Taggad!

Förlåt mig mina vänner, jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Med andra ord, det kommer inte någon fotouppdatering på bloggen idag heller! Fy skäms mig, jag vet!!! Imorgon så jäääävlar!

Var inne och uppdaterade mig lite på min kära twin (http://www.the-best-of-sarah.blogspot,com) och såg alla bilder från sälen. Sarah, jag håller med dig när det gäller de svenska fjällen, men jag tycker dock att Idre är rätt ok. Och dit bär det av till nyår, en hel vecka. Har planerat ett par dagar åt tok-åkning för att få ur mig det, försöka lära mig snowboard ett par dagar och sen lite slappåkning men desto mer tid med brorsdottern och vovven för tjooohooooo - min lapphund ska få följa med till hans rätta miljö. Ska börja nu i god tid att sakta men säkert träna honom inför pulkadragning med Adelia. Förhoppningsvis är de kanske liiite lugnare med smällare där än här hemma?! Han är ju skotträdd som satan, min lilleman, men värre än vad det är här lär det väl inte vara i alla fall! Tjooo, nu längtar jag akut till nyår! Sommaren, skynda dig förbi! Ok, idag blir det ett citat valt med tanke på fotouppdateringen jag har lovat varje dag sen i lördags...

DAGENS CITAT

"Uppskjut inte till imorgon vad du lika gärna kan uppskjuta till i övermorgon!"

/Ur Swärds OPTIMISTER

Löpande jamare

Dagens insikt: För en vecka sedan hade jag inga som helst problem med att hitta "vettiga" skrivvärda saker att blogga om. Då var jag instängd dygnet runt, sov större delen av dygnet och knappt umgicks med en enda själ. Nu däremot, när jag är tillbaka i det vanliga dygnet, igång största delen av tiden och träffar massor av vettiga folk, så har jag jättesvårt att hitta något intressant att skriva om. Konstigt, inte sant?! En teori är att jag numera i större utsträckning väljer vilka jag umgås med. När jag slipper de riktiga rötäggen missar jag ju också en massa (i efterhand) komiska situationer. Vad vet jag...?!

Var har då denna dag tagit vägen? Förmiddagen försvann i min säng...återigen - hur kan jag vara så vansinnigt tröööött?? Kom inte iväg till Bt1 förrän vid 1-tiden. Blev lite tjöt med Elisabet, Mina och Axel, liiite jobb (alldeles för lite!), rensande på kontoret mm. tills klockan blev 16.50 och jag skulle gå för att möta Emma och gå en sväng med vovven. Veronica ringde strax efter att jag kom ut genom dörrarna och ville ha promenadsällskap, så hon och Tomas hämtade upp Fenix och kidnappade honom för en mycket uppskattad (av både F och mig!) promenad längs Torslandas kust, Tack snälla! Emma och jag gjorde klart förberedelserna som jag hade börjat med och var klara ganska lagom till kl. 18 när vår grupp (RESPEKT!) startar. Två av fem hade lämnat återbud, och ytterligare två uteblev. Med andra ord var vi två gruppledare och en deltagare, så istället för det bestämda temat och framarbetade övningarna blev det kortspel och fika. Mycket mysigt men ändå tråkigt när det inte blir som man tänkt. Vi satt ändå kvar och spelade och tjötade tills tiden var ute, och ca. kvart i 9 lämnade vi byggnaden och åkte mot Wiesel för att hämta upp Fenix hos T och V. Väl framme på parkeringen ringde jag för att kolla så de verkligen kommit hem efter sitt runtirrande i Torslanda, men icke...! De satt hemma hos mina föräldrar och fikade så Emma och jag styrde mot Hällsvik. Blev kvar där till halv12. Nu är jag hemkommen och väntar på att T och V ska komma förbi och lämna lite grejer de hade kvar hemma från när Karisma var hos dem.

På tal om Karisma föresten, hon löper igen. MÅSTE komma iväg och sterilisera henne SNART! Visserligen skriker hon inte, som många andra gör, så att hon stör grannarna, men hon stör MIG med sitt konstanta mrrrr-miiiaaaaao-krrr-krrrrrrrr-maaaa-mrr-krrrr-oooaaaaoooo. SUCK! Nån tusenlapp till som flyger iväg...nice. Det är förvisso en väntad utgift, men inte mindre smärtsam för det!

Fast jag har faktiskt EN rolig sak att blogga om idag, men eftersom jag inte kan lägga in foton härifrån får det komma (förhoppningsvis) imorgon istället. Jag har inte heller glömt valpbilderna, promise!

DAGENS ÄNGLAR

• TOMAS & VERONICA för Fenix-kidnappningen, många goa skratt mm mm i all evinnerlighet... Har saknat er såå mycket!
• AXEL för solregn och post-it's osv. Kram kram!

DAGENS CITAT

"Det var pricken över isberget!"

/okänt sportkommentator-citat

Valpsjuk

Emsan och jag har varit i Landet i fjärran idag. Det är lite konstigt med Älekulla; först åker jag "hem till Älekulla", sen "hem till Göteborg". Det blir liksom "hemma bra men hemma bäst". Hur som helst, jag kom precis hem till Göteborg i alla fall. Vi har mycket delade åsikter nu, Nix och jag. Jag är kär i en valp, Fenix är däremot livrädd för den. (Precis som alla valpar!) Tur att jag inte ska ha en hund till. Var dock nära att ta med mig Mira hem idag, fast bara för ett tag. Älskar denna vovve! Hon och Enki har hoppat in i mitt hjärta. Och den lilla då, men hur ska man kunna motstå femveckors lappisar?! Dessutom efter Enkeli och Paasi. Mys! Bilder kommer imorgon (hoppas jag).

