Projekt avfrostning

En sak är då säker, jag ska aldrig mer frosta av en frys som inte går att stänga av. Avfrostningsbehovet har funnits sedan ett år tillbaka, intresset att göra det har däremot inte infunnit sig ännu. Inte heller igår kväll när eländet började.

En redan igenisad frys blir tydligen inte mindre isig då man glömmer att stänga frysdörren ordentligt och låter det vara så i nåt dygn innan upptäckten görs. Så vad gör man? Det var bara till att börja tömma ur all skit och försöka stänga av helvetet. Knappen gick att vrida från "max" till "min" men därifrån till "av" var det totalt omöjligt - med och utan våld! Istället drog jag ner så långt jag kunde och lät dörren stå öppen inatt. Till mitt stora förtret hade det inte hänt ett skit när jag steg upp imorse och checkade läget. Det blev till att ta fram kastruller med kokande vatten, hårtork (!) och ett gäng badlakan till golvet.

Dagen blev stressig såklart, eftersom jag är värre än värst på att planera in mina förmiddagar (och dagar överhuvudtaget) när jag inte har fullspäckat schema. Jag fick rusa iväg för att hinna köpa present till (ett av) dagens födelsedagsbarn innan det var dags att möta Axel på Möjligheternas hus och ta en kopp kaffe där. Därefter åkte vi fort som satan förbi mig för en minipromenad och sen lämna in vovvarna, därefter till Länsman för att informera för och diskutera med en del bostöd och klienter samt, hör och häpna, the boss (som imponerade starkt på mig!). Vi fick oerhört mycket positiv respons och många bra förslag ifrån brukarna. Blir antagligen en del uppföljning därifrån och regelbundna träffar där. Roligt som fan!

Hem och hämta hundar, köra Axel till MH där han hade sin bil. Emma, hundarna och jag passade på att ta oss en skogspromenad i Lillhagens sköna område innan vi åkte till Bt1 för RESPEKT, vår grupp. Det var sista gången för denna period men redan nästa vecka startar vi upp en ny 8-träffarsgrupp. Ska bli roligt, faktiskt. Har kommit igång riktigt bra nu med upplägg och allt.

Suck och suck och suck. Hem till frysen och åtskilliga timmar innan det helvetet vad färdigavfrostat, men tjohoooo, kl 23.55 var det KLAAAAAART! Nu jävlar ska jag sova och drömma om självavfrostande frysar!

STORT GRATTIS

till

DAGENS FÖDELSEDAGSBARN:

• EMMA, sötaste syster Ems, 23 år idag!
• WILLE, min finaste lilla gudson som blev hela 1 år idag! Och jag kunde inte ens åka dit! KRAM PÅ ER MINA ÄLSKLINGAR

Demens och mongo-dogs!

Glömde helt bort att jag inte skulle jobba idag, så efter att ha varit ute med vovvarna alldeles för tidigt imorse (enligt min åsikt) och somnat om ett par timmar bar det iväg till Willys för handling och sen till Café Slätta. V kunde inte komma och "tur" var väl det eftersom vi var fyra stycken ändå pga min demens. Och lugnt har det varit. Inga större rusher men en mer än godkänd dagskassa ändå med tanke på vädret som inte var helt bra (fast inte heller dåligt). Blev lite träning med Olisen idag också och strax innan stängning fick han lite utav ett eldprov där han blev väääldigt godkänd. Stolt över lillemannen blev jag!

Var hemma i nån halvtimma drygt innan jag åkte upp till mossen med hundarna för att möta min adoptivsons riktiga mamma. Vi gick omkring i 2½ timma och hundarna fick busa av sig på fotbollsplanerna en stund - tills Ola blev jättetrött och hoppade ner i grodpose från stillastående. Många goa skratt fick vi också åt mongodogsen!

Var hemma igen vid 21-tiden och ligger nu och slappar framför tv:n. Fenix och Ola sover och Karisma springer runt och ger ifrån sig märkliga ljud som vanligt! Imorgon borde jag åka med Baxel till MH på förmiddagen och trycka broschyrer mm, innan vi ska till Biskopsgårdens träffpunkt för bostöden och informera om Näckrosen samt föra en dialog med brukarna om vad som önskas av oss. På kvällen har Emsan och jag RESPEKT som alltid på måndagar. Egentligen är det sista gången imån, men antagligen (och förhoppningsvis!) kommer vi att köra på med en 8-gångsperiod till direkt med samma (och eventuellt nån ny) deltagare. Intresset verkar finnas i alla fall. Så himla go grupp, är det! Hur som helst, jag vet inte om jag orkar med en över-10-timmars-RSMH-dag imorgon bara...eventuellt blir det väl inget MH. Suck. Skärpning Zara!

