Layout-freak

I lördags (tror jag att det var...) fick jag ett samtal från en vän från socionomprogrammet som jag inte pratat med på nästan fem år. Hur gör man en hyfsat snabb sammanfattning av FEM ÅR tillbaka i tiden? Jag minns inte ens vem jag var då. Vet inte hur jag var, eller vilka jag har varit sedan dess...Jag vet ju knappt vem jag är idag! Det är svårt. Måste försöka tänka efter men egentligen vet jag inte ens om jag vill minnas den jag var då...?! Nåväl, det var dagens kuriosa och filosofi. Jag blev i alla fall glad att höra av henne, ska eventuellt åka ner och hälsa på henne under påsken.

Har fått fullständigt mani på att göra layouter, det är såå roligt! Här kommer ett par stycken:

Fenix är ett så tacksamt motiv. Min prins! Lyckades dock jävligt dåligt med att matcha papper till foton...grr!

Rub-on's, blommor, knappar, band, glitterlim och brads...Testade att använda bubbelplast som stämpeldyna. Blev väl sådär =/Fenix ännu en gång... nu en sommar-LO. Fråga mig inte varför en massa av fotona har vänt sig...! Idag gjorde jag en LO med ett av mina absoluta favoritkort. Mormor hatade detta foto, jag ÄLSKAR det!

Man ser inte så tydligt, men pappret runt kanterna är med änglar, samma papper som är inne i "bubblorna".

"Special"-rub-on Min mormor - såpbubbledrottningen

Ännu ett som vänt sig...

"Even though we are miles apart...
...you will always have a special place in my heart."

"Forever..."

"Memories start at the heart and live in it forever." Och mer då?! Fenix tycker faktiskt att det är rätt ok att våren har kommit till Göteborg -
av EN enda anledning! Nu kan man nämligen hitta såna här små grenar och släpa runt på igen...till mattes förtret! (Det går ju såå långsamt!) Vi har träffat Jänta en hel del:

Ola: Vad? Vad garvar ni åt, jag fattar inte?

- Men seriöst bruden, VAD är det som är så jävla roligt??? Suck. Lapphundshumor =S

Fenix och jag jobbar på i caféet. Tyvärr ville han inte posera framför den sjukt snygga skylten med foto taget av ingen mindre än min fina V. Vi får jobba vidare på det...!

Snart öppnar Slättas också. Dags för cafémöte imån. Åh, jag längtar faktiskt! Alla goa stammisar, och hela Slättas...underbara plats på jorden!

Citat!

Wohoo, kära V är Googledrottningen med stort G, the one and only. Ge henne en utmaning och hon hittar det garanterat! Så, här kommer det utlovade citatet:

“Some folks has a lot of things around them that shines for other peoples. I think that maybe some of them was in tunnels. And in that tunnel, the only light they had was inside of them. And then long after they escape that tunnel, they still be shining for everybody else.”

Äntligen...

...har jag fått tummen ur och rakat Ola i ansiktet - inte en dag för tidigt!!! Rakade medhårs för att inte göra honom helnaken. Insåg att han faktiskt får ett mer feminint uttryck när han blir får bort terrieruttrycket... Även tagit ett tag på magen och framsidan halsen för att undvika allt trassel. GÖTT är det!

Gick hemifrån förut med en svart, ren lapphund och en vit, nyborstad puffpojk. Kom fram med vad som liknade mer en drypande våt, lerig, grusig lappis och den andre såg ut att vara något som bara kan beskrivas som en ovårdad långhårig pudel, liiite åt nyansen vitt, med gråbruna stövlar som täckte hela benen. Det är INTE bara Fenix som saknar snön nu, jag gör det också. Eller i alla fall saknar jag möjligheten att ha åtminstonde EN ren hund. Snyft =( Nåväl, det blir väl till att börja använda overallen på Ola som jag ju efter MÅNGA om och men och tusentals affärer hittade på My Dog i januari.

