Bye bye

Imorgon är det dags att dra iväg med mamsen på vår årliga julmarknads-resa, en av årets absolut bästa traditioner.
Så jag säger hejdå till Göteborg och Sverige och beger mig till det här:

Rostock

Ha en go helg allihopa, det tänker jag ha.
På återseende, gott folk.
På söndag kanske?!

Lilla fröken A

Barnvakt åt Lilla Fröken A igår.
Hon är mitt lyckopiller.
Pigg, glad och bestämd och sådär alldeles sprudlande så att man blir helt lycklig!
Tänk att jag faktiskt får vara faster åt en sån fantastisk en!
Hon är mitt bustroll, min älsklingsknasboll.
KÄRLEK!

I söndags bakade vi pepparkakshus:

Koncentrerad

Det blev ett Villa Villerkulla - såklart - med verandor, torn och Lilla Gubben.
Mamsen fick göra grovjobbet (alltså pepparkaksdegs-tillverkning, utkavling samt skärning).
Jag stod för ritningar och ihopsättning, och Lilla Fröken A för (godis-)
dekorationen.
Det är skönt dela dekorjobbet med en 3-årig estetisk perfektionist (om än aningens skrämmande...) med tanke på att jag (som 27-årig perfektionist...) då inte behöver oroa mig för att godiset inte hamnar i raka linjer... ;)

Lycklig 

Saknad

Ibland slår saknaden till sådär vansinnigt hårt.
Egentligen tror jag att det är en hel massa jag saknar, eller sörjer över.
Men allt läggs in i en enda skepnad.
Det gör ont! O N T !

Jag minns inte längre hur kramarna kändes.
Men jag minns detaljer.
Små små detaljer.
Det är där hon finns.
Det är där hon alltid kommer att finnas.
Alltid!

Julkort nr 1

Årets första julkort är klara och finns på min skapar-blogg.

Klicka på bilden för att komma dit.

Sjukt?

I Bräckeskogen där jag brukar promenera har det stått en kvaddad, nedbränd bil i minst ett halvår. Jag tänker, varje gång jag går där, att någon borde ringa nånstans (vart ringer man om sånt?) och se till att den tas bort därifrån. Ibland tänker jag också så långt som att denne "någon" skulle kunna vara jag... 

Visst är det märkligt att man så ofta tänker att någon annan ska göra allting, istället för att ta tag i det själv? Mind your own business, liksom. Det som inte tillhör någon tar inte heller någon ansvar för.

Men så slås jag också av en annan tanke;

Varenda gång jag ser en nedbränd bil, eller kläder som ligger utspridda i skogen, tänker jag att det kanske är viktigt bevismaterial för ett mord. Någon kanske har dumpat en kropp någonstans och gjort sig av med bevisen? Framför allt i de fall där kläderna ligger i närheten av den nedbrända bilen. Då jobbar hjärncellerna som aldrig förr, och ganska snart har jag ett helt tänkbart scenario tydligt i tanken. Jag slås också av dåligt samvete (såklart!) över att jag inte ringer polisen och berättar var allt detta bevismaterial finns någonstans.

Vad är detta för sjuk böjelse? Är det paranoia? Tänker fler som jag? Eller är jag helt enkelt mer störd än jag tidigare vetat om? (Ibland kan man ju inte låta bli att undra...)

Brända bevis?

 Nåväl, till något helt annat.
Det är december, julen närmar sig - och i skogen hittar man fortfarande gröna blad.
Känns lite skumt, det måste jag ju medge. Det ska liksom inte vara så. Nu ska Göteborg vara inbäddat i ett mjukt snötäcke (Ja, jag har förträngt Götets slaskblask som så ofta råder här...)

Det var hur som helst skönt i skogen idag. Hundarna var, som vanligt, irriterade över att jag skulle stanna och fota överallt. Men vad fan, de borde ha vant sig vid det här laget: Kamera med = många promenadpauser. Punkt!

Kreativ?!