Lycka

HÄLLSVIK

2009-04-24

Tänk vad mycket det finns att vara tacksam över. Att få spendera tid med dessa två exempelvis.

Deras totala lycka och förmåga att leva i nuet kan inte annat än att smitta av sig!

Kommer på mig själv med att bara stå där och titta på dem med ett leende på läpparna.

Kungen av Slätta

Jag är en ond människa. Idag känner jag mig riktigt trött, bitter, grinig och elak. Och fruktansvärt trist!

Djurena idag:

• KARISMA: Jag håller på att bli smått galen på min katt - hon är som en tornado just nu! Tur för henne att hon är söt...! Hon och Olisen har börjat leka med varann i alla fall, det gillar jag!
• FENIX är Fenix. Han är min prins och Kungen av Slätta.Ni skulle se honom stå på cafétrappan och se ut över sitt kungarike! =) Ingen kan säga så mycket med en blick som han. Fullständig och solklar kommunikation utan ord.
• OLA är jag riktigt, riktigt stolt över idag! Det har varit mycket hanhunds-terapi på/runt caféet och vilka framsteg han gör! Än är det långt kvar, men att se skillnad gör det så värt att kämpa vidare med. Dessutom är han ju helt underbar!

ÄSCH, jag tar mig en skumtomte eller två!

Lappsjuk!

På RSMH-Näckrosen får man lätt intrycket av att vi alla är post-it-fascister när det i själva verket bara är en av oss (mer eller mindre, sju inklusive hundarna) fem kontorsråttor som har denna aningens udda dragning. Ibland går vi skattletarjakt och försöker hitta den allra dummaste eller mest onödiga lapp. Det är nu alltså inte så att det bara sitter EN lapp här och var där det kan behövas. Det fullkomligt kryllar av dem! Det är post-it-lappar ovanpå andra post-it-lappar, som till exempel på brevfacken. Översta facket är märkt med "räkningar", mittersta med "inkorg" och den nedersta var fram tills alldeles nyligen märkt med EN post-it-lapp med texten "under arbete". Tydligen var denna information inte nog utan har nu kompletterats med ytterligare en post-it, med texten "under arbete 2009". På pärmarna räcker det inte heller med att ha en etikett på utsidan, utan hela registret ska helst stå på pärmryggen - skrivet på ihoptejpade (gissa vad?) post-it-lappar. En lång remsa blir det oftast. Det senaste fyndet var på en kopp som jag hade lagt ner i akvariet då jag tyckte lite synd om fiskarna för deras minst sagt ostimulerande miljö en gång i vintras. Inte minst var detta roligt eftersom det var en kopp Axel fått i present en gång =) (Moahaha!) När vi kom till kontoret i måndags satt det alltså en lapp även på denna kopp som nu stod på skrivbordet; "Jag är ordentligt rengjord. Snälla lägg inte i mig i akvariet igen." Tilläggas bör att detta är en kvinna på 50+ vi talar om.

Ytterligare ett fynd gjordes när Mrs Post-It var på semester och vi passade på att röja iordning (och ta bort inte mindre än ett 30-tal lappar minst). På anslagstavlan satt denna lapp: För er som undrar vad det står (till saken hör ju att det tar ett bra tag att försöka tyda texten på alla små pappersbitar) så kan följande läsas: "Vems lappar? Spara el slänga?" Eh ja, vad svarar man på det??? Just den valde vi att inte lämna något meddelande tillbaka på, men däremot så har vi gjort det vid senare tillfällen, både då vi hittade en "för gammal! Köp ny"-lapp på tip-exen och en "tejpen är slut" på tejphållaren. En av de svarslappar vi satte var "ska fundera på saken", som vi idag hittade på stackars Ola efter att han varit under skrivbordet och checkat läget. Första tanken: Har hon varit på honom nu också?!? Men nej, hon hade bara slängt alla våra lappar och låtit sina sitta kvar. Och tur var väl det, för hade hon post-it:at in mina hundar hade jag nog stoppat ner ett par lappar hyyyfsat långt ner i halsen på henne! Där går gränsen!

Nedan: Fenix och Ola på skogspromenad i Slättadamm med mig och Emma innan dagens styrelsemöte.

Snygging nr. 1! Snygging nr. 2!

Vååår!

Ikväll har Emsan och jag varit i Hällsvik och bakat inför helgen. Fortfarande kvar här, ska passa på att sova i de sjuuukt goa sängarna här när mamma och pappa är i Portugal!

Äntligen agility!