Sitter alltså på kontoret nu med massor att göra. Har bara ETT litet problem - jag kommer inte ihåg VAD?! =S Demensen börjar tidigt. Såg på tv igår att ett tecken på demens är att lägga glasögon i kylen - jag som lagt fjärrkontoller och mobiler både där och i mikron, vad är då DET?!

Var på bio igår med RESPEKT-gruppen och såg Precious. Tyckte om den mycket, den var fin och gripande, men fruktansvärt hemsk. Har nog sällan varit och sett filmer där man hör nästan en hel biosalong börja gråta nästan exakt samtidigt. De hittade många knappar att trycka på. Jag fastnade framförallt (förutom för handlingen såklart!) för ett citat på ca. 4 meningar. TYVÄRR fick jag det inte till att stanna i huvudet, men det handlade om personer som befinner sig i mörker, om hur de överlever för att ljuset inuti är så starkt, och att de senare, när de kommit ur tunneln, fortsätter att lysa för omvärlden. Det låter väl helt obegripligt nu?! Ska försöka få tag på citatet på nåt sätt och återkomma med det i så fall.

Bokrea

Fenix och Ola bakom Café Påtår för ett par veckor sen - när snön fortfarande täckte så gott som hela marken. Snyft, nu är den nästan borta...

Nåväl, Ola är i alla fall nöjd nu när man slipper alla doppa-rumpan-i-snö-toaletter...!

Ola utanför Påtår idag. Hans första och sista riktiga arbetsdag på läääänge....

...därför att "Jag är inte så farlig som jag ser ut" snarare borde vara "Jag är inte så farlig som jag LÅTER!".

Tyvärr svårt att ha en arbetsvovve på café som skrämmer bort kunderna =( Nu får han vara hos daghusse- och mattar ett tag tills Slättas öppnar och han återgår till sin tjänst!

Varit på bokrea idag. Hittade även Kay Pollaks "Att välja glädje", bok och dvd, på Hemköp och kunde inte låta bli... Har ägt en sån här bok en gång i tiden men var den är nu är det väl ingen som vet, allra minst jag =S

Beskrivning:
Att välja glädje är en bok om att växa och utvecklas som människa. Det är en bok att läsa när man känner att man vill något mer med sig själv och sitt liv. Boken är full av övningar och redskap för hur du kan skapa ett bättre liv för dig själv och de människor du möter. Hur du kan göra för att må bättre, få det lättare i möten med andra människor, uppnå större balans och närvaro, känna dig lyckligare och friare. Bli mindre sårbar.Att välja glädje ger dig verktyg för att långt mer kunna vara "den du var ämnad att vara". Tryggare och modigare, mer spontan och kraftfull. Dag efter dag, vecka efter vecka ... Ja, kort sagt, oftare känna glädje i livet.Se boken som arbetsbok. Bär den med dig som följeslagare. Lev med den. Omtumlande, roande och utamanande. En bok som inte liknar någon annan. En bok att hämta kraft ur.

Även Pelle Sandstrak är oemotståndlig för mig. En helt otrolig människa. Ser fram emot att läsa denna bok som jag misstänker bjuder på många skratt. Ett stickprov på hur en av hans föreläsningar ser ut kan du hitta här