DAGENS ÄNGLAR är LENA, JÖRGEN och alla mina goa barn i Älekulla. Var så sjuuukt längesen jag var där nu, har haft riktig hemlängtan ett tag nu.

DAGENS CITAT

"Lagom är kanske bäst men sällan tillräckligt."

/ur Räpan 2 av Lisa Enqvist

Säng, säng, säng

Nog för att jag saknade min säng under fem veckors tid, men nu kan det väl räcka!?! Är så jäkla trött, skulle nog kunna sova (eller i alla fall ligga i sängen och slappa) dygnet runt. This is NOT me! Jag har ju för fan liggat still i 5 hela veckor. Nästan. Nej, energi sökes! Fast... energi finnes, egentligen. I överskott, det är bara det att kroppen inte alltid hittar den... eller nåt.

Jag fick 1½ timmas kvalitetstid med Fenix när vi gick hem från Lundbykajen där Taxi Schöneman släppte av oss efter fika och läkarbesök (eller sjuksköterskebesök i alla fall). Blir så lycklig när Fenix är såhär pigg, lyhörd och lydig. Det var en härlig promenad, fast jisses vad det blåser! Gick ju nere precis längs vattnet hela tiden och vi höll nästan på att blåsa i emellanåt. Varmt var det inte heller det minsta, även om solen lyste i ögonen som attan. En frisk promenad blev det!

Är i Hällsvik för en liten mellanlandning nu, ska låna bilen i helgen. Som vanligt =) Förhoppningsvis blir det en sväng hem till Älekulla imån, ett av mina hem. Har inte ens sett Enkelis valpar än och de måste ju vara närmare 6 veckor snart! Helt galet! Och Emsan följer förhoppningsvis med - ska försöka få hem henne igen utan valpköp bara!

Kvällen ska i alla fall spenderas hos Sussí framför teven med te och hårborstning. Gött gött.

Dagens ängel och citat kommer senare ikväll.

Rally!

Japp, rallylydnadens andra kurstillfälle avklarat (3:e om man räknar teorin som jag i och för sig missade). Ninna är såå bra. Fenix var mycket bättre idag än förra gången. Jag känner fortfarande att vi inte har samarbetet hundra efter de här fem veckorna, men det är på rätt väg. Och med Ninnas tips på vägen kan vi nog få till en taggad hund innan sommaren. För det är där jag får lägga fokuset - att få och hålla honom taggad och glad.

DAGENS ÄNGLAR

• MAMMA & PAPPA för en suuuperfin välkommen-hem-present som står i änglahyllan inom kort. (Bra val, pappa!)
• ELISABET och andra Bt1:are som får en att känna sig hemma när man kommer tillbaka.
• FENIX, supervovven när han är igång!

  DAGENS CITAT

"Ett leende är en kurva som kan räta ut både det ena och det andra."

/ur Tid för vänskap, Gunnel & Kjell Swärd

Godnatt alla mina änglar, 2- och 4-benta, stora och små...!

Vårdag

Fenix och jag kom nyss till Hällsvik efter en dag på Bt1. Tog oss en promenad till havet:

Lilla Hällsvik

Långgrundt i viken...

Tång är himla kul...

Ikväll är det dags för rally-lydnad igen. En vårdag som denna är det svårt att förstå att det faktiskt var förra torsdagen kursen var inställd på grund av all snö!

Skulle ha lagt ut den här bilden redan i lördags egentligen... Det här är alltså Karisma som noga studerar filmen jag hade gjort till henne på hennes födelsedag. Dock lyckades hon trycka bort själva filmen och få fram nån ruta med aktier och skit istället... Tog det liiitegrann som en pik!

Home, sweet home

Äntligen! Jag fattar inte att det var fem hela veckor sen jag var hemma (bortsett från i helgen). Och nu fattar jag inte att det var så sent som igår morse jag vaknade till ljudet av en medicinbricka på hjul Nasses underbara stämma. Eller grymtningar snarare, det finns så många likheter mellan en nasse och en Nasse! På tal om honom, han kom fram till mig igår morse och frågade om jag skulle åka hem igår och jag sa ja. På det svarade han "Va bra!" och jag har ännu inte kommit på om han menade att det var bra att jag var redo att åka hem, eller att han bara var glad att bli av med mig. Troligtvis det sistnämnda. En ömsesidig känsla!

Jag åkte från Östra vid 12-tiden igår efter ett halv-vemodigt avsked till Per och en lång kram. Han är det/den enda jag saknar, hans sätt att få mig att tro på mig själv och "vara någon" på ett ställe där det annars är lätt att bara försvinna. Var hemma och plockade iordning lite, läste en stund, slappade framför teven...såna där småsaker som är så självklara hemma var så avlägsna för mig igår. Pappa hämtade mig efter jobbet, jag hämtade Fenix och bil i Hällsvik, hämtade upp Emma, gick en promenad vid Rosenhill, åkte hem och åt pizza... Vi låg som fyra däckade lamadjur kors och tvärs i min soffa, Emma, jag, Fenix och Karisma. När jag hade kört hem Emma efter House somnade jag på två röda framför teven i en nybäddad 120-säng utan gnissel, med sex styck kuddar som icke var av galon och mitt goa duntäcke, med en hund i fotändan och en katt under hakan. Himmelrike!!

GÅRDAGENS ÄNGLAR:

• PER för ja, för allt de senaste veckorna. För humor, kloka ord, uppskattning, hoppfullhet och en känsla av att vara värdefull.
• EMMA för sällskap och firande =)
• FENIX, såklart! "Borta bra men hemma bäst!" sa han när vi kom hem igår. Kanske inte världens lydigaste hund jag fått hem, men garanterat en med gosig variant än den jag lämnade ifrån mig. Uppskattas!!!
• KARISMA, lilla prinsessan. Inte långsint för fem öre, världens goaste, hypersocial. Me love!
• ADELIA som sov så gott i min famn igår medans Daniel och Johanna var ute och gick en sväng. Känner bara kärlek till denna underbara lilla tös!

