Fantastiska Fenix

Lilla Fenix, vad han är underbar. Inte nog med att han inte är det minsta svartsjuk, som istället för att "skydda" sina leksaker plockar upp allting och visar för Ola. Han försöker dessutom få igång honom och busa, leker när som helst när Ola vill trots att han själv ligger och vilar just då. Han låter Ola ligga både bredvid och på honom, han bryr sig inte om att jag gosar (mer) med Ola - eller att andra gör det heller, och han ställer sig framför och skyddar Ola om han blir rädd/osäker över något. Han visar helt enkelt inte ett tecken på svartsjuka. MEN, inte nog med detta. Fenix har blivit en riktig diplomat här hemma. Han försöker medla mellan Karisma och Ola. Det är helt otroligt, jag satt och tittade på honom/dem hur länge som helst förut. Jag upptäckte också att Fenix är självsäker och bestämd när han umgås med Karisma, medans Ola tvekar mycket mer. Hon är nog egentligen inte grinig tant (på ett år!) i första hand. Det är snarare så att hon inte vet riktigt hur hon ska göra. Hon är helt förvirrad. Så fort Ola sover smyger hon sig nära, eller sitter tio cm ifrån honom och bara tittar. Hon tycker om honom egentligen, är nyfiken som attans, men det fungerar inte riktigt med kommunikationen dem emellan - ännu. Hur som helst, Fenix som sagt. Underbara, fina Fenix. Ibland är jag så stolt och så imponerad över att han är så klok. Man får lätt intrycket av att han bara är en dumsnäll heffaklump, men han är så fruktansvärt intelligent. Han är fantastisk min lilla prins!