Julkortstillverkningen är på gång.

Var sak har sin plats

Putsat fönstren för mamma och pappa idag och som vanligt blev jag kvar en stund till. Hade tänkt fixa lite här hemma innan det blev kväll, men så blev det alltså inte. När jag väl kom hem slängde jag i alla fall in pojkarna och gick ner i källaren för att hämta upp julkartongerna. Fick även tummen ur och bar ner byrån som jag egentligen skulle ha gjort för flera månader sen (hrmmm...bättre sent än aldrig?!)

Var lite taggad på det där med fönsterputsning så dessvärre/bättre fortsatte jag i mitt hem också. (Dessbättre för att det verkligen behövdes. Dessvärre för att det med tanke på vindarna var aningens riskabelt att balansera på fönsterbrädan i vardagsrummet för att putsa den gigantiska utsidan av fönstret som öppnas inåt...)

Nu är i alla fall allt på plats, och i vanlig ordning kunde jag inte hålla mig till det jag skulle utan började plocka med all jordens prylar - när jag ändå var igång liksom.

Fick hur som helst hittat ett användningsområde för de underbara skålarna jag räddade från mammas utsortering.

 Och Ola fick ett mjukare underlag till sin liggplats i fönstret.

Nu tror jag att jag ska släcka ner för idag. Är galet trött!

Avstämning

Första advent.
Det är svårt att tänka sig att vintern och julen närmar sig med stormsteg, när hösten är som mest närvarande med sitt äkta-Göteborgs-regn-och-storm-väder.
I eftermiddag ska kartonger hämtas upp från källaren, julgardiner hängas upp, jul-mysbelysningen fram och glögg drickas (fast den tjuvstartade jag med igår...) i ett försök att hitta den rätta känslan och förbereda mig inför den kommande julstressen.

Kom just att tänka på att jag skrev ett Dagens Fem för ett par månader sedan om vad jag skulle ägna mig åt under hösten. Var tvungen att gå tillbaka och checka av vad jag faktiskt har uppfyllt av mina planer.
Såhär såg det ut den 7:e september på Dagens Fem-lista:
- Fortsätta kantarellsök-träningen med lapphunden
- Gå många och långa regniga skogspromenader
- Fota årstidens facination
- Dricka te på balkongen med mängder av värmeljus
- Intensivanvända värmetofflorna, förra årets julklapp från bästaste V och T


Så, hur har det gått nu då?
Kantarell-sök - inte i den utsträckning jag hade tänkt, men några pass har det allt blivit med Fantastiska Fenix
Regnskogs-promenader - Check!
Fota årstiden - Jodå, avklarat.
Te och ljus på balkong - En del te har druckits, en del ljus har tänts (och en del filtar har används)
Värme-tofflor-intensiv-användning - Nästan varje kväll får väl betraktas som duga?

Sammanfattning: Tycker nog att jag lyckats rätt så bra med mina tänkta höstaktiviteter. Här följer bildbevis:

Årstidens facination

Årstidens facination

Kantarellsök

Höstpromenad!

Värmetofflor

Årstidens facination

Kanske skulle ta och skriva en Dagens Fem Vintersysslor också? 
Tips mottages med stor tacksamhet!

Playground by night

Fick lust att fota lite en kväll och hur det gick att med stenar, lekplatsbåtar och annat som vikarierande stativm insåg jag att det trots allt gick att få rätt så skarpa bilder med en slutartid på 30 sek... 

Scrap-shopping och ironi

För presentkortet jag fick av bästaste V och T när jag fyllde år inhandlades en efterlängtad och alldeles underbar fjärilstans från CiLi In Papers.

 Den kan stansa ut tre olika mönster så man kan göra en massa olika roliga kombinationer.

Och så börjar ju julen närma sig, och med den julkortstillverkning.
Fick inhandlat lite grejer till det på Do & ReDo

Stämplar och notpapper

Visst är de fina?

Cardstocks är ju ett måste såklart

Och så ett gäng julpapper...