GÅRDAGENS CITAT

"Inga fåglar svävar för högt om de svävar på egna vingar."

/William Blake

Klockan 07.05 imorse tyckte Fenix att det var dags att gå ut. Förhandlade mig till 10 minuter genom gos innan jag tog på mig kläderna och gick en sväng. Därefter gick jag och la mig igen, somnade om och sov till 10. Helt underbart!!!

Drack "morgonkaffet" hos Axel vid 12-tiden efter en till Fenix-promenad och en hel del slappande. Därefter lämnade jag kvar F och hämtade upp Emma vid hunddagiset och åkte därifrån till Östra för brukarråd. Hur stor är sannolikheten att Von Osten ska öppna dörren till administrationen? Inte särskilt stor, men tydligen tillräcklig...! Såg i mina anteckningar från förra tillfället att vi tills idag skulle tänka över "vårdinnehållet och utbudet av aktiviteter på avdelningarna." Jag undrar om alla tog det så seriöst som jag och gjorde ett fem veckor långt studiebesök för att granska detta?! Nåväl, jag har väl alltid varit liiite överambitiös.

Från Östra, via Axel, till Lillhagen där jag, Emma och en halvdöv disträ Fenix banade väg över stock och sten ute i skogen. Ett fenomen som alltid tycks infinna sig så fort Emsan och jag är på promenad är att stigarna på nåt mystiskt sätt plötsligt försvinner. Varje gång! Idag var även hunden försvunnen tidvis och Emma var nääästan lika nervös som mamma emellanåt. Jag undrar om jag kanske ska göra så i fortsättningen när han varit hos mamsens koppelpromenader, att jag går ut och släpper honom i en bra skog långt ifrån vägar och dylikt där han kan springa och jaga rådjur, harar och fåglar i nån timma. Det verkar vara ungefär det som krävs innan "min" Fenix återvänder =) Fast, det är ju inte alla som har det perfekta andrahemmet som Nixen har med långa, långa promenader varje dag, en mormor som älskar honom över allt på jorden och knappt en sekund utan sällskap!

DAGENS ÄNGEL är Sussi. Inte av någon speciell anledning egentligen, varken träffat eller pratat med henne idag. Hon bara ÄR idag!

DAGENS CITAT

"Gå inte dit stigen leder, utan gå där det inte finns någon stig och lämna spår efter dig."

/Ralph Waldo Emerson

Ingen rök utan eld!

Idag blir inget långt inlägg, bara lite uppdatering. Imorgon, mina damer och herrar, kommer jag hem för gott. Förhoppningsvis. Utskrivning och hem till Biskopsgården med vovve och kisse. Hääärligt! Ni anar inte hur mycket jag saknar min säng! Framförallt efter att ha tillbringat en natt i den i helgen. Dagen har väl segat sig fram lite som vanligt idag. Läkarsamtal på förmiddagen, kort promenad och mys-besök på eftermiddagen. Konstigt att just de timmarna med trevligt sällskap går så fort... Imån kväll ska Emsan och jag ut och fira friheten =) Undrar om vi inte skulle ha nån ceremoni också, en liten ritual där man eldar upp nycklar eller så?! Eller, kanske sno med en sån där riiiktigt ful sjukhus-nattskjorta och bränna! Den idén gillar jag skarpt! Jag gillar föresten det mesta skarpt som innebär att man eldar upp saker. På tal om det har jag försökt få komma till MG och testa hur flamsäkra gardinerna där egentligen är, men det verkar inte gå vägen. Förstår inte detta, experiment skadar väl aldrig. Okey, ibland då; Ingen rök utan eld!

Adelia och jag är grannar för tillfället. Hon ligger på Drottning Silvias sedan i lördags (tillsammans med Daniel och Johanna så klart). Hon har fått RS-virus (heter det så?) och behöver hjälp för att andas. Skruttan! Nu har hon väl snart fått sin beskärda del kan man tycka! Håller tummarna för att det ska vända nu så att de kan få komma hem snart igen.

Nu börjar det bli mycket att komma ikapp med vad gäller RSMH, känner jag. De här fem veckornas "semester" (eller kompledigt kanske!) har samlat på sig mängder av saker att ta tag i även om jag har gjort lite smågrejer då och då härifrån, samt möte förra veckan och söndagsöppet igår. Dessutom har jag samlat på mig massor av nya erfarenheter av vilka en del ska dokumenteras för att förhoppningsvis kunna påverka och bidra till en förändring av vården i framtiden. Det är fördelen med att ha en brukarorganisation som håller en bakom ryggen! Så, imån hinner jag inget RSMH alls, men på onsdag blir det rivstart. Måste få gjort en del nere på kontoret och på eftermiddagen är det Brukarråd här på Östra. Hmm, folk pratar om nån "balans", någon som kan förklara det ordet? =) Nej, jag älskar att ha saker att göra hela tiden, that's me!

DAGENS ÄNGLAR

• EMMA för allt. Love you, raring! Jätteroligt med lappis-tänket också, vi ska allt hitta den finaste, goaste lilla tik till dig så småningom.
• ADELIA som är så duktig och kämpar på. Lilla dockan min!
• ELISABET för att...jag vet inte. Det bara ÄR så, idag (liksom alla andra dagar då hon inte är Madam Sadam) är hon en ängel, helt enkelt!

  DAGENS CITAT "Att vara uttråkad är att tillåta sig att hänga i luften ett tag." /Patricia Tudor-Sandahl

  Och som vanligt när jag bara ska skriva liteså blir det såhär...

FENIX 3 månader

Hemma hos Therése, januari -07 (?)

Tänk bort att jag ser nyvaken ut... =)

Har han varit så liten???

