Det var inte på riktigt men det fastnade ändå. Som något positivt tror jag, något som hjälpte mig att se och förstå.
Fast så värst bra kanske det inte känns. Blir snarare ledsen av det, men det är ju bara en utgångspunkt, eller hur?
Jag menar ju inte att vi är ett, såklart. Det finns väl egentligen ganska få likheter, men de finns!
Och jag kan inte sluta undra hur de har skapats?
Jag funderar för övrigt mycket på det där. Hur allt blir som det blir. Det där med ödet, för visst tror jag på det! Jag tror också att man formar sitt öde även om man gör det omedvetet. Men man väljer sina vägar.
Jag har gjort många val och många har varit fel. De har fört mig in på omvägar, snåriga, svårframkomliga. Men jag har alltid hittat ut igen och jag vägrar vara bitter.
Ibland kan det kännas som att målet inte riktigt varit värt resan, men so what? Det finns ju som sagt ett mål! Resan ger alltid erfarenhet, och erfarenheten ger alltid tacksamhet. Jag är noga med att inte glömma det för är det något jag vägrar bli så är det bitter...
"Du kan inte hindra sorgens fåglar från att flyga över ditt huvud
men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår!"
jag har inte lärt mej att välja rätt väg ännu, trots min ålder! Det där kräver tydligen en viss känsla o övning. Men man ska unna sej att göra lite tokiga val ibland tycker jag! Bamsekram i vanlig ordning!
SvaraRaderaUlf
kul att du bloggar mer nu förresten!!
SvaraRaderaUlf igen
Det har du helt rätt i Ulfen! Livet skulle vara rätt trist annars...
SvaraRaderadet är så sant. Massa skit gör man och massa dumma saker men det är väll så att vara människa ALLA har gort utdumma saker!!!!!
SvaraRaderaurdumma skulle det vara! Så där dumma att man skäms som en liten gris över det
SvaraRadera