...mera papper...

...och ännu mera papper.

Favoriten!

Kunde ju bara inte låta bli!

 Och så DAGENS IRONI! Med stora bokstäver!
Kollade på Efter 10 som handlade om hemlöshet. Där satt ett gäng gäster och var empatiska, däribland Magnus Carlsson. Sen gick han upp och sjöng "It's the most wonderful time of the year" och det lyste av glädje ur ögonen på honom...
Mycket bra låtval, verkligen. Ibland kan man inte annat än förundras av hur folk tänker - eller inte tänker!

Nybörjare

Jag är nybörjare på photoshop. Totalt värdelös faktiskt!

Men idag tänkte jag göra att försök att redigera de ofärdiga bilder jag la ut i förmiddags.

Nöjd? Njae, inte direkt. Men såhär långt har jag i alla fall inte kommit innan i PS.

Kan det vara så att övning ger färdighet, trots allt?

I alla fall i kombination med envishet och pillighet...

Skuggan här blev jag tokig på och tvärmisslyckades. Jag vet!

Produktfoto

Sista fotolektionen igår och vi hade produktfoto. 

Givetvis hade ju både V och jag missat att vi skulle(/kunde) ha med oss grejer hemifrån att fota. Som tur var så var vi tidiga, så vi hann in i den superroliga affären vi varit i innan varenda vecka utan att handla i höst. 

Så vi gick dit med syfte att spendera pengar - underbart! Målet var väl egentligen att hitta nåt bra att produktfota, men såhär innan jul hittade jag bara världens coolaste kökshandduk inom min ego-budget denna månad. Den sa att den ville flytta hem till mig! Inte så roligt att fota egentligen, så jag lånade V:s grejer till det.

Men håll med att den är helt fantastisk:

"I'm all that's left of a bizarre childhood"

V:s snygg-skålar

...och hennes muffinsformar.

Fick med mig stans snyggaste boxerkille hem och gick en långis med alla pojkarna.
Inatt tog jag igen lite sömn och fick en välbehövlig sovmorgon av mina prinsar.
Ska göra mig iordning nu och åka till Moster M för kaffe och tjöt.

Klonade minikopior

Ni som hör till min generation, och även ni som är föräldrar till och 80-talister, minns ni Polly Pockets?
Jag har haft en liten dröm sedan några månader tillbaka som påminner lite om det - fast med riktiga människor.
Det finns så många i mitt liv som jag skulle vilja göra en klonad minikopia av origilalet och sedan bära med mig jämt och ständigt. När man behöver bli glad till exempel, då kan man plocka upp en sån där liten nisse och få höra knasiga saker som den personen brukar göra. Eller varför inte få en kram när den behövs som bäst av de som har den ovanliga förmågan att ge såna där magiska kramar som man bara drunknar av lugn i.
Ja, så vill jag ha det. Vissa vill jag har med mig hela tiden för att de uppfyller olika behov hos mig.

Polly Pockets, en viss nostalgi

Min kära mor är en sån person. 
Med två ord kan man beskriva henne ganska talande (och givetvis en massa superlativ utöver dem!)
Det första ordet är knäpp! Hon är sådär alldeles underbart knasigt knäpp. Det är inte ovanligt att hon säger ganska konstiga/korkade saker som hon försvarar med att "det lät bättre i huvudet". Hon kan också tappa komplicerade ord när hon pratar, som "näsborrar" till exempel. Såna ord är ju alldeles förståeligt att man inte Men det är ju inga problem för henne att förklara vad hon menar när de svåra orden försvinner ur vokabulären. Näsborrar kan ju alldeles förståeligt förklaras med att "han har ju änna 2 såna där gropar ovanför munnen". Och så bara alla underbara Bitte-uttryck hon har också.
Jag har länge tänkt skriva en citatbok: Bittes Bästa. En vacker dag kommer den ut, och den blir läsvärd. Jag lovar!