Lillprinsen med två styck mongos!

Kolla in knorren, gott folk!

Det berömda I-or-uttrycket

Stora öron och liten hund =)

TACK SNÄLLA THERÉSE FÖR BILDERNA!

Skilda världar

Kastats mellan avdelningens noll-stimulans och utevärldens normalliv med människor och djur överallt. Kastats var väl kanske att ta i, fast jo, det känns nästan så. Ett steg - insidan eller utsidan. Av eller på. När dörrarna låser sig bakom mig slår jag av, blir visserligen rätt så artig och tålmodig, men tyst och tillbakadragen (JO, det är sant!) Blir "telefontjejen". Det är så det ser ut för mig i denna parallella tysta värld, här står tiden stilla och jag är fortfarande i februari. Där ute är allting som vanligt, och när jag kliver dit är jag "på" med ens. Hundpromenader, gos med katten, RSMH och Bt1, vänner och kontaktpersoner. Mindre telefon, fler ansikten live. Skratt och leenden, prat och diskussioner Ett litet steg, över en liten tröskel tar dig till ett land bortom horisonten, vill jag lova. Ett himmelrike? Knappast. Ibland mer likt ett helvete, men mest av allt ett ingenting. Ett "ingenting" som finns en nyckelknippa bort från omvärlden.

Ja, det var väl det jag hade på hjärtat idag. Det blir så tydliga gränser. Igår satt jag tyst på rummet mellan klockan 8 och 12.30. Därefter var det shopping, katt-kalas, långpromenad, bloggande, mer promenad, melodifestival, äpplepaj och folk, hem till katten och kela tills somna framför tv:n en bit in på natten. Idag var det upp, upp och iväg. Ganska ordagrant =) Väcktes av min Mr Pälsboll kvart i 8 då han tyckte att det var dags för morgonpromenaden. Hämtad och körd kl. 11 via Willys och Emsan till Bt1, RSMH-öppet och mer folk och tjöt, kortspel och dator, kaffe och cola (för lite extra nikotin och koffein får säkert mina händer att skaka mindre!), promenad med Emma, hämtad och körd igen, in till...till ingenting alls! Kontrasten är som svart mot vitt!

DAGENS ÄNGLAR

• EMMA går faktiskt före Fenix idag (även om det egentligen inte finns någon inbördes ordning här). Min underbara goa Ems, vad jag har saknat dig! Och kom ihåg, du är bara utlånad! Jag behöver gå i Emma-skolan...!
• FENIX har varit extremt lydig idag - tro det eller ej. Har nog aldrig haft en mer lyhörd hund och ser fram emot rallyn på torsdag. Något som håller i, tro? Han är också ängel för att han är den klokaste hund jag någonsin träffat och han talar så tydligt med sina ögon, han förstår allting så väl, även om han inte ska behöva förstå!
• KARISMA - Jaa, det är bara att konstatera. Jag har världens goaste katt (eller snarare en hund förklädd till katt!). Och inte är hon långsint heller, det är annars min tidigare erfarenhet av hur en katt "ska vara", ännu ett tecken på att hon egentligen är hund.
• RSMH-Näckrosen - Jag måste få ge en ängel-utmärkelse till hela föreningen, till oss! Dessa underbart goa, ödmjuka och omtänksamma människorna. Jag tror att vi måste påminna oss själva litegrann om att vi spelar roll, både för varandra och för andra, som organisation och som individer. Att komma till Näckrosen är som att komma hem.

  DAGENS CITAT:

"Att vara djupt älskad av någon ger dig styrka, men att älska någon djupt ger dig mod."

/Lao Zi

Dags för MIA OCH KLARA =) !!!!!

Hund på språng

Måste börja inlägget med

DAGENS CITAT:

"Om Nasse inte är här kan det bara betyda en sak...

- att han är någon annanstans!"

/ Tiger

Efter en skogspromenad med mamma fastnade jag framför Disney-dags och Nalle Puh. Och lika fast blev jag i citatet. Det är så underbart... klokt! Så enkelt, intelligent, jag vet inte. Jag fastnade bara helt enkelt. Kan ha lite att göra med vår käre Nasse nr 2 - känns tryggt att veta att eftersom han inte är här, så är han någon annanstans! Kan också ha något att göra med den där bristande humorkvaliteten jag har nämnt tidigare. På tal om Nalle Puh föresten, jag måste få ett expertutlåtande här. I mitt M.I.G-spel finns följande fråga: Nämn fem av Nalle Puh's djurvänner. Jag envisas alltid med att svara Kristoffer-Robin fastän jag vet att det inte står med som svar, men håll med mig, är det NÅGON som är djurVÄN så är det väl han??!!??

Så, var har denna dag tagit vägen?! Förmiddagen ägnades åt Karismas hyllningsfilm. Mamma kom och hämtade mig vid PS halv1 och vi tog vägen via Coop på Backaplan där vi inhandlade lite leksaker till födelsedagsbarnet och henner marodör till bror. Han är helt hopplös med leksaker nu, Fenix. Den tillverkade som gör något han inte kan pulverisera på 5 minuter vill jag komma i kontakt med! Fast, ta i trä, än så länge har han låtit Karismas grejer vara hela idag (observera IDAG!)

Kom hem till lilla kissen strax efter halv2 och en stund senare kom Axel också. Det blev ett 1-årskalas på tre 2-benta och två 4-benta. =)

Drog som sagt med mamsen ut på en skogspromenad uppe vid Mossen. Som alltid sa hon innan vi gick att hon hade dåliga skor och inte ville gå där det var vått. Och...som vanligt blev det mina vägar och därmed till att vada fram då och då längs stockar och stenar. Fenix, den lille jäveln, var inte mycket värd emellanåt. TVÅ GÅNGER fick han upp ett spår och stack, var borta i ca 5 min och vi hörde honom skälla typ en kilometer (minst) bort. Min kära moder blev som alltid hypernervös och trodde att han hade gått ner sig i Mossen. Försökte förklara för henne att Mossen låg åt andra hållet + att han hade skällt konstant om han fastnat nånstans. Nåväl, efter andra rundan han hade varit iväg och jag morrat åt honom var han ganska mör. Trodde jag. Det tog inte ens 5 minuter innan han började leka med kopplet. Suck! Antar att han skulle springa av sig de fyra (nästan fem!) senaste veckorna av koppelpromenader.

