Inbördeskrig

Jisses, vad jag har börjat slarva med uppdateringen här. Skärpning! (Hur många gånger har jag sagt det nu? Nån som håller räkningen?)

Ibland är det så svårt att veta vad som är uppåt och neråt, framåt eller bakåt och bra eller inte. Är konstant hyperstressad sedan några dagar tillbaka och det helt i onödan! Jag vet precis vad det beror på, jag vet att jag inte alls behöver vara stressad men jag saknar förmågan att "sålla". Vet inte var den har tagit vägen, det var flera år sen den försvann och jag saknar den! (Upphittad förmåga att "sålla" skickas vänligen till mig via mail, sms eller blogg, TACK!) Ok, ingen som hängde med på det där? Förklaring; Jag har alltid fungerat bäst när jag har mycket att göra och det är en viss tidspress. Förr, när det blev alldeles för mycket och därmed orealistiskt att hinna med, kunde jag sortera och prioritera. "Det här gör jag nu, det här får vänta och det där struntar jag i." Men, sista terminen i gymnasiet tappade jag den förmågan på samma gång som jag tappade mycket annat. Jag fungerar fortfarande bäst under stress, är mest effektiv när jag känner mig pressad, MEN jag kan inte längre prioritera. Så, när saker och ting blir för mycket, när jag ska hinna med mer än vad som realistiskt sett är möjlig, så blir det total-error! Och inte blir jag mindre stressad av att veta hur det ligger till och varför jag reagerar som jag gör. Hjärnan kapitulerar, jag blir förvirrad, tankspridd, glömsk, oförmögen att komma igång med något alls samt konstant bärande på en inre stress som definitivt inte slutar att göra sig påmind för att det är natt och jag sover - vilket såklart resulterar i att jag är lika trött när jag vaknar som jag var när jag gick och la mig, samtidigt som kroppen har en massa överskottsenergi att slå ihjäl. Det är litegrann som att kroppen försöker trigga hjärnan att springa ikapp, men hjärnan har dragit täcket över huvudet och kapitulerat. SÅ, nu får det vara slutklagat för idag. Jag har ett inbördeskrig mellan kropp och knopp. Punkt slut.

Just nu har jag fokus på två saker; Café Slätta och vovven som eventuellt flyttar in. Eller antagligen kanske jag ska säga, för det är väl så gott som klart att jag ska ta hem honom och testa i alla fall. Vill inte säga mer om det innan något är bestämt. Så, Café Slätta då. Öppning i övermorgon, som sagt. Nu har vi inte sååå fruktansvärt mycket kvar att göra innan, men tillräckligt! Idag hoppas jag dock att jag slipper åka upp utan enbart kan lägga de timmar det tar att storbaka, som Emsan och jag har åkt på som uppgift. Ska ut till Hällsvik som från och med iår kommer att vara Slättas bageri. Såå mycket enklare att baka där det finns; 1. En riktig/bra varmluftsugn. 2. Stora arbetsytor och 3. en miljö där det är svalare utanför än i ugnen!!! Lärdom från förra sommaren; att köra storbak i ett liiitet café utan air condition (bortsett från en minifläkt som knappt fläktar och dessutom vänd mot kassan, bort ifrån ugnen) när det är 30 grader varmt ute = ett utdraget och inte alls behagligt självmord!

Hur som helst så ska det bli roligt att öppna cafét igen och träffa alla människor man bara ser under sommarhalvåret, alla varma, glada och uppmuntrande gäster som mer påminner om en stor omtänksam familj än ett gäng cafékunder. Och vilket topp-team vi blir som ska jobba iår dessutom! =)

Karisma är numera en väldigt lycklig katt, och jag är en lycklig matte. Hon har sovit sin första natt på åtta dagar utan tratt på sig, och hon får nog vara utan den helt nu, tror jag. Jag var orolig i slutet av förra veckan att det hade blivit en infektion, för hon var alldeles röd på hela huden. Däremot var såret och området runt det väldigt fint så jag misstänkte att det mest var irriterat där de hade rakat och så var tydligen fallet. Hur som helst är hon lycklig värre nu över att slippa sin lampskärm vilket betyder att jag för tillfället bor ihop med en Finsk sLapphund och en flygande katt! Jag måste ändå säga att jag är imponerad över hur lätt hon anpassade sig till trattlivet - bortsett från en något udda gångstil lyckades hon med att sitta i fönster utan att riva ner saker, klättra upp på hyllor mm och hoppa ner från dem UTAN att ens nudda marken med den (genom att böja huvudet så långt bakåt att det liknade ett klipp ur exorcisten!).

Som sagt, storbak på G i eftermiddag. Kladdkakor, bullar och mormors hallongrottor (de har blivit en stammis-succé på Slättas som frågats om hela vintern, så vad gör man?!). Suck, vi har inte börjat än och jag är redan trött på att baka. Under vinterhalvåret har det räckt med max 2 dagars bakning i veckan och då bara EN grej åt gången. Nu börjar "varje-dag-bakningen" igen, för det är bara de stående grejerna som ska göras på våra onsdags-bak, pajer och annat gör jag på dagtid.

HA EN BRA DAG ALLIHOPA! Hoppas att jag tar mig i kragen ikväll och skriver in änglar och citat! Annars ber jag om ursäkt på förhand =)