Tidig lördagmorgon i slutet av februari. Kommer ut till en värld som står tilla, tiden står stilla. Inga människor i synhåll, inga bilar som är ute och kör. Min gata tillhör en av dem Gud glömde men ett hjulspår avslöjar ändå att någon tapper själ vågat sig ut i snöyran. Och så jag då, och hundarna. Ola som bara vill in, Fenix som bara vill stanna ute.
Åkte ut till Torslanda för att träna men insåg att det skulle vara inställt när jag kom ut på leden och allting blev vitt. Som tur var fanns det ett par uppkörda hjulspår även där att följa, för jag såg ingenting någonstans. Precis allting var vitt!
Idag hade det lugnat ner sig lite men planerna om att åka till Ullared ställdes ändå in. Hade verkligen behövt komma iväg idag men efter att ha kollat in vv:s trafikinfo kändes det som en ganska dum idé att åka iväg. Tillbringade hela dagen med mamma i Torslanda istället, tog det galet lugnt, ett par promenader med hundarna men annars bara spel och till och med en stunds sova!!! 
Som synes på första bilden är Fenix en riktigt lycklig lapphund i sitt essä nu! Ola däremot är inte lika glad... men han fick faktiskt ändå ett par tokryck och busade runt i trädgården med Nix. Kan man göra annat än att skratta åt dem då?! Mina knasvovvar, tokprinsar!
Idag hade det lugnat ner sig lite men planerna om att åka till Ullared ställdes ändå in. Hade verkligen behövt komma iväg idag men efter att ha kollat in vv:s trafikinfo kändes det som en ganska dum idé att åka iväg. Tillbringade hela dagen med mamma i Torslanda istället, tog det galet lugnt, ett par promenader med hundarna men annars bara spel och till och med en stunds sova!!! Som synes på första bilden är Fenix en riktigt lycklig lapphund i sitt essä nu! Ola däremot är inte lika glad... men han fick faktiskt ändå ett par tokryck och busade runt i trädgården med Nix. Kan man göra annat än att skratta åt dem då?! Mina knasvovvar, tokprinsar! Har också tränat lite burlekar med båda två både igår och idag efter några dagars uppehåll för att hålla Fenix intresse uppe. Det går verkligen framåt men det är fortfarande svårt med värdeladdningen utanför buren (framförallt med Ola), speciellt inne. Idag har vi tränat ingångar från olika vinklar och jag är jättenöjd. Näst efter hunden måste tålamod vara människans bästa vän?! ;o)
När jag åkte hemåt hade det hunnit bli 18,5 minusgrader och jag såg inte fram emot kvällspromenaden överdrivet mycket. Dock blev jag tvungen att skotta hela min parkering för att komma in (och definitivt för att komma därifrån igen...) så jag var varm som f-n när det var dags att gå. Gick en sväng till Sus för att lämna biljetter och hem igen. Nu har jag klippt klor på alla tre djurena och ska borsta Ola lite innan det är dags att sova.
När jag åkte hemåt hade det hunnit bli 18,5 minusgrader och jag såg inte fram emot kvällspromenaden överdrivet mycket. Dock blev jag tvungen att skotta hela min parkering för att komma in (och definitivt för att komma därifrån igen...) så jag var varm som f-n när det var dags att gå. Gick en sväng till Sus för att lämna biljetter och hem igen. Nu har jag klippt klor på alla tre djurena och ska borsta Ola lite innan det är dags att sova.
Mammas vackra pojkar!
Lapprufsets Fenix i sitt rätta klimat!
Caj Ola Heiki
...Ola missuppfattade lite - trodde att hon gjorde en efterlängtad snöfri sittplats!
Snygg-Ola
Pappa och mamma i skidbacken.
The king =)
Sist men inte minst: 
Bilderna är till minne av mormor. 
Den märkligaste korvkiosk jag sett i detta liv!
Glüwein (?) på julmarknad slår väl aldrig fel.
Hmmm...? "Och inte visste vi var vi vaaaaaar" =)
Och vad gör JAG för min här då?!?
Avslutar med ett "dagens citat" à la London-skulptur