Beskrivning:
Pelle växer upp i en liten by i Norge. I framtiden vill han bli valfångare eller sportkommentator, äga en Chrysler och kyssa sin egen flickvän. Men saker blir inte som de borde bli. Hans tankar och beteende liknar ingen annans. Magiska tankar och okontrollerade ticks tar över koncentrationen.Ungdomsåren förvandlas till ett konstant tvättande och ett impulsivt beteende med oväntade ljud och avancerade ritualer. Familjen söker hjälp överallt, men ingen vet att sätta namn på beteendet. Pelle överlever ungdomsåren genom att vara bra på att ragga tjejer och spela hockey. Men innerst inne känner han sig som en jubelidiot, och självförtroendet, skolan och betygen försvinner bakom molnen tillsammans med fiskmåsar och flygplan.I vuxen ålder drar Pelles annorlunda beteende honom ännu längre ner. Det tar timmar att tvätta sig, passera dörrtrösklar, ta på och av sig kläderna. Han slutar att tvätta sig och gå på toaletten, och tar istället kilometerlånga promenader för att gå bort sjukdomen. Han flyttar in i en gammal övergiven bil på ett fabriksområde, lever på revbensspjäll och juice. Misären fortsätter, månad efter månad. Tack vare en hög inre energi och sin verbala förmåga klarar Pelle sig ur otaliga situationer. Han förlorar jobb efter jobb, men hittar strax ett nytt, tills sjukdomen åter gör honom för handikappad för att arbeta. En dag hör han ett radioprogram där en professor nämner något som kallas Tourettes syndrom. Pelle blir styv av skräck, mjuk av glädje. Det är som om han hör ett eko från sitt eget liv finns det fler som han?Han skriver ett brev till professorn och berättar om sitt liv. Någon vecka senare möter han samme professor av en slump på Hotell Bristol i Oslo. "Du ska inte vara här, du ska ha hjälp", säger professorn. "Och du ska börja ditt nya liv med att ta en lång dusch." Pelle har då inte duschat eller haft ett längre samtal med någon på över ett år. "Du är 97 procent handikappad, du har 3 procent hopp", fortsätter professorn. Tio år senare är Pelle frisk - så frisk som han vill bli.

Och så mest för skoj skull...

Beskrivning:
Den populära Spådomsboken av välkända astrologen Hanna Vennberg är tillbaka i en ny, uppdaterad utgåva! Spå i tarotkort, händer och kaffesump och förutsäg framtiden med hjälp av tärning, kristaller och pendel. Framkalla sanndrömmar och tyd tecken, lägg runor och ta del av den urgamla österländska spådomskonsten I Ching. Boken innehåller över 50 olika spådomsmetoder och ett årsastro. Nu kan du själv ta reda på vad som väntar dig och dina vänner i framtiden!

Hört så otroligt mycket bra om denna bok att jag bara måste läsa den!

Beskrivning:
»Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.«

Tänkt köpa/läsa länge...

Beskrivning:
Hur gick det till när sångerskan Jessica Andersson hamnade i Fame Factory? Hur kändes det när hon som nybliven mamma med duon Fame helt otippat gick och vann Melodifestivalen? Men framför allt, med tanke på den framgångsrika artistkarriären: Varför har Jessica Andersson aldrig riktigt glada ögon? Blicken röjer minnen från en otrygg barndom. Jessica och hennes syskon växte upp med sin missbrukande mamma och mammans mer eller mindre våldsamma män. Syskonskaran splittrades när de placerades i olika fosterhem. En enda sak har Jessica Andersson alltid varit säker på. Att hon kan och vill sjunga. Att hon ska sjunga. Jessica skulle visa dem som sa att hon "skulle sluta som sin mamma". Så blev det också. Lena Katarina Swanberg har skrivit en stark berättelse där sorg och glädje går om varandra i Jessica Anderssons liv. En riktig Askungesaga om växande självkänsla och den svåra vägen mot balans.

Samma sak här, tänkt läsa den såå länge. Gillar de första böckerna skarpt!

Beskrivning:

Emma, Mias dotter är den fjärde delen i Maria Erikssons gripande serie om sitt liv på flykt undan en våldsam man och hennes kamp för att bygga upp en ny tillvaro åt sig själv och sina barn i ett främmande land.Emma, Mias dotter tar vid där Mias hemlighet slutade, och läsaren får följa familjens liv i det nya hemlandet USAoch framför allt dottern Emma. Alla de läsare som mött Emma i först Gömda, sedan Asyl och därefter Mias hemlighet har naturligtvis undrat hur det ska gå för en flicka som tvingats utstå så mycket hemskt och svårt i livet.Emma, Mias dotter är Emmas version av vad som hände under alla de där åren på flykt. Men det är också berättelsen om det liv som sedan följde: om hur Emma i den svarta boken får veta den sanning som ställer relationen mellan mor och dotter på sin spets, om hur hon flyr hemmet och börjar använda droger, och om hur Mia tvingas kämpa mot en dödlig sjukdom.Emma, Mias dotter är den fängslande berättelsen om en mor och hennes dotter som tillsammans går igenom ofattbara prövningar och till slut lyckas hitta tillbaka till varandra.