Det var väldans vad jag har blivit förslappad vad gäller bloggande! Skulle kunna skylla det lite på min kära mor, så det tror jag att jag ska göra. Ja, det är faktiskt helt och hållet hennes fel när jag tänker efter! Då hon har fått som rutin att kolla bloggen när hon borstar tänderna (vilket jag fortfarande tycker att hon då nödvändigtvis inte måste göra varje dag!) gör man bäst i att ha uppdaterat för att undvika en och annan utslällning. Kanske inte riktigt utskällning om jag ska vara petig, men näst intill. Hur som helst. Nu har hon och fadern min flytt landet men hon väntar sig att jag ska sitta hemma och gnugga geniknölarna framför datorn medans de sitter på en uteservering med ett (??? Snarare en flaska va?!) glas vin. Trots att hon inte ens har tillgång till internet där! Nej, då blir det naturligrvis så att jag omedvetet tar tillfället i akt att slarva med bloggandet, eftersom jag för en gångs skull inte riskerar dagliga pikar och "nästan-utskällningar" till följd. Så som sagt, allt är mammas fel!

Insikt: Kom just på vad den stora skillnaden mellan barn- och vuxenliv är! När man är barn skyller man allt på sina syskon, när man blir vuxen är allting föräldrarnas fel. Ett underbart sätt att slippa ta ansvar för sina egna handlingar och värderingar, inte sant?!

Mitt liv består i dagsläget av hund, lite rsmh, hund, trötthet, hund, katt, lite vänner, hund... Ja, det var väl ungefär det. Och kallt kaffe/te! Det var Emma som kom på för ett par dagar sen att jag aldrig någonsin hinner dricka upp en hel kopp med något av ovanstående utan att det blir kallt. Tacka vet jag glögg, det hinner jag med oavsett storleken på kopp! =) Och nu är det nästan bara ett halvår kvar tills nästa glögg- och skumtomtesäsong! (Fast jag har skumtomtat kvar så att jag klarar mig ett tag till.)

Igår hade jag mitt första agilitypass med Ola och det gick bra. Jisses vad (/hur) han hoppar, den lille. Jämfota! Körde ju bara väldigt lite med honom, såklart. Använde mig bara av tre hinder på rak linje framför varann med honom. Och började träna in tunneln. Sen var det dags för Fenix. Han uppskattade inte alls att sitta fast medans Ola fick träna, men till min glädje upptäcker jag att min teori funkade! Han blev mera taggad av det. Byggde om den raka linjen till "staketet" istället och körde ett par olika varianter några gånger där. NÖJD! Det gick riktigt bra men jag känner att jag är ringrostig! Jag skickade honom fel mest hela tiden, men han lyssnade i alla fall på vad jag visade, även om jag hade tänkt något annat. Innan har han blivit väldigt förvirrad/frustrerad när jag har tappat fokus sådär, men nu gick det mycket bättre! Min fina lilla prins! Han tappade orken väldigt fort dock, men det är inte så konstigt med tanke på hur mycket agility vi tränat sen innan jul. Två gånger närmare bestämt, skulle jag tro, varav den ena för ett par veckor sen. Nu ser jag fram emot vår första rallytävling som blir i juni. Bara en inofficiell men det ska bli kul att se hur han uppför sig där!

Inga foton nu heller. Förhoppningsvis ska jag kunna slänga in några senare idag. På schemat har jag annars att byta däck på Axels bil, styrelsemöte, bakning i Hällsvik inför café-helgen och förhoppningsvis en städning av bilen (pappas). Måste i alla fall få gjort det innan fredag när föräldrarna kommer hem.

Prinsarna (och en prinsessa)

Idag blir det lite text och mycket foto.

Liksom igår var jag, Fenix och Ola uppe i Slättadamm för att inskola den lille idag. Och liksom igår fick jag hoppa in i köket då och då i alla fall. Inte för att jag hade något emot det - för jäkla trist att bara sitta där i 4 timmar...! Ok, det skulle aldrig hända om de så band fast mig i stolen. Förra sommaren tog ett par av kunderna tiden då jag satte mig ner, och för att visa dem att jag faktiskt KUNDE satt jag ner i hela 2 minuter ibland! (Fast bara ibland!) Idag lyckades jag dock sitta vääldigt länge! Kan ju bero på det utomordentligt trevliga sällskapet; först goaste Mejan (fast, då blev jag tvungen att åka iväg till ÖB och akutköpa ny elvisp) och sedan favorit-Örebroarna. Det är roligt, de är kända som det däruppe. När jag sa att V och T skulle komma upp tittade stammisarna på mig och sa "Vem?". Jag svarade Örebroarna och då kom det ett "Ahaaa" från allihopa!

