"PFD"

De senaste två dagarna måste vara PFD (Positive Feedbacks Days)! Elina och Veronica i synnerhet, TACK för allt! Ni anar inte hur ni bygger upp mig, pusselbit för pusselbit, nu när jag ÄNTLIGEN har hittat alla (tror jag) kant- och hörnbitar till det enorma och oftast obegripliga livspusslet. Emma, Axel, (FENIX, OLA och Karisma såklart!) resten av ”RESPEKT”-gruppen... Ni är så underbara allihop att allt, precis allting, blir uthärdligt! Sussi, Lina, Anna, Sarah – inga fler nämnda men inte heller NÅGON glömd! MAGI, det är var det är! Ni är helt enkelt magiska! Mycket tack vare er har jag tänkt extra mycket på en sak idag och det är VÄNLIGHET och FEEDBACK! Hur ofta pratar vi med varandra om någon, positiva ord, meningar, tankar, som stannar mellan fyra (ibland fler) ögon? Vi tar för givet att personen i fråga redan vet om allting! Hur ofta kommer det egentligen fram till just den vi pratar om? Hur ofta uttrycker vi glädje mot främmande människor, när det är befogat eller ser ut att behövas? Enligt min mening: Alldeles för sällan!!! Tänk på det i fortsättningen, ni som inte redan gör det. Med ett leende kommer man långt, med ett skratt ännu längre. Det och/eller ord och blickar kan göra en hel dag för någon. Vad jag vill säga är nog mest, var mer generösa och då menar jag inte med pengar. Dela med er av er själva! Till vänner, familj, bekanta, men också till dem ni bara kommer i kontakt med eller kanske möter i en hiss…? Vad vet jag… Våga bjud på er, våga le, våga prata och uttrycka positiv feedback – ofta har man ju ingen som helst aning om hur man själv uppfattas eller vad andra tycker om en, även om man tror att man har det. Svamlar jag nu??? Jag hoppas i alla fall att mitt budskap har gått fram: Smittar någon dig av glädje, säg det! Smittar energi – detsamma där! Jag måste bara få dela med mig av några av (i alla fall delar av) dagens SMS också, ska inte utelämna avsändaren (bara att det kommer från en av "mina" RESPEKT-tjejer) men de gav mig en superstart på dagen!

• "Du är bra! Du fattar det lite trögt bara..."
• "Tack för tack. Det var lite svårt att vara uppriktig. Komma här och komma här liksom, när /.../ är din polare sen lång tid. Det måste vara svårt att vara professionell i vänskap. Du är duktig nu. Äsch, som om du inte vore det innan, ditt socionomiga psykfall, du är såklart för duktig för ditt eget bästa. Men bra för oss som kan plocka upp skeden medan du fixar manna-regnet."

Mitt svar: Det är inte bara svårt att vara professionell i vänskap - det är svårt att vara psofessionell när man inte har ett yrke också!!!

• Du är ju professionell: Duktig flicka med tillhörande psykbryt?
• Tack! Det är det trevligaste sättet att hosta... skratt-hosta. Kram

Nu har jag ju inte skrivit vad jag skrivit däremellan eller sagt på telefon innan sista sms:et, men framförallt det där med manna-regnet värmde otroligt!

Veronica! Pratstunden i bilen gav mig sååå mycket! Och tack för låten, och för att jag lyckades föra över den till dig via telepati och du sedan vidare till min telefon. (Låg på golvet och klappade Fenix och lyssnade på den och bara gräääät förut!) Love you darling! (Och inte minst tack för all dator-support ikväll som jag ALDRIG hade klarat själv!!!)

Axel! Tack för hjälpen med hundarna, och för alla goa skratt med (dig och) V även om jag vet att du var smått nervös med all rätt =)

Emma! Tack för kvällspromenaden och att du förstår vad jag menar och inte tar illa upp. Du är och kommer alltid att vara min älskade lillasyster!

Sist men inte minst...kan man med att gå en runda med vovvarna nu med reflexjacka, militärfärgade gummistövlar och ett par pyjamasbyxor som det står "bad hairday" på? (I och för sig passande - har flätor i hela huvudet!) Äh, vem bryr sig, det gör jag! Sen blir det film!

Ursäkta all text och inga bilder. Ska försöka lägga in några passande imån i detta inlägg så håll ögonen öppna. Orkar inte nu...