de tvåbenta var inte till någon större hjälp. Istället för att hjälpa den nödställda loss plockade de fram kameror (och tacksam är jag för det!) Till slut kom hon i alla fall loss, lill-Satan. =)

Nog om det. Igår var en blogglös dag. Jag fick min nästan-hela-dagen-dag med mamsen och - såklart - backgammon-spelande. Vem tror ni tog hem segern? Moi!

På kvällen blev det dags för kursstart och Fenix och jag satte fötter och tassar på den smått vattenfyllda gräsplanen. Äntligen rallylydnad! De första följsamhetsövningarna var inga som helst problem med, men när det skulle börjas gå lite småbanor tyckte Fenix att det var mer intressant att nosa i backen än att samarbeta med morsan. Fick dock några värdefulla tips så nu är det bara att jobba på. Kan ju inte heller förneka att jag (och HAN) känner att vi inte jobbat ihop så mycket på nästan en månad.

GÅRDAGENS ÄNGLAR: ÅSA för ett värmande mail.

"KAJSA KRUTRÖK" för att det var så himla mysigt att prata med henne igår - see you tomorrow!

MAMMA för en supermysig dag!

och såklart

FENIX på alla sätt och vis!

Gårdagens citat kommer här:

"Underskatta inte värdet av att göra ingenting, av att bara ströva omkring alldeles ensam, lyssna på allt som man inte kan höra och bara ha det bra."

/Nalle Puh

Tålamod

DAGENS ÄNGEL: ELISABET för kommentaren på inlägget tidigare idag. Det värmer! Och får mig att längta tillbaka till "min sida" av väggen. Äsch, till båda sidorna! =)

DAGENS CITAT:

"Det största modet är tålamodet"

/Koranen

Förlåt mig, jag har inte glömt att jag lovat er Karisma-korten, men det får bli imån. Förhoppningsvis även en liten Fenix-film! Sov gott!

"Min tid är viktigare än din"

Irriterad! Har änna varit det mycket det sista, eller hur?! Kanske är naturligt när man sitter innanför låsta dörrar och beslut tas över ens huvud och kommunikation inte alls existerar, när andra ska bestämma när man ska äta och sova, vara inne eller ute. Kanske är naturligt att reagera då man är 25 fysiska år och några därtill mentalt och blir omyndigförklarad? Vad vet jag...Fenix-besök och mysstund

Hur som haver...situationen är nu denna. Inte fått några läkarsamtal på en vecka. Senaste planen för nuvarande vecka var följande: Samverkansmöte på måndag, sedan dagpermissioner och även nattpermis i slutet av veckan. Idag är det onsdag, klockan är 14.20 och jag har fortfarande inte fått nåt läkarsamtal - därmed heller inte permis. Hade planerat att åka till stan idag och köpa presenter till alla födelsedagsbarn/vuxna och dopbarn. Hade också planerat att spendera nästan en heldag med mamsen imån och sen gå på rallylydnadskursen på kvällen. Hade tänkt ha nattpermis från fredag till lördag, då det är dop. Det var MINA planer det. Rimliga, vettiga. Varför mötet i måndags blev inställt vet ni ju redan, och jag var inte speciellt ledsen över det heller. MEN, nu är det såhär att det är läkarbrist, och då är det bara "de akuta" som hinns med. Hela avdelningen skriker att "er tid är inte viktig". Som patient behöver man inte tänka, inte planera, inte ens drömma. Man ska vakna och somna vid medicinutdelningen, man ska äta på de konstigaste tider (lunch: 11.15, middag: 15.15) och däremellan helst vara tyst och stilla. Gaaaah, jag blir så trött (se bilden ovan om du skulle tvivla...!). Jag kan inte heller få mitt dropp som tar 2-3 timmar IFALL jag ändå skulle komma iväg nånstans idag, för medicinerna har inte kommit från apoteket. (Det ligger ju för fan hundra meter bort, knappt, jag kan ta min droppställning och kila ner och hämta det själv.)

Ursäkta mitt smått upprörda inlägg, behövde bara klaga av mig lite. Är trött trött trött på att vara här nu, jag vill hem till mina djur! Till min knas-katt Karisma (som jag ska lägga ut nya bilder på sen...sevärda vill jag lova!) och min Fenix. Det var allt just nu, jag återkommer senare med dagens ängel/änglar och citat!