Sluttjötat. Här kommer foton från senaste dygnet. Titta och njut (det gör jag)!

Vem kan lista ut vad som är vad på den här pälsbollen?

Karisma har en förmåga att somna på datorn så fort man vänder ryggen till...

Jag tokdiggar den ät-stilen!

Tog en härlig promenad i Hällsvik efter caféet.

En lycklig Fenix. Att springa i berg tillhör definitivt favoritsysselsättningarna!

Min prins!

Ola gillar också bergen.

Är man snygg så är man, så det så! Fenix tog sig som vanligt en tur ut till sandbanken för att jaga fiskmåsar... ...medans Ola var mer än nöjd med att sitta i tryggt förvar på en sten vid sidan av. Tjohooo, full rulle kanelbulle!

Japp, det var nog nästan allt för idag. Fick en citatbok av T och V idag (Tack snälla!) så jag kan ju inte annat än att skriva ner ett. Vissa blir glada för dyra, fina saker och andra för en begagnad bok, så är det bara. Jag gillar såna spontanpresenter som man får/ger för att det bara känns rätt liksom. Jag hatar därmot all födelsedags- och julklappshysteri! Fast vid närmare eftertanke är jag nog rätt så fast i den själv. Jag tycker dock mer om att ge än att få.

Dagens citat:

"Det kan nästan sägas vara en regel i livet att när en dörr stängs för oss, så öppnas en annan. Oturen är bara den, att vi ofta inte ser den öppnade dörren lika lätt som den stängda."

/Ur Christian Science Monitor

Diagnos: Tråkig!

Så ligger jag här ännu en kväll med vovvarna och katten. Jag måste vara något av det tråkigaste en människa bara kan vara. Hemmakväll efter hemmakväll, utan tvåbenta i närheten. Jag bara ORKAR inte! Blir så trött på mig själv! Idag kan jag i och för sig ha liiite förståelse för det. Varit en hyfsat lång period nu som jag sovit alldeles för lite, och imorse var jag uppe tiidigt för att köra mamma och pappa till centralen. De sitter väl just nu på någon uteservering med ett glas vin i Portugal. Fast jag är inte avundsjuk, jag trivs bättre vid min korkek - eller i alla fall hemma i Sverige med mina djur! Och jag skulle aldrig åka TILL sommaren, så länge man kan undvika den.

Dagen har mestadels spenderats i caféet. Egentligen skulle jag ju bara vara där för att inskola Ola, men rätt vad det var stod jag ändå mitt uppe i allt inne i köket eller tog emot de 43 kartongerna med glass när Klings kom eller ja, jag vet inte. Men fullt upp var det i alla fall. Jag är nog rätt bra på att vara närvarande när jag är frånvarande, aktiv när jag ska vara passiv. Och tvärtom!!!

Ola skötte sig hur som helst kanonbra. Riktigt imponerad av honom. Och det var det fler som var. Tur för Fenix att han är som han är, många hade blivit svartsjuka som fan över att helt plötsligt inte vara nummer ett hela tiden. Antar att han känner hur mycket han betyder för alla ändå, han är så trygg i sin roll där uppe! Ola visade lite av sin spänst när han gjorde ett helikopterhopp ur hagen från stillastående, över kompostgallet på höjden. Han tröttnade väl på att vara instängd, men när jag satte in honom igen accepterade han det och stannade kvar. Ända tills Bengt kom och frågade om det var meningen att han skulle ligga på bänken utanför caféet. Då hade han hoppat ut igen för att gå och lägga sig på dynorna. Han är rätt skön, den grabben. Vad är väl en hundfäll på asfalten när man kan ligga på ett tiotal dynor uppe på en bänk?! Efter stängning åkte Emma och jag runt en sväng på jakt efter diverse grejer på My One, Huveröds och Zoo-kompaniet. Hittade inte mycket av det jag letade efter.

Lämnade av Emma hemma hos henne strax innan kl. 18 och därefter har jag varit hemma och gjort ingenting alls, bortsett från en promenad med hundarna. Nu ligger jag och kollar på Flight Plan. Gillar filmer bäst som jag sett förut, så att jag inte behöver koncentrera mig helt på tv:n hela tiden. Har så svårt att inte göra något annat samtidigt. Blir rastlös! Nån mer som är sån?

Reflektion

Om

"En sann vän är som en sällsynt fågel"

( /okänt ursprung)

så borde jag bli fågelskådare!

Jag har en oförskämd tur när det handlar om att inte bara se dessa sällsynta varelser, utan även få komma dem riktigt nära!