Och så en bonusbok till min kära far som alltid ställer upp med bil och allt möjligt annat. Bok nr 1 av denna författare fick han i julas så här kommer nästa.

Beskrivning:

Det börjar närma sig advent och snön faller redan över det vindpinade Gotland. Fjortonåriga Fanny Jansson försvinner spårlöst en kväll på väg hem från stallet.När kriminalkommissarie Knutas och hans kolleger vid Visbypolisen börjar utreda Fannys liv växer bilden fram av en ensam flicka med ett för stort ansvar för hemmet, en alkoholiserad mamma, en frånvarandepappa och en påtaglig avsaknad av vänner. Men någon har Fanny träffat i hemlighet.Har hennes försvinnande något samband med det besinningslösa mordet på den avdankade fotografen Henry Dahlström i en källare ett par veckor tidigare? Anders Knutas söker intensivt efter beröringspunkter, pressad av bristen på ledtrådar men också av mediedrevet vars intresse växer för varje dag som går utan att Fanny hittas. En av journalisterna är TV-reportern Johan Berg, tillbaka på ön för att bevaka händelserna. Där återser han Emma Winarvesom han försökt glömma. Gotlänningarna pyntar till jul, men i ljusens skuggor vandrar en mördare.

Får väl återkomma med recensioner!?! (Påminn mig =P )

Karisma 2 år

GRATTIS KARISMA
som fyller hela TVÅ år idag!

Min lilla prinsessa. Tänk att hon börjar bli vuxen trots allt. Det hade jag väl aldrig trott om henne =)
PUSS OCH KRAM på dig Karisma-darling!

Tänkte göra en film till hennes ära men så hittade jag den här och blev alldeles toknostalgisk.
MÅSTE SES!

För övrigt är det ganska så full rulle nu. Sörjer att det var sista kurstillfälle för mig och Fenix i burlekar igår och ser nu fram emot klickerkursen med Ola.

Caféet öppnar på riktigt imån efter en invigning som blev lyckad över förväntan i fredags med helt galet mycket folk!

Fenix har gått in i en vårdepression nu när snön börjar försvinna, och jag måste erkänna att jag också saknar den. DOCK är det väääldigt skönt att slippa täcke på Ola, i alla fall under dagarna. Han är för övrigt väldigt nöjd med att det börjar bli vår och har snarare gått in i en manisk fas. De kanske har en gemensam bipolaritet, mina vovvar?! Snacka om samarbete till tusen!

Mer då? RSMH idag. Knappt varit där på evigheter och har inte haft en söndag på flera veckor. Insåg hur mycket jag har saknat det. Mindre lätt är det att försöka nå upp till favorit-Tovans matlagning =S Inte mera sjuk nu, Tove!

Saknar flera av mina vänner som jag sällan träffar, men saknar också tid och ork...

Så mycket mer än det har jag väl inte att berätta just nu (vad jag kan komma på). Dags för kvällsrundan med doggsen. Sov gott!

Några ord om...

...döden.

Tänk att det ska vara så tungt att prata om döden. Jag tycker på något sätt att det är fint. Orättvist i många fall, javisst. Det säger jag absolut ingenting om. Men samtidigt så är det ju (något av) det mest naturliga livet har att ge oss. Så många frågetecken, så många spekulationer, ingen som faktiskt vet...

Hur som helst så hittade jag en annons i GP för ett par dagar sen med en av de finaste texterna om döden jag någonsin sett och ville så hemskt gärna dela med mig av dessa ord;

Vad är döden? Egentligen inget märkvärdigt.

Jag har bara gått in i nästa rum.

Jag är fortfarande jag och du är du.

Vad vi var för varandra tidigare

är vi fortfarande för varandra.

Tilltala mig med mitt vanliga namn.

