Dagens dubbel!

Och "Dagens änglar" går till: VERONICA. Haft besök av min andra själsliga hälft. Pratat om allt mellan himmel och jord, sånt som bara en själ kan överföra till sig själv liksom... Hmm, ingen idé att förklara det där närmre. Hon är numera även anhörig argumentatör! FENIX, min ängel i vått och torrt! Så underbart att få se hans glädje, den smittade av sig litegrann och jag kände lite hopp återvända. Älskade lilla pälsboll, hur kan någon betyda så mycket?!

Nu är det såhär, att jag egentligen inte tycker om att hänga ut folk i negativa sammanhang, men GAAAAAH, jag är så jävla pissförbannad att jag gör ett undantag idag! Anledningen till det heter Nassir och är sjuksköterska på avdelningen. Efter att ha blivit lovad att Fenix och Karisma är välkomna att hälsa på mig när som helst (under besökstid) kommer mamma med Fenix. Vi står där på varsin sida av glasdörren och jag ser glädjen i honom och den smittar av sig och för en liten stund återvänder allt hopp och allting. Efter en liten stund kommer Nassir och öppnar dörren, Fenix skuttar in och hälsar på både mig och V och jag känner bara LYCKA! Fram tills fucking Nassir säger "hunden måste ut" med sin jävla överklasstämma! Jag säger först att jag har blivit lovad att få ta in honom men det jävla rövhålet (ursäkta mig, men jag menar det!) ger sig inte utan kör på sitt race. Jag blir sååå jävla arg och vi börjar ha världens argumentation. Och den jäveln bara står och hånler åt mig. Till slut får jag träffa Nixen i exakt 30 minuter i ett besöksrum precis innanför entrén. Vänligt, mycket! När halvtimman var slut och mamma, Veronica och lilltrollet gått var jag i upplösningstillstånd. Gick ut på balkongen och rökte, grät och laddade med allt jag ville säga till N när han sa något till mig vid med.utdelningen: "Vilket jävla resursslöseri att skicka iväg dig av alla människor på kurs i bemötande och brukarinflytande, nog för att det behövs, men hos dig sitter väl trångsyntheten så djupt rotad att det inte går att rubba. För det är fan-i-mig enbart p.g.a maktmissbruk som du är här - inte för att hjälpa människor, utan för att utöva din makt. Tragiskt! Men jag kan inte hjälpa att jag tycker synd om dig också, för den kärlek du kan få av en hund, är mer än du någonsin kommer få uppleva i hela ditt jävla liv!" Tyvärr kom han ordlöst in och ut ur rummet med medicinerna så jag fick inte ösa ur mig allt det där, därför kommer det istället här. Med en BP/EIP-diagnog vill man inte gärna starta en konflikt/argumentation (men däremot väldigt gärna avsluta den!!!)

Det var allt för mig idag. GODNATT GOTT FOLK och tack för klagostunden!