Det andra ordet jag skulle vilja beskriva henne med är omständig. Inte när det gäller att göra saker, utan bara att berätta om dem. Ska hon säga att hon i lördags åkte till Maxi med lilla A för att träffa Nicke Nyfiken så kan hon utan svårigheter få det till en 5-minutersberättelse. "Det stod i Torslandatidningen en dag, i det senaste numret av den, att Nicke Nyfiken skulle komma till Ica Maxi. Och A var ju här då så vi sa det att vi måste åka dit med henne. Och när vi kom dit träffade vi morfar. Han hade blivit av med sitt bankkort och skulle gå till banken, men jag fick tala om för honom att det inte var någon idé att gå till eftersom det var lördag och banken är ju stängd på lördagar. Och så hade man ju ingen aning om var Nicke var någonstans så................" och så en stund till.

Jag skulle nog, utan att veta säkert, tippa på att det är mer regel än undantag att hon faktiskt inte kommer ihåg vad det är hon från början tänkte komma fram till.
Och om man ställer en fråga där man förväntar sig ett ja eller ett nej, och hon börjar med sina utläggningar, då brukar jag själv efter en stund undra vad det egentligen var jag frågade om?
Ibland blir man full i skratt av det där, ofta(st) blir man tokig!

Finaste mamman i Belek, Turkiet, oktober 2011

Men vet ni vad det värsta av allt är?

JAG ÄR PRECIS LIKADAN!!!

Guld

Vaknade imorse av mig själv, utan att bli väckt av varken väckarklocka eller hungriga hundar. Det var helt underbart!
Puffpojken låg som vanligt tätt intill benen under täcket och till och med lappisen var uppe i sängen. Han låg tryckt mot mig och hade borrat in sin nos under min haka. Myspojk!

Gick upp och såg att det var ett märkligt alldeles jättehärligt ljus ute och bestämde mig för att ta med kameran ut på morgonrundan.

Det sägs att "morgonstund har guld i mun" och imorse förstod jag verkligen det uttrycket!

Dryg!

Spanar

 Resten av dagen har jag ägnat åt att plocka här hemma och möblera runt i skåp, bytt lite glödlampor, promenerat med pojkarna, spelat lite backgammon med mams på King och nu väntar jag på att finaste Ella ska komma hit och pyssla lite.
Och så har jag pratat i telefon med världens bästa E också. Icke att förglömma. Är ledsen över att hon bor så långt borta, men glad över att allt löst sig för henne. Hon har verkligen förtjänat lite flyt - hon om nån!

Hösten är här!

Jag måste ju medge att det känns lite märkligt att avsluta ett inlägg med att välkomna årets skumtomtar, för att senare på dagen göra ett hyllningsinlägg till hösten.
Nåväl, nu blir det så i alla fall.

Jag älskar hösten! Om det nu skulle vara någon som missat det?

Alla färgerna. Och luften är så lätt att andas.

Och varma kläder! (Ogillar dock vet-inte-vad-man-ska-ha-på-sig-som-är-lagom-väder)

Gick en sväng med hundarna förut och passade på att ta med mig kameran.

När det är stigar i skogen, som inte ens är smala, med kanonbra sikt - då tycker jag faktiskt att såna här skyltar är lätt onödiga!

Någon som är villig att hålla med?

HÖST!

Fenix poserar:

 Fenix tröttnar på att posera:

 Nackdelen med höst + löv + powderpuff:

Varit på Backaplan med V idag också. Skulle spendera lite födelsedagspengar samt köpa fars dags-present. Fick gjort allt jag skulle. Nästan. Skulle också haft en födelsedagspresent till kusinen men det får vänta till lördag.
Hur som helst så kom jag hem med mascara, kaffebryggare och (dator)mus precis som jag skulle. Och så ett par böcker som jag inte skulle köpa... Fast jag kan ju alltid försvara mig med att jag faktiskt verkligen verkligen behövde dem! Eller?

Och så avslutar vi med en liten fotoövning...