Tala till mig på samma sätt som du alltid har gjort.

Förändra inte din röst.

Gör den inte extra högtidlig eller fylld av sorg.

Skratta åt samma saker som vi brukade skratta åt.

Låt mitt namn höra till vardagslivet,

som det alltid har gjort.

Uttala det i lätt ton utan spår av någon skugga.

Livet är likadant som det alltid har varit.

Dess betydelse har inte förändrats,

det fortsätter oupphörligt.

Varför ska jag vara borta bara för att du

inte kan se mig?

Jag väntar på dig under en tid,

någonstant mycket nära dig, alldeles runt hörnet.

Var lugn, allt är i sin ordning.

/Henry Scott Holland

Jag tycker att det är en så fin tanke, det känns så tryggt. De finns bara där i rummet bredvid. De hör vad vi säger, de väntar. Ingen är borta, glädjen måste leva vidare. Skratten måste överleva, måste överleva dig och mig och precis allting!

Glöm aldrig det! (Och hjälp mig att påminna mig själv om så skulle behövas nån gång...)

Vad tycks?

Vad tycker ni om min nya (nåväl, ganska så i alla fall) bloggheader föresten? Kommentarer tack =)

Och vem är anonym som kommenterat och frågat i förra inlägget???

Nöjd

Precis avslutat träningspass nummer femhundrasjuttiotolv i burlekar med båda doggsen. Förutom att Ola behöver myyyycket mera värdeladdning UTANFÖR buren är jag toknöjd! De letar sig in i buren från alla håll och kanter, även från andra rum. Idag flyttade jag ut träningen i trädgården och som jag anade blev det direkt galopp för Fenix som är rädd att halka på parketten inne, och jag kunde lägga på kommando även för honom. Duktiga pojkar! Fick mamma till att filma men det gick väl sådär... Fenix fick hon inte med alls, och han som gjorde sitt livs pass!!!

I caféet går det framåt med stormsteg nu och det är nääästan bara det roliga kvar. Idag har stora rummet städats i alla vrår och möblerna har kommit in. Återstår lite färg här och där, lampor och gardiner. Har bara fyra dagar på oss innan invigning nu så det är bara till att ligga i.

Scandinavium förra helgen. Man går in i en egen liten värld där och kopplar bort allting utanför. Nästan. Såå skönt, och såå härligt med allt folk som man faktiskt bara träffar där, den där helgen varje år.

Sist men inte minst vill jag passa på att gratta MAMMA som fyllde år i söndags, kalas idag. Hurra hurra hurra! =)

...och så stannade tiden!

Tidig lördagmorgon i slutet av februari. Kommer ut till en värld som står tilla, tiden står stilla. Inga människor i synhåll, inga bilar som är ute och kör. Min gata tillhör en av dem Gud glömde men ett hjulspår avslöjar ändå att någon tapper själ vågat sig ut i snöyran. Och så jag då, och hundarna. Ola som bara vill in, Fenix som bara vill stanna ute.

Åkte ut till Torslanda för att träna men insåg att det skulle vara inställt när jag kom ut på leden och allting blev vitt. Som tur var fanns det ett par uppkörda hjulspår även där att följa, för jag såg ingenting någonstans. Precis allting var vitt!Idag hade det lugnat ner sig lite men planerna om att åka till Ullared ställdes ändå in. Hade verkligen behövt komma iväg idag men efter att ha kollat in vv:s trafikinfo kändes det som en ganska dum idé att åka iväg. Tillbringade hela dagen med mamma i Torslanda istället, tog det galet lugnt, ett par promenader med hundarna men annars bara spel och till och med en stunds sova!!! Som synes på första bilden är Fenix en riktigt lycklig lapphund i sitt essä nu! Ola däremot är inte lika glad... men han fick faktiskt ändå ett par tokryck och busade runt i trädgården med Nix. Kan man göra annat än att skratta åt dem då?! Mina knasvovvar, tokprinsar!

Har också tränat lite burlekar med båda två både igår och idag efter några dagars uppehåll för att hålla Fenix intresse uppe. Det går verkligen framåt men det är fortfarande svårt med värdeladdningen utanför buren (framförallt med Ola), speciellt inne. Idag har vi tränat ingångar från olika vinklar och jag är jättenöjd. Näst efter hunden måste tålamod vara människans bästa vän?! ;o) När jag åkte hemåt hade det hunnit bli 18,5 minusgrader och jag såg inte fram emot kvällspromenaden överdrivet mycket. Dock blev jag tvungen att skotta hela min parkering för att komma in (och definitivt för att komma därifrån igen...) så jag var varm som f-n när det var dags att gå. Gick en sväng till Sus för att lämna biljetter och hem igen. Nu har jag klippt klor på alla tre djurena och ska borsta Ola lite innan det är dags att sova.

Sova kan man göra när man är död, eller hur?!
Mycket, mycket att göra. Lite, lite tid. Har nog aldrig varit så tacksam förr över min "det ordnar sig"-inställning.

Idag:

• Kärt återseende! = Glädje =)
• Många nya intryck, ansikten, platser = Lärorikt, intressant!
• Hårklippning och slingning = sköööönt, mycket nöjd! Tack Elin!!!
  
  

Har en socionomstudent som är med mig nu på Påtår. Tanken slår mig ständigt att jag faktiskt besitter en enorm kunskap som man inte lär sig i skolan. Så mycket jag fått genom rsmh, genom erfarenhet och reflektioner. Jag är tacksam för mitt analytiska tänkande. Det har varit ett hinder i många situationer då det hade underlättat betydligt om jag bara "flöt med", men i efterhand är jag trots allt tacksam över att jag stått upp för mina åsikter och vägrat bli ett offer i sin sanna mening.

Jag är också glad att jag hoppade av sopis för snart fem år sen (!). Får för mig att det blir mycket lättare när jag börjar sen, att jag har ett helt annat perspektiv på saker och övertygelsen om vikten av brukarinflytande. Skrämmande nog pratas det knappt om det FORTFARANDE på sopis, trots alla satsningar som gjorts och görs...!

Vill också be om ursäkt till alla er som jag är irriterad och grinig mot...jag är bara stressad, ta det inte personligt. (För er självbevarelsedrift, låt bli att kontakta mig på ett par månader =P )

Kom att tänka på en dikt jag fick av twin för många år sen när allt var väldigt stressigt, skriven av Siv Andersson (som för övrigt har gjort hemskt många fantastiska diktkort!!!);

Ta det lugnt

Det är så svårt
Att slappna av,
Med alla måsten
”ska” och krav.

Ja, tiden flyr
Av jäkt och stress,
Och allt som sker
Blir mest en press.

Men du är fri
Att sakta in,
För tänk på att
Din tid är din.

Så ta det lugnt
En liten stund.
Låt här och nu
Bli din sekund.

Fråga: Hur jävla lätt är det då???????????

Svar: Mission impossible!

Vill även passa på att säga; GRATTIS LENA som fyller år idag!!!

Burlekar

Började ny kurs med Fenix förra veckan, burlekar. Såå roligt! Älskar att gå kurser och träna, aldrig annars får jag såna glädjekickar som när allting klaffar. Hade jag haft obegränsat med pengar (eller i alla fall nån ett par tusen mer i månaden) hade jag ägnat all min fritid åt kurser, allt allt allt. Bara att få jobba ihop med hundarna, att få fram den där kontakten...lycka!

Och tjohoo, all värdeladdning i buren den senaste veckan hade gett resultat märkte jag tydligt på kursen idag! Störningar inga problem och han börjar få upp farten in i buren, och ut. Nu blir det till att börja öka avståndet ännu mera och värdeladda även utanför buren. Om en månad ska det vara full rulle! =)

GO FENIX!

2009

Jag stjäl lite från twins blogg på eget bevåg. Till min fasa insåg jag hur mycket jag "slarvat bort" under året, som datum tex. Hmm, ni får ha överseende med detta! ;o)

En liten lista från året som gått...

1. Gjorde du något 2009 som du aldrig gjort förut?
Oj, ja det var mycket! En del bra och en del mindre bra saker... Rallylydnadsdebut med Fenix, lärde mig att sätta gränser, nya roliga projekt mm inom Näckrosen, firat jul med mina hundar =) mm. mm. mm.!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inte några.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Japp.

4. Dog någon som stod dig nära?
Min katt...?!

5. Vilka länder besökte du?
Hmm, det var nog bara England.

6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010?
Jobb. Lydiga vovvar =P Ny soffa... Scrap-inspiration!

8. Vilken var din största framgång 2009?
Vettiga insikter, är nog det som väger tyngst, måste jag säga.

9. Största misstaget?
Preskiberat!

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inga skador...tror jag?!

11. Bästa köpet?
Räknas Ola-kastrering? ;o)

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Djuren! Och, tyvärr!, cigg...!

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Massor! Att få Ola! Hundarna och katten. Nya och gamla underbara vänner, förfrågningar från diverse håll om föreläsningar, medverkan i olika saker mm. mm.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
"Du är allt", min och Fenix sång...fast det ska ju vara med Veronica såklart! =)

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Får nog säga gladare. =D

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig. Grubblat i allmänhet. Rökt...

18. Hur tillbringade du julen?
Med RSMH Näckrosen på dagen, kvällen i Hällsvik med hela familjen.

19. Blev du kär 2009?
Ja, i Ola, världens goaste powderpuff-pojk ;o)

20. Favoritprogram på tv?
Desperate Housewives, Jordan, Medium... och säkert några till!

21. Bästa boken du läste i år?
PappaPralin tror jag.

22. Största musikaliska upptäckten?
Musikal borde väl gå under den här rubriken? BILLY ELLIOT, bästa musikal jag sett någonsin!

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Ja, mycket! Ny hundbur tex...

25. Något du önskade dig men inte fick?
En bil! ;oD

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Var ute med caféligan och festade upp drickspengar ;P

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns det väl alltid, men inget konkret direkt.

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Hmm, min stil? Alla...?!

29. Vad fick dig att må bra?
Mina djur, RSMH (och allt vad det medför), vänner och familj.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Tråkigt nog - ingen! =S

31. Vem saknade du?
Mormor!

32. De bästa nya människorna du träffade?
Linamon och Anna (Anna lite "nygammal" får jag väl säga...) De nya av mina "Respekt"-tjejer.

33. Annat värt att minnas?
Ola kom in i mitt liv i april förra året, älskat litet pälstroll!
Fick jobberbjudande i slutet av året =) Nu återstår allt som ska kollas upp, fixas mm.
En supermysig helg i London med mamsen! Musikaler, shopping, spel, promenader, mys, skratt, mys!
Nyårsvecka i Idre med föräldrar, bröder, brorsdotter och svägerska med familj - och givetvis hundarna!
RSMH-resor (framförallt Vadstena), kurser och konferenser...
Allt jag fått av mina hundar i form av...ja, ALLT!
och, inte att förglömma!
Alla underbara stunder med mina änglar, ingen nämnd, ingen glömd. Ni vet vilka ni är! =)

TACK allihopa!

Snöbus

Ute och busar en stund... "Jag fick den!" Wrooom!

Full rulle, kanelbulle...

...och avslutar med harhopp à la Fenix!

Vacker pojk! Full fart iväääääg!

Ola kan allt, han med! Är man snygg så är man...!

Tjooo, he's flying! "Ska vi gå in nu eller???"

Kungen över sängen...! =/

Lycklig ute, lycklig inne,

en prins med guld värt sinne!

Äntligen inne i sängen igen!

För övrigt kan jag uppdatera om att det här har varit min slappaste dag på länge. Har inte ens varit ute i skidbacken! Sov länge efter att ha varit ute med hundarna en sväng imorse, spelat spel och druckit glögg, varit ute med doggsen, gosat lite med favoritbrorsdottern och varit allmänt slö hela dagen.