Finns MED men inte HOS mig...

Igår var det dags för säsongsöppning av Café Slätta. Var rätt så stressigt på morgonen då vi inte hade blivit klara med all städning och sånt förra helgen. Dessutom var jag inte den enda att försova mig, kom dock i tid tillsammans med 3 till... Hade tillbringat kvällen innan i Hällsvik med Veronica, Daniel och Johanna (och senare även mamma och pappa) och ätit tacos och spelat spel, därav inte särskilt många timmars sömn. Börjar bli gammal som inte pallar sena nätter och "tidiga" mornar!

Hur som helst, öppningen gick bra ändå, och vi hann klart med det allra mesta. Härligt att se många av stammisarna igen, och Elisabet kom förbi med fina Danza som fick leka lite med Fenix och Ola. Det tråkiga var att vi efter flera veckors sol och värme drabbades av storm som gjorde att vi blev tvungna att stänga tidigare för att inte möblerna skulle blåsa bort. Idag öppnade vi inte överhuvudtaget på grund av den satans blåsten. Tydligen hade det inte blåst så farligt vid Slättadamm ändå, så vi kunde lika gärna öppnat. Men lätt är det att vara efterklok!

Haft lite panik över ett grattiskort jag haft beställning på men inte kommit igång med. Idag skulle jag lämna det och blev så illa tvungen att sätta igång. Blev dock inte särskilt nöjd med resultatet men lägger ut det i alla fall. Hade så svårt att hitta inspiration och motivering. Inspiration hjälpte älskade V mig med, men motivationen var svårare... Hade ingen som helst fantasi! (Suck!)

Beställning: Grekiskt inspirerat grattiskort i medelhavsblått. Använde mig en hel del av embossing både på kanter, den stora blomman och stämpeln i högra nederkanten och inuti.

Idag har varit en slapp dag. Gick upp tidigt för att åka till caféet men när både jag och Ywonne höll på att blåsa bort när vi var ute med hundar på var sitt håll imorse bestämde vi oss för att inte öppna. Somnade istället om framåt 11 och sov till halv2. SKÖNT! Efter det gjorde jag kortet som skulle levereras till Daniel i Hällsvik under dagen. Spelade lite med mamma när jag kom ut och gick en sväng med hundarna i bergen. Fenix var i en sväng i vattnet men till hans besvikelse var det högvatten och ingen sandbank alls.

På hemvägen åkte vi förbi mormors grav. Jag, Veronica och Elin var där för några dagar sen och satte en blomma som faktiskt hade klarat blåsten riktigt bra.

Upptäckte att den ena ängeln tappat en vinge, men hon flyger ju inte så fasligt mycket ändå... Ola och Fenix "hjälpte till" att tända ett ljus. Saknar henne så mycket. Hon är alltid med mig men hon är inte längre hos mig, och det gör ont ont ont!!! Jag vill att hon ska träffa Ola och mina bästa vänner, de som inte fått lära känna henne. Ola skulle älska henne! (Och hon honom.) Jag saknar hennes skratt, hennes kramar. Saknar hennes skämt och hennes doft, att se henne mata Fenix med köttbullar så mycket att hon måste blåsa på dem och att höra hennes röst i telefonen. Jag saknar henne, helt enkelt. Hon fattas mig! Jag kan fortfarande komma på mig själv med att vänta på att hon ska ringa mig, eller att det ska dimpa ner ett grattiskort i brevlådan på nån namnsdag eller nåt annat till synes ovesäntligt tillfälle.
Jag är livrädd för att glömma, jag vill minnas varenda litet ögonblick. Men det gör jag inte, och det är inte möjligt. Däremot finns hon med i mina första barndomsminnen, alldeles livs levande, och där förändras hon aldrig!