Idag har jag varit med om något traumatiskt!
(observera den tjocka, understrukna texten!)
Bröderna skulle springa vid Slättadamm så jag fick äran att spendera en timma med älskade brorsdottern innan vi öppnade cafét. Och så kom den briljanta idén om fågelmatning...
Jag höll på att dö! På riktigt. Om inte av mördarfåglar, så i alla fall av hjärtinfarkt.
De var överallt! Över, under, bredvid, bakom, framför... Och A sitter och skrattar när de flaxar runt.
Puh, vilken utmaning det var. Inte bara att sitta kvar och stå emot alla impulser som skrek åt mig att jag skulle fly därifrån, utan också att hålla mig lugn för att inte skrämma A.
Puh, vilken utmaning det var. Inte bara att sitta kvar och stå emot alla impulser som skrek åt mig att jag skulle fly därifrån, utan också att hålla mig lugn för att inte skrämma A.
Nej, kära vänner, det där var Trauma med stort T! Jag kommer aldrig någonsin mer att mata fåglar, eller gå i närheten av någon som gör det. ALDRIG!
Det var starkt av dig Zara! Men om du inte klarar av det, så gör det inte mer. Finns mycket annat du kan göra tillsammans med Adelia
SvaraRaderaKRAM
Ywonne