Ännu en utmaning

Nästa utmaning blev från Månadens Utmaning

Utmaningen bestod av att följa skissen och använda minst en av bilderna nedan.

 Jag valde att göra en LO helt i svartvitt:

Foton, scrap och sånt

Jahaja, då var det väl dags att uppdatera lite här då... 

Blir en del foton, har lyckats ta en del som jag faktiskt fortfarande är nöjd med (halleluja!)

Scrappande har det också blivit litegrann. Tänkte visa några av resultaten.

Börjar med födelsedagskortet till mamsen som fyllde år i tisdags:

Blått är mammas färg och fjärilar älskar hon också.

"Grattisomslaget" är gjort av papper och ska dras av för att öppna kortet:

Insidan pryddes med stämpelmotiv i form av gräs där fjärilar flyger upp:

Presenterna hade jag köpt för längesen (handdukar till badrum + toalett) och delades upp i ett helt gäng presenter. En trist dag fick jag den briljanta idén att scrappa alla paket. 

Jag gjorde också så att alla uppsättningar av handdukar fick samma inslagningspapper för att visa att de hängde ihop med varann.

Lite väl överarbetat kanske...!

Hon fick också scrappade magnetsklämmor till papper och sånt som skräpar på kylskåpet men jag glömde att fota dem. De läggs upp här så småningom.
Paketet fotades i alla fall:

I lördags hade hon kalas och innan det gick hundarna och jag ner till hamnen för att fota lite i solnedgången.
Det började bra men slutade med ett vinterbad inklusive klädsimsövning med dunjacka och vinterskor.
Tyvärr låg telefon, bankdosa och bilnycklar i jackan när jag badade - samtliga har nu vandrat vidare till elektronikhimmelen. Telefonen är framförallt saknad!!!
För er som inte vet var anledningen till det ofrivilliga badet att Ola helt plötsligt hoppade rakt ut i vattnet. Jag misstänker att det var ett självmordsförsök (eller suicidförsök för att använda den korrekta benämningen)...
Han fick hur som helst panik och började simma efter isflak, utåt i vattnet givetvis. Och så började han dras ner i vattnet så att huvudet nästan var helt under vattenytan. Det var bara till att hoppa i efter honom. Allt gick så himla snabbt och jag hade sån adrenalinkick efteråt att kroppen faktiskt höll sig helt varm tills jag kom hem och fick duschat hundstackaren för att få upp värmen på honom. Först då började jag bli lite kall om fötterna. Det är märkligt hur instinktivt kroppen reagerar.

Ola klarade sig hur som helst helt oskadd. Inte ens en liten förkylning åkte han på, som tur var.
Jag däremot blev lite mer trasig, med blåslagna ben (vilket jag inte märkte förrän senare på kvällen), en värkande tumme och ett halvpaj knä. Huvudsaken var ju ändå att han klarade sig!

Har fått så mycket kommentarer på det efteråt; folk som pratar om att det var modigt eller fint gjort. Men ärligt talat så skulle inte en enda hundägare jag känner gjort på något annat sätt. Det var inget modigt eller fint alls, bara instinktivt. Och den instinkten har vi alla som bryr oss om våra djur!

Innan denna eskapad fick jag i alla fall fotat lite. Här kommer några av bilderna som jag tycker mest om:

Det har också blivit en del fotande här hemma, mest på katten:

Den här bilden tycker jag jättemycket om av nån anledning 

Och så ett Fenixkort...

Så småningom kommer det också lite nyscrappade kort och en LO, men det får bli en annan dag.

Utmaning

Har antagit min första scraputmaning och det blev till Mollys tävling.

 Man skulle inspireras av kortet ovan och skapa ett kort, en layout eller något altrat.

Jag valde att göra ett kort:

 Jag ville lyfta fram färgerna (lila/cerise från ugglan längst bak och grönt) och uggletemat.

Andra detaljer jag ville lyfta fram var grenarna som blev till lövswirls som embossades i transparent färg, och det prickiga mönstret som på mitt kort återfinns på uggle-tagen, som cirklar i det gröna pappret under ugglan, samt i det prickiga pappret därunder.

Motivationsfrånvaron bruten

Skulle göra ett dopkort åt mamma (som egentligen är från hela familjen) och oroade mig lite för hur det skulle gå.

Har inte scrappat på evigheter för motivationen (och inspirationen) har varit extremt frånvarande.

Fick googla upp lite inspiration, funkade faktiskt.

Blev till och med lite nöjd - än så länge!

Och så en insida. Lite skev och jävlig men what the...

Fler bilder finns på min scrapblogg.

Idag försöker jag återigen få något gjort: verksamhetsplan, verksamhetsberättelse och lite plugg. Hmm...vi får väl se hur det går. Måste skriva verksamhetsskiten innan måndag i alla fall. Jaja, det är ju faktiskt ett par dagar kvar. Jag hinner! Tråk-tråk-tråk.

