Hund på språng

Måste börja inlägget med

DAGENS CITAT:

"Om Nasse inte är här kan det bara betyda en sak...

- att han är någon annanstans!"

/ Tiger

Efter en skogspromenad med mamma fastnade jag framför Disney-dags och Nalle Puh. Och lika fast blev jag i citatet. Det är så underbart... klokt! Så enkelt, intelligent, jag vet inte. Jag fastnade bara helt enkelt. Kan ha lite att göra med vår käre Nasse nr 2 - känns tryggt att veta att eftersom han inte är här, så är han någon annanstans! Kan också ha något att göra med den där bristande humorkvaliteten jag har nämnt tidigare. På tal om Nalle Puh föresten, jag måste få ett expertutlåtande här. I mitt M.I.G-spel finns följande fråga: Nämn fem av Nalle Puh's djurvänner. Jag envisas alltid med att svara Kristoffer-Robin fastän jag vet att det inte står med som svar, men håll med mig, är det NÅGON som är djurVÄN så är det väl han??!!??

Så, var har denna dag tagit vägen?! Förmiddagen ägnades åt Karismas hyllningsfilm. Mamma kom och hämtade mig vid PS halv1 och vi tog vägen via Coop på Backaplan där vi inhandlade lite leksaker till födelsedagsbarnet och henner marodör till bror. Han är helt hopplös med leksaker nu, Fenix. Den tillverkade som gör något han inte kan pulverisera på 5 minuter vill jag komma i kontakt med! Fast, ta i trä, än så länge har han låtit Karismas grejer vara hela idag (observera IDAG!)

Kom hem till lilla kissen strax efter halv2 och en stund senare kom Axel också. Det blev ett 1-årskalas på tre 2-benta och två 4-benta. =)

Drog som sagt med mamsen ut på en skogspromenad uppe vid Mossen. Som alltid sa hon innan vi gick att hon hade dåliga skor och inte ville gå där det var vått. Och...som vanligt blev det mina vägar och därmed till att vada fram då och då längs stockar och stenar. Fenix, den lille jäveln, var inte mycket värd emellanåt. TVÅ GÅNGER fick han upp ett spår och stack, var borta i ca 5 min och vi hörde honom skälla typ en kilometer (minst) bort. Min kära moder blev som alltid hypernervös och trodde att han hade gått ner sig i Mossen. Försökte förklara för henne att Mossen låg åt andra hållet + att han hade skällt konstant om han fastnat nånstans. Nåväl, efter andra rundan han hade varit iväg och jag morrat åt honom var han ganska mör. Trodde jag. Det tog inte ens 5 minuter innan han började leka med kopplet. Suck! Antar att han skulle springa av sig de fyra (nästan fem!) senaste veckorna av koppelpromenader.

Nu ska vi strax kila ner till Sussi. Ska väl kolla lite melodifestival och dricka lite te. Har ingen större lust att röra mig alls just nu, Karisma ligger så mysigt i mitt knä. Tänk att jag nästan helt varit utan mina djur i över en månad! Hur har jag överlevt? Vad skulle jag göra utan deras underbara fosterföräldrar?!

DAGENS ÄNGEL är såklart ingen mindre än KARISMA, dels för att hon fyller år, dels för att hon är världens goaste! Gissa om hon och Fenix var glada att se varann, det har de bara gjort en gång den senaste månaden.