Nu ska vi strax kila ner till Sussi. Ska väl kolla lite melodifestival och dricka lite te. Har ingen större lust att röra mig alls just nu, Karisma ligger så mysigt i mitt knä. Tänk att jag nästan helt varit utan mina djur i över en månad! Hur har jag överlevt? Vad skulle jag göra utan deras underbara fosterföräldrar?!

DAGENS ÄNGEL är såklart ingen mindre än KARISMA, dels för att hon fyller år, dels för att hon är världens goaste! Gissa om hon och Fenix var glada att se varann, det har de bara gjort en gång den senaste månaden.

KARISMA 1 ÅR

GRATTIS KARISMA

1 ÅR

Född: 2008 - 03 - 14

Idag blir det kalas. Bilder på kattbakelser/tårta lär komma upp här inom kort.

Hyllningsfilm till min prinsessa

Mitt förslag till nästa års skumtomte-förpackning.

OBS! Doseringen är individuell!!!

Träningsvärk!!!

DAGENS ÄNGLAR:

• PER som ser mig, pratar MED och inte TILL mig, bjuder på kramar och ärlighet. Och ska dessutom få in mina 23 g skumtomte, 1 x 2 samt mer vid behov på min medicinlista. (Eller ljög han om det kanske...?!)
• ELISABET för tålamod med hundkurser och småmobbande Axel och gud vet vad...=) Är nog hemskt glad att jag inte var på Bt1 idag! Internt, förlåt, ni andra som läser.

Dagens citat

"Om det endast finns utrymme för det lättsamma och välkontrollerade, finns det i själva verket inte plats för människan."

/ Ur boken "Existensens Psykologi av Bo Jakobsen

Mycket roligare än såhär blir det nog inte idag, är helt galet trött. Dessutom är jag nåååågot knäckt över att jag har träningsvärk efter långpromenaden (och då säkert i bergen mest). DÅ har man varit stilla för länge, hua hua.

Nästa vecka kommer jag HEM! Hem till Karisma och Fenix, hem till en säng utan kuddar och madrass i galon. Gött är det!

Tack mamma föresten för mysig(a) dag(ar)!

Godmorgon världen!

Scones-frukost med mamsen. Fenix tigger inte alls, väl? Eller????

Mogon-MMS från min lilla Tess (du kommer alltid vara min LILLA Tess!) och Boss

Fika eller Faktum?

Igår blev icke-bloggande för min del. Lite ovant nu när jag har blivit så hiiiimla bra på att uppdatera the blog. Alternativt "logg" som jag hört vissa gamla tanter över 37-årsstrecket säga =P

Okey, igår... Jag vet inte var förmiddagen tog vägen, men helt plötsligt var det eftermiddag och dags att åka in till stan och möta Sussi. Hann slänga mig i duschen i alla fall, men antalet klädesplagg jag hade i min temporära garderob var aningens begränsat. Detta märkte jag även i fredags då jag skulle på möte (på Östra visserligen) för uppföljning av Triage-projektet. Hmmm, jag är sååå bra på att halka in på andra grejer (när jag träffade Veronica och Tomas sist fick jag skriva en dagordning för att komma ihåg att berätta allt...!) Hur som helst... Jag skickade iväg ett sms till Sussi och varnade henne, sa att det antagligen skulle komma fram i alla fall någon och fråga om jag hade en Faktum till salu. Inte för att jag har något som helst emot Faktum-försäljare, tvärtom, jag stannar ofta och tjötar en stund och brukar oftast ha mer en ett exemplar av varje nummer. Men, jag brukar inte normalt sett åka till stan heeelt osminkad i joggingbyxor (till mitt försvar, dessa var i alla fall i rätt storlek). Det blev ingen Faktum såld för min del igår, det blev shopping och fika istället. En latte på Condecco vid Kompassen (mitt och Sussis stamställe numera), en del runtspringande för att hitta mammas udda presenter samt REA på Zara! Inte mig då, utan affären, såklart. Nu är det ju så då, att mamma/faster Zara tycker bättre om att köpa grejer till djurena och brorsdottern, därav blev Zara-inköpet från Zara följande:

Med andra ord, bara kläder till Adelia, lillprinsessan. Märke: Zara Baby! Wohoo! Och kolla in boleron - hur sjuuuukt söt är den inte? Jag blev kär... Och mammas presenter ja, dem kanske jag skulle beskriva ytterligare, eller förstår du vad jag menar om jag säger "del 2 i ett jack-set"? Förklaring: Mamsen brukade sno min reflexjacka på kvällshundpromenader så i julklapp gav jag henne en alldeles egen sådan (dock både finare och goare än min. Jag har försökt byta med henne men hon är inte alls medgörlig!). Ok, så jackan var avklarad. Sen finns det ett gäng grejer man måste ha I en jacka för att den ska vara ordentligt hund- och matteutrustad, med andra ord: bajspåsar (fina!), hundgodis (low fat), tändare (med hundmotiv såklart!), cigg (vita prince för hennes del), ficklampa och batterier (även kallad bajslampa, när man måste leta...) och vantar i matchande färger. Nästan allt blev klart igår, bara bajspåsarna med dödskallemotiv och tändarna vi fick åka förbi Rusta och fixa idag. Tacka vet jag Sussi som är en rutinerad shopoholic!

