Små ord

Har ni tänkt på hur så små, korta ord kan ha så enormt stor betydelse? Som "vi" tillexempel. Det ordet kan, i rätt situation, få hela mig att gå igång på en millisekund. Som det gjorde igårkväll.
Eller en mening bestående av fyra ynka små ord - Den meningen kan få känslor att storma och förvirringen att ta fart som ingenting annat. Det är både skrämmande och härligt, konstigt och självklart på samma gång.

Jag kan facineras nåt otroligt över såna triggers. Att alla har olika beroende på vad som finns i ryggsäcken. Ibland kan man se så tydligt på någon när man råkar trycka på en sån där liten nästan obefintlig knapp och det kan säga så himla mycket om personen i fråga. Reaktioner kan berätta mer än tusen och åter tusen ord, och det facinerar mig!

Jag tror också att man är olika starkt mottagbar för sina triggers vid olika skeden i livet. Just nu är jag extremt mottaglig, märker jag. Återigen; skrämmande, härligt, konstigt och helt självklart!

... Ja, det är nog sant. Men HUR gör man för att sluta tänka så mycket. Jag är "diagnos: grubblare" sedan evigheter (sedan alltid?). Det är en del av min personlighet och jag vill inte ha det på något annat sätt - därmed inte sagt att jag inte vill ha distans till den delen av mig emellanåt. Det vore såå skönt med en fjärrkontroll i livet. Där man kan snabbspola - både framåt och bakåt - och pausa och till och med trycka på Off ibland.

Nu till något helt annat.

Kurs med Ola igår. Klickerträning. Ju mer jag tänker på det, desto gladare är jag nog ändå att jag har en viss förkunskap och att ingenting egentligen är nyheter (även om jag inte tränat allting innan, och nästan ingenting av det med Ola). Det är många moment som ska gås igenom på kort tid och jag förstår att det kan bli förvirrande.

Ola skötte sig utmärkt hela tiden. Han blev rätt så passiv emellanåt men när han kom igång gick det kanoners. En fråga dock - hur frishapar man en "passiv" hund som inte vill testa sig fram, som sätter sig ner och tappar både intresse och självförtroende? Är det då så fel att hjälpa till på traven i alla fall ett tag???

Roligast av allt var nästan efteråt ändå. Passade på att träna lite burlekar med honom när jag hade både bur och en stor plan. Han var såå duktig. Det är så extremt roligt att se honom in action, för är det nån gång han är det, så är det under burlekarträning.

Började med att kalla honom ur buren, över en "balansbom", helvändning mot ett hinder och sen rakt fram in i buren igen. Inga som helst problem trots att det var en stor, svart riesenhane på plan. Körde lite olika varianter med de "verktygen" och sedan gick jag över till att sända honom in i buren från olika håll och avstånd. Inga som helst problem för honom att i full fart leta sig in i buren när jag släppte honom på långt avstånd bakifrån. Lillprinsen!

Längesen jag hade med "dagens ängel" nu, kanske dags att börja med det igen?! För GÅRDAGENS ÄNGLAR var utan tvekan:

VERONICA - för "vi" och mycket annat.

OLA - för toppeninsats på plan, för att han skänker mig så mycket glädje när han själv är sådär sprudlande glad!