Inskolning

Var och storhandlade till cafét i förmiddags och åkte sedan upp för att öppna. Tant Tove hoppade på vid hållplats Bt1 och följde med upp en stund, hon med. Själv skulle jag ju inte jobba däruppe idag utan bara påbörja "inskolningen" med Ola. Och...det började ju bra...! Eller inte. Lukas och han gick inte alls ihop. Lukas stackaren gjorde ingenting till en början men fick skäll ändå. Tålamod, tålamod, tålamod och mycket bestämdhet, sen gick det lite bättre. Är glad att man hållit på så mycket med hästar genom åren. Det är verkligen inte samma sak, men tålamodet, känslan och mycket annat kommer nog därifrån. Om jag nu har nån känsla förstås...ja ja, tålamod har jag i alla fall. Och envishet! Tog med alla tre vovvarna på en promenad runt dammen och det var inga som helst problem, men så fort vi kom tillbaka var det samma sak igen. Denna gången började Lukas bråka tillbaka men jag var emellan då så det hände inte så mycket (vilket jag i och för sig var första gången också, och så även min hand som nu är lite trasig och har ett tandavtryck av blodblåsor).Det är ju inte det att han är ELAK, Olisen. Han har blivit anfallen tidigare och är väldigt osäker. Jag skulle inte kalla det rädd, det jag har sett, men osäker. Men men, det SKA funka det här. Träningssak och jag har duktiga folk omkring mig och gott om tid. Jag tänker INTE ge upp! Är så kär i denna lilla vovve redan. Stackarn. Kommer från världens bästa mamma till mig som drar med honom ut i havet, utsätter honom för hundar han inte tycker om och säkert mycket mer. Förutom det gick det hur bra som helst med honom i caféet. Han fick vara ute vid bordet medans Fenix var i buren med Lukas. Att träffa Ami, Sam och Emma var inga problem alls, och även Cinco gick helt ok. I alla fall från Olas sida! Ett alternativ är ju faktiskt att låta O ha sin plats vid trädet på skogssidan i sommar, för efter att jag lagt ner honom och väntat ut honom i ungefär en evighet (envis!) var det inga problem att ha honom i NÄRHETEN av Lukas, dock inte i samma hage. Såklart! FRUKTANSVÄRT klantigt av mig från början att tro att jag kunde ha båda i samma hage för att det hade funkat när vi var ute och gått efter så kort tid. Så, som sagt, felet var mitt.

Mamma kom upp till caféet vid halv2 och fikade lite innan vi åkte mot Sisjön. Skopunkten, djuraffär (utan att köpa nåt!), Rusta och sen en promenad med hundarna runt Sisjön. Himla bra hundmötesträningsställe, och efter ett varv där reagerade Ola knappt vid just möten med större hanhundar. Fenix skötte sig kanon idag. Och mamma och jag fick oss världens skratt när jag sa till båda två att sitta. Fenix satte sig först, la sedan tassen på Olas rygg och tryckte ner honom till sittandes också. Fenix var väl lite otålig för att få godis (snabbare) antar jag, det brukar mest vara det som det handlar om när han gör som man säger.

Nu är vi i alla fall hemkomna. Telefonen har ringt flera gånger ute i hallen men jag ORKAR inte ställa mig upp och gå heeela vägen från sovrummet till hallen. (Det är ju faktiskt flera meter!) Karisma och Ola har för övrigt kommit väldigt bra överens idag. Blir mer och mer avslappnat hela tiden och, som sagt, Karisma är sjukt nyfiken. Fenix är mest bara glad hela tiden =) Goa goa hund! (Goa goa hundAR!) Nej, ikväll blir det (ännu) en riktig slapp kväll. Fattar inte hur jag kan vara sååå jävla trött!

Fantastiska Fenix

Lilla Fenix, vad han är underbar. Inte nog med att han inte är det minsta svartsjuk, som istället för att "skydda" sina leksaker plockar upp allting och visar för Ola. Han försöker dessutom få igång honom och busa, leker när som helst när Ola vill trots att han själv ligger och vilar just då. Han låter Ola ligga både bredvid och på honom, han bryr sig inte om att jag gosar (mer) med Ola - eller att andra gör det heller, och han ställer sig framför och skyddar Ola om han blir rädd/osäker över något. Han visar helt enkelt inte ett tecken på svartsjuka. MEN, inte nog med detta. Fenix har blivit en riktig diplomat här hemma. Han försöker medla mellan Karisma och Ola. Det är helt otroligt, jag satt och tittade på honom/dem hur länge som helst förut. Jag upptäckte också att Fenix är självsäker och bestämd när han umgås med Karisma, medans Ola tvekar mycket mer. Hon är nog egentligen inte grinig tant (på ett år!) i första hand. Det är snarare så att hon inte vet riktigt hur hon ska göra. Hon är helt förvirrad. Så fort Ola sover smyger hon sig nära, eller sitter tio cm ifrån honom och bara tittar. Hon tycker om honom egentligen, är nyfiken som attans, men det fungerar inte riktigt med kommunikationen dem emellan - ännu. Hur som helst, Fenix som sagt. Underbara, fina Fenix. Ibland är jag så stolt och så imponerad över att han är så klok. Man får lätt intrycket av att han bara är en dumsnäll heffaklump, men han är så fruktansvärt intelligent. Han är fantastisk min lilla prins!