Gårdagens ängel: Sussi, tack för fika, sällskap, smakråd och allmän försörjning!

Gårdagens citat:

(Önskar att jag slapp, men för att undvika tjafs får jag även lägga in en "Gårdagens Ost" som går till Mr Schöneman)

Nu till denna dag. Fick börja dagen med att säga något som jag aldrig trodde att jag skulle få/behöva göra, nämligen: "Jag ska bara få min spruta så kan du hämta mig sen." Jag tyckte att det var hysteriskt roligt - min humor är på bristningsgränsen efter fyra veckor av mestadels umgänge med en dator, tämligen humorbefriad (men inte viljelös) sådan.Åkte från Östra vid halv 11. Axel stackarn fick vänta i kylan i 40 minuter, bara delvis för att han var klantig! Fenix fick övningsköra på hemvägen - stillastående på en bensinstation... Annars agerar han mest GPS. Ligger lugnt och stilla tills man åker någonstans han inte är van vid, då är han med direkt och skulle gärna säga "please, make a u-turn" om han bara kunde. När man närmar sig sin destination slickar han på rutan - det betyder "please, stop the car f*cking NOW!". Det finns fler funktioner på den fyrbenta GPS:en men jag orkar inte ta det nu (när GPS:en väntar på kvällsrundan).

A hämtar Z på Östra - A + Z till Rusta - A + Z till Bt1 - A + Z hämtar Veronica - Z på läkarbesök med V - A + Z kör V hem - A + Z till Hällsvik. Det var förmiddagen det. Mardrömsbesöket hos V:s läkare hoppas jag att jag får tillåtelse att beskriva närmare en annan dag (?). Lite roligt var det när han frågade om jag jobbar inom psykiatrin och jag helst bara ville svara "jag har många års erfarenheter". Hehe. Återigen - min humor är tragisk! Tacka vet jag i alla fall Anna-ängelns "Mia och Klara" som hjälper mig att huvudet någorlunda på plats!

Eftermiddagen började för mig vid Hällsviksankomsten. Axel stannade och drack kaffe i mängder med mig. Satt och fasade för min rallylydnadsträning halv7 ikväll, vädret lockade mig inte heeelt och hållet till att vilja vara på en hundplan där det normalt sätt blåser som attan, och nu dessutom snöade i sidled. Thank God, träningen blev inställd! Istället släppte Axel av mig och Fenix på andra sidan militärområdet. I nysnön i skogen fanns en styck lycklig hund tillsammans med en för tillfället rakt igenom lycklig mamma. Underbara, älskade! Full rulle, kanelbulle var det! Efter att ha gått igenom hela militärområdet och halva Hällsvik valde jag mellan en tråkig snötäckt asfaltsväg hem, eller ett livsfarligt berg längs havet...

...och valde såklart det sistnämnda. Klarade mig med bara en enda vurpa! Det ni! Berättade då och då för Fenix att jag tyckte att det var ruskigt oförskämt av honom att bara skutta fram sådär enkelt medan jag kämpade som ett djur ("som ett djur", suck, jättelustigt...) för att ta mig fram någorlunda hel. Ja ja, det är såå värt det för att se honom så glad!

Kvällen har spenderats med back-gammonspel och glöggdrickande med mamma. Ska sova här i Hällsvik inatt med min lilla Fenix.

DAGENS ÄNGLAR

• Fenix som får mig att le in i själen!
• Axel som agerat patient-taxi hela dagen, och för trevligt sällskap mm.
• Veronica som var så jävla bra och tog sig iväg till läkar-aset idag!

Dagens citat:

"Det är svårt att finna lycka inom sig och omöjligt någon annanstans."

/okänt ursprung

Tillbaka till verkligheten

Wohoo, idag fick jag ha läkarsamtal OCH det gick bra OCH han lyssnade på mig OCH jag fick igenom allt jag ville OCH...! Helt otroligt. Innan det hade Per lekt woodo-docka med mig. Det var himla kul faktiskt. Att HAN inte klarade att sätta nåljäveln förrän på tredje försöket. Han tackade för mitt tålamod, jag tackade för en stunds plågning, mobbing och skratt =) Han är underbar!

Dagpermission: Började med att glömma min bok så jag hade inget tidsfördriv på bussen. Kom på att jag glömt be dem låsa min dörr så det fick jag ringa om. Efter ett par hållplatser hamnade jag bredvid en mellanstadieklass med skrikiga "typ-änna-ba"-tjejer. SUCK! Gick av bussen vid Nordstan och fick som alltid världens blodtrycksfall. (Är jn inte det minste trött på dem nu...) Försökte läsa 25:ans busstabell eftersom jag var tvungen att gå på stan en sväng och ändå hinna till bt1 till 16.00. MEN, alla ni gamla människor som klagar på långsynthet, försök att läsa en tidtabell med flimmersyn som myrornas krig på tv! En etta här, en sjua där, en nia där och en tvåa här. Till slut gav jag upp och tänkte istället chansa på att jag för en gångs skull hade tur. Tro det eller ej, mina vänner, men usch, jag var inte alls taggad på att gå i affärer. Skulle köpa present till mamsen bland annat och det enda jag hittade som hon vill ha var en liten vinflaskeöppnare (för jag gjorde sönder hennes idiot-plast-öppnade i Lübeck. Jag kommer ALLTID att hävda att det där inte var mitt fel. (efter mycket slit fick vi upp den satans korken sen i alla fall, om nån undrar.) Som sagt, jag hittade en liten smidig sak. Sen tittade jag på prislappen. Och så tänkte jag att mamma klarar sig nog utan korköppnare ett tag till. 499 :- kostade den! Då borde man ju i alla fall få ett par vinflaskor med på köpet, men icke. Så jag tröttnade och åkte ut till Bt1 istället.