Grattis Winnie

DAGENS ÄNGEL: WINNIE som fyller 4 år idag! GRATTIS going!

DAGENS CITAT

"Jag är inte okej, du är inte okej och det är okej"

/okänt ursprung

Allt för idag. Märks det att jag är trött som fan?! På torsdag blir det dock rallylydnad - tjohooo! Och tack för trevliga besök idag! (Oj, vad det lät pretto. Ursäkta mig för det!)

Snillen spekulerar

Har ni tänkt på en sak? Att något är bortkört är verkligen inte alls motsatsen till något hemkört! Och till min medicinlista ska tillföras 23 g skumtomte - det är nämligen exakt vad en cloettatomte väger - morgon och kväll! (Tack Veronica för research. Det och mycket därtill gör dig till DAGENS ÄNGEL NR 5!)

Totalvändning

Dags för dagens uppdatering. Kl 14 var det tänkt att vi skulle ha ett sk vårdplaneringsmöte (eller samverkansmöte) men det blev inställt pga att min kontaktperson på avd var sjukskriven och även läkaren var borta idag. Totaltaggad socialsekreterare och mörkrädd kontaktperson kommer ändå upp och hälsar på. Istället för vårdplanering blir det massor av tjöt, rökpauser, tjöt och läxläsning för Sussis del när Anna hade gått. Vi kom i alla fall fram till ett recept till total återhämtning. För att jag ska må bra (och alla andra också) ska jag: 1. Sträcka på mig (Anna-förslag/order) 2. Kamma mig (Sussi-order) 3. Använda foundation (Anna...) 4. Kolla på Mia och Klara (Anna...) 5. Skaffa ett jobb (Sussi...) Japp, det ska väl gå att ordna. Sträcka på mig kan jag nog, kamma mig - check - foundation tror jag till och med att jag har med mig i väskan här, Mia och Klara - TACK ANNA, fick låna dvd:n m säsong 1. Ok, nu återstår alltså bara den där sista lilla detaljen - att skaffa ett jobb! Funderar dock på att överta vår kära Nassir's jobb, för jag tror inte att jag skulle kunna göra det sämre än han gör! (Snart kan jag till och med sätta dropp och ta blodprover - studerat noga!) När Anna ska gå ska Nassir släppa ut henne, och hon försöker samtala med honom. Observera, SAMtala, en kort konversation. För en normal människa är det inga större problem att förstå tydliga fakta som sägs öga mot öga, men för den art av utomjordingar som Nassir tillhör är detta myyyycket avancerat. Fakta ska skrivas på papper! Till sluuuuut, efter många om och men, kom de fram till att det var dokumenterat och ska följas. I entrén stod ett frågetecken (Sussi) och ett utropstecken (jag) och bevittnade detta försök till samtal. Måste säga Anna, bra kämpat! Ingen hade gjort det bättre. Jag har väl dessutom nämnt att han gått vår RSMH-utbildning om bemötande, återhämtning och brukarinflytande? Japp, Sus och jag gick ut och tog en cigg, suckandes, där hennes frågetecken började rätas ut till utropstecken: Ja, det finns såna "människor", de är väldigt sällsynta, men de finns!

DAGENS ÄNGLAR

ÄNGEL NR 1: SUSSI - I love you! Vad vore livet utan dina skratt och "Vickan för fan"-dokument. Håller tummarna för Molly imån och ber till alla högre makter.

ÄNGEL NR 2: ANNA för Mia och Klara, såklart. Och för att du kom hit med din humor och... knasighet...Hittar inget bättre ord att beskriva det som är så härligt med dig!

ÄNGEL NR 3: MAMMA för att du tog upp och satte ord på att du också saknar mormor, att det inte bara är jag som känner tomheten. Jag älskar dig!

ÄNGEL NR 4: EMMA - du bara är! Ännu en gång har du tagit gruppen själv och erövrat larmet =) Du är fantastisk, jag är så stolt över dig, gumman!

DAGENS CITAT:

"Känslor är varken rätt eller fel - de bara är tills de inte är längre."

/Bernt Eriksson

Dikt till bara mig!

