Äntligen...

...har jag fått tummen ur och rakat Ola i ansiktet - inte en dag för tidigt!!! Rakade medhårs för att inte göra honom helnaken. Insåg att han faktiskt får ett mer feminint uttryck när han blir får bort terrieruttrycket... Även tagit ett tag på magen och framsidan halsen för att undvika allt trassel. GÖTT är det!

Gick hemifrån förut med en svart, ren lapphund och en vit, nyborstad puffpojk. Kom fram med vad som liknade mer en drypande våt, lerig, grusig lappis och den andre såg ut att vara något som bara kan beskrivas som en ovårdad långhårig pudel, liiite åt nyansen vitt, med gråbruna stövlar som täckte hela benen. Det är INTE bara Fenix som saknar snön nu, jag gör det också. Eller i alla fall saknar jag möjligheten att ha åtminstonde EN ren hund. Snyft =( Nåväl, det blir väl till att börja använda overallen på Ola som jag ju efter MÅNGA om och men och tusentals affärer hittade på My Dog i januari.

Sitter alltså på kontoret nu med massor att göra. Har bara ETT litet problem - jag kommer inte ihåg VAD?! =S Demensen börjar tidigt. Såg på tv igår att ett tecken på demens är att lägga glasögon i kylen - jag som lagt fjärrkontoller och mobiler både där och i mikron, vad är då DET?!

Var på bio igår med RESPEKT-gruppen och såg Precious. Tyckte om den mycket, den var fin och gripande, men fruktansvärt hemsk. Har nog sällan varit och sett filmer där man hör nästan en hel biosalong börja gråta nästan exakt samtidigt. De hittade många knappar att trycka på. Jag fastnade framförallt (förutom för handlingen såklart!) för ett citat på ca. 4 meningar. TYVÄRR fick jag det inte till att stanna i huvudet, men det handlade om personer som befinner sig i mörker, om hur de överlever för att ljuset inuti är så starkt, och att de senare, när de kommit ur tunneln, fortsätter att lysa för omvärlden. Det låter väl helt obegripligt nu?! Ska försöka få tag på citatet på nåt sätt och återkomma med det i så fall.