Guuuud, vad det var skönt att komma hem till rsmh-rollen igen. Där är jag inte "telefon-tjejen" som håller sig för sig själv, jag är inte bp/eip-patient, ingenting av det där - jag är jag, bara jag och inget annat. Ett styrelsemöte på 3 timmar sög musten ur oss allihopa. Att jag fortfarande är vaken är ett under. Måste ju ändå lägga in dagens änglar och citat, men det är många änglar idag!

DAGENS ÄNGLAR

• NICHOLAS för omtänksamt och värmande sms.
• ELISABET som jag råkade få att gråta idag =) för genuiiiiiiin kram och handvärmare!
• AXEL för skjuts, telefonsamtal, skratt och mycket mera! (bensinpengar kommer, promise!)
• TOVE för att jag är så glad att ha dig i styrelsen och för din jätteinsats idag (du vet vad jag menar).
• PER - helt enkelt bara störtskön. Vet att han bryr sig på riktigt om mig.
• POSEIDON - GRATTIS till lägenheten Baxel. You needed this!
• ANNA för allt som stod i dagens mail, för att du också gillar Fröken Svår och ja, allt.

TACK FÖR ATT NI FINNS ALLA MINA ÄNGLAR

DAGENS CITAT

"Den yttersta tragedinär inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad."

/ Martin Luther King

Och så dagens...

DAGENS ÄNGEL:

• MORMOR - Älskar dig, tänker på dig, saknar dig!
• NATT-EVA för varm, go kram!

  DAGENS CITAT

"Du som tycker att dagarna går och livet flyr. Ta dig samman och gör någonting onyttigt."

/ Ingrid Sjöstrand

PROJEKT: Coca cola-sanering

En regnig (vad annars?) kväll i februari kommer en likgiltig och trött patient över tröskeln till avdelning 365 tillsammans med sin neurotiska småpedantiska kontaktperson/hönsmamma. Patienten lägger sina grejer på sängen medan hönsmamman nervöst står och repeterar ”oj oj oj, åh herregud, oj oj oj, ska du sova med det här, oj oj oj, herregud.” Patienten undrar vad det är frågan om och följer hönsmammans blick till bruna fläckar i taket, på väggen, garderoben... Det såg ut som om någon haft coca-cola-krig ungefär. (Önskar att jag hade fotat detta men det är lätt att vara efterklok.) Likgiltig patient kan tänka sig att sova i det rummet ändå, fläckarna stör henne inte det minsta. Hönsmamman däremot får stanna vid McDonalds på hemvägen för att lugna ner sig och komma över den värsta chocken.

På avdelningen blir klockan alltmer och nattpersonalen knackar på dörren för att komma in och hälsa. Patienten hör dörren öppnas följt av ett ”åh herregud vad här ser ut!” Patienten som sitter uppkrupen i sängen får ur sig ett ”jag är oskyldig” varpå den upprörda nattvakten säger: ”Åh, hej föresten! Nej, vi tror inte att det är du heller, det är nog någon som har råkat öppna en coca-colaflaska. Det här får de städa imorgon.” Patienten suckar och tänker, att det måste ha varit minst 20 flaskor cola som ”råkat” öppnas för att få till det där.

Natten går och en ny dag gryr. En dag utan cola-sanering. Och flera dagar kommer och går. Besökare ser fläckarna så fort de kommer in i rummet, men patienten bryr sig fortfarande lika lite om dem som städerskorna gör.

Så en dag, två veckor efter den där regniga kvällen, möter patienten avdelningschefen hack i häl på vårdaren von Osten då de rusar in i hennes rum. De stirrar på fläckarna och pratar med upprörda röster till varandra.

Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att det var en ganska enkel sak att städa upp efter cola-kriget. Att man kunde be en städerska, eller kanske en av vådarna, att ta en svamp med lite medel på och gnugga bort det bruna öriket som bredde ut sig över ca. 2-3 kvadratmeter. Om man inte visste bättre, som sagt! I själva verket var avdelningschefens celebra besök i ett patientrum bara början på en lång byråkratisk process.

Dagen efter, eller om det var senare på eftermdidagen, klampar fem personer in i rummet. De intresserar sig så mycket för tak-kladdet att de knappt noterar att det sitter en smått förvånad patient i sängen. Patienten iakttar roat kris-gruppen som kallats ihop för att med gemensamma krafter försöka komma på hur man kan besegra de onda fläckarna. Hon lyssnar noga till den seriösa konversationen som äger rum där hon själv är närvarande men frånvarande, skrattar inombords åt dagens i-landsproblem och skakar på huvudet.

- Är det kaffe eller cola?

- Jag tror att det är kaffe.

- Nej, det är cola.

- Ta en pappersbit och gnugga så känner du på lukten vad det är!

- Nej, det kan inte vara kaffe.

- Ska man måla över det?

- Nej, det går aldrig. Först måste det städas bort och först därefter kan man måla.

- Men vi behöver alla papper underskrivna innan vi kan göra något.

- Det är inge problem, chefen har varit här och tittat och godkänt.

- Och i garderoben också, den måste tömmas innan vi kan arbeta vidare här.

Patienten ser hur von Osten kör ut den egentligen högre rangordnade sköterskan och dennes praktikant med ett högtidligt: ”jag tar över det här nu.” Det hela är så absurt och skrattretande att det knappt går att beskriva. Kvar i rummet finns nu alltså von Osten och två stycken från en städfirma – och så patienten, som finns men inte syns. Den ena av städerskorna tar upp sin mobiltelefon och pratar med allvarlig röst, låter väldigt likt en polisradio faktiskt, och säger följande: - Jag är på 365:an nu och jag kommer att behöva din hjälp här imorgon. Hon konstaterar för personen på andra sidan tråden att man behöver vara flera för att städa upp det här, och lämnar även en utförlig beskrivning av brottsplatsen. Därefter lämnar tre upprörda personer rummet, och kvar sitter en förvirrad patient och skrattar för sig själv.