Fostersonen

Okey, gott folk. Tro nu inte att jag har glömt Fenix för så är det verkligen inte! Det här är mest en dokumentation över hans första dygn hemma hos oss. Jag är så imponerad över denna illa hund. Så cool, så trygg i sig själv. Han och Fenix är så himla olika varandra och de kompleterar varann så bra. Ola är mysig att ha i knät, Fenix är goare att krama på. Det är lite mer hund liksom. Inte för att det inte är mycket hund i Ola, det är det verkligen. Jaja, ni fattar vad jag menar. Så, här kommer en liten bilddokumentation av det senaste dygnet:

Första favoritplatsen blev förstås i vardagsrumsfönstret...

...till Karismas förtret! Men man måste faktiskt ha bra utsikt så att man kan se om den riktiga mamma kan tänkas dyka upp utanför!

Efter en stund gick det bra att flytta sig inåt i rummet. Soffryggen blev alltså nästa liggplats. Snart var alla Karismas älsklingsställen avverkade (förutom fåtöljryggen!)

Man blir trött av att prova liggplatser och hälsa på nya syskon...

Godmorgon världen! - Så har man blivit RSMH-hund också. Fast jag får inte dela Fenix titel som föreningens maskot än. Men Fenix säger att det är rätt så soft med kontorsarbete och, jag är beredd att hålla med! Det är inte på alla arbetsplatser det finns en privat hundkliare på golvet. Fast, jag tyckte ju mer om att ligga i fönstret eller fåtöljen förstås! Golvet kan jag överlåta åt (s)lapphundar! (Ola) - Hälsat på i Hällsvik också, för Emma och Zara skulle baka till cafét. Bullar och kladdkakor för hela slanten! Vi var ute på en promenad vid havet också. Att vada heeeela den långa vägen ut till sandbanken var väl inte det roligaste jag gjort här i livet. Fattar inte alls vad det är Fenix tycker är så jäkla kul med det, men han springer runt som en galning och jagar fåglar ute i vattnet. Tror att han är lite korkad (PUCKO!) som inte fattar att de bara jävlas med honom, måshelvetena! (Ola) Skäret var mer en plats i Olas smak. Att springa lös med Fenix bland berg och sjöbodar, och vara NÄRA vattnet - inte I det! Hehe. Inte nog med att man måste gå i havet, dessutom tvingades han in i duschen efteråt! Passade på att göra en heltvätt när vi ändå duschade av saltvattnet. (Eller ja, vi och vi. Det var väl Ems som gjorde grovjobbet!)

Hrm...asgarv...host host. FÖRLÅT MIG OLA!

Japp. Första dygnet har gått fint som snus och jag är SÅ tacksam över att få lära känna detta lilla troll! Fenix och han är redan som syskon - bara katten som inte är riiiktigt nöjd med läget. Inte heller missnöjd dock. Snart blir de världens polare, det lovar jag!

Minnet kort men gott...

...eller inte ens det! Hur som helst så glömde jag ju ängeln idag. Körde lite agilityträning med Fenix i Hällsvik tidigare idag. Det var sjukt längesen nu men det gick himla bra faktiskt!

DAGENS ÄNGEL är utan tvekan LINA. En riktig ängel. Den starkaste människa jag någonsin träffat!

Änglar

Nu ligger jag i min säng med två trötta hundar. Och jag själv är då inte mindre trött. Kommer nog att somna snart, tror och hoppas jag! Hur som helst, som ni förstår har Ola kommit. Fick så ont i hjärtat då jag tog honom, kände mig så fruktansvärt hemsk. JAG började gråta när vi skiljdes, så vad måste inte L ha gjort?! Hundar är fantastiska. De acklimatiserar sig så fort, vissa mer än andra. Ola är definitivt en av de som hör till "mer". Efter att ha gått en runda i huset hoppade han upp i fönstret där jag strax innan hade gjort en katthörna. Så, om katten vill ha platsen får hon nog faktiskt tänka sig att dela den med en hund! Utöver V.I.P-platsen i vardagsrumsfönstret intog han även en av stolarna på balkongen vilket gör att det blir riktigt tripp trapp trull med Fenix på golvet, Ola på stolen och Karisma på bordet. Karisma föresten ja. Hon var så himla bra och nyfiken fram tills för en kvart sen. Nu börjar hon bli knäpp!

