onsdag 4 mars 2009

"Min tid är viktigare än din"

Irriterad! Har änna varit det mycket det sista, eller hur?! Kanske är naturligt när man sitter innanför låsta dörrar och beslut tas över ens huvud och kommunikation inte alls existerar, när andra ska bestämma när man ska äta och sova, vara inne eller ute. Kanske är naturligt att reagera då man är 25 fysiska år och några därtill mentalt och blir omyndigförklarad? Vad vet jag...Fenix-besök och mysstund
Hur som haver...situationen är nu denna. Inte fått några läkarsamtal på en vecka. Senaste planen för nuvarande vecka var följande: Samverkansmöte på måndag, sedan dagpermissioner och även nattpermis i slutet av veckan. Idag är det onsdag, klockan är 14.20 och jag har fortfarande inte fått nåt läkarsamtal - därmed heller inte permis. Hade planerat att åka till stan idag och köpa presenter till alla födelsedagsbarn/vuxna och dopbarn. Hade också planerat att spendera nästan en heldag med mamsen imån och sen gå på rallylydnadskursen på kvällen. Hade tänkt ha nattpermis från fredag till lördag, då det är dop. Det var MINA planer det. Rimliga, vettiga. Varför mötet i måndags blev inställt vet ni ju redan, och jag var inte speciellt ledsen över det heller. MEN, nu är det såhär att det är läkarbrist, och då är det bara "de akuta" som hinns med. Hela avdelningen skriker att "er tid är inte viktig". Som patient behöver man inte tänka, inte planera, inte ens drömma. Man ska vakna och somna vid medicinutdelningen, man ska äta på de konstigaste tider (lunch: 11.15, middag: 15.15) och däremellan helst vara tyst och stilla. Gaaaah, jag blir så trött (se bilden ovan om du skulle tvivla...!). Jag kan inte heller få mitt dropp som tar 2-3 timmar IFALL jag ändå skulle komma iväg nånstans idag, för medicinerna har inte kommit från apoteket. (Det ligger ju för fan hundra meter bort, knappt, jag kan ta min droppställning och kila ner och hämta det själv.)
Ursäkta mitt smått upprörda inlägg, behövde bara klaga av mig lite. Är trött trött trött på att vara här nu, jag vill hem till mina djur! Till min knas-katt Karisma (som jag ska lägga ut nya bilder på sen...sevärda vill jag lova!) och min Fenix. Det var allt just nu, jag återkommer senare med dagens ängel/änglar och citat!

4 kommentarer:

  1. Jag tycker det är konstigt att det ska vara sån brist på både läkare och mediciner när man befinner sig på ett sjukhus. Men det är väl bara att träna på TÅLAMOD!!! Hoppas hjärtligt att de inte förstör våra planer för mogondagen.
    Kram Mamma

    SvaraRadera
  2. ängeln min. jag vet hur det är att vara "fast i deras klor".. jag är så glad att jag är hemma igen. du kommer hem snart du med! ge bara inte upp *klyscha, jag vet*, men du fixar detta. puss och kram söstra mi

    SvaraRadera
  3. heh.johanna som skrev innan;)

    SvaraRadera
  4. Älskade Zara,kämpa på..låter väl käckt o klyschigt,jag sitter på andra sidan väggen o väntar..jag har tid att vänta.Så ge den tid som du nu behöver.En kram till dig, saknar dig jätte mycket

    SvaraRadera