Följande morgon plockar patienten ur alla grejer ut garderoben. Det knackar på dörren och någon säger att det ska städas, att hon behöver gå ut. Så hon tar sitt cigarettpaket och går ut på balkongen. Därefter går hon in i sitt rum för att hämta datorn där och möts av en smått absurd syn. Troligtvis har Sahlgrenskas Universitetssjukhus bestämt sig för att ta sig an ett gäng arbetslösa människor och ge dem en meningsfull sysselsättning (för det är så det heter nu för tiden). I rummet, nästan vadandes i vatten som täcker så gott som hela golvet, finns inte mindre än fyra personer. Nästan en timma senare är saneringen klar och patienten kan återvända till rummet tillsammans med sitt besök, älskade V, som dök upp under städtiden.

Man skulle kunna tro att sagan var slut här, men det kommer liiiite till. För här sitter patienten med sin besökare i godan ro, när dörren plötsligt slits upp utan knackning, och von Osten ordagrant stormar in i rummet för att försäkra sig om att fläckarna är förintade för all framtid. Nu var det bara såhär, att allt gick inte riktigt bort.

- Har de inte varit här och städat? (Von Osten)

- Jo, de var här ett helt gäng förut. (Patienten)

(Von Osten drar ner rullgardinen och ser till sin fasa att de har missat att skura den.)

- Men, de har ju glömt den här!! (Von Osten)

- Ja, och de har inte torkat av garderoberna heller. (V)

Von Osten stirrar stint på besökaren i sisådär 10 sekunder, med ett uttrycksom verkar undra om han halluciner eller om det faktiskt finns ytterligare en alldeles levande människa i rummet. Von Osten ser både arg, förvirrad, chockad och förvånad ut. Utan att säga något mer lämnar han sedan rummet och drar igen dörren efter sig. Kvar sitter patienten och hennes besökare och tittar förvirrat på varandra innan de börjar asgarva.

Man undrar ju bara, varför satsar de alla resurser på städning? Tänk om samma engagemang och energi kunde läggas på patienter istället för cola-fläckar!

Gåvor från himlen...

...eller i alla fall från mina änglar!10 kartongark i olika färger...

...12 mönsterark...

...2 kartor med "kort"... ...och en hel massa "alltid bra-att-ha-grejer".

Allt det fick jag av Tomas och Veronica igår när de varit på mässan. TACK!

Och sist men inte minst...

Vem har stans ko-olaste kopp?!

JAG! =)

Tack EMMA! Äkta LYCKA!

Det tar aldrig riktigt slut

ALDRIG RIKTIGT SLUT

Lars Winnerbäck

Det var jag och fröken Svår,

vi skulle hem åt samma håll

det kanske blev en liten omväg

men vad spelar det för roll

Natten var så tyst och skön

och månen var så vacker över taken

Hon hade tappat allt igen,

varenda mening, varje hopp

Hennes utsikt var en botten,

hennes drömmar var en flopp

Men ändå, där vi gick, hon skratta till

och prata på och höll sig vaken

Hon sa: "Nu har jag rensat ur,

nu spelar ingenting nån roll

Nu kan det blåsa vart det vill,

för nu är allt untilbaks på noll

Och här kan allting börja om,

nu kan jag se vad jag förträngt

Nu ska jag passa mig för dom,

som aldrig gjort som dom har tänkt

För jag vill aldrig bli en sån,

så har jag lärt mig det igen

Det kanske passar nån,

men inte mig och inte än

Varje stund, var minut, var sekund

Samma konstiga beslut

Det blir fel, slår bakut, allt går snett

men det tar aldrig riktigt slut

Solen skulle just gå opp,

när vi kom hem tiLl hennes hus

Hon hade städat och gjort fint

och bjöd på te och tände ljus

Hon log och sa: "Det är väl rätt okej,

vi är nog alla ganska lika

Det finns dom som tror på Gud,

och dom som ägnar sig åt spel

Alla drömmer vi om lyckan

som om livet blivit fel

Det var schyst att dricka te

och höra fröken Svår predika

Hon sa: "Jag säger vad jag vill,

skit samma om nån skräms

om det blir pinsamt för en del,

så är det ändå dom som skäms

Jag har gjort fel ibland, jag vet,

men ingen mening att ge opp

Jag tror det bor en liten hjälte

i varenda liten flopp

Och jag vill hellre bli en sån,

så har jag lärt mig det igen

för det finns nåt bra och stort

i alla om och alla men

Varje stund, var minut, var sekund

Samma konstiga beslut

Det blir fel, slår bakut, allt går snett

men det tar aldrig riktigt slut

Nu är det höst och allt är mörkt,

jag skriver brev tilL fröken Svår

Jag måste veta hur det går,

jag måste fråga hur hon mår

Du har din egen väg att gå,

skit samma vilket håll

Det kanske blir en liten omväg

men vad spelar det för roll

Alltid lär man sig väl nåt,

det var väl så det skulle va

Det blir en massa spe och spott,

men det är skit man måste ta

Varje stund, var minut, var sekund

Samma konstiga beslut

Det blir fel, slår bakut, allt går snett

men det tar aldrig riktigt slut

Egentligen skulle jag skriva in texten till Rusningstrafik för den är sååå tänkvärd. Har gått och tänkt på den nu ett par dagar och kände att det var dags att dela med mig av den här. Men, som sagt, det blir aldrig som man tänkt. Sprang på den här när jag sökte lyrics och även denna låt ligger mig varmt om hjärtat (precis som det mesta Winnerbäck gör!) Jag har tagit mig friheten att skriva det som går rakt in i själen.på mig i fet stil.