Jag börjar bli för gammal...
Nu har cafét öppnat och då är det som vanligt ganska full rulle. Jag pallar inte riktigt det längre. Jag som blev überstressad av att ha tomma dagar i almanackan klarar nu inte riktigt av att inte ha det. Är det ett sundhetstecken eller ett ålderstecken?
Hur som helst, det är alltid precis såhär i början (och slutet) av säsongen som det är mest att göra, däremellan brukar det vara rätt så lugnt.
Den senaste veckan har hur som helst gått i RSMH-anda:
Lördag: Årsmöte i Vårgårda för RSMH Västra Götaland
Söndag; Heldagsstädning (!) på Slättas
Måndag: Bortsett från ett rsmh-möte endast veterinärbesök på hela dagen!
Tisdag: Bakning, bullar och kladdkakor
Onsdag: Handling, skyltupphängning, (om)organisering av varor, glassar mm.
Torsdag (igår); Städning av det sista i caféet, säsongsöppning!
Fredag (idag): Café 11-16.30, påskmiddag på Bt1 16.30-20.
Det är helt fantastiskt att Slättas är igång igen. Jag älskar cafét, älskar personalen och kunderna, älskar hela atmosfären. Just nu är jag inte riktigt rustad för den här intervallträningen bara - stress, dödtid, STRESS, dödtid, stress, lugn och ro...
Hundarna är fantastiska dock! FANTASTISKA! Jag önskar att jag orkade mer med dem, vill träna, vill aktivera och busa och gosa. Men de uppför sig exemplariskt trots att jag inte gör så värst mycket av något av det där. De är väl också trötta kanske. Trötta och alldeles, alldeles fantastiska. Mina kärlekar!
Ikväll är jag heeelt slut. Fast skönt slut. Tänkte gå en sväng med hundarna nu och sen sova!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar