Regn

Jag vill ha regn nu. NU!

Dels för att jag inte vill vara på cafét imorgon. Jag är så fruktansvärt trött.

Trötttrötttrött!

Men allra mest för att jag saknar det, helt enkelt. Jag vill ut i skogen och promenera och lyssna på regnet mot träden. Det gör mig alldeles harmonisk.

Funderar på att scrappa lite men har svårt att röra mig. Har ont i hela kroppen, mest huvudet och halsen, och vill hemskt gärna låta bli att framkalla hostan som gör ännu mer ont! Fast jag är rastlös och vill göra något, vill skapa! Men samtidigt vansinnigt trött. Moment 22...

"Aliis si licet, tibi non licet"

Lust-bortfall

Låt mig presentera några av mina (för tillfället!) bästa vänner:

Och mer då?

Ja, vad ska jag säga? Förutom att...

...tja, ibland är det lätt att tappa lusten...

Nog för att det är roligt att vara syndabock, men ibland blir jag bara så trött.

Trött på att vissa tvingas ta ansvar för sitt agerande medans andra inte ens behöver fundera på att göra det.

Trött på att vissa tar på sig ansvar till och med för andras agerande bara för att, liksom.

För att det är så invant...

Trött på att placera mig själv i just det facket titt som tätt, och trött på det dåliga samvetet när jag inte gör det.

Trött på att känna mig elak trots att jag gör det som känns rätt.

Tack för mig, nu drar jag täcket över huvudet och längtar tills nästa vecka.

Sweet angel

Fick som sagt en helt underbar ängel igår av en annan helt underbar ängel, dvs Tant T.
Blev så himlans glad.

Det är en Willow Tree-ängel, Angel of the Heart, den andra av mååånga till min samling.

Willow Tree-änglar jag har nu:

- Angel of the Heart

- Angel of Healing

Degklump

Det har varit ett späckat schema idag men det mesta har klaffat rätt så bra i alla fall. Började ju dock bra med att stället jag tänkt hyra släp på inte längre hyr ut, men som tur var så behövde vi bara åka rakt över vägen till nästa ställe.

Så var det då café, skräp-pålastning och drickebacksinpackning. Därefter Bt1 för att lasta på ett par hyllor också. Majorna med ett par varv runt kvarteret, in med hyllor, ut med missförstånd och drama. Av tre anländande var vi två som for vidare mot tippen i Sisjön - som givetvis var stängd. På väg till Bulycke kom vi på den briljanta idén att slänga all skit på fyrklövern istället.

Därefter drickainköp, avlämning av 1 st hund och sen tillbaka till Bt1 för några timmars styrelsemöte.

Efter det återstod bara lite pengafix och avlämning av drickor i cafét + kattmatning innan jag kunde styra hemåt.

Jag är trött och min hjärna känns som en stor degklump... Och jag är liksom ledsen och nedstämd fast utan anledning. Men jag har i alla fall fått tillbringa hela dagen med bästaste Sea, umgås lite med några av mina andra finingar T och V och dessutom fått 4 stycken änglar till min samling! Ska visa bilder senare eller imån eller nåt. Just nu orkar jag ingenting.

...på fel plats...

Fick ihop dagen och veckoplaneringen till slut med hjälp av V. Efter att ha kört föräldrar till flyg åkte jag till kontoret, lämnade hundar, hämtade inköpslista och sen V, åkte till Ikea och handlade in alla cafébristvaror. Sen förbi Backaplan en snabbis innan lämning av grejer på cafét, upphämtning av hundar och så hem till V innan det var dags att traska tillbaka till Bt1 för att ha cafémöte.

Sen blev allting bara fel och det känns meningslöst och allt skiter sig och jag orkar inte.
När V, S och E gick hem till V för balkonghäng flydde jag hem till mig. Till ensamheten, bort från leenden. Orkade inte.
Jag får inte ihop det. Det går inte att göra så att det blir rätt för alla och jag är fel människa på fel plats helt enkelt.

Jag vill ha ork och tid för mina hundar. Det är de som ger mig den mesta av min glädje. Jag älskar att träna, älskar när det går bra, älskar att vara ett med dem... Men just nu hittar jag ingen energi till det där.

Pussel

Panik!

Jag får inte ihop den här veckan!

Jag hinner inte!

Att göra innan helgen:

- Hyra släp, slänga skräp från caféet, köra lite möbler

- Baka kladdkakor, kanelbullar och hallongrottor

- IKEA, handla in maaassor av cafégrejer som är Brist med stort B på...

- köpa drickor

Detta ska pusslas in mellan dagens cafémöte kl. 16, morgondagens halvdagsmöte med Näckrosen-styrelsen från kl. 13 och framåt, samt fredagens styrelsemöte med distriktsstyrelsen i Borås...

Jag ska inte göra allting ensam som tur är, men jag ska fortfarande vara med och få in det i mitt schema... Och så insåg jag just att jag glömt att ordna hundvakt till på fredag. Smart!

Och istället för att sätta igång nu direkt och börja åka runt och fixa efter att jag kört föräldrarna till flyget om en timma, så sitter jag här med passiv panik och försöker tänka fast det är kaos och fullständig error i hjärnan... SKIT!

Visar ett kort jag gjorde igår i alla fall, som ett litet alibi för mig själv att jag i alla fall gjort nånting. Fast...det vore ju bättre att göra nånting vettigt förstås!

Nåväl.

Hittade inspiration till pusslet av ett kort jag såg på nätet och kände att det passade bra in den här veckan...pussel alltså!

Stämplat och embossat i transparent under bilden

Insidan med en ficka för t.ex presentkort

"If opportunity doesn't knock...

Build a door! "

En bror

Varit hemma hos Johan en stund idag och fick lust att göra ett kort att ta med.

Såhär blev det:

Hittade en Siv Andersson-dikt som jag skrev i.

Nu: dags att gå en sväng med hundarna.

Därefter: lite mer scrap. Har äntligen kommit igång efter flera veckors sug-men-utan-att-få-tummen-ur...

Things change

Igår stod jag i kassan på Slättas när en person från Det Förflutna dök upp.

En person som då hade makten, som var den som visste bäst. Igår var det jag som skulle serva honom och inte tvärtom.

Det är trots allt inte särskilt många människor jag inte går ihop med. Jag är visserligen inte bundis med alla jag träffar, men vanligtvis skär det sig inte i mötet med människor. Men den här personen, Han från Det Förflutna, och jag gick aldrig särskilt bra ihop. Jag hade för mycket åsikter. För mycket driv för att falla in i mallen.

Det var skönt att få byta roller, om så bara för ett par minuter. Han blev nervös av det, alldeles uppenbart, och tappade ut mynten på marken. Det gjorde mig glad på något sätt. Kände lite utav ett revansch-rus.

Det där med att ha "för mycket" åsikter är något som varit ganska genomgående under mina år inom psykiatri och dylikt. "För mycket", vem bestämmer när det blir det?

Det är inte så svårt att svara på den frågan. Det är nämligen så, att "för mycket" är vanligtvis när "hjälptagaren" har en åsikt som går emot "hjälpgivarens"... EN!

I många år kändes det som ett stort handikapp att ha intuitioner. Det blev inte bara en kamp inom mig själv, utan även mot min omgivning och De Som Vet Bäst. Det hände att jag stängde av den funktionen i mig bara för att vara till lags, trots att det skrek FEL i hela mig. Men jag fick inte lov att ha en åsikt om det, vad som var rätt och fel. Jag ansågs vara "sjuk" och som sjuk hade jag automatiskt sjuka åsikter och tankar. När jag var "sjuk" var jag (tydligen) det till 100%, det vill säga allt som rörde sig i mig och runt mig var osunt och symtom på en ohälsa.

Så kom jag till RSMH för 4½ år sedan, och plötsligt var det inte så längre. När jag argumenterade för saker var det en styrka, inte ett tecken på manipulations-symtomet i en diagnos. När jag använde mig av mina erfarenheter och berättade om bemötande och hur det påverkat mig, var det inte längre jag som hade missförstått och reagerat fel, för jag fick lov att inse att reaktioner inte kunde vara fel.

Jag tror att det är därför jag fastnat i RSMH. Föreningen har räddat mig på så många sätt, framför allt genom att låta mig hitta mig själv. Hitta och få lov att vara mig själv!

Genom mitt engagemang i RSMH har jag fått bekräftelse på att det inte är fel att tycka och tänka, att det inte är fel att säga emot.

Men mest av allt har jag sedan jag kom till föreningen stärkt min oerhörda tacksamhet över allt jag varit med om. Erfarenheter kan vara dyrköpta som tusan, de kan göra ont, men det är erfarenheter som jag fått, som jag har valet att göra något av. Jag kan välja att lägga dem bakom mig, gräva ner mig i dem eller att faktiskt använda mig utav dem på ett konstruktivt sätt. Jag kan välja att ha dem med mig i min vardag. och det är den bästa och mest lärorika skola jag någonsin kunnat gå i.

Happy Kissma

Karisma har fått en ny möbel och är himla nöjd.
Jag klagar inte heller, har äntligen fått tummen ur och gjort iordning på balkongen, slängt ytterligare ett gäng sopsäckar och lite möbler. Tack vare det.

Tradera - me like. WE like, Karisma och jag!

Har gjort mig till och odlat kattgräs också, allt för lilltösen. Men tror ni att hon uppskattar det?

Icke, hon vill bara ha mina penseer...

Lite blandning av gamla och ny möbler...

Ommöblerat

Katten har nästan en hel långsida av balkongen, Fenix har ett eget hörn - inte mer än rättvist att jag också får mig en egen liten plats...eller?

Nu bär det snart av till Slättas.

Jag börjar bli för gammal...

Nu har cafét öppnat och då är det som vanligt ganska full rulle. Jag pallar inte riktigt det längre. Jag som blev überstressad av att ha tomma dagar i almanackan klarar nu inte riktigt av att inte ha det. Är det ett sundhetstecken eller ett ålderstecken?

Hur som helst, det är alltid precis såhär i början (och slutet) av säsongen som det är mest att göra, däremellan brukar det vara rätt så lugnt.

Den senaste veckan har hur som helst gått i RSMH-anda:

Fredag: Bakning, hallongrottor, bullar och (kladd)kakor

Lördag: Årsmöte i Vårgårda för RSMH Västra Götaland

Söndag; Heldagsstädning (!) på Slättas

Måndag: Bortsett från ett rsmh-möte endast veterinärbesök på hela dagen!

Tisdag: Bakning, bullar och kladdkakor

Onsdag: Handling, skyltupphängning, (om)organisering av varor, glassar mm.

Torsdag (igår); Städning av det sista i caféet, säsongsöppning!

Fredag (idag): Café 11-16.30, påskmiddag på Bt1 16.30-20.

Det är helt fantastiskt att Slättas är igång igen. Jag älskar cafét, älskar personalen och kunderna, älskar hela atmosfären. Just nu är jag inte riktigt rustad för den här intervallträningen bara - stress, dödtid, STRESS, dödtid, stress, lugn och ro...

Hundarna är fantastiska dock! FANTASTISKA! Jag önskar att jag orkade mer med dem, vill träna, vill aktivera och busa och gosa. Men de uppför sig exemplariskt trots att jag inte gör så värst mycket av något av det där. De är väl också trötta kanske. Trötta och alldeles, alldeles fantastiska. Mina kärlekar!

Ikväll är jag heeelt slut. Fast skönt slut. Tänkte gå en sväng med hundarna nu och sen sova!

Kanelbulle-hat

Jag HATAR att baka kanelbullar. Hatar-hatar-hatar!

Och än är det bara april och cafét har inte ens öppnat ännu...Lovely!

Så imån är det då dags att slå upp portarna för Café Slätta för säsongen. Som alltid känns det smått stressigt såhär dagen före;

Ska snart göra mig iordning för att hämta upp Ems, hämta pengar och bomnyckel + lämna hundar på kontoret, hämta drickabackar och tomburkar på cafét, handla på Willy:s, hämta upp V som gjort världens finaste skylt(ar) till/för oss, hämta upp hundarna igen innan det bär av till Slättas för varulämning, skyltupphängning, organisering och lite sånt.

Övrigt som ska göras under dagen är:

- Hjälpa Y att möblera tillbaka efter tapetsering

- Köra bokhylla från kontoret till Sea

- Hämta korg på kyrkogården

- Hällsvik. Göra blomkorg till graven, lämna bil till mams

- Åka HEM!

Veterinärbesök

Idag har det varit ganska fullt upp. Stressen slutade med ett veterinärbesök för Ola, fick bokat en tid till det imorse. Ska jag vara egoistisk är det ett ganska bra eller åtminstone väldigt effektivt sätt att varva ner. Jag blir automatiskt (överdrivet?) lugn i hela kroppen när jag ska göra något som innebär en orolig situation för djuren. Jag tvingas att vara lugn då och det kanske är så inarbetat efter alla år med djur att det kommer av sig självt. Kanske?

Hur som helst så har jag världens mest underbara veterinär. Jag menar, vem ger ett pris som är så lågt att man måste fråga om han verkligen inte ska ha mer? Och dessutom få till svar: "Äh, jag har så mycket pengar, jag vill inte ha mer. Jag bryr mig inte om pengar!"

Dessutom är min kära veterinär lite kär i min kära lapphund. Mycket kärlek i en och samma mening här. Och mitt modershjärta tar ett litet extra skutt av det, såklart ;)

Ola fick sig hur som helst en liten genomkörare; Halsen blev kollad och det konstaterades att han har det lite "irriterat" till och från i perioder, exempelvis när pollen dyker upp, men att det inte behöver bahandlas.

Analsäckarna blev tömda, men inte heller där var det någon direkt fara.

Och sen då, den främsta anledningen till att vi åkte dit, fick han en liten tandköttstumör borttagen. Lillen. Blir alltid nervös när jag hör "tumör" men det var ingen fara, fick jag veta.

Passade också på att vaccinera båda doggsen, och jag hade tagit med Jänta och V också så hon (Jänta alltså!) fick sig också lite vaccin. Så var det gjort också. Skönt skönt.

Ord?

Jag har börjat skriva såå många gånger de senaste dagarna, men det har slutat med att jag raderat hela skiten.

"Hela skiten" har inte varit så mycket å andra sidan, jag liksom tappar orden. I huvudet har jag massor av idéer, tankar och annat att dela med mig av, men när jag väl lägger händerna på tangentbordet försvinner meningarna med ljusets hastighet.

Det är så frustrerande!

Årsmöte i Vårgårda idag för VG-distriktet, RSMH. Skulle egentligen åkt fem stycken från oss men när stunden för avfärd var inne var vi bara två tappra själar kvar på tåget; V och jag.

Det blev mysigt i alla fall. Får som vanligt prestationsångest när det känns lite som att "alla känner apan..." Jag hatar den där RSMH-Zara ibland (oftast! Men ibland mer än vanligt...) Hon är (uppenbarligen) inställsam, pretantiös och sådär äckligt duktig. Det är inte jag, hon är inte jag!

Fick ett trist besked. Ett dödsfall. En sån människa som jag bara träffat några gånger, på lite möten och ett par kurs-veckor, men som det känns som att man liksom känner. Förstår du vad jag menar?

Som man tänker på med jämna mellanrum och liksom saknar men aldrig får tummen ur att höra av sig till trots att man lovat - och som man givetvis ångrar i efterhand!

En sån där människa som är sådär varm och jordnära och empatisk och alldeles fantastisk. Det gjorde ont att höra det, ont i själen. Men det var inte jag som var där, det var den där RSMH-Zara. Och RSMH-Zara är empatisk men känner ingenting själv.

När jag kom hem till mig själv däremot, när RSMH-Zara stannat kvar någonstans emellan Vårgårda och Göteborg, när jag hämtat hundarna och stängt dörren om mig till min lägenhet, mitt hem, min borg, då kom sorgen. Och som vanligt när sorgen över en förlorad människa kommer över mig, då dyker allting upp. Gammalt som nytt. Det gör ont helt enkelt, men det är samtidigt den där naturliga sortens smärta, den tillåtna, den som tillhör det som kallas för livet.

"Döden ändrar allt,

suddar bort allt.

Även misstagen."

// Heile Selassie

sLapphund

sLapphunden var inte överdrivet intresserad av en morgonrunda...

One of those days

Ett par timmar hos bror och brorsdotter med (bl.a) brödbak blev en välbehövlig paus från frustrationen och förvirringen som annars varit konstant närvarande idag.

Hönan eller ägget?

Ibland är det svårt att veta, men i det här fallet är frustrationen en följd av förvirringen. När jag är sysselsatt med konkreta, praktiska uppgifter kommer jag in i ett flow men däremellan är det mest kaos i huvudet. Och det gör mig frustrerad, det där kaoset. Jag har svårt att sortera ljud och intryck så enda gången någonting funkar är när jag är 110 % inne i någonting... Hatar när det är såhär!

"Diem perdidi"

Vårkänsla?

Solen skiner och fåglarna kvittrar. Har inget emot solsken numera, vilket jag är extremt tacksam över. Jag kan till och med tycka om det!

Fågelkvittret däremot skulle jag gärna vara utan. Vid närmare eftertanke skulle jag gärna vara utan fåglar överhuvudtaget. Enda fördelen med dem är att de drar ner myggpopulationen en aning...

En annan fördel skulle väl också vara att de skänker ett och annat gott skratt för personer i min omgivning med jämna mellanrum. Och ett gott skratt förlänger ju livet har jag hört. Jag däremot kommer att dö till följd av hjärtinfarkt utlöst av fågelskrämmare. Alltså, fågelskrämmare som i skrämmande fåglar. Kalla mig paranoid om du vill men jag vet att de är ute efter att döda mig!

Tänkte att jag skulle skapa lite vårkänsla här i bloggen också vilket är anledningen till den omgjorda designen och headern. Känner att jag inte lyckades så bra med det, jag är en höstmänniska helt enkelt, men det är i alla fall inte snö-och-uppenbara-vinter-foton i rubriken längre.

Kommer antagligen att byta headern snart igen för trots att själva fotot är en favvo misslyckades jag en del med själva redigeringen av den. Och nu orkar jag inte mera idag. Skit!

Något ni kommer få se mer av är mina latinska citat som du fått ett exempel på i den nya headern i alla fall. Har som jag nu nämner för (minst!) tusende gången en förkärlek till citat och latin.

Idag: Lite flytthjälp åt världens bästa Sea, lite IKEA-hyllbygge, lite pizza, lite kattgräs-och-ett-par-grejer-till-inköp på Hornbach och alldeles vansinnigt gott om underbarisar. En rätt så bra dag helt enkelt.

Och jag behöll skärpan ända tills kvällen började närma sig och jag blev mer förvirrad än vanligt. Tur att jag hade V med mig då som kunde styra upp läget lite när jag fick min ordinarie beslutsångest för de mest basala ting.

Lyckades också alldeles utmärkt med bedriften att paja min fot litegrann genom att resa mig ur en säng...starkt jobbat! Är j-ligt trött på det där nu; både den satans värken och att den blir trasig av att jag gör ingenting. Återigen: Skit!

(Vill även framföra ett förlåt för inlägg utan några foton i...!)

Lydnad och layout

Jag blev så inspirerad av J:s lydnadsträning med Dexter så nu har jag också satt igång litegrann. Har kört lite platsliggning, inkallning, fotgående och några rallylydnadsmoment idag och det har gått riktigt bra. Med 2 relativt svårmotiverade hundar är jag supernöjd så länge de tycker att det är roligt och är uppmärksamma!

Ola, platsliggning

Fenix har äntligen (och rätt så plötsligt) efter myyyycket träning blivit sjukt duktig på att ligga lugnt och tyst och avslappnat när jag kör med Ola...

...medan Ola fortfarande mest står och skriker. Till skillnad från Fenix som skällde för att han ville vara med skäller Ola av osäkerhet. Han låter allt mer ju längre bort jag är ifrån honom men kan ta det lugnt så länge jag är nära. Hoppas på att övning ger färdighet även med honom!

Platsliggning med Fenix.

Avslutning med bus som vanligt.

Sen tänkte jag passa på att presentera en LO som jag gjorde för ett tag sen. Den enda hittills som jag är helt nöjd med...

Tacksamt motiv underlättar ju såklart!

Blommor, knappar och stämplar kan man göra mycket med...

Embossat cardstock-bokstäver och använt en hel del stämplat både på, under och vid fotona.

Home sweet home

Tänkte att jag skulle dela upp inläggen lite istället för att ha ett bautalångt, så här kommer nr 2 av 3 (eller kanske bara 2).

Mina snälla föräldrar har varit här och hjälpt till med lite allt möjligt idag. Pappa tog med sig en del av mina grejer när han skulle till tippen så nu har jag (nästan) bara möbler som jag ska ha kvar hemma. Det är helt obeskrivligt skönt måste jag säga! Fast ännu är det en hel del kvar att röja innan det är top notch.

Hur som helst. Förutom möbelslängning var det hylluppsättning som var den huvudsakliga orsaken till faderns visit. (Mamma hängde liksom bara med på köpet och åkte på lite disk och sånt av bara farten...) Äntligen har jag fått upp mina tavellister som går utmed hela väggen över tv:n. Dit ska en del av mina änglar flytta och fina V har lovat att hjälpa mig med det vid tillfälle. Jag fick besluts- och till och med lite prestationsångest när jag skulle välja ut vad som skulle vara var så jag fick kalla på expertis...

(Visst är tavlan på glassätande Adelia helt fantastisk föresten? Ser inte så tydligt här men åååh, den är underbar! Fick den av Johanna och Adelia när jag fyllde år förra året.)

Och så lite uppdatering av sånt som inte är helt nytt:

...som den här dörrskylten till exempel. Hittade den när mamma och jag var på en av våra julmarknadsresor och den passar så himlans bra hemma hos mig med min rymningsbenägna Karisma. Vet inte om det är på gott eller ont som hon bara springer uppåt i huset när hon smiter ut i svalen? Eftersom jag bor på andra våningen av 11 blir det ju några trappsteg att ta sig uppför. Kan dock tillägga att hon sitter och väntar på varje våning tills jag är nästan framme innan hon fortsätter uppåt, och nu har jag överlistat henne. Jag tar hissen till 4-5 våningen och går ner och möter henne istället. Hah, I won!

TV-möbeln har jag ju visat innan, men här är den hur som helst inredd och på plats. Me like!

Fotona blev ju lite sådär halvbra (eller helt värdelösa om jag ska vara ärlig...) när jag fotade i bokhyllan sist, så jag gör ett nytt inlägg om det. Ja ja, jag förstår hur galet intressant ni tycker att det är att se på såna här bilder, men jag är så glad över min ordning att jag inte kan låta bli. Dessutom är det faktiskt några förändringar i hyllan. Nya böcker som tillkommit från källaren till exempel...

Ordning och reda, men inte f*n blev det några pengar på fredan (igår) i alla fall, och jag skulle inte tro att det blir några nästa heller....

Konstigt!

Vilket obotligt korkat talessätt!