DAGENS CITAT blir en "dikt" idag:

Jag talar till mina vuxna barns änglar¨

Jag talar till mina vuxna barns änglar:

Följer ni dem fortfarande?

Bär ni deras önskningar i era händer?

Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet?

Och när de förnekar er och livet,

vänder ni er bort och gråter,

men stannar kvar?

De behöver er,

mer än då de var små,

de behöver er förtvivlat,

för ungdomen är den svåraste tiden.

Allting ska göras på egen hand,

man ska rycka sig lös,

tänka igenom allt själv,

vill inte veta av änglar.

O, mina vuxna barns änglar!

En mor får inte längre ingripa.

Men ni får.

En mor kan inte längre råda,

men er visdom är Guds.

Dröj kvar hos mina vuxna barn, änglar!

Hjälp dem att vandra i snårskogen,

att finna den rätta vägen,

deras enda väg!

/ Viola Renvall

Ambivalens!

Fick mysa en stund med Adelia igår. Vad värmer mer än ett litet barns leende eller rofyllda andetag i sömnen? Skulle väl vara den genuina översvallande glädjen hos en lycklig hund!

Ola kommer när som helst. Eller, vi ska ses när som helst. Och det gör ont i mig samtidigt som jag är glad! Ibland önskar jag att jag vore psykopat - skulle vara så skönt att slippa det dåliga samvetet. Jag vet att jag väl egentligen inte borde ha skuldkänslor, att det är hennes val först och främst, men det känns ändå som att jag tar ifrån någon livets glädje, ett barn, en vän...ett allt! För mig skulle det kännas så! Samtidigt, jag har aldrig träffat en människa som är så stark som L är! Aldrig!

Nervös

Okej, jag erkänner. Jag är skitnervös. Imorgon kommer Ola och jag är rädd att han inte ska trivas, att han ska hata mig och/eller bara längta hem. Jag ser honom som en fosterson - han är inte min egen men jag kommer älska honom som en sådan!

Dagen har varit lååång. Det var segt i caféet, inte så mycket kunder men ändå en himla bra dagskassa. Konstigt, kändes inte alls som att det var så mycket. Nu i veckan är jag ju ledig därifrån. Eller ja, ledig kanske inte är rätt ord. På torsdag ska jag ju göra inköpen på morgonen och sen öppna däruppe, resten av helgen vet jag inte riktigt. Men jag ska inte stå i cafét i alla fall...så mycket. Det ska bli inskolning för O nämligen. Och en riktig utmaning för mig att sitta på utsidan och göra ingenting =S Jag är inte direkt känd för det där...!

Varit i Hällsvik ikväll. (Nästan) hela familjen Elfvelin var ute på promenad - helt otroligt! Har nog aldrig hänt i världshistorien, tror jag. Förutom möjligtvis när vi var på semester och vi var en sisådär tre skitar höga...

Men, nu var i alla fall mamma, pappa, Johan, Daniel, jag, Adelia och Fenix ute och traskade. Fenix fick bada en stund. Hans nya favoritsysselsättning är att leta godis på botten. Och det mesta annat som kan tänkas finnas där! Han sticker ner hela huvudet under ytan som en struts i sanden. Ser helknäpp ut. (Men så är han ju det också...!)

Imorgon ska jag sova LÄNGE! Fast, det kommer jag väl inte göra ändå. Men jag behöver inte ställa nån klocka i alla fall och gå upp nån speciell tid. Gött värre! Är galet trött, som vanligt!

Vill inte skriva några dagens änglar idag av den enkla anledningen att de allra flesta har varit änglar idag. Vissa dagar är det bara så, att man inte träffar på någon alls som man tycker illa/mindre bra om eller som behandlar en sämre, allt liksom bara flyter på med omgivningen (observera, med omgivningen) Det andra "dagens" kommer däremot här:

DAGENS CITAT

"Jag vägleds av förnuftet och inspireras av känslan."

/Bertrand Russel

Ola

Låt mig presentera Caj Ola Heiki

- Ta ort luggen från mina ögon!

Sådär, nu var det mera ordning på torpet...!

Snart riktiga polare!(?)!

Fenix, Ola och en säl (med okänt namn)

Fästingjävlar!