Skulle hitta en länk till vart klipparket jag använde till bokstäverna på kortet kom ifrån. Hittade dit...tyvärr! Jisses, vad mycket fina grejer!!! Har ju verkligen, verkligen, inte råd att handla men vet inte om jag kan låta bli?!

Ola mår inte så bra. Håller tummarna för att det inte är någon fara, och det tror jag inte att det är heller, och att det går över snart.

Tick tack

Idag är det trögt att komma igång.

Klockan tickar på och jag känner mig helt handlingsförlamad, trots att jag vet att det finns en massa borden.

Dagen är vigd åt Näckrosen. Årsmötet närmar sig och det finns en hel del att trixa med innan dess.

Möte kl. 15.00. Innan det hade jag tänkt fått gjort en del, men jag vet inte det...

Blev hur som helst klar med inlämningsuppgiften till skolan igår - efter en del panikande när datorn dog. 

Tackar högre makter för Fantastiska T! 

Han kom hit och återupplivade den och räddade min kväll, mitt år - mitt liv!

Tror att jag tar och går och lägger mig i badet en stund med en kopp kaffe och försöker samla krafter.

Har jag sagt att jag har fått en superfin badkarsbricka? Ska fota den och lägga ut här så småningom (när jag får tummen ur alltså...) 

Pappsen la ner hela sin själ i detta underverk/konstverk och nu vårdas den ömt och används flitigt.

Syre

De där djurena, alltså.
De är mitt syre, utan dem skulle livet inte vara möjligt.
Djur har alltid spelat en stor roll i mitt liv, kanske den största?
Jag har varit fast, från första katten Randis till sista tillskottet Ola.
(bortsett från Jäntan men hon är ju inte min. Hon har bara kidnappat en del av mitt hjärta)

Lite märkligt egentligen att mina två största fobier faktiskt är just djur: hajar och fåglar.
Hua!

Hur som helst.
Ett par år var jag djurlös. Mellan 2004 - 2006 ungefär. Den tiden var jag trasig, mer än någonsin.
Jag saknade liksom en bit av mig själv.
Sen kom Fenix. Min fina Hjärter Kung.
Underbara, älskade!
Han var inte bara en pusselbit i livets pussel; han var samtliga kantbitar och hela motivet. Innan honom var pusslet blankt. Trist och meningslöst.
Fenix gjorde mig till en Fågel Fenix, jag reste mig ur askan.

Hjärter Kung

Så kom Karisma och sen Ola. 

De gjorde pusslet komplett.

Prins Bus och Crazy Cat

Det är svårt att föreställa sig att det någonsin har funnits en tid då de inte var en del av mitt liv, min vardag. De som ger mig en mening och ett hopp
- de som är mitt allt!

Tvångskram.
Foto: Älskade V

Amor Vincit Omnia

Kärleken övervinner allt

Hur tänker du då...?

En vecka av späckat schema.

Helgen i Örebro var fin. Superfin! Den bästa på evigheter.
Vi åt och drack. Var nyktra, fulla och bakis. Skrattade och grät. 
Och jag kom väl ungefär till Hallsberg innan jag började toksakna E igen!

Kom hem och kollade tågtider- och priser. Vill tillbaka!
Jag tror egentligen inte att det bara E jag vill tillbaka till, även om det (såklart!) är den största anledningen.
Men jag tror också att det handlar om själva grejen, flykten från Göteborg. Från mig själv liksom.
Från måsten och borden!

Varför måste alla borden och måsten ta över viljan?
Alltså, varför kan man inte bara vilja det man måste? 
Som att städa till exempel. Göra läxor, skriva verksamhetsberättelse, borsta hund.

Avslutar med ett psykolog-citat.
Som hämtat ur en parodi av psykologer, en film om fördomarna om dem.
Men nej, det är hämtat ur verkligheten:
- Finns det någon möjlighet att byta tid i fortsättningen? (jag)
- Hur tänker du då? (psykologen)
På nåt sätt kan jag faktiskt tycka att det är lite skrämmande, det där...

Scrappade presenter

Har äntligen fått tummen ur och lyckats blogga om Lilla Fröken A:s scrappade födelsedagspresenter. Bara 1½ månad för sent...

Inlägget finns på min skaparblogg.

Klicka på bilden för att komma dit.

weekendtripp

Med tanke på hur mycket min dialekt (eller snarare brist på dialekt numera) redan influerats av alla Närkingar omkring mig, så undviker jag helst att ens tänka på hur jag kommer att låta om ett par dagar...

Jag ska nämligen tillbringa helgen i Örebro hos min E.

Som extra dialekt-påspäare, GPS i liveformat (?), resekamrat, bilroare och kaffe(-å-le)servare har jag ingen mindre V som gör helgen komplett.

Känns så lyxigt att få mysa en hel helg med mina finaste!

Djungelvrålklubbor, vin, skratt, musik, popcorn...inget kan gå fel, helt enkelt.

Love!

Vinter!

Vinter och lyckliga lapphundar!