Fick ett sms den 1:e mars kl 13.27, från min kära själsfrände. Det hade kommit en dikt och flugit in i huvudet på henne när hon tänkte på mig så hon skrev ner den och skickade iväg till mig:

Min lilla finaste älva,

Min vackraste söta fe

Du underbara ängel

Jag ska hjälpa dig se

I mörkaste, djupaste avgrund

I botten på ändlösa hål

Jag följer dig, sitter bredvid dig

Jag leder dig fram till ditt mål

När du inte orkar att andas

När tårar förmörkar din syn

Då bär jag dig med mina vingar

Du gett mig ifrån skyn

Din tro på mig ger mig styrka

Och kärleken ger mig en glöd

Den räcker oändligt för båda

Jag finns där i lycka och nöd

/Veronica Nilsson

Glömde det roligaste

Okey, senil som jag är glömde jag ju att skriva om de två roligaste händelserna på hela dygnet. Börjar med den minst roliga: Axel och jag sitter och pratar i rummet och våra telefoner ringer precis samtidigt. Axel tror i sitt allmänförvirrade tillstånd att det är han som ringt upp mig "eftersom telefonerna ringer exakt samtidigt" (men snälla Axel, varför ringer det då i din telefon också?! Hmm...kanske inte helt ska idiotförklara dig för jag kom nyss på det själv.) Hur som helst, rum 5 på avd.365 var just då centrum för datorsupport, då Bengt ville ha hjälp av Axel (???) och mamma ville ha hjälp av mig. Sammanträffande?! Öde?!

Det allra roligaste var ändå igår kväll. Nassir (som ni ju vid det här laget vet att jag har väääldigt höga tankar om) jobbade natt. Jag hade somnat framför datorn, när Nassir stormade in genom dörren och väckte mig med ett högt "Zara!" - för att ge mig min insomningsmedicin ! ! ! Fler än jag som ser ironin i det hela?!

Och så kom jag på en grej till. Jag vill visst nämna alla dagens änglar, fast det är en hel drös så jag skriver inget om var och en idag: FENIX, MAMMA, PAPPA, AXEL, KAJSA KRUTRÖK, ADELIA, VERONICA, ELISABET, PER, "TANT LENA"...

Glädje-kick

Dagen började väl sådär...vaknade redan kvart över 7. Gick ut och rökte och var till mitt stora förtret inte ensam uppe (och ute). Tror att jag börjar få mammas omtalade hemska morgonhumör - vem orkar vara trevlig vid den tiden?!? Gick och la mig igen, kollade klart på Rain Man som jag somnade till igårkväll (även det ett fenomen jag ärvt av föräldrarna). Om det ännu finns någon själ därute som inte sett denna film så måste jag ju beordra er/dig att göra det. favoritleksak!

Vid kvart över 11 mötte jag föräldrar och lycklig vovve i entrén. Fick mig en glädje-kick av honom som har suttit i hela dagen. Dock vet jag inte vem som är mest i behov av psyk-inläggning - jag eller min helneurotiska moder som får hjärtinfarkt varje gång jag har Fenix okopplad och det kommer en bil typ 876 meter bort...! Hur som helst, fick tränat lite med honom på tennisplanen/parkeringsplatsen bakom Ronald McDonald-huset och sen blev det samma skogsrunda som igår. Syskon-bus i mormors säng

Axel kom upp vid halv 2 eller nåt och stannade ett par timmar. Tackar, bockar och bugar för trevligt kaffe-och-cigg-sällskap. Fick droppet insatt vid halv4 och wohoo, jag har hållit mig vaken! (Observera utropstecknet!) Japp, det var väl dagen i korta drag. Inte mycket mer som händer här än så.

Slapp lapphund

Bilderna idag är "nygamla". Mamma har skickat över från hennes kamera. Filmen när Fenix och jag tränar idag, som egentligen var den hon skulle skicka, får komma en annan dag - den har med andra ord inte nått mottagaren än =) Min mor och datorer, jag och telefonsupport, suck suck suck!

Karisma sover i mamma Zaras knä

DAGENS ÄNGLAR idag är faktiskt i princip alla jag träffat/pratat/sms:at med. Ingen nämnd, ingen glömd... DAGENS CITAT: