Change

Googlade in på min egen sida för att hitta ett specifikt inlägg, men det gick inte längre att komma in på.

Insåg då att jag inte skrivit på två år - TVÅ ÅR (i alla fall nästan) - och hur extremt mycket som hinner hända på två år. 

Nu är jag utåt sett bara "normalstörd" och det känns fantastiskt. Det är absolut inte så att jag inte brinner för psykiatrin och de utsatta inom den (för det är faktiskt så jag ser det). Med det menar jag absolut inte att allt inom psykiatrin är dåligt, för det är det verkligen inte! Men med lite perspektiv till det mesta av det har jag tyvärr insett att det finns många händelser under alla de där åren som jag nu faktiskt måste bearbeta. Helt otroligt att det ska behöva vara så!

Däremot finns det änglar. Riktiga änglar. Och jag önskar så att jag kunde söka upp dessa för att berätta vad jag gör idag och hur de varit en del i att jag tagit mig hit!

För idag jobbar jag heltid. Jag har näst intill villa, Volvo, vovve - bortsett från att det är bostadsrätt, Mitsubishi och vovvar Visst har jag mina perioder, men jag har ovanstående som håller mig ovanför ytan vad som än händer!

Jaa, jag vet inte vad mer jag ska skriva just nu, mer än att allt går åt helt rätt håll. De som hade gett upp hoppet om mig (för så var det, det sa de till mig!) hade fel. Och jag har bevisat det nu. Jag har bevisat det med hjälp av mina änglar!

Och om det inte var kört för mig, så är det inte heller det för någon annan!

Jisses!

Herrejisses vad det var längesen jag uppdaterade bloggen. Visste inte att det gått riktigt så lång tid sedan sist.
Fast å andra sidan har tiden sprungit iväg och allt har gått i rasande fart de senaste månaderna.
Jobb, skola, hundar. Familj, vänner (när det funnits tid till det...) och resor. Planering, ekonomi-oro, FK-strul. Struktur, att vara normalstörd, vardag som (mer eller mindre) flyter på - om än för fort.... Väldigt lite RSMH (och väldigt mycket leda vad gäller föreningsarbete, och dåligt samvete för det och uppskjutna göromål) Ja, det är väl i alla fall några ord som kan beskriva den här hösten.

Ikväll blir det Tip the velvet med finaste V, som dessutom ska vara med på modevisning där. Snyggot!
Själv ska jag ha världens mest obekväma skor på mig men ska man vara fin får man lida pin, har jag hört.

Hade tänkt lägga ut ett foto och sen skriva lite till, men eftersom jag tydligen måste betala för att få lägga ut fler bilder så blir jag lite irriterad och ger upp istället.

Bättre att fortsätta göra mig iordning...suck! Å andra sidan går det lite lättare ju fler glas vin man laddar med!

Tribute till min Hjärter Kung

Facebook bråkar med mig så jag gör ett försök (utan några som helst förhoppningar!!!) att lägga ut den här istället...

Ulltofflor och djurmys

Igår kom V och T äntligen hem till Göteborg igen efter en vecka på Gotland.

Trots att vi sagt att vi inte ska köpa grejer till varann på resor och sånt, så envisas de alltid med att göra det.

Misstänker att det är mest för att ge mig skuldkänslor, men jag blir ju inte mindre glad för det ;)

Igår kom de hit med finaste presenterna:

Te och honung à la Gotland, och världens goaste tofflor - också à la Gotland såklart.

Eftersom jag inte orkat föra över bilder från kameran på ett tag så får jag nöja mig med att använda de bilder jag lagt ut på fejan.

Jobbade på Slättas i söndags. Eller ja, "jobbade" känns som en överdrift. Att vi varit värdelösa på att gå ut med info om att vi har öppet första söndagen i månaden i kombination med att många fortfarande har/är på g hem efter semestrar OCH att OS tagit över hela världens vardagsliv gjorde att det var såå lugnt.

Alltså...Såhär lugnt:

Idag vaknade jag med res-stress. Inte resfeber, men stress över att inte följa min ordinarie struktur (läs: tvångshandlingar innan avresa). Väckte hundarna och katten, vilket inte hör till vanligheten. Kissman brukar vara den första som är på benen och gapar efter mat.

Efter en morgonrunda och kaffe, cigg och mobilspel på balkongen var det hur som helst dags för det vanliga morgonmysandet:

Lilla prinsessan och jag på balkongen
Kärlek!

Idag är det en del att göra inför resan imån. Men jisses vad jag längtar! Ska bli så fasansfullt skönt så det går inte att beskriva med ord!

Älskade föräldrar

Vet ni?
För varje dag som går blir jag mer och mer tacksam över att jag har just mina föräldrar!

Jag har alltid känt mig rätt bortskämd, materiellt, samtidigt som jag visserligen någonstans känt att jag fått jobba för det. Jag har definitivt inte fått allting gratis.

Men vad jag inser nu att jag är mest bortskämd med av allt, det är fantastiska och kärleksfulla föräldrar.

När jag kollade mitt konto idag till exempel, då fanns där 500 :- extra där det stod "mysig semester". Vem har föräldrar som gör så?

Bortskämd! Inte med pengarna i sig, utan med den välvilja och kärlek som ligger bakom.

Försökte googla fram nåt bra citat om det där med tacksamhet över föräldrar, men då blev jag bara ännu mer övertygad om att min mor och far måste vara något alldeles extra ordinärt. Vad jag hittade var till exempel "Föräldrar är de sista människorna i världen som borde få ha barn." och "Föräldrar vill gärna att man ska utbilda sig till det de inte kunde bli." 

Så...jag fick helt enkelt ge upp att leta efter citat innehållande både föräldrar och tacksamhet.

Hittade dock ett annat som jag tycker stämmer, och att det gör mig tacksam:

"Det finns bara två bestående gåvor vi kan skänka våra barn.

Det ena är rötter, det andra är vingar."

// Hodding Carter

Lite smått och gott sen sist

Morr! 

Nu är det ta mig tusan dags att blogga!!!

Skolan är avslutad, jag har ett jobb (!), semester är planerad, fritid har saknats, ny familjemedlem har tillkommit...

Jag tvingas helt enkelt att inse att det gått lite för lång tid sedan sist för att det ska vara möjligt att göra en rättvis sammanfattning av vad som hänt under tiden,

så här kommer helt enkelt ett axplock:

Hunderi har givetvis varit vardag.

Lappiskärlek!

 

Weeeiii, flygande kines på väg!

Något agilitypass har hunnits med:

Camilla provade också lite:

 Och här har vi då nya familjemedlemmen.

Visst är hon vacker?

Hon heter Iris, döpt efter favvo-chinchillan.

 För er som undrar var den gamla, bättre (sämre!) begagnade cykeln tog vägen, kan jag upplysa om följande:

Astrid-Hulda har gått i pension. Hon delar sovrum med Iris, men då jag misstänker att det ger henne ett rågat mått av mindervärdeskomplex ska jag istället skänka henne för organdonation.

Nån som (vet nån som) är intresserad?

Midsommar och finaste E:s 30-årsdag firades i Kumla och Örebro tillsammans med V och T.

Mysigt värre!

Roliga kundvagnar i Kumla!

Alltid mysigt att träffa barnen. Love!

Jäntan var lika pigg som vi andra dagen efter ;)

Canvastavlan var en av presenterna från mig, V och T.

 Är faktiskt nöjd med fotot.

Min ambition var; svartvit bild med känsla av harmoni.

Hur tycker ni att jag lyckades?

Mer då?

Har äntligen lyckats organisera i mitt badrum med hyllan jag köpte i julklapp till mig själv. 

Detta blev möjligt tack vara V!

 

Håller på med staketmålning i H-vik.

Innan målningen påbörjades skulle staketet högtryckstvättas och dessutom grävas fram lite här och var.

Evighetssysselsättning!

Lite scrappande har det också blivit sedan sist:

Äntligen har lampan blivit klar!

 V fick intala mig att allting inte behöver vara perfekt på en hemmagjord lampskärm, 

och ska jag tro på det så kan jag kanske våga vara lite nöjd.

Ett verk som jag är mindre nöjd med är det här,

men varför inte lägga ut lite sånt också?

Ett kort till Elin.
Kände mig inspirerad av henne när jag gjorde det,

så det var nog meningen att det skulle till Örebro.

 Mera (ny)scrappat finns på min skaparblogg som jag faktiskt lyckades uppdatera för några dagar sen.
Klicka här för att komma till ZaraLinnéa-bloggen.

Avslutar med att säga att det bara är FYRA dagar kvar till min och V:s årliga resa, en av de två bästa traditionerna jag har.
I år ska vi bo i den här stugan (i Mönsterås) och jag längtar något enormt!!!

Det får vara allt för nu.