Hua, vad jag har varit trött ikväll! Är väl inte van vid lunchrusherna i caféet kanske, vad vet jag. Ändå gick jag tidigare idag för att träffa Lina och Ola. Vi började med att gå en sväng i Bräcke-skogen innan vi gick hem till mig. Karisma var inte alls så snäll mot Ola som jag hade trott, däremot var han väldigt snäll mot henne. Såå imponerad av hans sätt att läsa av en katt! Tror inte att det kommer att bli några som helst problem mellan dem. Lill-Satan lugnade ner sig efter en stund och tyckte att det var rätt så spännande med en ny fyrbent i huset, och Fenix visade upp alla sina leksaker för både Lina och Ola. Inte det minsta svartsjuk än så länge utan ville mest ha igång honom. Kändes himla bra idag, allting. Fenix och Ola kom bättre överens än sist (inte för att de inte kom överens då, men de brydde sig inte alls om varandra.) och han var inte alls lika reserverad. Tycker att det är härligt med en hund som inte älskar allt och alla vid första ögonkastet, där charmen och personligheten visar sig alltmer tids nog. Och visst har han charm, Olisen, verkligen! Kände mig riktigt väl till mods efter att ha följt dem till vagnen, tror att det kan bli riktigt bra, det här. Och hoppas! Dock avundas jag verkligen inte Linas situation, vilket ju såklart gör att det inte känns raktigenom bra.

DAGENS CITAT

"Gör nuet till en tramppolin - inte till en hammock!"

/ Gunnel & Kjell Swärd

Tänkte att jag skulle gått en kvällsrunda med Fenixen typ nu, men de började leka med smällare här för ca tio minuter sen. Han gick nyss ut och la sig i hallen och det är totalt meningslöst att gå ut med honom nu, han skulle inte göra något då ändå. Han har blivit otroligt mycket bättre med skotträdslan men även om han är någorlunda kontaktbar så är han fortfarande väldigt stressad. Och fästinghelvetena har kommit nu! Såg den första idag, krypandes på Lukas. Så nu blir det till att känna igenom varenda millimeter under Fenix tjocka päls och ta på Scalibor-halsbandet. Fästingar älskar tyvärr min vovve lika mycket som myggor älskar mig - minst! Äckliga små skitdjur, vad ska de vara bra för?!?

DAGENS ÄNGEL är OLA som visade upp en helt ny sida för mig idag. Myshund! (Sussi, Fenix, Anna och Ywonne kommer på en god andraplats.)

"Hundjobb"

Usch, vilket hundjobb jag råkade ut för ikväll! Emma och jag var ute och gick med Fenix och rätt som det var dök han upp med en illavarslande stank! Vad är det med hundar och att gnida in sig i bajs??? Det blev till att storskura hela hunden när vi kom hem, vilket inte är helt lätt med ett trasigt badkar! (Eller själva duschslangen rättare sagt) Tur att han är lättbadad i alla fall, men det är sällan jag skådat en hund som tycker så synd om sig själv. Inte tyckte han bättre om att jag tog fram tandborsten när han väl hade fått komma upp ur det hemska badkaret. Skulle behöva kamma igenom hela honom ordentligt också, men skjuter på det hela tiden. Ingen av oss tycker direkt om det!

Hehe, dagens utlovade rabarberpaj blev totalmisslyckad - enligt mig. Sur och äcklig! Men, trots varningar, skulle folk likförbannat äta av den och envisas med att hävda att den var god. Icke, mig lurar de inte. Men jag tog i alla fall inte betalt för den! Imån får det bli något annat...! Annars har vi ju haft vädret på vår sida hela helgen än så länge, och imån ska det tydligen hålla i sig också. Konstigt vore det väl annars med tanke på att vi beställt detta väder redan innan jul! Nån som vill ha sol nån speciell dag så säg till mig nåt halvår innan så ska jag höra med vädergudarna!

DAGENS ÄNGEL är EMMA. Tack underbara för städhjälp, promenadsällskap och mycket mer. Du var sjukt duktig på Slättas idag. Imponerad!

Imån går Karismas dröm i uppfyllelse då vi får finbesök av Ola med matte - en hund som troligen vill leka nääästan lika mycket som hon! =) Kan vi ju hoppas i alla fall. Nervöst och roligt. Fy satan vad jag vill och hoppas att allt kommer att gå bra med det här!

Dagens citat

"Far inte fortare fram än dina skyddsänglar kan flyga."

/ okänt ursprung

På tal om "Framtiden - var god dröj" Emsan!

Rabarberpaj

Idag serveras rabarberpaj med vaniljsås på Café Slätta från ca. kl. 13.00

Välkomna!

www.rsmhnackrosen.se